GOLDENBROTHERS

Jättebra kväll!
HUndar av olika raser. Vilket för Mixo är en relativt ny erfarenhet, vårt vanliga umgänge är ju mest retrievers.
En glad liten studsande, helmysig ljus pudeltik. En oerhörd fart och snurr!
En JÄTTESTOR Landseer, mycket lekfull.
Berner Sennen som behöver mkt kast o lek o stij för att få upp farten...
Border Terrier (med terriers "morr och fräs" låtande)
Åsså några välkända Flat, Lab o Goldis.

Faktum är att det tog mindre än 10-15 min innan Mixo var lugn, såpass att han satt lugn hos mig.
Jag hade med mig min trebens pall, inställd på att detta tar en stund, innan vi kan jobba.

Han inledde aftonen med HÖG svansföring, men den sjönk rätt kvickt. Det var nog ingen som blev imponerad (?!)
Ny företelse: SKALL 1 När okänt ekipage dyker upp på planen. Matte KLaRT missnöjd, vilket meddelas.
Sedan passerar annat nytt ekipage, utan skall.
MEN på tredje ekipaget hände det igen. DÅ visade jag mitt missnöje rejält. DUMHETER!! Har han aldrig hållit på så förut, så ska han då inte börja nu!
Jag tror att han blev botad, det hände inte mera och beröm, lugnt sådant utdelades!

Vi tränade platsliggning som första moment.
Jag blev lite shaky... har nämligen varit med om otrevliga hanhundar som gett sig på min tidigare hund i en dylik kurssituation. Egentligen litar jag på Mixo, han ligger nog kvar...om han inte blir inviterad av nån annan. Men som moment 1 inom första fem minuterna tyckte jag det var säkrast att ta till lite säkerhetsbälte och livrem. Ytterkant (fast det kom en löptik närmast efter en stund- men det bekymrar mig mindre i dagsläget. Mixo har ju fått en hel del träning på det!) och långt från "orosmoment", stod på kopplet och var tydlig, tydlig! Det gick bra!

Sedan under kvällen var främsta fokuset på linförigheten. Jag fick tipset att vara något långsammare i mitt steg vid vändningar. Jag är så rapp att Mixo inte riktigt hinner med. Jag förstår vad hon menar, och ska testa detta under veckan.

Fjollrade mycket. Satt tom i knät! Fjollrigt va?!

I det stora hela är jag jättenöjd med att Mixo funkade att arbeta med redan första kvällen, i denna nya miljö med alla nya intryck av ekipage överallt! Ikväll kunde jag stå och ha Mixo bredvid mig och han bara STÅR där, utan lekinviter, ryck, höjd svans eller nåt, bara neutral, samtidigt som jag pratar m andra hundägare o deras hundar, bara nån meter bort.
TOPPEN!

Igår kväll var Vira och Amber på besök. De kom mitt i vår kvällsrastning.
Mixo kunde komma in på inkallning, fastän de lekte!
Det gick att bryta leken nära oss genom att säga SSSSITT!

Idag har vi haft Jaktlydnadskurs. Och eftersom jag är instruktör så är det inte så mycket aktivt deltagande för Mixo.
Inledningsvis fick han rasta sig lös, det var tidsbrist!!! till sammans med Viska, Amber och Vira. När kursdeltagarna började komma var det ingen större sak att stoppa Mixos raceande jmf m de andras, så jag blev jättenöjd med honom!
Idag tog det inte så många minuter innan han hade varvat ner
Vid fikat låg han vid mina fötter, precis som de andra ägarnas hundar låg vid deras fötter.
Jag släpper kopplet och kan lämna honom, för att pyssla lite i ryggsäcken några meter bort...
Han stog bredvid mig i en position som bara var avslappnad, även när andra hundar jobbade, utan kommando.
Och imorgon kväll skall vi börja delta i en tävlingslydnadskurs. Det ser jag fram emot!!

Idag har en del av RagundaRetrievers samlats på Karistranna. Stig har fyllt jämna år, så vi firade honom lite.
Många hundar och min virvelvind blir till en början just det, en virvelvind!

