En hög med Höghedare 070503
Här gick det VILT till 070501
Fast när jag ser tillbaka på dagens övningar så kan man väl bara säga att, det sällan går som man tänkt sig....:)
När jag kastade en gladapport till Mixo, så drog han iväg i dummins riktning, men drog, till synes helt omotiverat, iväg i min arms riktning.
Vi stog och tittade på honom likt tre "UFO:n" men, vi gick vidare, efter nån minut vänder jag mig om och vad får man se?
JO en mycket nöjd Mixo, som har anmärkningar på hur Susanne tar hand om sina persedlar... Det var Disas koppel som Susanne hade tappat, som han så käckt hämtade.
När vi gjorde samma linjetagsövning som igår, så fick Mixo gå först. Det går allt lättare för honom att acceptera att linjen de facto är där.
Efter första rundan, såg jag att Mixo var "slut i luvan" , så vi avstod runda två.
På runda tre var han mera på bettet, han närmar sig området, söker och finner FÖRST en dummie, som han sedan byter ut mot, ja ett BEN som låg under samma gran.
Jag citerar Marie " Om man får välja på fiskbullar och Entrecote, vad tar man då??"
Vi hade bestämt oss för att presentera lite vilt idag.
Truten, det gick ok. Den kom till matte, utan några stora mankemang. Men And, där var det livat i (and)holken!
oj,oj, oj vad KUL det var. Nåja till sist kom anden till mig, men man kan väl säga att den var lite mera porös än tidigare.
Hej vad det var livat!
Vad gäller Jod kan man ställa sig frågan: När kommer motgången? Allt bara funkar för denna, snart 8 månaders hund (imponerande!!). Vad gäller min 2-års gosse kan man ställa sig frågan: När ska det gå lätt?
Förresten i rättvisans namn så var Disa också jätteduktig i kväll.
Vi är han på spåren...:) 070430
Jag och mina högt värderade träningskompisar tog ss en riktig funderare i veckan.
Det föll sig så att vi tog en promenad med Ulla (Pärla och TIli), Marie (amber, VIra, Jod) samt Ylva (Viska valpar hos uppfödaren) och Sandra.
Under promenaden så gjorde vi i andan av att väcka Mixo igen en hel del gladapporter - positivt utfall.
Vid station ett så gjorde alla enkelmarkeringar, med synlig och dold kastare, dold nedslagsplats.
Inga problem!
MEN vid nästa pass när vi står på linje så faller Mixo in i gamla mönster. Vi gjorde en typ av linjetagsövning, som i normalfallet funkar VÄL för Mixo. Men när han plockat upp och ser linjen så viker han av och gör en repa.
VIS som man har blivit, så gör jag "Håkan-modellen", men inser att här har vi en nöt att knäcka...
HMMMMMMMMMMMMMM..... Alla sätter sig och funderar! Vilka träningskompisar!!! Ingen har varit med om, ej heller hört talas om liknande..
1. Vi provar att kalla in med apport i munnen ifrån "tänkt apport område" redan där så kan man se att Mixo finner ett visst obehag i att kallas in mot linjen, men han klarar det.
2. Om ingen står på linje, utan 90 grader från linjen, då fungerar inlevereringen, avståndet har oxå betydelse (alltså HUR långt bort de andra står)
HMMMMMMMMMMMMMMMMM....
Om vi antar att Håkans "hotbildsteori" är sann...
Vi delar upp momentet i bitar, för att försöka hitta pusselbiten som fattas...
Mixo har inga problem med att minnas, eller att gå ut (det är bra). Ibland hittar han apporten , men plockar inte upp. Ibland plockar han upp och drar en repa. Dessa båda grejor händer enbart vid att vi står på linje...
Då är det alltså från det att han funnit, som vi skall börja hjälpa honom på traven, för att bilda rätt mönster...
Sagt och gjort!
Idag var Disa och Susanne, Marie och Jod samt Mixo o jag inblandad i testet för att kolla om vi tänker rätt.
1 Först gör vi enkelmarkeringar, funkar ok
2 Vi börjar "gå på linje" med att det bara är Mixo på linjen - Funkar ok
3 Jod ansluter, Mixo får gå först. I o m att han sätter iväg, så smyger jag, omärkligt, bakom honom, så att jag hamnar 10 m framför linjen. Detta medför att han får träna sig i avstånd, minne och att finna. På vägen in slipper han direkt konfronteras med linjen, eftersom jag står framför. Funkar, om än icke i galopp in..
