Markeringsarbetet fortsätter 070113
Var ute i skogen, vid Tegeludden.
Nuförtiden tar jag alltid med en kaffetermos, så att jag sätter mig ned en stund, detta genererar att Mixo också varvar ned.
Han ägnar sig mindre och mindre åt egna upptåg, jaktrundor (?) när vi är ute.
Målsättningen med större dummies och markeringsarbetet fortsätter.
Tove följde med idag.
Ingen lina på!
Första apporten var lång, med boll. Jag använder chucken, och tar i så långt jag når med den!
Lite knepigt, den råkade hamna ute i lite djup snö, men det löste sig.
2. Jag kastar större dummie, enkelmarkering - ok perfekt grepp!
3. Tove kastar enkelmarkering, ok!
Paus, vandrar. Slår läger.
4. Bollmarkering - ser bara ungefär riktningen. Han löser det snabbt, som ögat! BRA!! Han börjar hålla samma klass på markeringsförmågan som i somras.
5. Enkelmarkering dummie, jag kastar. Bra - perfekt grepp.
6. Tove kastar - ser bara dummien i en glugg mellan buskar, men DÅ blir det väldigt synbart att han markerar nedslaget med hörseln, bra! Det riktigt syntes hur han kopplade på öronen. Bra inleverering!
Paus, kaffe, varm saft och banan.
Hur kul kan man ha med ett gammalt bananskal????? MYCKET!!!!
7. Tove kastar över ett skoterspår, hon synlig, nedslaget dolt. Bra!
8. Tove dold - nedslaget dolt. Enda skillnaden mot förra uppgiften är att vi ser när Tove ställer sig dold, innan hon kastar. Markerar, griper, tappar*, tar om och leken slår över!!! Lekställning, kastande. Lockar-no respons. Jag plockar upp en dummie jag har vid fötterna och går lungt iväg, som om att jag är på väg mot en ny arbetsuppgift. Mixo kommer, och girar förbi, 5 m, innan han lägger sig igen.
Äsch Lägg av nu, sa jag och viftar lite med handen, mot mig. Jag gör så när vi är ute på gården och leker och är på väg in, har jag märkt.
Då ramlar poletten ned och han kommer in.
Övningen fortsätter.
9. Repris av 8, men nu får jag in apporten.
10. Längre avstånd, i övrigt som 8 & 9. - Toppenapport!
90 % mycket bra, 10 % mindre bra. MEN minns väl, att jag avstyrde dessa 10 %, det var inte Mixo som lessnade. Det är en väsentlig skillnad.
Slut för idag!
* Så här blir det oftast, de gånger, när leken tar överhand nuförtiden. Att han tappar, eller släpper(kan han vara så lurig???!) på väg in, i samband med att han då spontant, lite i farten plockar upp igen, så blir greppet (avsiktligt eller ej- vem vet??) slarvigt och det blir buskul at lattja med prylen.
Det är även så att han också, vid ungefär samma avstånd från mig, gör detta när han rättar till greppet. Jag undrar om det är det han gör och misslyckas, och då slår leklusten (social kamplust?) över, och det blir det primära...
När man tittar på Mixos MH kan man se att han griper långt fram i munnen, alltså det är sådan han ÄR, av födsel och ohejdad vana. Även i den kamplek som finns i MH:t. En aspekt, som jag inte förr i livet (innan jag bleb mental-nörd) ägnat så myckna tankar åt, VAR i munnen väljer hunden spontant att greppa? Det kan väl ha viss betydelse i att detta händer, kanske. Synpunkter, och funderingar?
Det kan ju vara en förklaring, och med ihärdigt arbete så verkar det ju gå att råda bot på.
Vi strävar på. I kväll bjuder Chazzys matte på lite kalas, så nu blir det nog hundsnack hela kvällen!!!
Nuförtiden tar jag alltid med en kaffetermos, så att jag sätter mig ned en stund, detta genererar att Mixo också varvar ned.