Det exploderar händelser och aktioner ur honom.
Precis när vi kommer, så råkar vi utan tanke från min sida hamna bakom en träbänk/soffa samt ett trädgårdsbord framför det. Som från min horisont ser ut just så.
Från Mixos horisont, dryga metern längre ned ser det ut som ett hinder, modell bruks, och ifrån hans position syns INTE trädgårdsbordet.

Vad gör man när man står framför ett hinder?
Jo man hoppar naturligtvis!
Med blixtens hastighet har han hoppat ÖVER soffryggen, landat på sitsen, blivit förvånad, studsat över på bordet och sedan ned, därefter till matte.
In alles tar detta mindre än 2 sek.
Har vi tränat hinderhoppning????
Tydligen (suck och leende)
I övrigt testade jag om lydnadsmomenten håller samma klass fastän det var andra hundar med.
Jo det kan jag nog tycka, fast det är tydligt att koncentrationen är mindre.
Passivitet när de andra markeringstränade.
Att sitta still i kast - går bra.
Svårare när arbetande hund drar efter och svårast när den hunden och föraren har KUL, efter inlevererad apport.
Det kan också vara svårt när arbetande hund inte löser uppgiften direkt, utan söker och ringar.
Då tittar Mixo ömsom på mig och ömsom på hunden/apporten.
Jag får känslan av att han är som en ivrig elev på första raden i klassrummet som hysteriskt viftar med handen, när någon inte lika snabbtänkt har ordet.
"jag kan, jag kan, jag kan. MEEEEN, hur svårt kan det VAAAA???"

Nyttig dag. Mixo klarade det ok. Men nog är han livligast i gänget...
Det går allt snabbare att varva ned bland andra oxå, så vi strävar på....

Hon har inte tränat mig idag. På fredag den 13:e tränar man inte!
Nej då det beror mest på att jag var i Östersund och kom hem sent.
Besök på Läs Pedagogiskt Centrum på den natursköna Frösön.
Jag och Mixo skall åka tåg till Stockholm/Uppsala den 27/10. Mixo skall röntgas den 29/10.
PLÖTSLIGT slår en tanke mig!!!
Mixo och jag ska vara på Stockholms central en fredag kväll!!
Det skall bli spännande....

Nu har vi kommit en bit på väg vad gäller mera värdelöst(?) kunnande.
Kronblom har fått lämna in, och lämna plats till kortare steg och att främre foten liksom är på tå, tyngden på den bakre och belöning delas ut högre upp, nästan i grenen s a s.
Då klarar han fem svängar på en belöning, innan vi avslutade i afton.
Det är som vanligt alltså, bara matte kan bete sig, så funkar det ju.
Han tycker att sånt här är riktigt kul.
Och jag tränar allt där han är tvungen till att lyssna på mig. Där baktanken hela tiden är samarbete vid jaktträning. Det är ju det jag egentligen vill syssla med, innerst inne.
Vi tränade även dirigering.
En liten modifierad klocka. Jag använder godisburkarna.
Mixo satt i urtavlans mitt, med nosen riktad mot kl sex.
Godis på kl tre, tolv och nio.
Kl tre lade jag ut sist, men han är säkrast på ut bakåt, så det var en medveten störning.
DET höll inte. Han norpade både kl tre och kl tolv.
FAST... jag kan säga NEJ, och han kommer åter, han får inte frispel, vilket jag är MEST nöjd med.
AJa, jag gjorde om samma övning, men jag var ännu mera noga med att vara TYDLIG och observant på hans tankebana. Dessutom var jag tillbaka och knackade på tolv-burken-reaktivera-motivera.

Därefter körde vi tre kl tolv-fastän det fanns godis på alla andra också, därefter kl nio, och sedan kl tre.
Det gick bra!
Tränade även ställande under gång - inlärningsfas.
Läggande under gång - det kan han-och gillar han
Åsså inkallning, förstås. Idag gick alla av alla varianter bra.
Och framförallt, han hörsammar korrigeringar och kan arbeta efter dem. Det kanske kan låta som om jag korrigerar massor. Men jag kan lova att jag klickar, leker och berömmer till 97 %.
Fast jag berömmer mera när han höjer ribban, och gör momenten i det närmaste perfekt. Ett sämre klassens läggande under gång, förbigås med tystnad, också gör vi om, tills jag får den nivå jag vill ha.
KUL!
Fjollrar gör vi alltjämt!

