Bakom husknuten 070116
Rastat, lös och i en form som jag tycker det skall vara. Man springer iväg och gör sitt behov, sedan kommer man till matte och frågar vad som skall ske!
Vi tränar många apporteringar, av olika slag. Bak i huvudet ringer Mr Johnssons ord om att det är att NÖTA in apporteringen. Få det kul, och överskuggande.
Jag tycker att det tar sig, det går framåt.
Jag varvar denna apportering med lite lydnad i olika former. Fotgående, dirigeringar etc. Det är roligare och roligare att märka att Mixos beröm kan vara en serie olika trix. Som backa vid sidan, slalom, ligg och rulla. Svansen viftar och viftar och i slutet av denna serie så kommer en liten godbit. Sedan tittar han på mig "mera"!
Idag har jag provat mig fram till jag tror livets första trippelmarkering, på land.
jag gjorde så att jag för st gjorde en dubbel, i L formation, där jag skickar från vinkeln i L:t.
Inga problem, detta gör ju att han får två målområden att ha i minnet, vid L:ts båda ändar.
Inför trippeln så kastar jag i samma ordning, i L. Men lägger till den sista, så att nu står jag i mitten av taket på T. Bara ett nytt område att minnas, och den kastar jag sist.
Jag gjorde den övningen två ggr.
Vid första omgången så gick det eg bra. Men jag tycker själv att jag har lärt mig att se på honom om han är med på noterna. Inför tredje apporten skicket, så hade han nosen åt rätt håll, men inte riktigt 100 fokuserad. Så jag avvaktade, då ser jag, i ögonvrån (eftersom jag fokuserar mot apporten själv) hur nosen rör sig och öronen liksom vickar till, nästan omärkbart. Man nästan hörde plinget när poletten ramlade ned! Vänta två sek - skickar, perfekt!
Vid andra omgången var det mest att befästa, då syntes det att han visste vad han gjorde.
Ett annat bra som jag tycker kommer mer och mer är att han lyssnar MYCKET bra på stoppsignalen, stannar upp och tittar på mig som "vad nu??!" Därifrån kan jag i dagsläget dirigera både vänster, höger , bakåt, inåt och ge närsöksignal. Nu ska det tilläggas att allt detta är oprövat i miljö där annat kan verka intressantare, avståndet är ju inte heller så anmärkningsvärt, typ 10-15 m, men ändå! Men han lär sig, och blir mera och mera säker.
Det är kanske så att i dirigeringstanken så ska jag öka avståndet när vi är själva och tordas ge mig på dessa övningar med kort avstånd, när vi är i annan miljö. Hmmmm...kanske.
Jag önskar mig ett kvitto på att han lägger av med lattjandet, totalt. Så att jag kan pröva honom. Undras om den dagen kommer och om mina nerver kommer att klara det?
Markeringsarbetet fortsätter 070113
Nuförtiden tar jag alltid med en kaffetermos, så att jag sätter mig ned en stund, detta genererar att Mixo också varvar ned.
Han ägnar sig mindre och mindre åt egna upptåg, jaktrundor (?) när vi är ute.
Målsättningen med större dummies och markeringsarbetet fortsätter.
Tove följde med idag.
Ingen lina på!
Första apporten var lång, med boll. Jag använder chucken, och tar i så långt jag når med den!
Lite knepigt, den råkade hamna ute i lite djup snö, men det löste sig.
2. Jag kastar större dummie, enkelmarkering - ok perfekt grepp!
3. Tove kastar enkelmarkering, ok!
Paus, vandrar. Slår läger.
4. Bollmarkering - ser bara ungefär riktningen. Han löser det snabbt, som ögat! BRA!! Han börjar hålla samma klass på markeringsförmågan som i somras.
5. Enkelmarkering dummie, jag kastar. Bra - perfekt grepp.
6. Tove kastar - ser bara dummien i en glugg mellan buskar, men DÅ blir det väldigt synbart att han markerar nedslaget med hörseln, bra! Det riktigt syntes hur han kopplade på öronen. Bra inleverering!
Paus, kaffe, varm saft och banan.
Hur kul kan man ha med ett gammalt bananskal????? MYCKET!!!!
7. Tove kastar över ett skoterspår, hon synlig, nedslaget dolt. Bra!
8. Tove dold - nedslaget dolt. Enda skillnaden mot förra uppgiften är att vi ser när Tove ställer sig dold, innan hon kastar. Markerar, griper, tappar*, tar om och leken slår över!!! Lekställning, kastande. Lockar-no respons. Jag plockar upp en dummie jag har vid fötterna och går lungt iväg, som om att jag är på väg mot en ny arbetsuppgift. Mixo kommer, och girar förbi, 5 m, innan han lägger sig igen.
Äsch Lägg av nu, sa jag och viftar lite med handen, mot mig. Jag gör så när vi är ute på gården och leker och är på väg in, har jag märkt.
Då ramlar poletten ned och han kommer in.
Övningen fortsätter.