4 Disa ansluter på linjen, vi gör om proceduren, och Mixo tom ökar farten in.
F*n tror det, men nog är vi problemet på spåren...
Macko ringde igår - tänk vad kul att man utan att ses och att eg känna varandra, tack vare detta forum direkt kan börja prata och diskutera. Precis så var det ju när jag var hos Nelly förra veckan. Internet e ju för fantastiskt!
Idag har "Firma Fisk och Disk" städat ur bryggstun inför kommande hundläger i Kristi Flygar helgen. Vad fint det blev och vad det luktar gott!!
Kvällsprommis med svartingar x 3 070427
Tokslängde gladapporter= Mixo får upp glädjen igen och Jod får träna stadgan.
Helnöjd med kvällen!
HE did it! 070426
Igår kväll kändes som om jaktträningssäsongen dragit igång på riktigt, och vi deltog, OTROLIGT!
Efter helgen i Roslagen var jag något nedslagen...
INGET tyx fungera när vi är där, och ska visa upp oss....:(
Men igår hade Mia och Anders, samt deras labbar Leija och Tula bjudit till markeringsträning med apportkastare kl 19,00.
Redan 18,15 var vi på plats, Mixo får möjlighet att nosa av tjejerna och området. Han blir så (vilket ord ska jag använda?? Upphetsad, upptrissad, taggad, stressad???) upprörd att det skummar i hans mungipor.
Må tidens tand göra att sådant ger med sig. Man kan ju bara föreställa sig hur det går runt i skallen på honom, när det tar sig sådana uttryck.
Men efter en stund så går vi alla tre (innan alla andra dyker upp) mot tränings"lägdan". Mixo ska få jobba först.
Anders är skytt. I stort sett är uppälgget detsamma som när ja och Janne är ute, med tillägget två hundar, andra människor och ny plats.
Anders laddar och skjuter en enkelmarkering med ägget, OOOPS, den gick över lägdan, över första skogsriompan och in i nästa, typ 90 m gissar jag.
_Oooops, sa Anders DET blev LÅNGT!
I normalfallet hemmavid så skulle det faktiskt funka, sa jag och jag skickade honom. Full fart, han kommer i rätt riktning, men tar inte ut riktigt fullt avstånd, han ligger och söker i cirklar på 60-70 m. Men han jobbar! Och inget annat! För att stötta honom drar jag mig tyst framåt i terrängen. Jag tycker att det är så fascinerande hur man kan påverka sin hund bara med sin position, utan kommandon.
Jo då finner han, och kommer in!!
Då bestämde jag mig raskt för att vi gör om allt som det var ifrån början, för då visste han ju hur långt ut han skulle gå.
Sagt och gjort: Den gick klockrent, rakt ut, en liten ringning, grepp och in till mig!!!
Då sa jag
"JIIIPPPIIII, men vad jag än nu säger resten ikväll, så ska vi inte göra något mer"
Många andra hundar kom strax därefter, så de fick tyvärr inte se stordådet. Men då fick vi bra tillfället till passivitetsträning.
Tack Mixo för att du bekände färg! :) Matte är glad och nöjd ännu!
Mycket har hänt 070424
OCH just det har lyckats. Mixo kommer in med sina apporter nu. Ända tills för en vecka sen var jag själaglad för det.
MEN något annat har skett under resans gång, farten har dragits ned. Framförallt in. Varför det har blivit så finns det många teorier om, säkert lika många som de jag diskuterar det med :). Men jag tycker ändå att varje aspekt är värd att ta till sig och fundera över. En del ligger i Mixos natur och en del i hur jag hanterat det.
Den teori jag har arbetat efter handlar kort sagt om att Mixo av en eller annan anledning har känt hot om bytet från mig, utifrån den teorin har jag med , jag citerar min läromästare i detta fall Håkan Johanzon, lyckats "locka, lura och manipulera" Mixo att komma in med grejorna, varje gång.
Nu funderar jag över om att det ändå är "hotkänslan" i Mixo som gör att han ändå vill behålla bytet, så drar han ut på tiden på vägen in. Och framförallt hur jag ska råda bot på det.
I maj skall vi på internat med å ena sidan Håkan och hans sambo Karina och senare med Lasse Johnsson. Kanske visar sig det att någon av dom har en liten nyckel till även denna problemställning.
