GOLDENBROTHERS

Varför han inte skall få flera släpp per vecka?

Jo jag tänker att han lär in en världsbild, ett beteende, där han tar sig för stora friheter. i dagsläget är jag inte intresserad av att stärka den sidan av hans "personlighet".

Jag är intresserad av ett slags "du och jag" beteende.

Iallafall att detta skall vara en större del av livet än den när han själv springer och rastar alternativt sysselsätter sig med det naturen har att erbjuda.

Vi bor ju så till att det enklaste och lättaste sättet att leva med sin hund är att hoppa i stövlarna och gå ner över lägdorna och skogen, och låta honom göra det han har lust med.

Det känns som om det kanske har blivit för stor andel av sådant, med en hund som är SÅ självständig till sin natur. Jörgen och Macko har ju jobbat efter denna "du och jag" idé. Och jag har sett den positiva utvecklingen! Jag ska ge det fram till julafton- och då ska jag utvärdera. först då kan man säga nåt om hur det går.
Det lär ju inte ge MEN för livet, att han stramas upp en smula...Så direkt skadligt tror jag inte att det är. Jag menar det finns väl inga direkt risker med det?!

Han rymmer inte, det har inte med det att göra, han har alltid koll på mig. MEN här kommer ett försök till svar på Birgittas inkallningsfråga:
Raka direkta lydnadsinkallningar har väl inte så himla mycket mera att önska- dom är så gott som felfria. Det kan vara ingången som är lite väl skuttigt HÖG (just i vändningen), när farten är hög, så det kan ge ett slamsigt intryck, möjligen. Men nog tror jag att vi kan ligga rätt högt i poängen där. Men det är en situationsbunden inkallning, en sk "cirkuskonst" - och inte direkt svårt.
Problemet, som jag upplever det är när vi är ute och går i skogen, och Herr Högheden måste undersöka någon, för mig, okänd doftslinga eller annat intressant objekt. Och jag kallar in, då vill jag att han utan några som helst dröjsmål bryter sin påbörjade irrfärd efter dofter, och springer till mig.
Det som händer (absolut inte alltid- runt 70  % av gångerna, har vi inget problem, men FÖR ofta för att jag skall lita på honom) är att han förvandlas till en Alfons Åberg typ, som "ska bara" först.... Sedan när han uträttat sina "viktiga" ärenden, så kommer han. Ibland har ärendena en LÅG intensitet, dvs "fönstershopping" och ibland har han mycket att uträtta, många ställen att rusa förbi, innan han kan återvända.Och det kan ta en alltför lång stund, och jag vill kunna bryta när JAG vill, inte när han vill.
Klassikern att vända och gå hem funkar, han vill absolut inte bli kvar i skogen. Det är ingen metod som jag brukar ägna mig åt, utan jag löser det alltid och ger honom nya chanser att lyckas.
 Jag har t ex försökt att gå nedanför huset på lägdan och släppa honom för rastning (number two), och själv gå hem och plocka ur bilen (vara lite effektiv). Kommer icke på fråga- då kommer han hem direkt. "Ska inte du med???"
Det funkar inte, med andra klassiker, att ta fram en boll eller annat lockande. I det läget kan det inte vara mera ointressant.
Jag tror att lika situationsbunden som cirkuskonst inkallningen har "ska bara" inkallningen. Alltså en felaktig situation. Nog får jag med honom hem från skogen - fast inte alltid på mina tänkta villkor. OCH till syvene och sist kan man inte lita på sin jakthund- så blir det väldigt svårt.
så nu tänker jag att det är utbildning som gäller. Inkallningsutbildning- medveten och strategisk. Utvärderas i december - för att då avgöra vilken riktning vi skall bege oss i.

LÖs och okopplad är han ju på tomten och så... så benen får ju sprätta...
Vad gäller rena sprinter träningen, som han har sådant behov av så tränar ju Tove och jag "rapport" med honom, där är han snabb och får använda det på rätt sätt...

Har jag uttryckt mig någorlunda klart?