Kurskväll 060928
Ikväll har vi haft kurs för de andra igen. Mixo har varit med som passiv hund och lite som visningshund.
Vi har visat hur lydnadsapporteringen skiljer sig från spontanapporteringen.
HUr lydnadsapporteringen kan vara ett komplement till spontanapporteringen, när det är nåt som inte funkar.
Det som är det mest fantastiska när jag står och visar med Mixo är ju att jag VET vad han tyckte illa om detta till en början. Jag tror att vi började med den träningen i april. Jag skriver ju om det för först gången i maj-bloggen.
Nu gör han dessa övningar med glädje. Jag kan hålla en godis framför näsan på honom, när han håller fast, han håller ändå, på ett bra sätt. Tills dess att han får "tack". Och svanstippen viftar, öronen är spetsade och ögonen pigga.
Det var inte kul de första dagarna för Mixo, med dessa "håll fast" övningar. Öronen var nedfällda och kroppshållningen, den ska vi inte tala om... Men det kom, i och med att han förstod vad jag ville/resp inte ville. Jag minns än idag hur jag tänkte "Okej, Affe har tränat hundar hela sitt liv, så det kan ju vara värt att ge metoden en ärlig chans. Särskilt eftersom mina gamla kunskaper inte fungerade.
När de som sett honom idag ser hur lätt det går, kan nog nästan inte tro att det är sant att han avskytt övningen, men nu kan han. Och avlämningarna är det inget fel på.
Gripandet har jag ju lärt in med "klicker" tänket- jag fick ju inte till det med lydnaden, men det sitter också där idag.
Till sist ska man ju alltid komma ihåg att alla hundar är individer och det finns ingen allround metod som passar på alla. Men har man problem som man vill lösa så får man vara öppen för nya tankar och idéer.
En hrälig kurs är det. Underbara duktiga hundar och förare.
Vi har visat hur lydnadsapporteringen skiljer sig från spontanapporteringen.
HUr lydnadsapporteringen kan vara ett komplement till spontanapporteringen, när det är nåt som inte funkar.
Det som är det mest fantastiska när jag står och visar med Mixo är ju att jag VET vad han tyckte illa om detta till en början. Jag tror att vi började med den träningen i april. Jag skriver ju om det för först gången i maj-bloggen.
Nu gör han dessa övningar med glädje. Jag kan hålla en godis framför näsan på honom, när han håller fast, han håller ändå, på ett bra sätt. Tills dess att han får "tack". Och svanstippen viftar, öronen är spetsade och ögonen pigga.
Det var inte kul de första dagarna för Mixo, med dessa "håll fast" övningar. Öronen var nedfällda och kroppshållningen, den ska vi inte tala om... Men det kom, i och med att han förstod vad jag ville/resp inte ville. Jag minns än idag hur jag tänkte "Okej, Affe har tränat hundar hela sitt liv, så det kan ju vara värt att ge metoden en ärlig chans. Särskilt eftersom mina gamla kunskaper inte fungerade.
När de som sett honom idag ser hur lätt det går, kan nog nästan inte tro att det är sant att han avskytt övningen, men nu kan han. Och avlämningarna är det inget fel på.
Gripandet har jag ju lärt in med "klicker" tänket- jag fick ju inte till det med lydnaden, men det sitter också där idag.
Till sist ska man ju alltid komma ihåg att alla hundar är individer och det finns ingen allround metod som passar på alla. Men har man problem som man vill lösa så får man vara öppen för nya tankar och idéer.
En hrälig kurs är det. Underbara duktiga hundar och förare.
Kommentarer
Trackback