GOLDENBROTHERS

Viska har börjat löpa, är på 3:e -4:e dygnet.
Vi beslöt att träffas, bara för att se hur Mixo reagerar/inte reagerar.

Började med att ha Mixo kopplad/Viska lös.
Inget händer!
Mixo lös/Viska kopplad...
Mixo flaxar förbi, men börjar springa i cirklar istället-inget direkt intresse för Viska.
Båda vovvar lösa.
Mixo sätter näbben i Viskas bak, för att stämma av vem det är, sedan var det bara lek för hela slanten.

Inget intresse alls av henne "som tik".

Han brukar ju alltid tidigare invitera till andra aktiviteter, men inte idag.

Det var jätteskönt!
PÅ det stora hela tycker jag att jag kan se att "pissandet=revirmarkerandet" avtagit.
Hörsamheten är något bättre, han har fortfarande egna idéer ibland, men jag kan med envishet påverka honom, på ett sätt som inte gått tidigare.

Vad som är mognad (???) och vad som är avbollning, det får ingen veta.

I vardagen tänker jag ofta att Mixo är så lättsam numera. När jag går och hämtar tidningen på morgonen, så går jag först till vänster, släpper ned Mixo på "toaletten". Jag passerar tomtgränsen (där Mixo inte får vara på eget initiativ) och hämtar tidningen. När jag kommer till baka efter några minuter, så väntar hunden vid tomtgränsen, efter uträttade ärenden i busken.
Lättsamt och skönt.
Häromsistens så blåste ytterdörren igen, Mixo var ute och jag inne. Grannens barn och valp lekte på deras sida tomtgränsen, Mixo står på vår sida med spetsade öron och viftande svans, men innan jag hunnit ut SÅ............................. bestämmer han sig för att stanna hemma och hittar på någon egen aktivitet hemma på "vår sida".
Vi har alltså inga staket eller andra avskiljare mellan tomterna, så jag tycker verkligen att han verkar ha snappat budskapet.
Träningen har bara varit att det aldrig får bli fel- skapat rätt mönster.
Så livet med "Kung utan pung" verkar vara lättare (för mig alltså) än med "Kung pga sin pung".

kom och gick, var det livet?

Ett citat som jag alltid tyckt varit så nedslående på något sätt.
Men nu är livet verkligen så...tiden bara går.... äta jobba sova måste måste äta jobba sova.
Jag vill gå i ide, och vakna i mitten av februari igen. Alternativt ha en utlandsresa att se fram emot, men det har jag inte.

Mixo-är fortfarande i valpstadiet efter kastreringen.
Ylva har en tes om att det beror på att han för första gången i livet "stått" i ca två veckor, att det är lagrad energi som ska ut.

I söndags var Ylva, Marie och jag ut och tränade-jakt!

Först en enkelmarkering-mot referenspunkt/över ett dike. Gick bra!
Från referenspunkten låg en dold dirigering ute, mot en vägg av vegetation i 30-45graders vinkel, över diket.
Diket besvärar inte Mixo, men väl den smala vinkeln. Innan momentet var avklarat så, var vi betydligt närmare i avstånd.
Det var för svårt! Mixo löser det genom att springa, Viska genom att vicka lite på huvudet, trampa och titta på matte (olika!!!). Men Mixo springer ett varv och kommer till mig på uppmaning, hen valde inte att visitera damerna (sinus upp!)
Det är bara SÅÅÅÅ skönt att känna att uppgiften var för svår, vi får träna den typen av dirigeringar, det har vi aldrig gjort. Att inte behöva förtvivla i att han gör allt möjligt annat, som är ovidkommande. Känns ok!

Därefter lade vi in momentet närsök, 4 apporter ute, Viska (jaktidioten, som hon numera kallas)gick först (tränar Mixo på att kunna jobba i redan arbetad terräng). Mixo nr 1-snabbt bra grepp-snabbt in, nr 2 söker (isi i magen på matte)finner, bra grepp, men lite utåt i periferin, kallar in (lyssnar! Men pinkar på vägen in ...aja). Funderar, ska jag skicka igen...(vad är det värsta som kan hända??!! Inte så mycket som inte hänt förut)nr 3 söker, i riktning mot de andra hundarna (utan att välja det istället) finner och kommer in till sin glada matte!

