Vi är han på spåren...:) 070430
Jag och mina högt värderade träningskompisar tog ss en riktig funderare i veckan.
Det föll sig så att vi tog en promenad med Ulla (Pärla och TIli), Marie (amber, VIra, Jod) samt Ylva (Viska valpar hos uppfödaren) och Sandra.
Under promenaden så gjorde vi i andan av att väcka Mixo igen en hel del gladapporter - positivt utfall.
Vid station ett så gjorde alla enkelmarkeringar, med synlig och dold kastare, dold nedslagsplats.
Inga problem!
MEN vid nästa pass när vi står på linje så faller Mixo in i gamla mönster. Vi gjorde en typ av linjetagsövning, som i normalfallet funkar VÄL för Mixo. Men när han plockat upp och ser linjen så viker han av och gör en repa.
VIS som man har blivit, så gör jag "Håkan-modellen", men inser att här har vi en nöt att knäcka...
HMMMMMMMMMMMMMM..... Alla sätter sig och funderar! Vilka träningskompisar!!! Ingen har varit med om, ej heller hört talas om liknande..
1. Vi provar att kalla in med apport i munnen ifrån "tänkt apport område" redan där så kan man se att Mixo finner ett visst obehag i att kallas in mot linjen, men han klarar det.
2. Om ingen står på linje, utan 90 grader från linjen, då fungerar inlevereringen, avståndet har oxå betydelse (alltså HUR långt bort de andra står)
HMMMMMMMMMMMMMMMMM....
Om vi antar att Håkans "hotbildsteori" är sann...
Vi delar upp momentet i bitar, för att försöka hitta pusselbiten som fattas...
Mixo har inga problem med att minnas, eller att gå ut (det är bra). Ibland hittar han apporten , men plockar inte upp. Ibland plockar han upp och drar en repa. Dessa båda grejor händer enbart vid att vi står på linje...
Då är det alltså från det att han funnit, som vi skall börja hjälpa honom på traven, för att bilda rätt mönster...
Sagt och gjort!
Idag var Disa och Susanne, Marie och Jod samt Mixo o jag inblandad i testet för att kolla om vi tänker rätt.
1 Först gör vi enkelmarkeringar, funkar ok
2 Vi börjar "gå på linje" med att det bara är Mixo på linjen - Funkar ok
3 Jod ansluter, Mixo får gå först. I o m att han sätter iväg, så smyger jag, omärkligt, bakom honom, så att jag hamnar 10 m framför linjen. Detta medför att han får träna sig i avstånd, minne och att finna. På vägen in slipper han direkt konfronteras med linjen, eftersom jag står framför. Funkar, om än icke i galopp in..
4 Disa ansluter på linjen, vi gör om proceduren, och Mixo tom ökar farten in.
F*n tror det, men nog är vi problemet på spåren...
Macko ringde igår - tänk vad kul att man utan att ses och att eg känna varandra, tack vare detta forum direkt kan börja prata och diskutera. Precis så var det ju när jag var hos Nelly förra veckan. Internet e ju för fantastiskt!
Idag har "Firma Fisk och Disk" städat ur bryggstun inför kommande hundläger i Kristi Flygar helgen. Vad fint det blev och vad det luktar gott!!
Kvällsprommis med svartingar x 3 070427
Tokslängde gladapporter= Mixo får upp glädjen igen och Jod får träna stadgan.
Helnöjd med kvällen!
HE did it! 070426
Igår kväll kändes som om jaktträningssäsongen dragit igång på riktigt, och vi deltog, OTROLIGT!
Efter helgen i Roslagen var jag något nedslagen...
INGET tyx fungera när vi är där, och ska visa upp oss....:(
Men igår hade Mia och Anders, samt deras labbar Leija och Tula bjudit till markeringsträning med apportkastare kl 19,00.
Redan 18,15 var vi på plats, Mixo får möjlighet att nosa av tjejerna och området. Han blir så (vilket ord ska jag använda?? Upphetsad, upptrissad, taggad, stressad???) upprörd att det skummar i hans mungipor.
Må tidens tand göra att sådant ger med sig. Man kan ju bara föreställa sig hur det går runt i skallen på honom, när det tar sig sådana uttryck.
Men efter en stund så går vi alla tre (innan alla andra dyker upp) mot tränings"lägdan". Mixo ska få jobba först.
Anders är skytt. I stort sett är uppälgget detsamma som när ja och Janne är ute, med tillägget två hundar, andra människor och ny plats.