Sanningen är att jag periodvis, hur mycket jag än älskar denna hund, tvivlar. Det jag vet är att han på många sätt är toppen!! Jag vill inte byta ut honom, men kanske han ändå inte visat sig vara den jakthund jag hade hoppats på.
Helgen som var, var jag dels hos Birgitta och Nelly (Goldentjejerna) och även hos Lasse och Cilla. Härliga dagar, trevligt och kul. Känner mig alltid så välkommen.
Inkallningen- fjolårets JÄTTEPROBLEM känns som om det är överstökat nu.
Igår lämnade jag vår tomt för första gången utan att ens ta med ett koppel. Vi brukar aldrig träffa några andra i skogen nedanför oss, men igår träffar vi på 1) Två andra hundägare med sina hundar. Mixo kom in när jag ropade, jippi!! DET var inget jag trodde på för några måader sedan. 2) Andra fotgängare, dessa upptäcker Mixo först, han "fryser" blir paralyserad, jag kallar, inget händer mera än att han börjar skälla (jag ser att han är osäker-och VET numera att han går inte fram utan stöd). Som de kloka människaor vi möter ÄR, så pratar de inte med honom. Jag går bakåt ifrån "faran" och kallar in. Vid andra försöket kommer han in! Bravo, därefter går vi tillsammans och hälsar på de otäcka fotgängarna.
Ja - jag är nöjd med dessa examensprov i inkallning, de var så att säga IRL. Men visst 17 har jag/vi jobbat på det, säger man annat så ljuger man :).
Ett annat drag som jag gjort är att jag valt att ge Mixo en spruta för kemisk kastraktion. I dagsläget kan jag inte uttala mig om hur jag tycker att det är. Den kommer att sitta i hans kropp ytterligare två månader. Jag skall utvärdera senare för att fatta ett mera permanent beslut.
Vi var ävn anmälda till en lydnadstävling Lkl I, men med kemiska preparat i kroppen räknas man som dopad, och får inte delta. Så det blev ingen debut.
För tillfället ligger jag lite lägre med lydnaden. Nu jobbar vi i andra änden istället, mera bus och stoj!
Vi strävar på 070227
Att träna lydnaden är ju kul, det med.
Igår fick vi till det perfekta ställandet!!!!
Inga dk (dubbelkommandon) alls, inte ens en vridning på mitt huvud.
Kommando, tvärnit.
Han står med framvinklande öron och svepande svanstipp, förväntan om nåt positivt (!)
Jag stannar efter ca 20 m,
Beröm
Kommenderar sitt
Sedan en perfekt inkallning, med tjusigt avslut!!
ipipipipipipipip leksak, som jag drar iväg med kraft ut i djupsnön.
DET var kul (för kul??!) då blev det rally!!!
Men det var han värd tycker jag, för det var riktigt bra utförande på dessa moment!!
Några korta pass om dagen 070224
Nu ska jag byta lite huvudfokus...till hopp.
Fick en gammal lekhage från Ica. Den kan jag använda som hinder till att börja med.
Hopp är en av Mixos favvo grenar.
Just nu är hagen i delar, och jag använder bara en sida.
på sikt kan man bygga en kvadratisk hage av den, och använda till diverse klurigheter.
Jag skulle också behöva träna lite på platsliggningen.
Ja -beslutet om apporteringsvila ligger fast. Nu använder jag mig av den funktionen, enbart som beröm för lyckade moment i lydnaden.
Jo - och naturligtvis, precis som jag haft på känn... Och kanske någon av mina läsare med. Det har gått troll i vår apportering, jag VILL för mycket, situationerna har blivit för laddade. Nu när jag har en annan attityd; typ du får prylen som belöning. Vad du gör sen med den skiter jag högaktningsfullt i.
Och vad händer då??
Jo- Kong, pipleksaker, trasor...You name it... grävs med viftande svans upp ur snön och kommer in till matte. Som tackar, för saken. Stoppar den i fickan, eller drar iväg den igen...
Det enda kommandot jag ger är BRAAA, som belöningsord och då kommer prylen farande. Mixo får gå.
Ja- vissa hävdar att det är förödande för stadgan. Det får vi se, om det blir så. Hur som helst så var det inte riktigt bra det vi gjorde tidigare heller.
Med titt i backspegeln:
* För ett år sedan drog min hund runt närmaste omgivningen i långliga stunder, OM jag skulle ha gladapporterat då. Det gick bara inte.