Kvällen efter så gjorde vi en markering (memory tänk) i ett område, med vinkel, skickade därefter på två dolda ditåt, med dir-tecken, gick jättebra!

så lite gör vi, men mest blir det en promenad kvällen, i alla hast efter jobbet, innan barnen ska i säng. Dessa timmar mellan 17 och 20 är verkligen dagens rally!! Mat-läxor-hundpromenad-kvällsfika-tvätta till imorgon- läsa!!!
Så därför rusar livet på.
Men till helgen ska jag på Galamiddag, det ser jag fram emot!!

Ja, nu sitter man här och är rätt så trött..
Igår ägde Workingtestet rum.
Ett prov som man kan läsa om på flera av länkarna här intill. (Disa, Driva och Susanne-Greta och Garbo samt Ragunda Retrievers).
på ett helt suveränt sätt ställde de funkisar som jag raggat upp!

Jag tjänstgjorde på station 3, en markeringsstation.

På kvällen hade vi samkväm i en stor "Lappkåta" på Ammeråns fiskecamp. Men vilken rolig kväll!! Mycket flams, trams och stora gapskratt. Vi var flest från Ragunda, men ett gäng tillresta var oxå med.

TACK!!
Men aj vad trött jag är idag.

Så vi använde det.

Gick jättebra.
Mixo är till synes opåverkad av sitt sår. Det ser FINT ut. Ett litet sök, utan springsträckor var nog bara bra.
En go o gla kille.
Undersökningsfasen-den har alltid varit lite lång, på ALLT!
Inte alls så -smack-spontant in i munnen. Som man ser en del göra.
När han VET vad det är då är det SMACK in i munnen och tillbaka.
Men dessa okända ting undersöks, nosas av, innnan han plockar upp.

Även en leverpastejsmörgås ses ju noga över innan den äts upp.
1 nosa
2 få av leverpastejen och äta upp den
3 slicka av ev smör
4 lämna brödet på golvet - forever!

Love this dog!

Denna dag 1903 föddes barnens gammelfarmor, som bodde med oss detta hus i några år innan hon dog (våren-99). Tänker på dig Anna Theresia Sandelin i dag!

Mixo är förvarad hos min mor & far på dagarna nu under konvalecensen.
Vanligtvis är han i hundgård hemma. Men jobbet är en bra bit hemifrån, däremot är jobbet närma mina föräldrar.

Jag går ut med Mixo, koppelrastar på dagarna, i samband med lunchen.

Men nu är jycken övertänd, kan man säga.
Mamma berättade att han fått vara en stund på altanen.
Vanligtvis är MIxo exakt hur lugn som helst inomhus.
Men nu: Han har varit ute och sprungit på altanen och lekt med en grytlapp som mamma gett honom.
??? - 10 månader??

Ikväll, tänkte jag att han skulle få nyttja sin hjärna, om än rätt så lugnt fysiskt.
Ett litet närsök, kopplat.
Men ojojojoj, vilken lycka!!!
Äntligen händer det nåt!!!

Såret har bleknat, svällt av och blåmärkena är nästan väck. Det går nog åt rätt håll detta.

Tarzan (eller vem det nu är?!?) fick idag till sin stora förskräckelse se en BJÖRK!!!
Har ni hört på maken en BJÖRK?!? precis på vår promenadväg (ja-samma väg som vi går i stort sett dagligen, och björken har alltid stått där)

Spökåldern visar sig på alla olika sätt.
Men HALLÅ-är du inte 2,5 år? Nej just ja vi har ju en ny tideräkning, så runt 10 månader är väl det man får räkna med.

Men om hunden är ung i sinnet, får man behålla den länge, eller hur?

Till helgen

äger det stora Wildhusstestet rum här i Ragunda. Jag, Ylva och Marie, fast mest Marie ska man villigt erkänna, har snickrat ihop ett workingtest. På lördag är det dax. 32 anmälda ekipage!! Det tycker jag är rätt så bra med tanke på att det är första gången vi gör nåt liknande. Min uppgift har varit att dra ihop funktionärer (vi är 20 st nu!), fixa med mat och det som funktionärsanskaffning för med sig (PM, fika, vem gör vad när osv)
Just den biten tycker jag är kul. Men det där med möten, protokoll och administration, nej det är inte min påse.
Håller nu tummarna för att det klaffar och att vädergudarna är på vår sida.