9. Repris av 8, men nu får jag in apporten.
10. Längre avstånd, i övrigt som 8 & 9. - Toppenapport!
90 % mycket bra, 10 % mindre bra. MEN minns väl, att jag avstyrde dessa 10 %, det var inte Mixo som lessnade. Det är en väsentlig skillnad.
Slut för idag!
* Så här blir det oftast, de gånger, när leken tar överhand nuförtiden. Att han tappar, eller släpper(kan han vara så lurig???!) på väg in, i samband med att han då spontant, lite i farten plockar upp igen, så blir greppet (avsiktligt eller ej- vem vet??) slarvigt och det blir buskul at lattja med prylen.
Det är även så att han också, vid ungefär samma avstånd från mig, gör detta när han rättar till greppet. Jag undrar om det är det han gör och misslyckas, och då slår leklusten (social kamplust?) över, och det blir det primära...
När man tittar på Mixos MH kan man se att han griper långt fram i munnen, alltså det är sådan han ÄR, av födsel och ohejdad vana. Även i den kamplek som finns i MH:t. En aspekt, som jag inte förr i livet (innan jag bleb mental-nörd) ägnat så myckna tankar åt, VAR i munnen väljer hunden spontant att greppa? Det kan väl ha viss betydelse i att detta händer, kanske. Synpunkter, och funderingar?
Det kan ju vara en förklaring, och med ihärdigt arbete så verkar det ju gå att råda bot på.
Vi strävar på. I kväll bjuder Chazzys matte på lite kalas, så nu blir det nog hundsnack hela kvällen!!!
Jubileum 070112
Det jag har lärt mig under detta jobbiga år med Mixo är mycket , mycket.
För IDAG är det exakt ett år sedan jag bröt ihop under en kvällsrastning med hunden och tänkte
"detta klarar jag inte". Mycken tankemöda har lagst ned, och mycken träning.
Jag har lärt mig att inte förkasta något, det är hunden & föraren i samspel som gör om det ena eller det andra fungerar eller inte gör det. Klokare herrar än jag har kommit fram till samma sak, jag citerar:
Albert Einstein
Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.
Han var inte så dum han!
Samträning Ragunda Retrievers 070111
Mixo, Disa, Jod, Sita, Viska, Bobo, Charma, var där!
Kul!
Vi för våran del började dagen med ett "släpp" och lie rapportträning, på det sätte så springer man av sig i ordnad form! Energin i benen kan explodera. Tove följde med på träningen, så jag har stor hjälp av henne! Både vad gäller praktisk hantlangning och eftertänksamma funderingar. Hon har verkligen börjat se saker på hundträningarna,kommer med relevanta frågor och påståenden!
I dagens träning ingick främst fotgående och stadga.
Vi gjorde några gruppövningar med detta, som gick riktigt bra.
Därefter tränade var och en för sig, det man behöver.
Jag tränade bl a apportering av större dummie med handtag, kastare (dold och synlig) i närvaro av alla andra. Linan satt på, men det gick skapligt.
Mixo är väldigt okoncentrerad när andra är med. Huvudet går som en vindflöjel. Men nu kräver jag att han skall göra sin ålagda uppgift iallafall. Och det gör han, men
På det stora hela gick det jättebra för Mixo. Han börjar ha bra fart i sättandet ifrån läggandet i fjärrdirigeringen. Han gick jättebra i benslalomen, 10 svängar, snabbt, utan belöning emellan! Slalom är en belöning & kontakt, han tycker det är SÅÅÅ kul, med sådana hyss.
Han kan ganska många moment Mixo, faktiskt.
Tänk när de börjar fungera som ett rinnande vatten.
Under hela kvällen hade han koppel/lina på. Jag beslöt mig för att börja i säkerhet, skapa RÄTT mönster.
Det var ju både ny plats och hundar som vi normalt inte träffar, dvs Megastörning!
Ny dag nya tag! 070109
Idag så tog Mixo och jag sparken över sjön. Men huuu, översta islagret var mjukt och det sprakade rätt rejält under oss. Bäst att hålla sig till matte!
Jag lastade med mig många större dummisar och LINAN, samt ett gäng bollar och smådummisar.
Den mark vi använder oss av är en inäga, med två rejäla stenar på, på olika ställen. En perfekt yta för att träna markeringsförmåga på. Stenarna är toppen, som referenspunkter/målområden. Typiskt för Mixo är att han är mycket mera intresserad och intensiv i sitt sökande när Dummie försvinner bakom stenen.
Jag kastar ju själv, även på långa avstånd. Detta gör det ju lite knepigt för Mixo, han måste ju fixera på landningsplatsen, och inte ha mig som referens, eftersom jag flyttar mig.
Kanske inte idealiskt, men jag är inte så rädd för det. Jag tror att det är en vana för hunden. De lär sig att inte förlita sig på kastarens position. En erfarenhet jag fått genom mina tidigare hundar.Däremot så har jag märkt att jag ska vara jättenoga med att inte gå rakt emot Mixo efter ett kast. Gör jag det, så vänder han bort huvudet (avvärjer hot, gissar jag), därmed så tappar han ju fokus. Jag skall gå i en båge, med profilen vänd bort från honom, då kan han fokusera bättre.