* Jag valde då att lägga in godiset som mitt belöningsverktyg, föremål kom att bli av sekundär betydelse.
* Egentligen är Mixo inte särskilt matglad. Men han har lärt sig att uppskatta klick belöning.
* Nu är det kanske dags att jobba upp föremålsintresset, på alla möjliga sätt... hehehe. Det jobbar jag efter just nu, så får vi se. Själva jaktträningen ligger på hyllan. Jag fokuserar på lydnadsbitarna och har föremålen i bakhuvudet...
Take it or levae it
Häst
Jobbade med Amorina idag. Point to point. Längre Lina på henne, så att jag styr henne från längre avstånd. Red en del också. Nytt för dagen är att hon kan backa när jag sitter på, eller rättare sagt jag har fått reda på var backen sitter ;-)
Spännande värre när lilla Shettisen Tubbe slet sig lös från Tove, och leved rövare i paddocken. Jag stod och försökte försvara mig & Amorina, vilket är ledarens uppgift, samtidigt som att jaga bort den lille lymmeln (som påminde oroväckande mycket om en gul hund som jag känner VÄL....)
Nåväl, Amorina kom ocskå in i springandet. Men jag var lugn och orädd, så det gick jätte bra att gå fram till henne och med leken Yoyo game, få henne att välja att komma till mig igen, så att vi kunde fortsätta med det vi gjorde. Fortfarande KUL!!
Ställande under gång 070217
LIIITE jobbigt är det när vi passerar olika hundgårdar med hundar som bor i dem dygnet runt. Skällandet (hos de andra hundarna)börjar vid närmsta grannen och håller i sig, eftersom hundgårdarna avlöser varandra några hundra meter.
Men det funkar riktigt hyfsat.
Jo jag har bestämt mig för att vara målmedveten när det gäller ställande under gång.
Och simsalabim, idag har vi tränat tre pass förmiddag, eftermiddag och kväll. Låt säga ett tio tal ställanden varje gång. i morse var jag tvungen att gå och fronta honom för att det skulle bli tvärt stopp, och nu ikväll har vi kommit såpass långt att i o med att han ser upp på mig vid fotgåendet (spontant) så kommenderar jag stå, och han stannar i stort sett i steget.
Som belöning använder jag trix o stoj (slalomgång, hopp över mina ben, genom mina ben under mig, högt hopp rakt upp etc...DET ÄR KUL DET!!! Hämta en pryl....Hur kul är det, på en skala??? Jo det kan vara ok, men man kan ju också stöta på andra trevligheter då, en doftande lockande fläck, eller annat intressant....). Alternativ är ju klicker och godis, som för dagen är fläsksvål.
Mixo väger numera 29 kg, och är i precis lagomt hull, enligt min smak. Hitintills har han ju varit lite FÖR mager. Mina tidigare hanar har haft vikter på 32 kg (Koala) 30-31 kg (Zeb) och Knutte 37 kg, men han är så hög och lång.
Knutte bor ju hos en "fosterfamilj", men är inte så frisk. Han har visst problem med svällda lymfkörtlar och levern. Och ÖVERVIKT, numera....Men det råder jag inte över. Han går på specialkost, och är snart tio år gammal. Knutte bytte familj innan Mixo flyttade in hos oss. En lösning som var jobbig just då (ge bort sin vän???)men var det bästa, för alla. Knutte passar bättre i sin andra familj, och de verkligen älskar honom (det gjorde aldrig vi....:(
Jag måste lura ut ett hinder, eftersom tillverkningen av mitt verkar dra ut på tiden..
Principbeslut taget 070217
Bära eller brista, men på sistone har Mixo o jag inte kunnat samarbeta nåt vidare alls på gemensamma träningarna. Jag känner att jag blir frustrerad av att det inte går så som jag vill, och det är inte bra, för nån av oss.Det blir en viljornas kamp, vid varje samträning. och det har inte ens varit kul. Men när vi tränar lydnadsmoment och trix, då har vi kul båda två.
Jaktträningen lägger jag på hyllan på obestämd tid, men LÄNGE känns det som....
När vi har samträningar får jag pyssla på med mitt, och be om hjälp när jag behöver det.
Visst står väl den sista psykiska könsmognaden och knackar på dörren...kommer tid kommer råd (kanske)
Synd och tråkigt, eftersom det är DET jag tycker är det roligaste, men uppenbarligen inte min hund. Det kanske kommer med mognad. Men nu ger jag hellre lydnadsträningen en rejäl chans.