Har varit ute med Mixo i tre omgångar.
Han är förresten helt otrolig vad gäller att inte stressa på mornarna.
Det händer i stort sett aldrig att han pockar på med uppmärksamhet för att han behöver rastas.
Ligger jag i sängen, så ligger han bredvid.
Han kliver inte upp med husse eller någon annan i familjen.
Det händer att han inte går ut mellan 19,30 till framemot 10,00 nästa dag.
Och då är det inte för att han verkar särskilt angelägen.
Samma gäller mat
Den är inte särskilt viktig.
Där kan man märka när han blir hungrig. Jag har experiment väntat ut honom, det tog lite drygt ett dygn innan han började titta uppfordrande på matskålen och mig växelvis.
KOnstigt egentligen. Han är den mest aktiva och arbetsglada hund jag haft, men samtidigt den i särklass Coolaste inom hemmets fyra väggar.
Han kan visst leka lite stilla inomhus, han ligger på rygg och leker med en leksak eller nåt, t ex.

Idag har vi tränat dirigeringstecken. Framåt, ut - bakåt, höger och vänster.
Jo han har skaplig koll på dem. Jag lägger även in ett hopp över hinder på höger/vänster kommandona. Det går också bra.
Vi har också tränat ställande under gång och inkallningar.
Jag berättade för Cilla häromdagen att jag kan se en gradvis förbättring när han under "fri" tar sig FÖR stora friheter, i samband m rastning (annars är han inte fri nuförtiden-han är lös, men inte fri).
Han hörsammar mitt missnöje om han inte lyssnar direkt, inta alltid ändrar han sig, men det är en gradvis förändring. Och det är väl bra?!
När han fjantar sig ändå, så går jag hem. Då kommer en snopen hund lommandes efter.

Jag har också provat idén om att när han har ett race, så gör jag lekinviter, så som jag kan belöna annars, sådana rörelser som jag kan starta racen med. När jag tränar i att avbryta dem.
Jo- jag har prövat en gång nu, och då gjorde han två "du kan inte ta mig", men sedan övertog lusten att leka med mig istället för att leka med mig som publik (eftersom jag sett showen tidigare-och det är inte min favoritföreställning så kanske jag inte verkar riktigt så intresserad längre??)

Då när vi fått kontakt i leken typsju sekunder, var det inga problem alls att blåsa stopp och börja jobba igen.
Ja du Mixo -man lär sig mycket av dig!

Ikväll hade vi en ren teorikväll.

Vi pratade om stegringsplaner-utvecklingstrappan
Belöningskriterier
Tröskelvärden

Åsså frågade jag kursdeltagarna vad jag gör för fel med benen när jag ska träna slalom med Mixo.
Jag går med ryggen i 90 graders vinkel, av nån outgrundlig anledning........
Inte konstigt att det känns bökigt att lyfta på benen och få med sih hunden under.
Däremot är det ett under att Mixo ens försöker ta sig under mig som verkar mest lik Kronblom när jag rör mig.

Allt känns lättare med rak överkropp, prova själv att gå böjd som en krokmek framåt, och lyft samtidigt fötterna så högt du kan..........
Nä- det är inte så lätt!
hahaha fick bjuda kursen på ett garv iallafall
Gonatt

Upptäckte i helgen att...
NÄR gick vi en koppelpromenad sist?
I februari??
Iallafall om den var längre än 10 min, och som transport till något löst springande.
Undrar varför Mixo ser ut som om han travar på stället när han går i koppel???? Är jag dum eller är jag dum?! Han drar inte alls, men han ser ut som om han joggar på stället, hela tiden en återhållen galopp, på nåt sätt.

Det gör sig nog själv nu när det blir mörkare på kvällarna...

Detta går utmärkt
FOT
"GÅ mED MEJ, vid sidan"
Fritt springande.... radie typ 25-35 m
Men
Ett lätt lufsande inom fem meter, behöver tränas igen.

Hittade en funktion här på bloggen, som visar att det är ofta runt 60 läsare per dag här, DET hade jag ingen aning om. Toppnoteringen är den 30/9 - 74 läsare!

För mig blir det lättare att se hur träningens vedermödor utvecklar sig, samt att det är en bearbetning-tydligen för flera också. Spännande!


