GOLDENBROTHERS

Det är inte bara Mixo som lär sig mig, jag lär mig honom oxå.
Idag har jag varit kompledig -och har tagit det mkt lugnt.
Har inte ens varit sugen på att träna hund, otroligt!

Men ändå har vi varit ute i två pass, mest rastning egentligen.

Den lille rackarn har höjt svansen, snäppet för mycket, när vi är ute och rastar.
Detta har jag allt lärt mig tyda, så numera vet jag att då är det dax att dra åt tumskruvarna.
Han får "fritt" uträtta sina behov. I övrigt är det "gå med mig", eller fot som gäller, alt "bakom".

Han krånglade lite vid en övning idag. Men det hela avslutades bra.
När Mixo var valp utvecklade vi en förkärlek för att sitta på stenar - kul stadgeträning.
Jag vet att jag tänkte då-undrar vad jag ska ha det här till då?
Nu använder jag det till att sätta Mixo på stenen, kasta en boll parallellt med honom, sedan flyttar jag mig bakåt, och kallar in (inte ta bollen alltså). När han kommit till mig, ger jag linjetagstecknet och skickar honom på bollen, inkl stoppsignal och närsöksignal.
Vid första försöket gick det bra (korta avstånd typ fem meter) vid andra så ökade jag avstånden, i övrigt var övningen lika. Då knallade han på linjetaget, och noll! hörsel. Jag rev i. Vad händer?
Jo ett "du kan inte ta mej...".
Det är så skönt när jag besinnar mig och har "lägg av och fjanta dig" attityden. Det är ju så att dessa race kommer efter det att jag ryat åt honom, ibland, och det händer oxå att han hörsammar ryanden och ändrar sig = BERÖM (det är det bästa han gör, att ändra sig, från något lockande felaktigt till att lyssna på matte).
Vi är väl i nån fas där förändring är på G
Nåja. Eftersom jag bara har attityden, att det var väl inte så farligt, kom så gör vi om, och anvisar stenen som sittplats, så kom han och vi gör om från lättare nivå igen , och slutra när vi klarat det jag tänkt ifrån början.
Fast, jag såg ju att svnsen var krökt även vid nåt sättande i början av promenaden, så det var bara att vänta. Näsan var även den mkt påkopplad för alla möjliga dofter som svävade i luften. Men det gick bra, han höll sig nära mig och respekterar att det inte går att småpinka, det var bara en gång jag fick säga till om det.
Ett slags skogsfot, ett lättare kommando, inte så stor precision, men det finns en klar gräns, som han skall hålla sig inom!
Och den gränsen ska vi ha nån vecka. Jag vet ju att det brukar hjälpa bra att strama upp.
Spårskolan har jag tänkt ännu mera på och jag har bestämt mig för att följa den plan jag hade innan viltspårsprovet. Inte så många fler spår just nu. Så lite självständighet som möjligt ett tag brukar ju hjälpa. Det finns ju så mycket annat roligt att träna.