Markering - det är ju det vi tränar!
Grundtanke, apportera min vän, det som serveras! No matter what!
Börjar med en enfärgad modell, tyngre (sk farligt gods...)
Mixos första tanke idag var att dra bort från arbetet, ut på egna äventyr. Näpp! Rester av gårdagen krav?
Vad skönt det är att jag gått igenom detta med honom vad gäller håll fast träningen. Just det att man kan jobba bort sådana typer av beteenden, han har ju, inte så lätt att lägga på sig obehag, som gör att man törs driva lite mera. Fast... det är väl den sidan i mentaliteten som gör att vi har det vi jobbar med också.
Om igen. När det blir fel, så stoppar jag övningen, går själv ut och hämtar, för att göra om. Det skall vara bra från start till mål!
Presenterade dummyn, och gjorde några apport/håll fast övningar med densamma.
Sedan började vi om. Använde ömsom den enfärgade ömsom de tvåfärgade. Vi har tränat mesta gripandena på de tvåfärgade, vilket också syns vid upptagen. De är överlag bättre på dem. Men detta visar ju att träningen gett resultat. De enfärgade är lite"mjukare och har mindre motstånd, eller hur man ska säga"
Låt säga att vi gjorde 5-10 olika typer av markeringar med de större dummisarna, med linan på. Det var nr 1, som var stökig, eftersom han hade annat i tankarna. Det var även en till av den modellen dummy som han började att slänga lite med, men detta sade jag ifrån om och dummyn kom in, i handtaget.
Vi pausar då och då, i en paus så ligger Mixo och krälar på snön, jag lossar "omärkligt" linan(tror jag ja....) och tar fram chucken och bollar, för att träna längre markeringar.
Går jättebra - Jobbade växelvis med en sökuppgift bakom oss (den är lite utav en belöning, när man utfört ett bra markerings jobb) med markeringar, även dubbla. Han är med i matchen igen vad gäller markeringsförmågan, och följer allt bättre upp vittringar. Jag tror jag har börjat se hur han ser ut när han är på väg att ge upp.
Idag höll han bra mentalt. Och jag är bestämd i skicken, och nöjd med allt som levereras in, men visar riktig glädje när det sker perfekt!
Bra jobb Mixo!
Utmattad Jycke 070108
Förutom att vi tränat dagligen, inkl rejäla motionspass i drygt 14 dagar, så var vi ju på samträning igår.
Vi kom innanför dören igår vid 16,30, då lade sig Mixo, kl 07,00 i morse steg Mixo upp (han var alltså inte utanför dörren) Någon gång i natt åt han visst sin mat. Men OJ vilken trött liten guling!
Vid kvällsrastningen tog jag med dummien, den lite större, som vi inte är riktigt sams om, och linan!
Min beslutsamhet från igår satt i fortfarande, det var då tusan oxå. Svansföringen var betydligt högre idag, än jag sett på veckor... det är till att komma ut på andra marker och få smak på annat!
Vid första kastet hade min gode herre annat i nosen, men se den gubben gick inte! Jag visade med en auktoritet, som jag tror att jag har svårt att visa när andra är med (kan nån filma mig i smyg när jag är ensam? Frivilliga papparazzis???), att NU ÄR DET NOG! Fot tillbaka, nytt kast och ett bestämt "apport" kommando, nu spelade jag enbart på krav, ingen lust och lek. Avståndet är gott och väl 30 m, och ytan är öppen. Joho, då får man se, det mest perfekta upptag och in det kom!
Sååå, ska det se ut, bravo gubben, jag vet ju att du kan!
Sedan gjorde vi ett gäng markeringar, där jag lade märke till att ett bestämt apport, utlöser just ett bra grepp...Vilket inte är så konstigt, med tanke på all tid vi lade ned på det i somras. Jag vill inte eg ha en hård ton när jag för hund, så jag har ett mera viskande apport kommando, när vi har kört bollar etc. Som funkar iof, så i det fallet är ju situationen inlärd.
Svansen åkte ned en dm, under kvällen men han är inte alls krypig, om nån nu, mot förmodan, skulle tro det...Jag har ställt krav på honom i afton, under ett pass på 10-15 min. Vilket säker var på sin plats, av svanssänkningen att döma.
Linan gör sitt till. Nu ska vi lära oss att bära stora apporter också, så det så!
När han gör rätt, så kan jag i dagsläget verkligen bjuda på HELA HELA mig, utan att det slår över för honom, han kan ta emot det.
På slutet av kvällen sprang vi en bit mot markeringsområdet, tillsammans, helt om sprang en bit bakåt och skickade, men då med krav i rösten. Avstånden var nog 40 m, och fullt öppen yta. Att springa ökar ju intensiteten , och han gillar ju fart. Det gäller att vara ännu mera kul när det går bra, när jag lägger denna press på. Vi får se... Men i dag var jag så oerhört bestämd. Har ingen som helst lust att ramla ned till lägsta steget på trappan igen. Vi hade ju kommit så långt upp. Har inte tänkt mig att komma ned i källaren igen!!!
