GOLDENBROTHERS

Varför han inte skall få flera släpp per vecka?

Jo jag tänker att han lär in en världsbild, ett beteende, där han tar sig för stora friheter. i dagsläget är jag inte intresserad av att stärka den sidan av hans "personlighet".

Jag är intresserad av ett slags "du och jag" beteende.

Iallafall att detta skall vara en större del av livet än den när han själv springer och rastar alternativt sysselsätter sig med det naturen har att erbjuda.

Vi bor ju så till att det enklaste och lättaste sättet att leva med sin hund är att hoppa i stövlarna och gå ner över lägdorna och skogen, och låta honom göra det han har lust med.

Det känns som om det kanske har blivit för stor andel av sådant, med en hund som är SÅ självständig till sin natur. Jörgen och Macko har ju jobbat efter denna "du och jag" idé. Och jag har sett den positiva utvecklingen! Jag ska ge det fram till julafton- och då ska jag utvärdera. först då kan man säga nåt om hur det går.
Det lär ju inte ge MEN för livet, att han stramas upp en smula...Så direkt skadligt tror jag inte att det är. Jag menar det finns väl inga direkt risker med det?!

Han rymmer inte, det har inte med det att göra, han har alltid koll på mig. MEN här kommer ett försök till svar på Birgittas inkallningsfråga:
Raka direkta lydnadsinkallningar har väl inte så himla mycket mera att önska- dom är så gott som felfria. Det kan vara ingången som är lite väl skuttigt HÖG (just i vändningen), när farten är hög, så det kan ge ett slamsigt intryck, möjligen. Men nog tror jag att vi kan ligga rätt högt i poängen där. Men det är en situationsbunden inkallning, en sk "cirkuskonst" - och inte direkt svårt.
Problemet, som jag upplever det är när vi är ute och går i skogen, och Herr Högheden måste undersöka någon, för mig, okänd doftslinga eller annat intressant objekt. Och jag kallar in, då vill jag att han utan några som helst dröjsmål bryter sin påbörjade irrfärd efter dofter, och springer till mig.
Det som händer (absolut inte alltid- runt 70  % av gångerna, har vi inget problem, men FÖR ofta för att jag skall lita på honom) är att han förvandlas till en Alfons Åberg typ, som "ska bara" först.... Sedan när han uträttat sina "viktiga" ärenden, så kommer han. Ibland har ärendena en LÅG intensitet, dvs "fönstershopping" och ibland har han mycket att uträtta, många ställen att rusa förbi, innan han kan återvända.Och det kan ta en alltför lång stund, och jag vill kunna bryta när JAG vill, inte när han vill.
Klassikern att vända och gå hem funkar, han vill absolut inte bli kvar i skogen. Det är ingen metod som jag brukar ägna mig åt, utan jag löser det alltid och ger honom nya chanser att lyckas.
 Jag har t ex försökt att gå nedanför huset på lägdan och släppa honom för rastning (number two), och själv gå hem och plocka ur bilen (vara lite effektiv). Kommer icke på fråga- då kommer han hem direkt. "Ska inte du med???"
Det funkar inte, med andra klassiker, att ta fram en boll eller annat lockande. I det läget kan det inte vara mera ointressant.
Jag tror att lika situationsbunden som cirkuskonst inkallningen har "ska bara" inkallningen. Alltså en felaktig situation. Nog får jag med honom hem från skogen - fast inte alltid på mina tänkta villkor. OCH till syvene och sist kan man inte lita på sin jakthund- så blir det väldigt svårt.
så nu tänker jag att det är utbildning som gäller. Inkallningsutbildning- medveten och strategisk. Utvärderas i december - för att då avgöra vilken riktning vi skall bege oss i.

Har jag uttryckt mig någorlunda klart?

Fyra jobb jag haft och har nu:
ICA Affärsbiträde
Byggnadsingenjör
Hemtjänsten
Lärare

Fyra filmer jag kan se om och om igen:
En del filmer har jag sett flera gånger, men det är inte alltid ett medvetet val. Några som jag spontant kommer att tänka på är:
Alla brittiska deckare, i princip
Såsom i himmelen
Heartbreak Hotel
Grease

Fyra städer jag bott i
Sollefteå
Stockholm
Sundsvall
Östersund

Fyra TV-serier jag brukar titta på:
Anna Pihl
KOmmisarie Lynley och Moorse
Vänner (som slutat, snyft...)
Parlamentet

Fyra websajter:
Ragunda Retrivers
Mixos kompisar från bloggen
SSRK
Lunarstorm (!)

Fyra favoriträtter
Pappas Röding
Mammas köttbullar (jo- på riktigt!)
Gravad Lax
Älgfilé

Fyra ställen där jag känner mig bekväm
Hemma
Är familjen med - överallt!
Hemma hos mina närmaste vänner
I en soldränkt snödriva i mars

Husse o jag och Mixo tog skotern ned på "mon". Det ligger en hel del träd över stigen, som måste röjas ur vägen. HUsse gick före med motorsåg, och jag körde bakom. Ibland åkte vi båda.
Bitvis står vi stilla och hjälps åt med träden.



Mixo var som en pärla. Använde endast munnen som vissel (jag kan inte busvissla). Han håller sig i närheten, men jag visslade ibland, för att checka av. Klockrent!
Störningsfritt och utan krav, bara kom nu ! Ja självklart matte, jag är med!
Det är ju så man undrar- inbillade jag mig att vi hade problem igår kväll?

