Karistranna 061014
Många hundar och min virvelvind blir till en början just det, en virvelvind!
Det exploderar händelser och aktioner ur honom.
Precis när vi kommer, så råkar vi utan tanke från min sida hamna bakom en träbänk/soffa samt ett trädgårdsbord framför det. Som från min horisont ser ut just så.
Från Mixos horisont, dryga metern längre ned ser det ut som ett hinder, modell bruks, och ifrån hans position syns INTE trädgårdsbordet.
Vad gör man när man står framför ett hinder?
Jo man hoppar naturligtvis!
Med blixtens hastighet har han hoppat ÖVER soffryggen, landat på sitsen, blivit förvånad, studsat över på bordet och sedan ned, därefter till matte.
In alles tar detta mindre än 2 sek.
Har vi tränat hinderhoppning????
Tydligen (suck och leende)
I övrigt testade jag om lydnadsmomenten håller samma klass fastän det var andra hundar med.
Jo det kan jag nog tycka, fast det är tydligt att koncentrationen är mindre.
Passivitet när de andra markeringstränade.
Att sitta still i kast - går bra.
Svårare när arbetande hund drar efter och svårast när den hunden och föraren har KUL, efter inlevererad apport.
Det kan också vara svårt när arbetande hund inte löser uppgiften direkt, utan söker och ringar.
Då tittar Mixo ömsom på mig och ömsom på hunden/apporten.
Jag får känslan av att han är som en ivrig elev på första raden i klassrummet som hysteriskt viftar med handen, när någon inte lika snabbtänkt har ordet.
"jag kan, jag kan, jag kan. MEEEEN, hur svårt kan det VAAAA???"
Nyttig dag. Mixo klarade det ok. Men nog är han livligast i gänget...
Det går allt snabbare att varva ned bland andra oxå, så vi strävar på....
Om jag "ställer mig utanför" och läser det du skriver - alltså låtsas som att jag inte sett/känner er - så kommer jag på mig själv att jag sitter här med ett leende och faktiskt fnittrar!!! Jösses vilken kul vovve känns det som.
Om jag kliver in i mitt vanliga jag - som då exakt! vet hur Mixos verkligheter kan se ut och HUR mycket du sliter och tränar - då kan jag visst le men jag suckar också för jag vet vad det tar på dina krafter (iof även våra hjärnor).
Nåja, jag väljer att läsa och le för ojojoj vad ni har nått långt om man tänker tillbaka till januari 2006! En dag som i dag har inte ens gått att tänka då i januari - får aldrig glömma det när, nä jag menar OM du kommer i en svacka igen :-)
Svackan kommer säkert igen...
Hmm, det verkar som om både du och jag behöver träna mycket, mycket passivitet´och stadga. Imorgon har jag tänkt ta ut Nelly, binda henne vid ett träd och läsa några kapitel i en bok och fika samtidigt (hoppas att det inte ösregnar). När det övningen fungerar bra, dvs att Nelly bara lugnt ligger där så ska jag stegra den till att träna Chessie när Nelly bara får vara. Det är så kul med hundar som verkligen vill jobba att man lätt glömmer (åtminstone jag) att passiviteten och stadgan är sååå viktig. Även fast jag inte träffat er IRL så tror jag mig veta hur mycket du kämpar och tränar din kille och jag är övertygad om att det kommer att löna sig på sikt.