Värst vad jag tar i
Hur som helst är Mixo en helt underbar familjemedlem. Han är älskad av oss alla, jag tror jag kan säga att den här hunden är den som HELA familjen tycker om. De andra har vi haft lite olika favoriter ibland. Så hur det än går för mig och mina jaktprovsplaner för mig och Mixo, så har han en plats i vår familj! som medlem i familjen har jag inte något att klaga på, inget alls. Han är lugn, han går fint i kopplel, han hänger med på alla våra utflykter utomhus och till vänner o bekanta utan att vara besvärlig för fem öre!
Kalle sa i morse innan han gick till skolbussen " Men Mixo, ska du vara i hundgården- nu får jag ju inte vara med dig på hela dagen...!"
Kalle är sjuk, hans fröken ringde efter mig på jobbet idag, så jag fick hämta en febrig gosse.
Har glömt av läsrapporteringen, har hunnit några
I hatets skugga, Deidree Purcell
Min Australiska vildhäst, Lizzie Spender
Potensgivarna (en ljudbok), (Skitrolig! rekommenderas)
Träning i Fjällsta 070107
Jag och Mixo åkte tillsammans med Marie o Jod till Fjällsta för att träna tillsammans med Tord o Marith(med hundarna Atte, Kråka, Tickan, Greta, Garbo) samt Kicki (hundarna Sally och Skrutt)
Min målsättning med dagen var att se om det vi gör hemma funkar borta, och jodå det gjorde det.
Fick förslag på att använda riktigt STOR och TUNG dummie, kanindummie, så kankse det sedvanliga slängandet och lekandet inte utlöses, tack vare tyngden. Det gjorde det!
Som bot på detta så sattes linan på, och momentet utfördesgodkänt två ggr.
Jag ångrar att jag inte började i den änden, med lina på....
Men, vad är det för idé att gråta över spilld mjölk?
Det vore väl själva F** om jag inte ska lyckas lära hundskrället (det är väl trots allt en retriever)och älsklingen att apportera alla saker?!
Han var väldigt sansad idag, som helhet.
Jod, som mest var med för att träna passivitet, klarade det helt över förväntan! Några apporteringar klarade hon galant.
Övriga hundar jobbade mycket bra. Lite olika knutar att lösa finns väl här och där, men inga jätteprylar.
Tickan skötte sig visst över förväntan. Så Mixo undrar nog var det utlovade grisörat tog vägen? Det som skulle gå till bästa clown på cirkusen ?;-)
Som helhet måste jag säga att det var en bra dag, det blir säkert flera!
Markerar igen 070105
Skräckstart! Innan vi kom fram till platsen för träningen, Näset vid Lillsjön, så fick Mixo spring rasta av sig.
Vad finner han då - JO grannen har för vana att lägga ut överblivet slaktgods.....
Mixo hittade ett ben, Hans första tanke tycktes vara att komma till mig med det, men vid närmare eftertanke så, nja....bytesmedvetenheten och leklusten tog överhanden.
Snacka om hur kul kan man ha med ett ben.....
Jag och alla fem barnen (jag rår om två av dessa fem...) fikade och avvaktade Mixo. Han var SÅ nöjd med att ligga på behörigt avstånd och gnaga. Jag gissar att det var älgben, så någon fara för hälsan anade jag inte.
Men.... jag ville igång och träna....
Efter avvaktan och fika bestämde jag mig: NU SKA HUNDEN HIT, för vi ska jobba! Innan hade jag mest observerat beteende, jag anade att vi skulle få problem.
Tog i med brösttoner, och vände sidan emot honom (avvärja hot). Men nu blev jag förvånad ska jag säga, han reste sig direkt och gjorde en ansats att komma, bestämt manar jag på, att komma in, men står kvar i samma fotspår och samma position. Han kommer, och ger mig benet!!! Har han fått nåt allvarligt fel???, som hör efter i en sådan skarp situation??!
Ja, lyssnar han nu, så måste han ju få tillbaka det, men då säkrade jag upp med koppel först, för att inte hamna i samma bryderi igen. Han fick gnaga och vi bytte ben mot godis några gånger. Sedan så gömde jag fyndet i en tunna, så gick vi för att göra det jag tänkt.
Precis som igår, så blev det en runda, fast utan föremål i munnen. Överslagstrav....Då var han lite döv, så jag läxade upp honom en smula. sedan jobbade vi igen. Jo det gick ok -som helhet idag.
Imorgon ska vi inåt länet för att träna med andra, får se hur DET går.
Trettondagsafton Seriös markeringsträning 070105
Med fem barn och Mixo styrde vi kosan mot Näset, vid Lillsjön. Solen skiner från en klar himmel och det är -3 grader.
Barnen leker och kör "bob" och madrass.
Älskar kommandon uppe på stenar - favoritlek ända sedan valpstadiet...
