GOLDENBROTHERS

Har vi hållit oss några kvällar.
Rastat, lös och i en form som jag tycker det skall vara. Man springer iväg och gör sitt behov, sedan kommer man till matte och frågar vad som skall ske!

Vi tränar många apporteringar, av olika slag. Bak i huvudet ringer Mr Johnssons ord om att det är att NÖTA in apporteringen. Få det kul, och överskuggande.
Jag tycker att det tar sig, det går framåt.

Jag varvar denna apportering med lite lydnad i olika former. Fotgående, dirigeringar etc. Det är roligare och roligare att märka att Mixos beröm kan vara en serie olika trix. Som backa vid sidan, slalom, ligg och rulla. Svansen viftar och viftar och i slutet av denna serie så kommer en liten godbit. Sedan tittar han på mig "mera"!

Idag har jag provat mig fram till jag tror livets första trippelmarkering, på land.
jag gjorde så att jag för st gjorde en dubbel, i L formation, där jag skickar från vinkeln i L:t.
Inga problem, detta gör ju att han får två målområden att ha i minnet, vid L:ts båda ändar.
Inför trippeln så kastar jag i samma ordning, i L. Men lägger till den sista, så att nu står jag i mitten av taket på T. Bara ett nytt område att minnas, och den kastar jag sist.

Jag gjorde den övningen två ggr.
Vid första omgången så gick det eg bra. Men jag tycker själv att jag har lärt mig att se på honom om han är med på noterna. Inför tredje apporten  skicket, så hade han nosen åt rätt håll, men inte riktigt 100 fokuserad. Så jag avvaktade, då ser jag, i ögonvrån (eftersom jag fokuserar mot apporten själv) hur nosen rör sig och öronen liksom vickar till, nästan omärkbart. Man nästan hörde plinget när poletten ramlade ned! Vänta två sek - skickar, perfekt!

Vid andra omgången var det mest att befästa, då syntes det att han visste vad han gjorde.

Ett annat bra som jag tycker kommer mer och mer är att han lyssnar MYCKET bra på stoppsignalen, stannar upp och tittar på mig som "vad nu??!" Därifrån kan jag i dagsläget dirigera både vänster, höger , bakåt, inåt och ge närsöksignal. Nu ska det tilläggas att allt detta är oprövat i miljö där annat kan verka intressantare, avståndet är ju inte heller så anmärkningsvärt, typ 10-15 m, men ändå! Men han lär sig, och blir mera och mera säker.
Det är kanske så att i dirigeringstanken så ska jag öka avståndet när vi är själva och tordas ge mig på dessa övningar med kort avstånd, när vi är i annan miljö. Hmmmm...kanske.

Jag önskar mig ett kvitto på att han lägger av med lattjandet, totalt. Så att jag kan pröva honom. Undras om den dagen kommer och om mina nerver kommer att klara det?