Åsså har jag läst en bok till - Mias Hemlighet av Maria Eriksson

till exempel.
Har orsakat mig en hel del huvudbry.
Det är det enda moment där Mixos svans hänger lojt neråt.
Jag tror att det beror på två saker, dels att han inte riktigt fattar vad jag är ute efter och det är ingen bra inlärningsmetod-han uppfattar det inte som lustfyllt, han ser mest förvirrad ut.
Så nu har jag läst på min gode Svartberg.
Han föreslår att att man skall jobba med hunden nos mot näsa och att jag skall backa, och använda leksak över hundens huvud, samt snabb berömma när hunden stannar till.

Tajmingen är viktig, förstås. Ja jag ska prova.
Hittills harjag gjort enligt Järverud, med fotposition vid ställandet. Men - nej - jag tycker inte det ser ut som om poletten ramlar ned riktigt.
Jag börjar om istället. Enl Svartberg är fotpositionen på ställandet en senare fas.
Just lydnadsmomenten är han ju så rapp på, så jag vill inte ha ett segt ställande. Och man brukar ju få det man tränar på, så nu ska jag sluta träna halvtaskiga ställanden och ge mig på en annan metod. Så får vi se.

Sedan ska jag ta upp den gamla tanken på att lära honom att lägga ned huvudet vid platsliggningen.
Så visst finns det saker att träna på, som är kul, när vi skall vila från självständiga övningar.

Men HOPP det är kul.
Idag så gick jag parallellt med fårstängslet, på den ena sidan.
När vi går så kan jag skicka Mixo "hopp" över till andra sidan. Stanna , hopp fot tillbaka och så går vi framåt. Jag går och han hoppar zick - zack över stängslet på kommando. Bara för att det är kul.

HUR lär man in slalom???
Nån av er som läser som kan ge mig nåt tips?
Att gå mellan mina ben får jag inte till, det brukar mest sluta med att Mixo blir brydd , eller att jag har slagit krokben på mig själv.

Det är inte bara Mixo som lär sig mig, jag lär mig honom oxå.
Idag har jag varit kompledig -och har tagit det mkt lugnt.
Har inte ens varit sugen på att träna hund, otroligt!

Men ändå har vi varit ute i två pass, mest rastning egentligen.

Den lille rackarn har höjt svansen, snäppet för mycket, när vi är ute och rastar.
Detta har jag allt lärt mig tyda, så numera vet jag att då är det dax att dra åt tumskruvarna.
Han får "fritt" uträtta sina behov. I övrigt är det "gå med mig", eller fot som gäller, alt "bakom".

Han krånglade lite vid en övning idag. Men det hela avslutades bra.
När Mixo var valp utvecklade vi en förkärlek för att sitta på stenar - kul stadgeträning.
Jag vet att jag tänkte då-undrar vad jag ska ha det här till då?
Nu använder jag det till att sätta Mixo på stenen, kasta en boll parallellt med honom, sedan flyttar jag mig bakåt, och kallar in (inte ta bollen alltså). När han kommit till mig, ger jag linjetagstecknet och skickar honom på bollen, inkl stoppsignal och närsöksignal.
Vid första försöket gick det bra (korta avstånd typ fem meter) vid andra så ökade jag avstånden, i övrigt var övningen lika. Då knallade han på linjetaget, och noll! hörsel. Jag rev i. Vad händer?
Jo ett "du kan inte ta mej...".
Det är så skönt när jag besinnar mig och har "lägg av och fjanta dig" attityden. Det är ju så att dessa race kommer efter det att jag ryat åt honom, ibland, och det händer oxå att han hörsammar ryanden och ändrar sig = BERÖM (det är det bästa han gör, att ändra sig, från något lockande felaktigt till att lyssna på matte).
Vi är väl i nån fas där förändring är på G
Nåja. Eftersom jag bara har attityden, att det var väl inte så farligt, kom så gör vi om, och anvisar stenen som sittplats, så kom han och vi gör om från lättare nivå igen , och slutra när vi klarat det jag tänkt ifrån början.
Fast, jag såg ju att svnsen var krökt även vid nåt sättande i början av promenaden, så det var bara att vänta. Näsan var även den mkt påkopplad för alla möjliga dofter som svävade i luften. Men det gick bra, han höll sig nära mig och respekterar att det inte går att småpinka, det var bara en gång jag fick säga till om det.
Ett slags skogsfot, ett lättare kommando, inte så stor precision, men det finns en klar gräns, som han skall hålla sig inom!
Och den gränsen ska vi ha nån vecka. Jag vet ju att det brukar hjälpa bra att strama upp.
Spårskolan har jag tänkt ännu mera på och jag har bestämt mig för att följa den plan jag hade innan viltspårsprovet. Inte så många fler spår just nu. Så lite självständighet som möjligt ett tag brukar ju hjälpa. Det finns ju så mycket annat roligt att träna.