Jag gör fyra (på tre olika områden) omgångar (A-D) med markeringar, tre omgångar i varje (1-3)
A (område tall), sidvind
1 Jag kastar - Boll - Avstånd 15 m -OK!
2 Dito Minidummie - avstånd 25 m - ok
3 Dito Valpdummie - avstånd 45 m - ok
Vila
B(område tall, men vi , Mixo & jag, byter position)
Tove är kastare,
1 Tove kastar och kvackar oombedd till. Tänker mig inte för och skickar Mixo. Markerar, griper, RRRRALLLYYY, återfall. Ignorerar, packar ihop kaffematsäcken, så kommer han och lägger sig fem m ifrån mig. Då kan jag be Mr SpG att infinna sig. Inget att göra åt. Analys: Att trigga honom med kast och ljud, blir FÖR mycket. Gör inget mera åt det, utan vi gör om det hela utan ljud.
2 Avstånd 45 m - ok
3 Avstånd 50 m - ok
Vila. Vi sitter ned och fjollrar, och går sedan mot område gran. Innan vi börjar arbeta får Mixo kuta ett varv runt området, ser att Rådjuren verkar hålla till här.En TÄT gran med stor sten inunder. Markeringarna kastar jag själv , in i granen, det rasslar skapligt innar de landar. Fast det blir bra, rejält med vittring att följa, samt mycket näsarbete för att finna. Klura så, passar min hund.
C (område gran jag kastar-valpdummie)
1 Avstånd 7 m. Mixo girar förbi och in under ett annat träd, lite till höger. Nja... det var nog inget bra. Jag plockar upp och vi går och gör om.
2 Samma lika - ok
3 Avstånd 15 m ok
4 Avstånd 30 m (ser att fokus håller på att avta, så jag väntar på att han RIKTIGT fokuserar mot granen, innan jag skickar) - ok!
D (område stor sten - korta avstånd, Mixo är lite sliten mentalt- syns på hur han tar sig tid att sitta och vädra i luften...Samtidigt måste vi ju ÖKA uthålligheten, på nåt sätt, pressa lite lagom... Jag kastar)
1 Avstånd 7 m, snabbt fram, men nosar på nåt annat, för länge. Fast han har inte funnit dummisen innan, jag går lugnt och plockar upp dummien, så gör vi om.
2 Samma lika - ok
3 Avstånd 15 m, söker griper, men stannar upp. Detta anade jag, eftersom han börjar bli lite trött i luvan. Jag tog två steg höger, så att jag hamnade bakom ett träd, ifrån Mixo sett. Det fick honom att komma in.
4 Avstånd 20 m, nu står jag i öppnare terräng, men har möjlighet att bli dold, vilket jag gör när jag ser att han funnit. Kommer direkt. Bra, han höll ihop.
Nåt som håller på att utvecklas av sig själv är att, när Mixo ser att vi är under förflyttning mellan områden, han ser liksom att det är arbete i min blick, så håller han sig spontant, ett steg bakom mig. Bara ÄR där alltså. Tills jag ger honom sitt "fri" kommando. Det tycker jag är bra gjort, då känns han nästan som en gammal hund, i motsats till rallyåterfallet.
Sedan leker vi en hel del på isen, med varandra och med bollen, där tjuvtränar jag stoppsignalen också.
Sammanfattning 14 seriösa apporteringar. 1 rally (fel av kastare/förare) 2 halvtaskiga markeringar, som jag avbrytet lugnt och sansat. Men 11 helt lyckade. Då är väl statistiken på min sida.
Jag tror att det är nåt sånt här jag ska försöka mig på under den träning som skall bli på söndag, tillsammans med andra.
Lillsjön 070104
Vintervila
Mixo och jag promenerade över sjön, tränade lite stoppsignal på väg mot mig. Vi har mest tränat den på väg bort, så på väg till mig har vi kvar. Det är lite lurigt att träna det, för han har ju så snabb fart på inkallningen, så stopp på vägen in, är inget jag kan repetera så många ggr isträck, för då generar det mest troligt ett segt inkommande på inkallningen.
Men... om jag tränar stopp, när han kommer in spontant, det kan ju vara nåt. Men ska jag det nu, när han nyligen lärt sig att komma in, istället för att bara observera mig på håll...? Tål att tänka på...
Jag tappade handsken på riktigt idag... Så jag behövde verkligen min sökhund. Jag visste inom vilket område. Men det var rätt stort, typ 100x300 m ... Jag hade som tur var den andra handsken i behåll, så att jag kunde visa på vad det var vi sökte.
Jo han fann den!! Bravo Mixo!
Koncentrerad på sin uppgift, dirigering på G
Högforsen 070103 - kvällsaktivitet
Jag törs testa gränserna med Mixo. Det var lite för svårt för honom att han fick en markering åt ena hållet, som var lite knepig. Samtidigt som Viska fick sin., när han hade gått ut. Detta fick han nys om, från sin position, och tycktes tro att hon behövde stöd i sitt arbete. Som tur var, hade Viska redan klarat av sin, och han lyckades inte hjälpa henne.