För det är ju en hobby...och det ska man göra för att det är kul...
Drag, spår...det går ju oxå...
Och världens härligaste kompis i familjen.
Hästnytt
Har varit med Amorina i paddocken idag. Vi jobbade mycket på egen hand, och det gick bra.
Tove var ute och körde släde med Shetlandsponnyn Tubbe.
Maries dotter Sandra började oxå med PNH idag. Hon jobbade i samma paddock, som jag.
Premiär i elljusspåret 070213
Mixo drog och jag susade fram på längdskidor i terrängen i hög fart :))
Svansen går hela tiden, det är inte bara matte som tycker det är kul!
Efter 6 km valde jag att avsluta, fick in känsla av att han skulle kunna kuta in i döden. Men nästa gång kan vi ta ett varv till.
Men...SÅ trött var han inte. Vi körde ett pass lydnad också, efteråt.
Hmmm...ställande och läggande under gång verkar blandas ihop i Mixos skalle, attans!
Ska köra bara ställanden några dagar, så får vi se...
Jag hinner inte riktigt med mig nuförtiden 070112
Jag tränar förstås Mixo dagligen.
Det som var värst och bäst under förra veckan var träningen på torsdag kväll när Lena och Helena kom till mig, för att vi skulle träna tillsammans.
Jag beslöt mig för att Mixo skulle apportera, fastän de står intill. Som andra klarar.
Jodå, det gick bättre än någonsin förr tillsammans med andra.
Men FY vad jag slet.
Men efter en tid, så var han fullt kommunikativ. Jag är så tacksam mot mina träningskompisar, som har tålamod att stå och vänta på oss, så att vi får till det. De har den goda smaken att säga att det är nyttigt för dem att träna passivitet. Och för oss är det nyttigt att få träna med andra närvarande, och JOBBET skall vara det primära!
Strax efter kommunikations bar fas, hamnade han i "slut i luvan" fasen.
Men jag tror ändå att vi måste tänja gränserna lite, för att utöka uthålligheten.
Barnen har kommit in i skridskor-slalombacken-innebandy, skjutsa hit&dit, fasen.
Det är jättekul att de vill hålla på, vi bor ju mitt i ingenstans, så till viss del så är det bara att ställa upp. Som tur är har vi några av grannarna, som också har samma körschema, så vi brukar hjälpas åt.
Längdskidor och dragselen har vi provat. Det fortsätter kankse redan imorgon kväll, parallellt med innebandyn för Kalle...(gäller att vara effektiv!)
Jag har ridit, det går framåt även där.
Jag håller på att försöka lära mig att trava och svänga i 8:or, och paddla med fötterna samtidigt. Det är mycket koordination det för nån som är i min ålder!! :)
Men det är verkligen en kul motionsform.
Här är jag kommunikativ - och vansinnigt söt!
Sammanfattning av veckan som gått 070201
Söndag - samträning i ridhuset. 7 ekipage. Kul med det mesta. apporteringen....nja Men det funkade till slut.
Måndag - ensamträning, putsar på fotgåendet, framför allt starterna och sättandena, ingen riktigt bra idé om hur jag ska få dessa något snabbare (detaljer!!!)Variation med apportering, som funkar rätt bra hemma. Inomhusträning med Lkl I:s apportmoment (iframtiden Lyapp)
Tisdag - samträning vid Aktsam, 7 ekipage. Hunden var på tå! Tränade stadgeterror. Charma och Helena cirkladerunt oss, och Mixo hade till uppgift att sitta stilla. Det gick bra, på slutet strök hon sina vackra nytrimmade hårstrån emot oss, och vi kunde oftast sitta kvar.
Apportering från linje, nja... det blev en del tjafs. Jag lade upp det lite dumt, så där får jag skylla mig själv, litegrand. Men de sista två var ok! Totalt 0101111, så det var ok!
Onsdag Fortsatt putsande, på fotgåendet, ställandet (som sitter allt bättre...) Jag tycker han ställer sig riktigt bra, jag ska däremot vänta längre med berömmet och öka ut avståndet som jag går ifrån honom, innan belöningen kommer!
Apportering, enkel, dubbel, trippel.
Lustig anekdot:
Jag märker att Mixo är en Golden, på riktigt, eftersom man måste krångla med övningarna , för att han skall hålla intresset vid liv. Fick en snilleblixt om att kasta markeringen IN i hungården, medan skicket kom utifrån densamma.
