GOLDENBROTHERS

Idag har jag varit hemma, ledig tillsammans med Kalle. Vi hade, mest Kalle förstås, en riktigt jobbig natt. Med feberyra och kräkningar. men nu tyx det mesta  av det vara som bortblåst. Hur det är med barn...Kom snabbt och verkar försvinna lika snabbt! Jag var helt slut på morgonsidan, när nåt barn är dåligt, så blir det ju bara så att man ligger med huvudet ovanför huvudkudden, beredd på utryckning...

Idag så tog Mixo och jag sparken över sjön. Men huuu, översta islagret var mjukt och det sprakade rätt rejält under oss. Bäst att hålla sig till matte!

Jag lastade med mig många större dummisar och LINAN, samt ett gäng bollar och smådummisar.
Den mark vi använder oss av är en inäga, med två rejäla stenar på, på olika ställen. En perfekt yta för att träna markeringsförmåga på. Stenarna är toppen, som referenspunkter/målområden.  Typiskt för Mixo är att han är mycket mera intresserad och intensiv i sitt sökande när Dummie försvinner bakom stenen.
Jag kastar ju själv, även på långa avstånd. Detta gör det ju lite knepigt för Mixo, han måste ju fixera på landningsplatsen, och inte ha mig som referens, eftersom jag flyttar mig.
Kanske inte idealiskt, men jag är inte så rädd för det. Jag tror att det är en vana för hunden. De lär sig att inte förlita sig på kastarens position. En erfarenhet jag fått genom mina tidigare hundar.Däremot så har jag märkt att jag ska vara jättenoga med att inte gå rakt emot Mixo efter ett kast. Gör jag det, så vänder han bort huvudet (avvärjer hot, gissar jag), därmed så tappar han ju fokus. Jag skall gå i en båge, med profilen vänd bort från honom, då kan han fokusera bättre.

Markering - det är ju det vi tränar!
Grundtanke, apportera min vän, det som serveras! No matter what!
Börjar med en enfärgad modell, tyngre (sk farligt gods...)
Mixos första tanke idag var att dra bort från arbetet, ut på egna äventyr. Näpp! Rester av gårdagen krav?
Vad skönt det är att jag gått igenom detta med honom vad gäller håll fast träningen. Just det att man kan jobba bort sådana typer av beteenden, han har ju, inte så lätt att lägga på sig obehag, som gör att man törs driva lite mera. Fast... det är väl den sidan i mentaliteten som gör att vi har det vi jobbar med också.
Om igen. När det blir fel, så stoppar jag övningen, går själv ut och hämtar, för att göra om. Det skall vara bra från start till mål!
Presenterade dummyn, och gjorde några apport/håll fast övningar med densamma.

Sedan började vi om. Använde ömsom den enfärgade ömsom de tvåfärgade. Vi har tränat mesta gripandena på de tvåfärgade, vilket också syns vid upptagen. De är överlag bättre på dem. Men detta visar ju att träningen gett resultat. De enfärgade är lite"mjukare och har mindre motstånd, eller hur man ska säga"

Låt säga att vi gjorde 5-10 olika typer av markeringar med de större dummisarna, med linan på. Det var nr 1, som var stökig, eftersom han hade annat i tankarna. Det var även en till av den modellen dummy som han började att slänga lite med, men detta sade jag ifrån om och dummyn kom in, i handtaget.
Vi pausar då och då, i en paus så ligger Mixo och krälar på snön, jag lossar "omärkligt" linan(tror jag ja....) och tar fram chucken och bollar, för att träna längre markeringar.
Går jättebra - Jobbade växelvis med en sökuppgift bakom oss (den är lite utav en belöning, när man utfört ett bra markerings jobb) med markeringar, även dubbla. Han är med i matchen igen vad gäller markeringsförmågan, och följer allt bättre upp vittringar. Jag tror jag har börjat se hur han ser ut när han är på väg att ge upp.
Idag höll han bra mentalt. Och jag är bestämd i skicken, och nöjd med allt som levereras in, men visar riktig glädje när det sker perfekt!
Bra jobb Mixo!