Marie och Jod tog 1:a HP, Ulla och Pärla 1:a och Lena och Berta 3:e pris vid Jaktprovet i Umeå i helgen. Där A-L var kommisarie. Grattis kompisar!!!

Veterinären skickade med oss lite lugnande hem, som jag ska ge Mixo de första dygnen.
Eftersom Helena, vet, är bekant med både mig och hund, befarade att Mixo framöver helgen annars skulle komma att tro att han är Tarzan. Därmed inte ta någon som helst notis om att han är ny"opererad".
Så rätt hon hade...
Redan idag är Tarzan här!
Igår när jag gav honom detta mystiska flytande gula, 1ml (en tusendels liter, pyttelite alltså!), helt enligt doseringen på röret. Var han helt väck, så idag får han bara 0,5 ml. Då är han fortfarande med, men inte helt lost.

Munkorg-ett bra tips.
Mötte en viss förvåning på den lokala djuraffären, innan jag berättade i vilket syfte den skulle användas (hihihihi).
Vissa kontakter har man ju i skyddsbranschen, så jag har lånat en korg.
Växlar mellan den och tratten.

Såret är lite mer svällt idag. Men ser ut att läka.

Nytt i länksidan

Katreringen-avbollningen.
Allt har gått bra för hunden.
Matte däremot -
Nog för att jag är en känslig kvinna med viss dragning åt dramatik, men KÄRA NÅN!

Veterinären är en god vän, så Mixo var i goda händer. Beslutet väl genomtänkt, ledig från jobbet några dagar.

Då-vid frukosten säger sonen (som har liknande dramatiska ådra som sin mor)
"Mamma-ska han vara sövd?"
"Ja"
"Men tänk om de söver han och han aldrig vaknar igen"
(Precis min morgonkänsla, men som jagats på flykten fram till detta ögonblick)
Klämkäckt, med påklistrat leende...
"De gör så MÅNGA sådana här operationer, de vet exakt vad de håller på med. Mixo kommer att vara trött och lite annorlunda några dagar, men snart är han lika glad och pigg som vanligt" (Lurar inte ens mig själv, undrar om Kalle gick på det?).
In till Östersund , träffar veterinären, hon går igenom allt noga, och vi pratar en stund. Jag kan komma tillbaka om en timma. Under tiden somnar Mixo ("precis som när man tar bort en hund"-hör jag en inre röst viska.)
Går ut till bilen och sätter mig för att köra ned på stan och fika/handla lite.
Då fylls mina ögon av tårar (huvudet fylls av skräckscenarion).
Man borde spärras in!!! Jag har själv, alldeles själv, beslutat detta, mitt förstånd sade mig att det kommer att gå bra, men känslorna rusar iväg, utom styfart...knäppskalle!!!)

Det blev fika och ett par nya höstskor till mig.

När jag kom tillbaka, var det inte riktigt klart. De hade fått ge Mixo mera, av vad det nu är de ger, för att han skulle vara sövd.
Han låg och vaknade upp när jag fick komma in. Dock såg jag att han andades (ingen hade alltså av misstag mördat (!) min hund. HAr jag inte nämnt det förut, att någon borde se och läsa färre deckare ;-).

Resan hem var jobbig för Mixo, han pep som en liten valp, och den där tratten, är inte bra alls. Försvinner den om man försöker springa ifrån den?? Koppel på i 14 dagar!

To be continued hälsar Lotten, som har slitit mycket med denna jycke, som också fört med sig att han är mig mycket kär <3

Var tog LÖrdag/Söndag vägen i hundens liv????
Passiv kille, vilket gjorde att han idag var Turboladdad när jag kom hem
På söndag var han ju med på fotboll. Men VILKEN mammagris det blivit. Att husse håller i kopplet och matte filmar fotbollsstjärnan. Det går ju, men vad SKÖNT det är när matte är tillbaka!

En ringar på vattnet effekt till:
Mixos grepp på dummisarna har märkbart förändrats till det bättre. runt 90 % är bra nu, och inte bara på de dummisar som funkast bäst, utan det är bättre, rakt över lixom.
Vi har ju mest gladapporterat någon gång då och då.
Detta verkar ha gjort susen.

I kväll fick han göra ett fält, han såg på när jag lade ut.
10 föremål (dummisar, bollar och KONGEN), i tre "korridorer", ett rutsystem 3*3, plus en längst ut.

