Linjetag 080124
I afton blev det tre linjetag.
Tänk ett L, en i varje ände, och en i vinkeln. Mörkt är det så Mixo ser de inte, eftersom sluga matte dessutom gillrade medan han var och uträttade sina behov.
Ände ett och två gick klockrent, med innehållande stoppsignal på alt 1-hela 3 m (fantastiskt *ironi*), och alt 2 där det var stopp på både tre OCH tolv meter, funkade!
Allt levereras in, men jag undrar ibland om de korrekta upptagen, gripandena, anses erbjudas ju mindre krav matte ställer. För i alt två, då ska det tydligen slängas och viftas med grepp i handtaget, och det ÄR kul det. Fast jag tycker också att han verkar sträva efter att slänga in den i munnen, vilket oftast lyckas strax innan mål=matte.
Nåja allt kommer in numera,och allt flera grips korrekt, mera än 50% skulle jag gissa.
Då var det dags för den som ligger i vinkeln, i den utslängda julgranen, strax intill den plats som var platsen var skicket i de andra två.
Konstverk gjort i Paint bifogas =)
Minus 20
Två apporteringsövningar blev det ändå för Mixo. Den första en memory/linjetag. Störningen var att på linjen (väldigt närma startplatsen) stod de andra ekipagen. Det fixade han!
Det andra var ÖÖÖver en porlande bäck, pecis efter gripandet, så kom Bobo och tycktes intresserad av vår verksamhet =), ända in på Mixo...Mixo höll fast och kom till sin matte, utan uppmaning!!
Såå... störningsträningen pågår, med rätt bra resultat.
Själva apporterna är inte svåra, det är att fixa störningen vi jobbar på...och det går framåt för oss.
Jaktträning i snö :) 080120
Idag var det flera som mötte upp här i Håsjö. Anders & Mia, Helena, Lena, Ylva och jag, alla med hundar. Flera av dem var det längesedan vi såg. Så det var kul!
Vi gick först en liten tokspringssväng över isen, ned mot sågen.
Där gjorde vi en station som innehöll
Fotgående, hälsning på "domare", fotgående tills m domare, under konversation och till sist stadga, enkelmarkering, avlämning.
Mixo klarade den övningen galant!!! Detta trots att vi hade alla ekipage i ryggen. NÖJD!!!!
Promenad 100 m, kopplade hundar
Ny station, nr 2
Enkelmarkering, inkl hopp ÖÖÖÖVER en gärsgård, dit och tillbaka.
Mixo klarade även detta galant , NÖJD :))))
Promenad 100 m, kopplade hundar
Station nr 3
Alla stannade upp, en markering kastades, därefter promenerade vi i samlad trupp närmare 100 m, därefter skickade vi hundarna en och en tillbaka för att hämta den "glömda apporten". Vi hade våra utmräkta funktionärer (Tove, Lina och Kalle) som skötte om att fylla på med en dummie i taget.
Även här skötte Mixo övningen med glans. PÅ tillbakavägen så var det att springa rakt in i väggen (av hundar och människor) för Mixo, men det funkade!!!! Jippi!!! Inget att anmärka på här heller. Attityden var matte och jobb, inte fokus på de andra.
Nästa transport så släppte jag Mixo lös, han behövde det. Men resten var kopplade. Efter någon påminnelse, så lät han de andra vara ifred och gick iväg och gjorde det han skulle.
Station nr 4
Fotgående, hälsa på domare, enkelmarkering, stoppsignal, skicka på apporten.
Här kunde man se att Mixo över ett ögonblick övervägde att ta ett ärevarv med apporten, men fann för gott att leverera in till mig efter en inkallning.
PÅ det stora hela en toppenträning för oss. Vad jag minns har vi aldrig haft en så bra serie i sällskap av andra.
TOKROLIGT!!!
Fotgående/apportbock 080117
Fotgåendet -äsch jag var inte på humör för det. Däremot fick Mixo träna passivitet och även lek med Fixa och Sita, så det var ju nån nytta med det förutom att det var kul att ses.
Fotgåendet är inne i en fas, på hemmaplan, då jag tränar uthållighet-position och lägger mindre vikt vid attityden, just nu. Planen är (mellan vägens lyktstolpar på kvällspromenaden) Ett stolphåll fotgående, Två stolphåll fri/resp gå med mig. Ett stolphåll är ca 60 m. När Mars kommer ska jag se hur den här typen av varierad attitydoch uthållighetsträning utverkat. Mixo har ju svårt med att hålla ut mentalt-så det tål att tränas lite. Hålla ut fysiskt, ja där vet jag inte om det finns någon egentlig gräns. Hundar med en vanlig motionsdos orkar ju ganska mycket.