Inte så svåra övningar från början, utan ifrån grindhålet, nästa nivå: vi flyttar oss runt hörnet, och kastar dolt, bakom hundhuset-ok. Öka: samma,fast nu är detta en del i en dubbelmarkering, öka; samma, fast nu blir det även en trippel av det. Han fixar det, och det syns att det är kul!
Hmmm...hur höja nivån nu...
Rundar ytterligare ett hörn, så att Mixo måste springa runt två hörn och sedan in genom grinden, TRODDE JAG!!
Kastar över, vi står 2,5 m från hundgårdsstängslet, så både stängsel och dummie är synliga. Skickar!
Vad GÖÖÖR HAN??? Jo tar sats förstås, och springer med full fart IN i stängslet!!! Han blir knockad helt enkelt, ramlar ihop (i sådana här lägen är jag iskall - jag bara väntar...ömkan kan vara förödande...)
Tre sekunder senare är han på benen, ruskar sig, tittar lite runt om, och rundar hungården , hämtar och levererar i hand! Men bravoropen skallade hela vägen in!! F-N, vad duktig du är!!!
För att försäkra mig om att inga rädslor trots allt låg kvar, så gjorde vi om det tre ggr till, vid den som vi gjorde först efter fallet, då fanns lite kvar. Han avvek nämligen, men jag kunde bryta det, och sedan så gjorde vi två lyckade likadana, fast utan stängselkross, förstås.
På onsdagskvällen fortsatte putsandet på lydnaden. Husse har skottat upp en plan åt oss. Grannen har lovat att hjälpa mig att göra ett riktigt "brukshinder". På Ica river de staket, så jag har första tjing på dem, om de inte skall återanvända dem. Har många idéer om hopp och apport övningar.
Slalom - nu är vi uppe i tolv svängar utan belöning, även utan Kronblom!!!
Hann även med ett störtkul pass med hästträning idag. Vi fick träna att få hästarna att gå i slalombanor mellan stora bollar, fram och tillbaka mellan tunnor, hoppa över baddelfiner, gå "sideways" bredvid hinder. Ja, själv står man på marken, har repgrimma och grimskaf till sin hjälp. Det är så KUL!!! Riktigt kul!
Vad synd att man måste arbeta de andra dagarna..
Torsdag
Har hittat en väg till snabbare sättanden, vanliga nos mot näsa positionen. Där jag småjoggar bakåt oh stannar rätt så tvärt, SMACK! ned med rumpan, klick belöning.
Varierade med flera apporter som låg ute runt oss, vi tränade lydnad mitt i fältet så att säga.
Varierande föremål och växlade mellan att skicka ut honom att hämta med att ge godis som beröm!
Men vi hade en riktig uppgörelse idag oxå! Magikern tänkte ta sig ton, när han befann sig på fel plats i världen. Det var en mycket dum idé, kan jag säga! Jag kan nog säga att det fjäskande som jag hade runt benen efter den sammandrabbningen, var som att ha en liten valp intill sig.Slickslickslick, lågställd, öron bakåt...flåtflåt. Ja okej- men gör inte om det! Du skall vara på vår tomt och inte så mycket som en halvmeter utanför, no matter what!!!
Sedan har vi varit de bästa vänner igen!
Som sagt BESATT - var ordet
Imorgon åker vi till vår kungliga huvudstad för att roa oss, jag och husse och två av våra bästa vänner. Mixo och barnen hamnar hos mormor och morfar. Vi har köpt enkelbiljett, vi hoppas nämligen kunna köpa oss en bil på lördag. Den äldsta av våra bilar har nämligen lämnat in för gott!
Undras vad
Macko gör nuförtiden??!!Charmigt besök 070127
Till att börja med tog vi en promenad i skogen, Helena & Charma tillsammans med mig, Mixo och Tove.
Charma var tvungen att uppfostra Mixo till att börja med, men sedan blev den unge herren KÄÄÄR!
Han har varit som alldeles galen i Charma, uppvaktat och uppvaktat. Vi trodde att hon kanske skall börja löpa, för det var så oerhört intensivt, och verkligen uppvaktning. Med tiden smälte Charma för Mixos barnsligheter och de har pussats och pussats.
Men.. löpa, det vet jag inte. Vi kollade av Charma innan hon åkte hem, och vi kan inte se några svullnader eller andra tecken..., så det kanske bara var hundkemi, vad vet jag?