Efter det så kallade jag in honom och vi gick och tog reda på vår uppgift. Jodå rätt så nöjd. Nästa gång vi skall jobba i par - så ska vi lägga upp det annorlunda, så att det blir på en något lägre nivå.
För Mixo passar det mycket bra att få känna av den hund som är i närheten innan han kan koncentrera sig på arbetet. Det är som om han vill vara säker på att det är pålitligt "folk" han har runt sig, för att kunna fokusera.
Detta går ju stick i stäv med andra teorier om att hunden hellre vill leka med andra hundar istället för att jobba med sin förare om man bygger upp det så. Jag har själv sagt det när jag lett kurser!
Men säg den sanning som varar för evigt?!
Viska är så bra för Mixo - hon lär honom en hel del bra saker. Jag bara tackar för hjälpen. Han bjuder henne på rejält med motion istället...;-) Man vill väl ha vältrimmade damer omkring sig, inte sant?!
På hästryggen 070103
Men - det ska väl bli bättre med träning, det med!
Läs mera om hästarna på www.dalpraktiken.se
Kikki nyfiken
Tove klappar om Amorina innan dagens Galopplektion tar vid.
Tove har utvecklats enormt. Jag kan knappt tro att det är hon som sitter på ryggen på hästen, som galopperar och krumbuktar sig. Men hon kan, hon kalar jättemycket. Säger jag den helt opartiska modern..
Är min dotter min coach? 070102
Började, efter första ruset med kontaktövning.
Har ju tankarna på enkelmarkeringar nu.
Laddar med chuck och boll. För att kunna kasta lite längre.
Har ju berättat om att Mixo som förr var en utmärkt markör, har blivit lite mindre precis...Inte nå´stort problem, men han har kunnat bättre. Han har som en tendens att springa fyra-fem meter för långt, oavsett avståndet på markeringen. Sedan jobbar han sig tillbaka, och finner.
Då börjar dottern, jag börjar tro att hon har hängt med en hel del på jaktträningarna ändå.
" mamma... om man kastar i motvind, blir det inte bättre för Mixo då?"
JO, så sant så sant. Iallafall just nu när det är detta jag vill få lite styr på.
" Hade inte du tänkt på det, mamma?" Jo, kanske men inte just i samband med just detta.
Ära den som äras bör!
Följdaktligen tar dottern chucken, och klättrar upp på en sten, och singlar iväg bollen i just motvind, och VOILA. Efter några försök, så springer Mixo, mera lämpligt, och bromsar in i tid!
Tack, Tove! Jag tycker du tänker så sunt, hoppas du kan, och vill fortfarande, ha egen hund en dag,
Jag har börjat det nya året 070101
GOTT NYTT ÅR 070101!
2006 avslutades med ännu en dag på isen. Vi åkte ut till holmarna igen, med lätt fika matsäck. Solen
strålade över oss, den lilla stund den letar sig upp över horisonten.
Barnen tävlar om vem som är snabbast!
Paus! Mixo och husse leker....
Vi bor i ett av husen i bakgrunden till vänster
Hästgården längst ned till höger!
Jobbade några markeringar med Mixo.
1 Enkel 25 m
2 Dubbel, avstånd ökat (40 m?) Den först kastade hamnar i samma område som den förra enkla, den andra kastade väljer jag att kasta lite"enklare", så att det inte går att missa.
3-5 Enkel, över 5 m hög klippa. Man kan markera kastet, men inte nedslaget. Lite klurigt. Men han jobbade bra, för att lösa det. Och gav heller inte upp.
Och-jag noterar att jag ägnar endast en flyktig tanke åt att möjligheten att ta dummisen och dra iväg på lektur, faktiskt finns. Men han tar den inte!
Hmmm... efter funnet byte, så tar man ju den genaste vägen tillbaka.
Men mycket konfunderad, så står han där uppe, 5 m ovanför mig, men får klura en stund innan han kommer på hur han ska göra för att komma till mig. Han valde INTE att hoppa ned (så vissa spärrar finns visst...). Efter en stunds jazzande fram och åter på klippkanten, så kom han på den briljante idén att springa runt till matte!
Idag, på årets första dag, så tar vi sparkarna och barnen, inkl grannbarnen (som ibland lånas in för att yla som vargar), åker skridskor. Vilket sparkföre, men ändå lite pudersnö på toppen, så tassarna får fäste!
Mixo håller sig på ett helt acceptabelt avstånd ifrån oss. Tränar också att låta honom löpa, när vi ser andra människor i fjärran, för att se vad han gör. Eftersom vi VET vilka människor det är. Det han gör är att spontant stanna upp (50-75 från de "okända") och titta, efter det att han tittat en stund, så kallar jag in. Han kommer på direkten!
Bra att veta! Tills vi hamnar i det på riktigt någon dag...
Hr gjort försök att få "levande" bilder på Mixo. Jag KAN inte. HUr många svanstippar, suddiga galoppsprång, halva hunden borta etc...kan en människa få till? Antingen är jag en urusel fotograf, eller så
är Mixo aldrig tillräckligt stilla...
