GOLDENBROTHERS

Viska har börjat löpa, är på 3:e -4:e dygnet.
Vi beslöt att träffas, bara för att se hur Mixo reagerar/inte reagerar.

Började med att ha Mixo kopplad/Viska lös.
Inget händer!
Mixo lös/Viska kopplad...
Mixo flaxar förbi, men börjar springa i cirklar istället-inget direkt intresse för Viska.
Båda vovvar lösa.
Mixo sätter näbben i Viskas bak, för att stämma av vem det är, sedan var det bara lek för hela slanten.

Inget intresse alls av henne "som tik".

Han brukar ju alltid tidigare invitera till andra aktiviteter, men inte idag.

Det var jätteskönt!
PÅ det stora hela tycker jag att jag kan se att "pissandet=revirmarkerandet" avtagit.
Hörsamheten är något bättre, han har fortfarande egna idéer ibland, men jag kan med envishet påverka honom, på ett sätt som inte gått tidigare.

Vad som är mognad (???) och vad som är avbollning, det får ingen veta.

I vardagen tänker jag ofta att Mixo är så lättsam numera. När jag går och hämtar tidningen på morgonen, så går jag först till vänster, släpper ned Mixo på "toaletten". Jag passerar tomtgränsen (där Mixo inte får vara på eget initiativ) och hämtar tidningen. När jag kommer till baka efter några minuter, så väntar hunden vid tomtgränsen, efter uträttade ärenden i busken.
Lättsamt och skönt.
Häromsistens så blåste ytterdörren igen, Mixo var ute och jag inne. Grannens barn och valp lekte på deras sida tomtgränsen, Mixo står på vår sida med spetsade öron och viftande svans, men innan jag hunnit ut SÅ............................. bestämmer han sig för att stanna hemma och hittar på någon egen aktivitet hemma på "vår sida".
Vi har alltså inga staket eller andra avskiljare mellan tomterna, så jag tycker verkligen att han verkar ha snappat budskapet.
Träningen har bara varit att det aldrig får bli fel- skapat rätt mönster.
Så livet med "Kung utan pung" verkar vara lättare (för mig alltså) än med "Kung pga sin pung".

kom och gick, var det livet?

Ett citat som jag alltid tyckt varit så nedslående på något sätt.
Men nu är livet verkligen så...tiden bara går.... äta jobba sova måste måste äta jobba sova.
Jag vill gå i ide, och vakna i mitten av februari igen. Alternativt ha en utlandsresa att se fram emot, men det har jag inte.

Mixo-är fortfarande i valpstadiet efter kastreringen.
Ylva har en tes om att det beror på att han för första gången i livet "stått" i ca två veckor, att det är lagrad energi som ska ut.

I söndags var Ylva, Marie och jag ut och tränade-jakt!

Först en enkelmarkering-mot referenspunkt/över ett dike. Gick bra!
Från referenspunkten låg en dold dirigering ute, mot en vägg av vegetation i 30-45graders vinkel, över diket.
Diket besvärar inte Mixo, men väl den smala vinkeln. Innan momentet var avklarat så, var vi betydligt närmare i avstånd.
Det var för svårt! Mixo löser det genom att springa, Viska genom att vicka lite på huvudet, trampa och titta på matte (olika!!!). Men Mixo springer ett varv och kommer till mig på uppmaning, hen valde inte att visitera damerna (sinus upp!)
Det är bara SÅÅÅÅ skönt att känna att uppgiften var för svår, vi får träna den typen av dirigeringar, det har vi aldrig gjort. Att inte behöva förtvivla i att han gör allt möjligt annat, som är ovidkommande. Känns ok!

Därefter lade vi in momentet närsök, 4 apporter ute, Viska (jaktidioten, som hon numera kallas)gick först (tränar Mixo på att kunna jobba i redan arbetad terräng). Mixo nr 1-snabbt bra grepp-snabbt in, nr 2 söker (isi i magen på matte)finner, bra grepp, men lite utåt i periferin, kallar in (lyssnar! Men pinkar på vägen in ...aja). Funderar, ska jag skicka igen...(vad är det värsta som kan hända??!! Inte så mycket som inte hänt förut)nr 3 söker, i riktning mot de andra hundarna (utan att välja det istället) finner och kommer in till sin glada matte!