Åsså är jag hur-avundsjuk-som-helst på AL som ska få träna för Niina Svartberg. Men ändå Lycka till förstås. Varnoga med dokumentationen, så att du kan dela med dig!!!
:))
Baskettränare ???080115
Igår gick kvällen åt till att träna ett gäng ungar i basket.
På tisdagar har Kälarne ik ett rullande schema balnd os föräldrar som kallas "Idrottsskolan". varje tisdag kl 18-19 träffas de ungdomar som vill och har en sportaktivitet, igår stod mitt namn på listan och basket var aktiviteten.
Det var bara 8 barn som kom, slalombacken är numera öppen på tisdag kvällar och den konkurrerar om samma barn.
Det var faktiskt kul.
Jag passerade även en annan milstolpe igår, jag hade för första gången en idrottslektion med en klass 9. Annars har jag bara upp til lå 6, i idrott. Som tur var stod det Volleyboll på deras schema, som är en av mina paradgrenar (om det nu finns någon). Det var störtkul!!! Då kan man ju spela lite på allvar, de som är bra är ju bra nog bättre än jag är, så det är till att ge järnet!
Kanske kan jag vika flera gånger med de äldre nu. Fast å andra sidan är jag sparsamt intresserad av MERA arbete, hellre mindre...
Pudersnö o bus 070113
JAG FÖRSÖKTE TA BILDER, MEN OBJEKTEN SVISCHADE OKONTROLLERAT FÖRBI.
VISKA OCH BOBO KOM FÖR ATT TA EN MOTIONSRUNDA. MIXO STÄLLER UPP SOM PT.
DET VAR ETT RENT LJUVLIGT VÄDER:STRÅLANDE SOL, 20 CM NYSNÖ OCH NÅGRA MINUSGRADER.
INGEN HADE HUNNIT PLOGA VÄGEN ÄNNU.
NÅGON (INGA NAMN) HAR HOPPAT UR BILD
TJOHOO!! KOM IGEN NU SVARTING, DET SVÄNGER JU!
Bilder ur livet från 2007 - året som gick! Sista reviderade utgåvan kl 21.26
Bilder har blivit tagna men inte publicerade. Nu har jag börjat piggna till från min maginfluensa, så jag pysslar lite vid datorn. Maginfluensa-jag har inte varit sjuk så ofta som denna vinter på åratal! Enormt frustrerande!!!
Skulle aldrig ha önskat den där extra veckan ledigt...ibland hörsammas önskningarna direkt - men med visst straff..
Bild från Jaktkojan- Kälsjön. Detta är slakteriet.
De troféer som ingen vill ta hand om spikas upp på väggen.
På pass. Här är det väntan som gäller, tid till eftertanke och krav på tålamod!
Ett bra pass, i kraftledningsgatan. Kommer det någon älg???
Jo till slut! Vad skönt att det finns moderna ting att dra älgen på, fram till väg. Förr fick man dra med mankraft, slitigt!!
På väg på semester. Stopp för rastning av alla sorter!
Glimmingehus i Skåne
Tänk att folk bott så HÄR!!
Klättrar! På väg upp till Stens huvud på Österlen. Nåt måste man göra när det regnar mera än nåt annat!
HJÄÄÄLP! Foppa tofflor kanske inte är de bästa klätterskorna =)
Härliga Härjedalen!! Detta är livet!
En av 2007 års höjdpunker var turen på denna båt i Göteborgs hamn. Lägg märke till mig (till höger i bild) hur jag likt en van Sjöbuse slänger mig ombord. Smidig som ett kylskåp =)
Jag och Janne, dimmig bild eller dimmiga objekt?, på en rejält skojig 60-talsfest i Ljunghusen (hos Anna-med Briarden söder om Malmö)
Fiske -stolt fiskare visar upp sin fångst
070707
Samma helg som Höghedens hade sitt kennelläger firade dessa 7 sköna damer sina 40-årsdagar
med ett gemensamt jättepartaj, som vi sent ska glömma.
Man blev fotbollsmorsa (också)
En STOR stund . Jag hade flera poäng än Jan i Bowling. Säg den lycka som varar för evigt?!
Holmen brann - vi tog båten ut och kollade. Det var rent vackert med det skirt gröna i allt det svarta.
Det visade sig att det var några ungdomar som inte släckt sin lägereld tilläckligt som rådde för eldsvådan.
de gör nog inte om det!
Vid Vänerns strand, utanför Säffle(får jag en kopp kaffe). Ett paradis som vi var vid i några dygn.