Nåja, här stod Magikern stilla i flera sekunder i sträck.... :)
Skridskopremiär 061230
Husse och lillhusse tog skridskorna över Singsjön. Jag och Mixo hade gått lite tidigare. Vi möttes ute vid holmarna, där vi jobbade apportering vid vatten i somras.
Idag har vi, förutom kutat på isen;
Varit på första holmen för ett sökarbete.
HÄR JOBBAR NÄSAN FÖR FULLT, det finns nåt därnere!
Tränar att sätta ned nosen, så det är pyttelitet, det Mixo söker!
Den som söker han finner!
Bröt mitt i (kallade alltså in mitt i säket! Det ni!)för en markering.
När jag bedöme att vi var klara där, lämnade jag Mixo där, sitt -stannna, medan jag trippade över till nästa holme (75 m). Vid ett till fälle så kom Mixo efter, då är det ju bara att gå tillbaka och sätta honom där han ska vara. Tillbaka igen, kommenderade LIGG halvvägs,kallade in. Gjorde ett nytt sökområde, på ett lite annat sätt. Bl a lade jag två föremål med en meters mellanrum. Byter han eller inte? Han tänkte tanken, men kom in med det första först. Sedan är han ju klart motiverad att hämta nästa. Jag avbröt idag. Ingen travade iväg ut i periferin!
Husse och Mixo busade. En husse på skridskor är tom lite snabbare än Mixo, så DET var kul!
De lekte och jag tränade inkallningar i leken. Det gick riktigt bra, bra träning!
En dirigeringsövning på vägen hemåt.
Ja det går framåt.
Bl a så lät jag, för att kolla läget lite, Mixo hänga på husse över isen på vägen hem. Kommer han att vänta på mig som går? JO! Vid ungefär 100 m framför mig så stannar Mixo och tittar efter var jag är, och kommer och sluter upp hos mig! BRA-det är så det ska va!
Nu känns jag ha kommit till ett läge när jag känner att apporteringen fungerar.(är detta sant- skriver JAG dessa rader???)
Jag använder inte koppel (eller andra livremmar) han är fast i baken, lyssnar på mig.
Allt detta fungerar när han är avrastad-avsprungen först, och det är vi två.
På denna nivå fungerar det nog med andra hundar också, iallafall dem vi är trygga med.
Läge att bestämma sig - vad lägga ned krut på närmaste veckan?
Jag har ju möjlighet att träna apportering eftersom vi är lediga.
Jag tror att jag skall lägga fokus på markeringar - och lite dirigeringar (lyssna!). Under dagsturerna, samt , precis som vanligt, fortsätta med lydnad under kvällsrastningen.
Under januari-februari skall vi träna lydnad. Det är bestämt med Mariana sedan tidigare.
Ooooh! He did it again! 061229
Vi gick inte hela vägen. Men väl 2/3!
Det tog inklusive fikapaus i solnedgången (vid 14-tiden) drygt två timmar! Gissar att hela sträckan tar ca tre timmar. LÄngtar till vi kan gå HELA vägen!
Det har gått jättebra med Mixo. Vi vävde in några träningspass. Ett sökarbete för dem bägge samtidigt. Det var ett GSG (Går Det så Går det) test. Det gick! Båda hundarna arbetade i varsina delar av "rutan" medan vi satt och fikade. Det var kul att se, att Mixo jobbar med näsan istället för att uppvakta Viska, för möjligheten fanns ju.
Nu kommer jag och TAR dig!!!
Några enkelmarkeringar.
En dubbel, där Mixo fick ta den första och Viska den andra.
Jag är jättenöjd!
Han flippar inte ens ur. Det är korta, korta pass. Men det går bra!
Lustigt att notera: Mixo har ju haft svårast att vara passiv när en annan arbetande hund kommer in till sin förare, för att få lämna av. Och på förarens beröm brukade Mixo gå igång. Detta har jag mött genom att innan arbetande hund kommit in, varit beredd och "frontat" Mixo, klickat och berömt, för att han sitter still. Vid ett tillfälle idag var Ylva extra nöjd med Viska, och då hörs ju det, precis som det ska!½ Då händer det som är intressant. Mixo väljer att fronta mig! Han byter position till att sätta sig framför mig och söka kontakt! Snacka om situationsbundet! Fast bra, betydligt bättre än tidigare hopp & studs. Beteendet är alltså ändrat! Bra!
Mixo är bättre på längre markeringar, vilket inte är så konstigt. Med tanke på den träning han har haft.
Men det känns som om sådant går att lösa, känns inte ens besvärligt. Utan vad som helst går, nu när vi kan samarbeta på ett vettigt sätt.
Häst PNH del 3, samt lydnadsrepetering 061228
Nu börjar det bli lite svårt, men ändå kul.
Idag var det meningen att jag skulle komma upp på hästryggen , liksom jag gjorde förra gången. Men vi hann inte dit.
Jag började på med Cirkling game. Vilket går ut på att man skall få hästen att cirkla runt en, samtidigt som man själv står stilla, utan att rotera. LITA på hästen, hör på stegen hur den rör sig bakom dig, för grimskaftet runt runt dig och håll reda på Stickern.