Vad jag funderar - Tina(pudel/schäfer). Gav mig en tanke.... Jag avslöjade att jag funderar att jag ska göra som med ställandet/gripandet. Helt enkelt tänka börja om. Byt signal- ok saTina, men då byter du väl metod oxå?!
Det ligger mycket i det! Det är ju så jag gjort med ställandet och gripandet.
De småsmå steg ökningarna. Vara medveten om vad jag gör...
Samt de råd jag redan fått.
Lite att klura på,. kan man ju säga.

Vad ni är gulliga som engagerar er!
Både Jörgen och Birgitta har rätt. Och Marie- visst kan det vara värt att filma, ingen dum tanke. Vill du?
De gånger Mixo funkar bäst ÄR då han fått rasa av sig först
OCh
För j**ulen nu ska jag låta den där tolkningen av hans signaler inte ligga längst bak i hjärnan (på mig) och skvalpa som nåt slag bakgrundsbrus. För Mixo är det ju förgrundsbrus, han har förmodligen ingen mottagning alls (jämför digital TV) när han börjar flacka med blicken. Ändå så skickar jag honom på uppgifter (eftersom det är bakgrundsbrus för mig) och kräver dessutom att han ska kunna redogöra för programmets innehåll! (han har inte kunnat uppfatta något av sändningen eftersom det ljud som hörs är möjligen grekiska och bilden är knappt skönjbar)
Som sagt jag borde buras in
Jag gissar att det delvis är ett inlärt beteende oss emellan och delvis att han mentalt inte håller ihop riktigt, och då får han överslag. Att orka psykiskt är ju en mognadsfråga OCH en träningssak.
Det börjar med signal sedan överslag-sedan kommer det inlärda beteendet.
Eftersom jag var så ininorden LÅG i morse, så gick jag för morgonrastning kopplad, och släppte honom lös på ett annat sätt. Jag började med lugnande signaler (stryk över ögonen och öronen, ned på halsen, han verkligt njuter då) och gos (jag vet att det är bra, men har glömt av det).
Sedan gick jag och trampade upp en framtida dirigeringsklocka i snön. Jag struntar i honom (och precis som jag vet så kommer han in till mig och kollar av typ varannan var tredje minut, jag tar bara lugnt emot och gosar lite och är den som avbryter. En inkallning modell ny - perfekt! I övrigt var jag tyst och vi gick hemåt tillsammans, kopplad)
Jörgen klingade i mitt huvud samt det jag såg i helgen av fotgåendet på hundarna. Jag behövde vara ute på gården och stöka lite, så jag låtsades att vi var på jakt och band Mixo i min vänstra byxhälla, så han hade inget annat val än att hålla reda på var jag skottade och bar fågelbord osv. Var lite knepigt till en början, men på en kvart hade han fattat galoppen,här är det bara att hänga med. Känns bra faktiskt!
Utan er stöttning - vet jag inte .....TACK!

Ja nu vet jag hur ett A-prov kan se ut.
Imponerad är jag av såväl förare som hundar
Det är möjligt att det kan se lite olika ut vid olika provtillfällen men just den här dagen så var det 12 startande ekipage, fyra domare som bedömde parvis två hundar åt gången.

Under förmiddagens jakt så skulle varje ekipage leverera in två apporter var.
Det var en LÅNG förmiddag. Hundarna gick koncentrerad fot under tre timmar, med max två apporter på denna tid! Snacka om att kunna vara passiv och ändå koncentrerad. Minsta tendens till knallning, slarvigt fotgående eller minsta pip, eller att fel fågel hämtades gjorde att två ekipage åkte ut under fm.
Visst har jag hört och visst har jag själv tyckt att det är viktigt med passiviteten, men i denna utsträckning har jag inte tidigare förstått och tagit till mig.
Totalt var vi ca 35 personer som gick på linje under förmiddagens jakt, inkl skyttar, domare, startande, funktionärer, publik.
Intressant att se hur man jobbar med spaniel som stötande (här fanns det två sådana i arbete) och retriever som apporterande. Vad de är duktiga dessa små ivriga spaniels.

Under eftermiddagen var det andjakt vid vatten.
Jag upplevde den jakten som mera intensiv. I ena änden av vattnet stötte man änderna och i den andra stod skyttar och alla andra.
Jag fick vara "markör", hjälpa till att se var pippisarna ramlar ned.
När jakten avblåstes med tuut, så var det dags att börja jobba för ekipagen.
Nu var det rena utslagstävlingen, som jag upplevde det. Och stor portion av tur/otur i hur arbetsuppgifterna kunde se ut.
Mitt intryck är att det handlar väldigt mycket om dirigering och inte SÅ mycket om självständigt arbete, som jag kanske trott. Att hundarna måste orka både mentalt och fysiskt, Varför vi skall träna att skicka ut hunden i vissa områden och söka där blev också tydligt. Närsökssignalen blev verklig på ett nytt sätt.
Om jag uppfattade någon slags grundidé så vid fallen apport så fick ett ekipage möjlighet att lösa uppgiften, om man klarade det så var man fortfarande med. Om ekipaget inte lyckades-så får ett annat chansen, lyckades det ekipaget var det tack o hej, för de som provade först. Lyckades inte heller ekipage två, så gick domarna fram och inspekterade området, och därefter var det "picking up" ekipage utom tävlan som såg till att alla apporter bärgades.
 I slutet av dagen var det tre-fyra ekipage kvar, som skildes åt i bedömningen på något sätt beroende på arbetsinsatserna, jag är inte klar över HUR (även om jag kan ha egna idéer om det ;-)), eftersom jag inte var kvar över prisutdelningen.
Men en mycket lärorik dag- jag är mycket glad och tacksam över att jag fått möjligheten att se och lära.