Kvällen efter så gjorde vi en markering (memory tänk) i ett område, med vinkel, skickade därefter på två dolda ditåt, med dir-tecken, gick jättebra!

så lite gör vi, men mest blir det en promenad kvällen, i alla hast efter jobbet, innan barnen ska i säng. Dessa timmar mellan 17 och 20 är verkligen dagens rally!! Mat-läxor-hundpromenad-kvällsfika-tvätta till imorgon- läsa!!!
Så därför rusar livet på.
Men till helgen ska jag på Galamiddag, det ser jag fram emot!!

Ja, nu sitter man här och är rätt så trött..
Igår ägde Workingtestet rum.
Ett prov som man kan läsa om på flera av länkarna här intill. (Disa, Driva och Susanne-Greta och Garbo samt Ragunda Retrievers).
på ett helt suveränt sätt ställde de funkisar som jag raggat upp!

Jag tjänstgjorde på station 3, en markeringsstation.

På kvällen hade vi samkväm i en stor "Lappkåta" på Ammeråns fiskecamp. Men vilken rolig kväll!! Mycket flams, trams och stora gapskratt. Vi var flest från Ragunda, men ett gäng tillresta var oxå med.

TACK!!
Men aj vad trött jag är idag.

Så vi använde det.

Gick jättebra.
Mixo är till synes opåverkad av sitt sår. Det ser FINT ut. Ett litet sök, utan springsträckor var nog bara bra.
En go o gla kille.
Undersökningsfasen-den har alltid varit lite lång, på ALLT!
Inte alls så -smack-spontant in i munnen. Som man ser en del göra.
När han VET vad det är då är det SMACK in i munnen och tillbaka.
Men dessa okända ting undersöks, nosas av, innnan han plockar upp.

Även en leverpastejsmörgås ses ju noga över innan den äts upp.
1 nosa
2 få av leverpastejen och äta upp den
3 slicka av ev smör
4 lämna brödet på golvet - forever!

Love this dog!

Denna dag 1903 föddes barnens gammelfarmor, som bodde med oss detta hus i några år innan hon dog (våren-99). Tänker på dig Anna Theresia Sandelin i dag!

Mixo är förvarad hos min mor & far på dagarna nu under konvalecensen.
Vanligtvis är han i hundgård hemma. Men jobbet är en bra bit hemifrån, däremot är jobbet närma mina föräldrar.

Jag går ut med Mixo, koppelrastar på dagarna, i samband med lunchen.

Men nu är jycken övertänd, kan man säga.
Mamma berättade att han fått vara en stund på altanen.
Vanligtvis är MIxo exakt hur lugn som helst inomhus.
Men nu: Han har varit ute och sprungit på altanen och lekt med en grytlapp som mamma gett honom.
??? - 10 månader??

Ikväll, tänkte jag att han skulle få nyttja sin hjärna, om än rätt så lugnt fysiskt.
Ett litet närsök, kopplat.
Men ojojojoj, vilken lycka!!!
Äntligen händer det nåt!!!

Såret har bleknat, svällt av och blåmärkena är nästan väck. Det går nog åt rätt håll detta.

Tarzan (eller vem det nu är?!?) fick idag till sin stora förskräckelse se en BJÖRK!!!
Har ni hört på maken en BJÖRK?!? precis på vår promenadväg (ja-samma väg som vi går i stort sett dagligen, och björken har alltid stått där)

Spökåldern visar sig på alla olika sätt.
Men HALLÅ-är du inte 2,5 år? Nej just ja vi har ju en ny tideräkning, så runt 10 månader är väl det man får räkna med.

Men om hunden är ung i sinnet, får man behålla den länge, eller hur?

Till helgen

äger det stora Wildhusstestet rum här i Ragunda. Jag, Ylva och Marie, fast mest Marie ska man villigt erkänna, har snickrat ihop ett workingtest. På lördag är det dax. 32 anmälda ekipage!! Det tycker jag är rätt så bra med tanke på att det är första gången vi gör nåt liknande. Min uppgift har varit att dra ihop funktionärer (vi är 20 st nu!), fixa med mat och det som funktionärsanskaffning för med sig (PM, fika, vem gör vad när osv)
Just den biten tycker jag är kul. Men det där med möten, protokoll och administration, nej det är inte min påse.
Håller nu tummarna för att det klaffar och att vädergudarna är på vår sida.

Marie och Jod tog 1:a HP, Ulla och Pärla 1:a och Lena och Berta 3:e pris vid Jaktprovet i Umeå i helgen. Där A-L var kommisarie. Grattis kompisar!!!