Syftet med vår gemensamma dag var att trimma våra hundar, nu är det gjort och de blev båda betydligt mera hyfsade i pälsarna. Det var faktiskt riktigt kul att trimma igen, det var ju ett tag sedan... Kanske ska man slå mynt av kunskapen... jag ser ju vad andra tar för trimkurser.....
Nöjd idag blev jag med att Mixo har, trots sin brinnande glöd, kunnat gå fot (med matte) bredvid och bakom Charma, samt utfört två enkelmarkeringar från lös hund, med Charma alldeles intill.
Det har inte varit alldeles lätt att få kontakt med den tåtrippande, bakåtörade ynglingen när han har varit riktigt i flirtar tagen, men det går. Och det är jag nöjd med.
I morgon skall vi till ridhuset och träna, vi har hyrt en timma, så då får vi se vad det ger.
Ragunda Retriever 070125
Vi brukar försöka ställa oss i en ring, och säga var och en vad vi skulle vilja träna/ha hjälp med.
Den här gången bad jag att jag skulle få träna ett pass lydnad, med Mixo på riktigt lös, med de andra hundar kopplade, så att OM han föredrar annat fyrbent sällskap, framför mitt. Så ska han int få kredit för det. Störningsträning alltså - det vi behöver!!
En annan tanke ...hitintills när Mixo flippat ur, så har ALL verksamhet upphört, alla tittar på honom, alla koncentrerar sina blickar och energi på honom, som struttar runt som en tupp i en hönsgård och solar sig i glansen av allas uppmärksamhet.Det är inte konstigt att det är så, som någon sa "man vet ju inte vad man törs göra eller inte göra, man vet ingenting".
Så nu så sade jag det, att jag ville att OM det hände, att alla försökte träna som om inget hänt (i den mån det går), så försöker jag lösa min och Mixos konflikt.
Alla ställde upp!
Vi körde ett pass lydnad. Det gick faktiskt skitbra, fastän det stod 10 andra hundar bara några meter ifrån oss.
Jag körde inte så många fartmoment, men väl en hög krav nivå på det vi gjorde.
det HÖLL!!
Inte ett riktigt flipp på hela kvällen!
Jag tog itu med honom en gång, under en paus, då Viska viftade förföriskt på ögonfransarna, rätt rejält. Men i övrigt är jag mycket nöjd med gårdagen!
Något kallare 070124
-19 grader.
Jo, man tar väl bilen till skogs, "en liten sväng bara, det är ju så kallt".
Det är tur att det blir mörkt så att man kommer ihåg att åka hem.
Mixo och jag var i skogen i en och en halv timma i denna kyla.
Men vad kul vi har!
Tränar, fot, inkallning, diverse trix, kurragömma, brottning, tafatt...
Men med paus för egna aktiviteter, ofta, ofta.
Bland mina labbevänner och mej så pågår en, i all skämtsamhet, diskussion (som varat under flera år) om huruvida jag ska ha golden eller börja med Labbe jag med...
För mig är det rent estetiskt vackrare med behäng, jag tycker om pälsen. Men det är ju också så att de klarar kylan bättre.
i vår familj är vi ute mycket, i timtals även om det är lite kallare (även om det idag var lite VÄL bistert), så pälsen behövs! Vi kan vara ute på fjället hela dagar, och hundarna trivs bra med att ligga i snön.
Jag skrev till Cilla, uppfödaren, att jag i det närmaste är besatt av hundträning. Och det ligger mer i det än jag kanske först trodde! :)
Imorgon: RR träning-hur ska det gå den här gången då???
Något mildare 070121
Tränade fotgående, två linjetag med dummie.
Två mini fält med tennisboll. Huvudsyftet med den träningen var att se om Mixo kunde söka boll fastän Viska satt på startplatsen. Det kunde han riktigt skapligt!
Kaffe och brasa och åkmadrasser och mycket hundbus, i den mån Viska orkar med busen....
trots att kung Bore knutit sin iskalla hand runt oss 070120
Nere i byn hos odd visade termomtern -20 grader. Janne var och skottade upp skogsbilvägen till Slåttmyrberget, eftersom timmerbilen skulle komma och hämta några travar ved. Detta medför ju att vi kan promenera i skogen. Uppe på berget var det nog bara 5-8 grader kallt, betydligt gynsammare.
Jag tog med mig en enda dummie, och tänkta att vi "nöter" väl på med apporteringen.
