GOLDENBROTHERS

I måndags kändes det som om vi inte gör annat än bråkar...
Naturligtvis en sanning med modifikation.
MEN... med stöd av Bodfälts, Canis, Marie, Cilla och gud vet alla (bäckar små)
Så blev det tydligt för mig VAR i inkallningsutvecklingstrappan vi står. Vi är i den fas där man ska avbryta något, för hunden intressant. Jo det visste jag nog !
Men ändå så har det klarnat på nåt sätt.

Spontaninkallning (när han ändå är på väg in )                                                           100 % (lyckade försök)
Lydnadsinkallning, ifrån alla stilla positioner,
                     på LÅNGA avstånd hemma                                                                         100%
                     Kortare avstånd, typ 20- 30 m på klubben                                                  95%
Från lek med annan människa                                                                                         95 %
Från jakt efter föremål (tänker jag inte göra på ett tag- av andra skäl)                      70%
Från "gör ingenting" går framåt (kontroll)                                                                        75 %
Från lek med andra hundar (som kan kontrolleras)                                                     60%
Från står och nosar, i kopplets längd                                                                              40%
 Från står och nosar längre avstånd                                                                                20%

Med stöd av Tv - programmet, så såg jag hur jag ska göra. Nu i Linans tidevarv. Att avbryta ett annat intresse. Det blev så tydligt HUR

Jo och idag så var det ju springa lös dag
Till en början var han vidlyftig (första 5 min)
Men sedan så var han helt underbar i kontakten! (Jo-det är Mixo jag talar om!)
Tidigare har det inte haft nån större effekt på hans avstånd vid släpp, om jag gjort det klassiska "vända när han kommer för långt bort". Han har alltid vänt om, passerat mig i full fart, och kutat i lika full fart åt andra hållet, lika långt. Som sagt han har alltid haft koll på var jag är. Men jag har tyckt att den övnigen tidigare bara har orsakat ett slags stressig vallhund. Men idag så ramlade det på plats. Det är en förlängning av det vi jobbar med i linan (tror jag).
Idag så slöt han spontant upp vid min sida, utan anmodan! När han kom rusande bakifrån.
Jag passade förstås på att klicka, och ösa över beröm, för detta utmärkta beteende.
Vilket fick till följd att vi hade det så under återstoden av den timslånga skogspromenaden.
Det funkade, som det oftast gör för andra, att han tog ut avståndet mindre och mindre.
Däremot frikommandot - nej det blir bara gasen i botten. Jag håller på att avveckla det, till förmån för nåt annat, lite mindre hejigt "gå".
Han gick iväg framåt, vid tio meters avstånd så vände jag, han passerade, klick vid min sida, tvärgir och in till mig! ÄNTLIGEN!!! Flera ggr slöt han upp och gick vid min sida, helt spontant och utan "jag går under kommando looken"
Jag gick och höll i en pinne som jag sedan sparkade iväg (medvetet, för att göra en koll)
KUL!!! Sno och dra ett varv.
Jag satte mig på huk och väntade. Det blev bara ett varv! Han kom in och tappade pinnen, Vem bryr sig om pinnen???

idigare idag var vi ute med linan på och jobbade med "sluta nosa och kom till mig". Det gick oxå riktigt bra.