Jodå, han skötte det riktigt bra. Bitvis släpper koncentrationen och han fastnar i nåt råtthål istället.
Ett tu tre försvann han bakom en buske, knak och brak!!
Ropade två ggr - nada!!
Just ja! Det är älgjaktstider, och 75 m bort ligger "slaktavfallsplatsen" (eller Björnåteln?, för den som vill-hu!).
Mixo kommer, stolt som en tupp med erövrat byte till matte -nja det såg ut så till en början, men nja...det var nog så att "vill ha själv" tog överhanden, till en början.
Jag tog det lugnt och kallade på honom, från ca 30m. Han släpper bytet, vänder upp mot mig, sätter sedan kurs på den stora skattkistan igen, jag sade lugnt Mixo nej, och visslade.Och då kommer han!!!
DET var värt den (detta låter inte klokt-men det är inte desto mindre sant =) snutt av kycklingfilé, jag hade i fickan!

Måste säga att det var väldans bra gjort!!

Tillsammans vandrade vi bort till fältet igen, och han plockade in några dummisar till, nu var det nästan mörkt, så en boll lämnade vi kvar.

Bravo PlixiPlox!

"Underbart är kort, alldeles för kort..."

Sista kvällen provade vi att "tävla". Hel bana för först gången. Jättekul. Vi har film på det hela, men jag har förlagt kamerakabeln, så jag får inte in det i rätt dator ännu, för att kunna dela med mig.
På det hela taget är jag jättenöjd med kursen av flera skäl:

Mixo klarar, under rubriken ringar på vattnet:

Att inte direkt när han blir avselad kuta runt och hälsa på alla, för att övertyga om sin ofarliga pajaspersonlighet.
Han håller sig till mig!
När jag lägger ned honom, för att själv bygga om banor, så fixar han den platsliggningen oftast bra. Vid två tillfällen har han klivit upp, men blivit förlåten för att han kommer till mig, och lever på intet sätt rövare med någon annan. Tryggast hos matte!
Han håller fokus på mig till 95 %, när han missar, så kan jag utan makemang få tillbaka honom!! Dessutom är han glad!
Belöningarna börjar kunna bytas ut mot saker ist för godis.
Han kan plocka upp kastade leksaker i denna miljö och komma tillbaka med dem, direkt!

Agilityn då?

Jo jättekul!!
Däcket går allt bättre. Tunnlarna har det börjat gå lite troll i. KAN bero på att en av gångerna farbror Charlie kom farandes var efter det att Mixo kom ut ur tunneln. Det är iaf efter det som han går in i tunneln, går nästan igenom, lyckas vända där inne, strax innan utgången och går ut där han kom in. Naturligtvis händer detta SÅ snabbt att jag hör publiken kommentera på filmen "att han hinner vända därinne SÅ snabbt"
Vi får väl ta om det från början. Jag oroar mig inte alls! Han ser bara glad, men lätt förvirrad ut.

När jag ser mig själv på filmen så ser jag vad otroligt mycket som hinner hända innan jag, som förare uppfattar det.
Blickar på hindret, alltså är han redo att hoppa, vilket jag inte ser, innan jag har hunnit blinka har han tittat på hindret (redo att hoppa), på mig (får jag? ge mig klartecken!!), på hindret på mig, på hindret =Hoppar på matte. (VAD vill du då???)KLockade det precis, på ca 2 sekunder händer allt detta. När jag förde honom hade jag inte alls uppfattat alla hans blickar fram och åter.

Sensmoral: Filma mera!!

Nercverna började komma i svajning strax innan nu oxå. Men se att jag kunde tala mig själv till rätta genom att jag vet att det går öve, när vi börjat. Då glömmer jag omvärlden!

Janne är på Golftävling i Klövsjö över helgen. Tove har börjat en ny kurs i PNH. Kalle har avslutat fotbollssäsongen med sitt ordinareie lag, men lyckats nästal sig in hos en högre åldersgrupp, så nu är det ny avslutningsmatch imorgon, med det laget.