Anders laddar och skjuter en enkelmarkering med ägget, OOOPS, den gick över lägdan, över första skogsriompan och in i nästa, typ 90 m gissar jag.
_Oooops, sa Anders DET blev LÅNGT!
I normalfallet hemmavid så skulle det faktiskt funka, sa jag och jag skickade honom. Full fart, han kommer i rätt riktning, men tar inte ut riktigt fullt avstånd, han ligger och söker i cirklar på 60-70 m. Men han jobbar! Och inget annat! För att stötta honom drar jag mig tyst framåt i terrängen. Jag tycker att det är så fascinerande hur man kan påverka sin hund bara med sin position, utan kommandon.
Jo då finner han, och kommer in!!
Då bestämde jag mig raskt för att vi gör om allt som det var ifrån början, för då visste han ju hur långt ut han skulle gå.
Sagt och gjort: Den gick klockrent, rakt ut, en liten ringning, grepp och in till mig!!!
Då sa jag
"JIIIPPPIIII, men vad jag än nu säger resten ikväll, så ska vi inte göra något mer"
Många andra hundar kom strax därefter, så de fick tyvärr inte se stordådet. Men då fick vi bra tillfället till passivitetsträning.
Tack Mixo för att du bekände färg! :) Matte är glad och nöjd ännu!
Mycket har hänt 070424
OCH just det har lyckats. Mixo kommer in med sina apporter nu. Ända tills för en vecka sen var jag själaglad för det.
MEN något annat har skett under resans gång, farten har dragits ned. Framförallt in. Varför det har blivit så finns det många teorier om, säkert lika många som de jag diskuterar det med :). Men jag tycker ändå att varje aspekt är värd att ta till sig och fundera över. En del ligger i Mixos natur och en del i hur jag hanterat det.
Den teori jag har arbetat efter handlar kort sagt om att Mixo av en eller annan anledning har känt hot om bytet från mig, utifrån den teorin har jag med , jag citerar min läromästare i detta fall Håkan Johanzon, lyckats "locka, lura och manipulera" Mixo att komma in med grejorna, varje gång.
Nu funderar jag över om att det ändå är "hotkänslan" i Mixo som gör att han ändå vill behålla bytet, så drar han ut på tiden på vägen in. Och framförallt hur jag ska råda bot på det.
I maj skall vi på internat med å ena sidan Håkan och hans sambo Karina och senare med Lasse Johnsson. Kanske visar sig det att någon av dom har en liten nyckel till även denna problemställning.
Sanningen är att jag periodvis, hur mycket jag än älskar denna hund, tvivlar. Det jag vet är att han på många sätt är toppen!! Jag vill inte byta ut honom, men kanske han ändå inte visat sig vara den jakthund jag hade hoppats på.
Helgen som var, var jag dels hos Birgitta och Nelly (Goldentjejerna) och även hos Lasse och Cilla. Härliga dagar, trevligt och kul. Känner mig alltid så välkommen.
Inkallningen- fjolårets JÄTTEPROBLEM känns som om det är överstökat nu.
Igår lämnade jag vår tomt för första gången utan att ens ta med ett koppel. Vi brukar aldrig träffa några andra i skogen nedanför oss, men igår träffar vi på 1) Två andra hundägare med sina hundar. Mixo kom in när jag ropade, jippi!! DET var inget jag trodde på för några måader sedan. 2) Andra fotgängare, dessa upptäcker Mixo först, han "fryser" blir paralyserad, jag kallar, inget händer mera än att han börjar skälla (jag ser att han är osäker-och VET numera att han går inte fram utan stöd). Som de kloka människaor vi möter ÄR, så pratar de inte med honom. Jag går bakåt ifrån "faran" och kallar in. Vid andra försöket kommer han in! Bravo, därefter går vi tillsammans och hälsar på de otäcka fotgängarna.
Ja - jag är nöjd med dessa examensprov i inkallning, de var så att säga IRL. Men visst 17 har jag/vi jobbat på det, säger man annat så ljuger man :).
Ett annat drag som jag gjort är att jag valt att ge Mixo en spruta för kemisk kastraktion. I dagsläget kan jag inte uttala mig om hur jag tycker att det är. Den kommer att sitta i hans kropp ytterligare två månader. Jag skall utvärdera senare för att fatta ett mera permanent beslut.
Vi var ävn anmälda till en lydnadstävling Lkl I, men med kemiska preparat i kroppen räknas man som dopad, och får inte delta. Så det blev ingen debut.
För tillfället ligger jag lite lägre med lydnaden. Nu jobbar vi i andra änden istället, mera bus och stoj!