Det blev fel mera än en gång ska jag säga. Den stackars hästen (Amorina) är mycket tålmodig tycker jag.
Flera gånger tappade jag stickern och böjde mig ned. Vilket i Amorinas värld betyder, kom till mig! Vilket hon gör. När min eg avsikt är att ha henne travandes runt mig. Ja, ja jag lär mig väl att hålla reda på persedlarna, så småningom.
Har repeterat lite dirigering och lydnad med Mixo idag.
Satte på linan igen för att träna "lyssna på mig fast du är upptagen". Jag fick först påminna honom att det gäller fortfarande. Men sedan gick det bra.
Det skadar nog inte att ta nåt steg tillbaka emellanåt!
Vilken förmån jag har ....061226
Marie (Vira, Amber & Jod), Ylva (Viska), jag och Mixo var på skogsäventyr idag.
Vi började med att gå med alla vovvar lösa, en bra stund.
Mixo är fördömdat barnslig, om man jämför med de andra, han är igång HELA tiden. Det mattas visserligen av efter en tid, men han ÄR intensiv, och med en uppenbar kondis.
Försöker hinna med och ta bilder på leken -men nej det går icke!
Obs, det SITTER en VALP i bakgrunden !
Först av allt fick vi se lilla Jod apportera! Vilken ljuvlig liten varelse, hon är som NÄPEN! Men vad hon gillar att finna prylar, hon ger inte upp, och är mycket fäst vid sin matte... Vad månde bliva?
Det jag ville ha ut av dagen var att se om de övningar jag gör ensam fungerar även med andra hundar.
Och det gör det!
Delpunkt ett - klarar han ett godissök, med de andra intill. Ja, en stund. Men när hjärnan tar slut, travar han iväg, och hämtar nya krafter tror jag. Han återkom och vi fortsatte en stund, så att JAG fick avsluta övningen. Det är som knepigt det där beteendet. Men jag inbillar mig att det handlar om att medvetet träna hans mentala ORK.
Mixo har klarat av att sitta och vänta okopplad, medans andra hundar skickas ut på arbete.
Vi gjorde två omgångar med fyra enkelmarkeringar i varje omgång. Där Mixo fick ta nr 1 & 3. Vid första tillfället tog Vira nr 2 & 4, och vid andra till fället var det Amber som tog dem.
Vid nr 2 med Amber intill, gick Mixo först dit: Marie morrade lite åt honom, vilket gjorde att Mixo lämnade dem, med dummien slängande. Men det gör inget för DÅ kunde jag locka in honom. Det är ju det som är den stora skillnaden.
Viska tränade lite dirigreingstecken, Mixo tittade på. LÖS! Viska är nämligen en av de största störningarna som finns, men det gick fint!
Sist så hade vi fem apporter ute. Viska nr 1, Mixo 2, Vira 3, Mixo 4..... trött i luvan.....Men återkom och slutförde jobbet. Viska nr 5.
Nu är läget alltså så att jag kan jobba med lös hund under jaktträning med min lilla vän. DET fanns inte på kartan förut.
Nu är målet att öka den tid han skall orka arbeta, alltså orka psykiskt.
Men det ska nog gå! I det fallet så är han ju ung och barnslig, det måste jag ha i åtanke. Om det finns tips på sådana övningar ute i världen. Så skriv gärna en rad, det behövs nog mycken variation.
När juldagsmorgon glimmar, del 1 & 2
ÖVER DETTA HOPPADE MIXO, INNAN JAG VISSTE ATT FARAN FANNS!
oaaah!
Tur att killen har koll på kroppen!
Var ute med familjen och svägerskans familj i skogen idag.
Mixo höll en enorm koll på VAR i flocken jag befann mig. Överraskande bra faktiskt. Bättre än väntat.
Men fy vad jag fick kalla kårar när jag kom fram till detta stup och fick syn på vad han skuttade över, så glatt!
Men ändock fascinerande.
Vi (mest husse) markerade ut Bergebostigen, med snitslar.
Det finns en gångväg hemifrån oss, upp över skogen till en mysig stuga. Beräknad vandringstid ca 2,5 tim.
Men jag har ALDRIG hittat fram, eftersom det är dåligt markerat bitvis. Nu är det bättre. Så nu ska jag försöka igen, snart.
Vi avslutade dagen, med ett litet fält. Ett motivationsfält, bestående av 4 apporter. Husse lade ut och Mixo satt lös och taggad hos mig.
det gick rätt bra. På nr tre hade han lite andra funderingar (möjligen att börja söka med en i munnen), dock kunde jag kalla in och fick levererat.
Han är ju inte riktigt så utbildad änn, så lite får man väl ta.
Efter den fadäsen så fick han ta igen sig någon minut vid min sida, innan jag skickade ut honom igen. Den sista gick bra!
tänk- att vi jobbar med meningsfull apportering, fastän ungarna hojtar och stampar sönder frusna diken runt oss. Vad skönt! Må det hålla i sig.