I kväll har jag och barnen tagit med oss liggunderlag ut på lägdan nedanför huset. Det är skapligt mörkt ute nu på kvällen. Vi låg ned och tittade på stjärnhimlen. Det är så oerhört vilsamt och fascinerande.
Samtidigt nästan skrämmande vilken oerhörd flygplanstrafik det är (sett ur miljöperspektivet).
Mixo tyckte det var en MYCKET mystisk kvällsaktivitet ochtog tillfället i akt att skrämma bort alla eventuella oknytt med skall. Det var så skönt för honom det var avlarat att han fick ett gammalt välkänt Mr SpG anfall.
De kommer alltoftare igen. Fast nu är de bara KUL! Han avslutar dem alltid med att komma in till mig numera, som för att undra "hänger du inte med morsan-kom igen då!!, Det svänger ju!!"

Som jag tidigare nämnt har Mixo alltid tyckt det varit kul att hoppa upp på stenar, och få olika uppgifter där (i agilityvärlden är det "Bordet")

Omkullfallna tjocka stammar = Bommen

Omkullfallna ostadiga träd = Gungan

Vägtrummor = Tunnel

Idag såg jag nya möjligheter:

En enbuske = Hoppa Långt. Enbuskar här är 50-70 cm höga och en knapp meter i omfång. EJ att jämföra med dem i Kohagen i Solvalla, Edsberg.

En Björkallé = Slalom. Visserligen glest mellan "pinnarna", men rörelsen är ju snarlik.

STOPP och inkallning är alltid med.

En timme i skogen bara försvinner när man har sånt kul sällskap som Mixo!
Det börjar kännas som om jag får en känsla av hur han kommer att bli om några år. En riktig polare! Om jag spelar mina kort väl. Det är ju tur att jag har flera kortlekar. Fast ibland får ju Mixo tag i Jokern =)

Den 26:e ska Mixo kastreras. Bestämt mig har jag gjort. Dyrt tycker jag det är, men det får bli så. Jag har vägt för och emot, och beslutat detta.

Nu när vardagen är här, så hinns det inte skrivas lika mycket.
Barnen har börjat skolan med allt vad det innebär av föräldramöten, träningar och aktiviteter. Janne jobbar i Hälsingland för tillfället, så han är borta under veckorna.
Men Agilityn hinner jag med!!!

Glömde att berätta om de nya hindren, däck (hoppa igenom) och bord (upp och stanna kvar).
I torsdags var det början på kontaktfältshindren, A-hindret.

Instruktören betonar vikten av att börja med att lära in avslutet av hindret. Vilket vi gör genom att sätta två tassar på gräset och resten av kroppen på hindret och belöna detta.

I det stora hela går allt bra. MEN när jag rör mig parallellt med Mixo runt banan, vill han komma in i något liknade fot-positon. Jag kan skicka honom rakt fram i kombinationer, om jag står antingen i början eller slutet. Men  rör jag mig så kommer han in till mig.

Hur ska man säga??!
HUR MAN ÄN VÄNDER SIG SÅ ÄR ARSLET BAK ?!
Fast i Mixos hundhjärna är det ju alldeles naturligt, han har ju i all tid varit uppmanad att hålla sig nära mig på vänster sida. Och NU helt plötsligt, så har matten fått fnatt och han ska hålla ut avståndet. Hunden kan bli konfunderad för mindra...
AJA tror att vi hittar ut ur detta utan större mankemang. Bara kul att filosofera över.

Vidare hade hon, instruktören, en BRA "tänka högt" fundering om hur vi på kursen, utan att peka ut någon. Varit för slarviga med att ta hänsyn till varandra. Första och andra gången var bra, men inte sist.

Vilket jag bara kan skriva under på eftersom Mixo återigen blev anfallen av lille Charlie. Jag tyckte att Mixo och jag redde upp det bra. Jag fullkomligt gav f*n i dem, tills dess att jag såg att Mixo kunde agera normalt igen. Visst kan jag känna med Charlies mattar (det är lill matte som går kursen, och stor matte följer med). Men jag tog först och främst hand om oss.
Ylva frågade mig efter incident två, hur det kändes. Helt sanningsenligt kunde jag säga "Fysiskt oroar jag mig inte alls för Mixo, men frågan är vad han lägger på sig mentalt. Detta får inte hända igen! Han är alldeles för ung. Mixo muckar inte det minsta, han är hos mig och gör det han ska. Problemet är deras (hårdhudad va?!)"

