GOLDENBROTHERS

Det har blivit så många delar...
Jag tränar förstås Mixo dagligen.
Det som var värst och bäst under förra veckan var träningen på torsdag kväll när Lena och Helena kom till mig, för att vi skulle träna tillsammans.
Jag beslöt mig för att Mixo skulle apportera, fastän de står intill. Som andra klarar.
Jodå, det gick bättre än någonsin förr tillsammans med andra.
Men FY vad jag slet.
Men efter en tid, så var han fullt kommunikativ. Jag är så tacksam mot mina träningskompisar, som har tålamod att stå och vänta på oss, så att vi får till det. De har den goda smaken att säga att det är nyttigt för dem att träna passivitet. Och för oss är det nyttigt att få träna med andra närvarande, och JOBBET skall vara det primära!
Strax efter kommunikations bar fas, hamnade han i "slut i luvan" fasen.
Men jag tror ändå att vi måste tänja gränserna lite, för att utöka uthålligheten.
Barnen har kommit in i skridskor-slalombacken-innebandy, skjutsa hit&dit, fasen.
Det är jättekul att de vill hålla på, vi bor ju mitt i ingenstans, så till viss del så är det bara att ställa upp. Som tur är har vi några av grannarna, som också har samma körschema, så vi brukar hjälpas åt.

Längdskidor och dragselen har vi provat. Det fortsätter kankse redan imorgon kväll, parallellt med innebandyn för Kalle...(gäller att vara effektiv!)
Jag har ridit, det går framåt även där.
Jag håller på att försöka lära mig att trava och svänga i 8:or, och paddla med fötterna samtidigt. Det är mycket koordination det för nån som är i min ålder!! :)
Men det är verkligen en kul motionsform.

Här är jag kommunikativ - och vansinnigt söt!