Bara ett 2:a pris i ökl viltspår.
Mest beroende på matte, förstås.
Jag låter honom ta väder och dra iväg i för stor utsträckning. Om jag är tydligare med linhanteringen så kommer det att gå bättre.
Mixo kom visst till slutstation, men med alldeles för stora utsvävningar...
Jag har förstått att jag låter honom styra det hela i för stor utsträckning.
Jag måste mera skola honom i att vara noggrann, och inte stressa på, som han tycker är bra.
Nu vet jag också hur, så på det sättet är det väl bra.
Jag fick flera tips.
Men nog är det surt, jag trodde nog, sanningen att säga, att detta skulle sitta som en smäck.
Men se där hur det går när man är styv i korken.
Detta sätt att styra honom kan nog göra att jag får mindre av känslan att han blir FÖR självständig av spårarbete. Han ska alltså lära sig att spåra, mera på mina villkor.
STÄNDIGT samma tes-han tar för sig allt han kan....
Mixo kan spåra, men han har tillåtits vissa "olater".
Men nog går det att få till...
Fast visst är det surt.

KUL att Viska tog sitt 1:a pris i akl!

Vi hade jaktlydnadskurs ikväll. Mixo fick träna pasiivitet, och vara i bilen en hel del.
Han fick komma fram som visningshund för att visa hur man kan stegra störningarna vid inkallning. För att kunna träna inkallning i "skarpa lägen" i arrangerade situationer, som man ändock har kontroll över.
Jo-sådana övningar går bra. Jag fick ta itu med honom en gång. Men det kanske var precis lämpligt.

En jättehärlig kurs. Det känns nästan som en träningskväll, förutom att den egna hunden inte deltar så mycket.
Deltagarna är självtänkande och har egna idéer och önskemål. Samtalen under kvällen känns som om det är högt i tak.

Härliga hundar - med duktiga förare!

goda vänner som stöttar upp mig när jag håller på att falla! Ni anar inte hur mycket det är värt!

Även Mr schizo (han med minst 2 personligheter, Mr SpG är en annan av dem) tyx tycka att han gått för långt.

Jag rustade mig för krig, innan vi äntrade scenen idag:

Dubbla säkerhetsbälten (halsband, lina, reflexhalsband) och hängslen (koppel)
Vapen: handskar (att rycka i linan med)
Mutor: korv och klicker
Övrig utrustning: Muggar
Allierade: dotter
Krigsföringsplan: Kommandopapper för lkl 1


Vad händer då??
Jo den lismande j**keln, gör inte ett felsteg!

Rastning- högst tjugo meter från matte.
Tvära kast när jag kallar in när han springer av sig.
Vad ville du?? *flirt, flirt* gör nästan en kullerbytta i rena ivern att vända.

Hela lydnadsklassen går som en klocka. Det enda som är lite svårt är STÅ (men det är starkt på G)
Har sällan sett en så följsam och kontaktsökande vovve. Om han mellan momenten fick lite ledigt, och jag sa Mixo, kom nu. Så kom han snabbt som vinden, redo för nya övningar.

Men kan man bli tokig. Ja nu är iallafall tyglarna kortare, och vi har väl så då...
Förbaskade jycke ;-)
Han läser mig som en bok.

Det är drygt en månad sedan jag var uppgiven sist.
Marie brukar säga att det går allt längre tid mellan dalarna, och att de inte blir så djupa.
Hoppas det är så nu också.
Fast jag trodde nog, i min enfald, att vi hade kommit över denna tröskel nu.

Sista spåret innan starten i ökl på torsdag, hade Ture lagt.
Det gick bra.
Jag låter honom ha kortare lina nu.
Känns skönt att jag tycker att jag lärt mig läsa av honom bättre.
Att lita på vovven är skönt.