Började skogsvistelsen med fotgående i koppel. När han drar ned på höga knäuppdragningarna, så släppte jag honom lös för avrusning och rastning.
Därefter tränade vi, memoryträning inkl stoppsignal, linjetag, inkallning, med dummie.
När jag står där så tänker jag tillbaka...
Det var i augusti jag började med dirigeringsträningen, med mål muggar med godis, dummisar var inte att tänka på. Så det går framåt!!!
Även om jag på sista tiden anar en lite uppgivenhet inombords, men jag tänker inte ge upp, inte ännu! En par år till tänker jag nog sträva på...
Dagens sista övning var en markerings övning, en trestegs, där jag jobbade med område, och ökade avståndet.
Mixo beter sig lite mysko, efter kastet. Han vet VÄL var den är, det syns när jag skickar. Men han vänder konsekvent bort huvudet FRÅN markeringen, oftast till höger...varför??
Nåja, den sista hamnar, inte under granen, utan ovanpå det nedersta grenverket. Det var lite klurigt...men han jobbade på och löste det, på egen hand. Han håller ned farten nu i söket, det är mindre irrande runt, runt....Han håller sig inom 10-12 m från nedslaget, och i ytterkant av den denkta sökcirkeln, så ställer han sig upp, med näsan högt, och vädrar/tänker. Till sist löser han uppgiften, och kommer in, alltid i galopp!
Jag börjar alltmera tro på att slängandet med dummisen allt oftare handlar om att lägga tillrätta sitt grepp....och idag hade han riktigt bra grepp direkt, vid flera tillfällen.
Alltid något.
Samträning Ragunda Retrievers 070118
fyra ekipage i hockeyrinken. Vi började med ett busrace.
Roligt att se hur Mixo/Viska bildar par och Bobo/Disa, precis som dom är vana att umgås.
Mixo tog sig ton och talade mycket tydligt om för Bobo att Mixo är äldst. Vilket Bobo gick med på, med all önskvärd tydlighet.
Vi tränade att gå på linje, lösa.
Gå i fyrgrupp, två fram och två bak, Mixo gick lös.
Inkallningar. tyvärr gjorde jag missen att ta ut avståndet för långt, när vi lämnade Viska och Mixo bredvid varandra. Tanken var att kalla in Mixo först, han sitter helt klart stilla. Meeen när inkallningen (som var på för tok långt avstånd :( ), så var frestelsen med de andra hundarna för stor...
Vi fick börja om, och vara lite mera noga, börja med kortare avstånd, och då gick det allt bättre. Eller riktigt bra.
Under lek med andra har Mixo kommit på inkallning många gånger, bra.
Jag önskar mig en träning med andra, där det bara funkar för oss!
Häst och hund 070117
Idag så satt jag mera upp på Amorina, än vi jobbade markarbete. Till en början var det lite läskigt, men mot slutet tyckte jag att det kändes riktigt kul att trava runt i paddocken.
Efter det att jag ridit en timma på henne, så fick Tove stiga upp. Då blev det annat för Amorina, Tove är ju rena proffset i jämförelse.
KOm under ridningen på att paddocken, som de har belysning på är utmärkt som lydnadsträningsplan.
På kvällskvisten gick jag och Mixo ned och tränade.
Vis av tidigare skador, så säkrade jag med linan, innan några tillbud tillstött. Det tror jag var smart.
Bara detta att byta miljö försämrar hans förmåga till under hälften. Helt okoncentrerad och uppmärksam på allt, som händer runtomkring, samt på mig.
Hästar som luktar och låter i hagen......kontroll...!!
Hästbajs.....vad är detta för kulinariska läckerheter???....
Andra hundar på gården....
En uggla som cirklar runt våra huvuden.... mystiskt!
Jo, efter en halvtimma så börjar jag hitta lite fokus hos honom.
Jag satte mig ned understundom, för att han ska få chansen att stressa av, utan krav. Då väljer han, efter 15-20 sek att borra in huvudet mellan mina ben, med ögonen stängda. Intressant att han väljer det, när han är ledig.
Imorgon ska vi till ännu en ny miljö, med andra hundar också. Bra, vi behöver sådant i massor.
Man skulle kunna tro att Mixo aldrig miljö tränats som liten , inget kan vara mera fel. Han var med överallt! Och det är han oftast idag också. Då kan han relativt lätt koppla av, som när vi åkte tåg t ex.
Men att utföra ett beställt arbete på distans, det kan vara mera svårt...