Men visst har jag funderat över saken, jag vill inte att det ska hända igen. Han är så UNG och kan få för sig så mycket. Rådfrågade oraklet Marie och hon kom med råd, som jag följde.

Inför kursen i torsdags så pratade stor matte och jag om det hela, och var ense om att bra kommunikation mellan oss skulle göra det lättare, bl a för lill matte. Alla har rätt att vara med.
Stormatte var så förvånad att Charlie gav sig på Mixo hela tiden. För mig är svaret själklart: han är den enda hanen. Jag berättade även för stor matte att lillmatte hade uppmanat MIG (!) till att ha min hund kopplad hela kvällen, när vi träffats på dagen. Och att jag sagt "Men VARFÖR DÅ??? , det är väl ändå du som har en hund som leker polis, inte jag!" Stor matte sa " Mixo bryr sig ju inte, han vill ju helst komma därifrån och till dig. Det är ju vår lille etterborste, som bråkar".
Nåväl, nu känns det bra. I torsdags hade vi tydlig och rak kommunikation, mellan oss , vi är i olika grupper.

"Halloj-nu ska Mixo hoppa en serie-är Charlie kopplad ?"

"Lotten!! Är du beredd? Nu är Charlie lös och i jobb!"

Varpå jag diskret tog Mixo och ställde mig bakom en tunnel, eller vid ett tillfälle, då de tyckte att C var väldigt PÅ, satte Mixo i bilen.

På detta sätt tror jag att vi slippe mera av detta orosmoment.
Det ska också tilläggas att Charlies mattar nu verkligen tar sitt ansvar. De inser allvaret och tar nu hänsyn på ett bättre sätt.

By the way.
Har DU tillgång till TV3? Kan då uppmana till att titta på en ny serie "ALLT FÖR BYN", som handlar om Hammarstrand. Börjar den 17/9. Jag haINTE Tv3, vilket stör mig ofantligt nu.

I söndags var vi på del 4.
Vi fortsatte med hopp i "form", kan man säga så?!

Det går, men det är först mot slutet, de två sista hindren, av fem, som jag SER att Mixo riktigt är på G. En viss tveksamhet råder. Vi löser det, det tror jag, men ska lura på en alternativ inlärning.

När det gäller slalom-går det framåt!!
Vi har fått den metod som instruktören använt sig av, hon säger själv att det finns flera.
Hennes metod går ut på att VISA vägen, på ett snillrikt sätt.

MEN jag tycker att Mixo, fattar långsamt, jämfört med vad jag är van. Så jag har läst på lite... (oväntat?!)
Naturligtvis finns det en metod för inlärning med operant tänkande. OCH i den står det att det är bäst med hundar som är vana att tänka själva. MIXO!!

Igår började vi med den här hemma, och jag tycker att jag ser denna "attitydförändring", som gör att jag tror MERA på detta, just nu, ska tiläggas.

Vidare - jag ÖNSKAR att jag kunde lägga ut en film på vissa saker av apporteringsarbetet på nätet. Igår så gjorde vi en rätt så avancerad dubbel. Vilken FART han har IN!!!
Jag har trott att Agilityn skulle göra ringar på vattnet, och vad jag kan se nu så är det så.

På agilityplan är han mycket samarbetsvillig och hörsam, min lille vän!

Har sett i Mysaks Blogg att han kompletterat sin tävlingssida. KUL och intressant!! SÅ stolt och glad för Anna-Lena och Mysaks skull =)
Av någon, outgrundlig, anledning så har vår kritik hamnat i tvättmaskinen, och går inte att läsa längre =). Det som inte syns, finns inte!!! =)
Den som tycker sig ana ett spår av avund mellan raderna, läser rätt!  =) Men det är inte missundsam avundsjuka, utan "jag vill också!!!"

Idag fortsatte vi med Långhopp, som jag döpt till välbekanta "ÖVER".
Vi jobbade även med Hopp, i cirkel/velodrom.
Det var lite knepigt för Mixo till en början, men med lite tänk på baklängeskedjning, så fick vi till ett snyggt avslut på kvällens hoppserie.
Slalomgången börjar komma också, trappar ned på hjälperna. Han börjar själv nu, men behöver stöd mot slutet.

STÖRTKUL!!! :))

Långhopp och slalom!
Lika kul och
INGET RACE!!!! På hela träningen.
YIIIHOOO!!