Mindre skönt är att vi har bakslag vad gäller inkallningen IGEN.
FY vad jag blir less på detta.
Va i h****te ska det vara så svårt för denna jycke att hörsamma detta.

Nu är det på med linan igen, lydnad och dirigeringar.
Förmodligen har jag varit för slapphänt.
Jag kände ju bara för någon vecka sedan att
-Vad skönt, nu är jag inte ens orolig för detta................
Men så roligt ska det visst inte vara.
Igår bekände han ju färg, och idag, efter spåret, när vi rastade så var omgivningen lockande dofter mera aktuella än matte.
Jo han kommer.... men ska bara....först
BLÄÄÄÄ
tappar sugen
:(
Men MÅSTE kämpa på.
:(
:....(

Legat på soffan i fyra timmar, med paus för home delivery pizza. Jag är så inibomben snorig och slut igen!
Hade lovat barnen att följa med på Disco, som Toves klass ordnar på skolan. Men jag ORKAR inte. Fy vilken mamma...

Så f*nat typiskt. I dag kom den skjutglade grannen in.
"Lotten, det är minst 200 duvor bakom boa, ska du med?"

Nej jag orkade inte. Och att släppa iväg Mixo med någon annan, som inte ens känner till Mr SpG:s anfall, finns lixom inte på kartan.
Men han knackade på tjugo minuter senare
"Skaru ha duvan där ute, eller ska jag lägga den på bron?"
"På bron, tack!"
När Mixo och jag gick ut för att pinka kväll, så kopplade jag inne, eftersom jag visste vad som låg på bron.
Nosa, nosa...nosa.
Matte uppmuntrar
"Vad hittade DU för någonting fint?"
Perfekt grepp och stolt  visade han upp sitt fynd!
Vi tog med den in i vardagsrummet och visade husse, innan vi lade den ute i påse i kylan. Kanske ska vi prova i morgon igen.

Tack grannen!

HUr många timmar har jag lagt ned på Mixo till dags dato?
Frågan blev aktuell i afton.
Vem 17 törs tänka efter???
HUr många dagar har han bott här...
15 mån
15x30 dagar=450 dagar
Undrar om två timmar om dagen i snitt räcker?Kan vara tveksamt.....
900 timmar!!!
Jag blir mörkrädd

Man får väl tänka som Sten - Miltons husse:
"Det är ju för f*n en hobby- det är ju meningen att det ska vara KUL"

Ikväll har vi haft kurs för de andra igen. Mixo har varit med som passiv hund och lite som visningshund.
Vi har visat hur lydnadsapporteringen skiljer sig från spontanapporteringen.
HUr lydnadsapporteringen kan vara ett komplement till spontanapporteringen, när det är nåt som inte funkar.
Det som är det mest fantastiska när jag står och visar med Mixo är ju att jag VET vad han tyckte illa om detta till en början. Jag tror att vi började med den träningen i april. Jag skriver ju om det för först gången i maj-bloggen.
Nu gör han dessa övningar med glädje. Jag kan hålla en godis framför näsan på honom, när han håller fast, han håller ändå, på ett bra sätt. Tills dess att han får "tack". Och svanstippen viftar, öronen är spetsade och ögonen pigga.
Det var inte kul de första dagarna för Mixo, med dessa "håll fast" övningar. Öronen var nedfällda och kroppshållningen, den ska vi inte tala om... Men det kom, i och med att han förstod vad jag ville/resp inte ville. Jag minns än idag hur jag tänkte "Okej, Affe har tränat hundar hela sitt liv, så det kan ju vara värt att ge metoden en ärlig chans. Särskilt eftersom mina gamla kunskaper inte fungerade.
När de som sett honom idag ser hur lätt det går, kan nog nästan inte tro att det är sant att han avskytt övningen, men nu kan han. Och avlämningarna är det inget fel på.
Gripandet har jag ju lärt in med "klicker" tänket- jag fick ju inte till det med lydnaden, men det sitter också där idag.
Till sist ska man ju alltid komma ihåg att alla hundar är individer och det finns ingen allround metod som passar på alla. Men har man problem som man vill lösa så får man vara  öppen för nya tankar och idéer.

En hrälig kurs är det. Underbara duktiga hundar och förare.