Han ägnar sig mindre och mindre åt egna upptåg, jaktrundor (?) när vi är ute.
Målsättningen med större dummies och markeringsarbetet fortsätter.
Tove följde med idag.
Ingen lina på!
Första apporten var lång, med boll. Jag använder chucken, och tar i så långt jag når med den!
Lite knepigt, den råkade hamna ute i lite djup snö, men det löste sig.
2. Jag kastar större dummie, enkelmarkering - ok perfekt grepp!
3. Tove kastar enkelmarkering, ok!
Paus, vandrar. Slår läger.
4. Bollmarkering - ser bara ungefär riktningen. Han löser det snabbt, som ögat! BRA!! Han börjar hålla samma klass på markeringsförmågan som i somras.
5. Enkelmarkering dummie, jag kastar. Bra - perfekt grepp.
6. Tove kastar - ser bara dummien i en glugg mellan buskar, men DÅ blir det väldigt synbart att han markerar nedslaget med hörseln, bra! Det riktigt syntes hur han kopplade på öronen. Bra inleverering!
Paus, kaffe, varm saft och banan.
Hur kul kan man ha med ett gammalt bananskal????? MYCKET!!!!
7. Tove kastar över ett skoterspår, hon synlig, nedslaget dolt. Bra!
8. Tove dold - nedslaget dolt. Enda skillnaden mot förra uppgiften är att vi ser när Tove ställer sig dold, innan hon kastar. Markerar, griper, tappar*, tar om och leken slår över!!! Lekställning, kastande. Lockar-no respons. Jag plockar upp en dummie jag har vid fötterna och går lungt iväg, som om att jag är på väg mot en ny arbetsuppgift. Mixo kommer, och girar förbi, 5 m, innan han lägger sig igen.
Äsch Lägg av nu, sa jag och viftar lite med handen, mot mig. Jag gör så när vi är ute på gården och leker och är på väg in, har jag märkt.
Då ramlar poletten ned och han kommer in.
Övningen fortsätter.
9. Repris av 8, men nu får jag in apporten.
10. Längre avstånd, i övrigt som 8 & 9. - Toppenapport!
90 % mycket bra, 10 % mindre bra. MEN minns väl, att jag avstyrde dessa 10 %, det var inte Mixo som lessnade. Det är en väsentlig skillnad.
Slut för idag!
* Så här blir det oftast, de gånger, när leken tar överhand nuförtiden. Att han tappar, eller släpper(kan han vara så lurig???!) på väg in, i samband med att han då spontant, lite i farten plockar upp igen, så blir greppet (avsiktligt eller ej- vem vet??) slarvigt och det blir buskul at lattja med prylen.
Det är även så att han också, vid ungefär samma avstånd från mig, gör detta när han rättar till greppet. Jag undrar om det är det han gör och misslyckas, och då slår leklusten (social kamplust?) över, och det blir det primära...
När man tittar på Mixos MH kan man se att han griper långt fram i munnen, alltså det är sådan han ÄR, av födsel och ohejdad vana. Även i den kamplek som finns i MH:t. En aspekt, som jag inte förr i livet (innan jag bleb mental-nörd) ägnat så myckna tankar åt, VAR i munnen väljer hunden spontant att greppa? Det kan väl ha viss betydelse i att detta händer, kanske. Synpunkter, och funderingar?
Det kan ju vara en förklaring, och med ihärdigt arbete så verkar det ju gå att råda bot på.
Vi strävar på. I kväll bjuder Chazzys matte på lite kalas, så nu blir det nog hundsnack hela kvällen!!!
Kommentarer
Postat av: Birgitta med Goldentjejerna
Nelly har fått vila från träning ett bra dag nu, eftersom jag har varit dålig. Men så snart orken kommer tillbaks så ska vi väl sätta igång så smått. Träningen med kaffetermosen gillar jag!
Trackback