David köpte sin pärla, med alla attribut som man kan tänka sig. Denna bil glänser alltid!
Härligt att se hur de som nyss var små blir stora, men ändå har plats och tid för oss.
Detta berg är häftigt! Många spår av istid. Passerar här på vägen mot Bergeboan.
Andra spår som syns i skogen är av Nalle själv. Denna Bamse kommer inte från våra marker, men
allt oftare hörs det att folk har sett Björn och björnspår i skogen. i vissa områden undviker jag att gå.
Men som jag och Mixo avsiktligt väsnas så håller vi Nalle väl underrättad om var vi håller hus,
så att han kan dra sig undan.
Om inta annat kan man ju sjunga en stump. Varför inte Björnen sover
Pris i första slalomtävlingen. Gav mersmak!
Tove står ofta för att duka "fint". Här ser vi en av bordsdekorationerna till Nyårsafton 07/08
Kring 2007 har jag tänkt att det mest rullat på, det har inte hänt så mycket..
Men-det har det ju, ser jag nu =)
Ett av målen med 2008 är att få ett tak över altanen. Detta var/är ett femårsprojekt. Nu har det gått tre!!
Vi har ordnat golv och dörr in i huset. Nästa steg är tak (vilket behövs, räcke och ev inglasning. Ett moment har även varit att komma överens om hur taket/räcket ska se ut. Nu är vi överens om taket ...och ev om räcket =)
Bilder från kastreringen, känsliga läsare varnas 080106
Äntligen hemma! Fy vilken HEMSK bilfärd det var. Ett gott råd till ev presumtiva kastrater :-): var flera än en människa. En för bilkörning och en för hundomhändertagning. Mixo gnällde, pep och snurrade i bilen, som om han var en mycket liten liten olycklig valp.
Det var inte helt lätt att koncentrera sig på bilkörningen.
Efter ett dygn - Mixo var fortfarande loj, men fick en slurk gul gegga (lugnade), enl veterinärens ordination.
Två dygn. Nu såg det svullet och rött ut. Mixo något loj, men börjar kvickna till.
Tre dygn. Svullnaden börjar lägga sig och Mixo är sig alltmera lik.
Fyra dygn. Nu var det full fart mentalt, men doktorn hade ju ordinerat gul gegge och vila.
Fem dygn. Ser ok ut.
Så här efteåt borde jag ha pillat bort det där svarta, det visade sig när vi tog stygnen vid tio dygn att det inte var riktigt läkt under. Men med något dygn med Streptocillin och bevakning så var det hela ur världen.
Detta med tratt är väl ett gissel, eller hur?!
Fick ett bra tips från Hanna:
Munkorg, ett toppen komplement till tratten. Det går inte att slicka! Det går att bedöma avstånd när man rör sig och även öronen fungerar bättre!
Efter tio dygn var det hela över, stygnen togs och Mixo gick i barndom en tid. Men nu är allt till det bättre.
Han revirpinkar fortfarande, fast i betydligt mindre omfattning, han är mera hörsam och att umgås med löptikar är inget problem alls.
Mixo har fått lite hull, vilket i hans fall inte skadade alls. Skillnaden är att han idag äter upp sin ranson varje dag, vilket inte var fallet tidigare.
Vad av detta som föändrats med mognad ändå-det vet ingen. Jag är nöjd med mitt val.
Inomhusträning 080106
Mixo och jag har tränat fotgåendet inomhus idag.
Även Lydnadsapporteringen.
Mixo blir Mycket glad när träapporten tas fram ur lådan, så något verkar ha blivit rätt. Idag var tugget noll % :-).
När han får apporten, som i 1:an, så håller han helt perfekt nu, han kan byta positon, sitt stanna och ligg/sitt med bibehållet grepp (ja inomhus alltså). Däremot när apporten skall plockas upp från golvet gör han så att han vid första försöket griper i knulen, och försöker sedan rätta till. När berömmet uteblir och han får börja om, så gör han rätt, men riktigt hundra är det inte ännu.
Många av våra trix har ju blivit jättebra med den här metoden, bit för bit-metoden, så jag tror nog att vi snart har det här i hamn oxå. Om vi tränar alltså...
Att det blir inomhus beror mest på lat matte, än någon särskilt metodik...Då går det att trycka in några pass om dagen, utan att det ska kläs pås och stökas så mycket. Dessutom hävdar ju många instruktörer på kurs (även jag själv) att kökgolvsträningen är ack så bra...=)
Imorgon börjar jobbet igen, på tisdag kommer eleverna och sedan rullar det på...Jag skulle gärna ha ledigt en vecka till. Har inte fått fram julpusslet ännu, och det stör mig!!!
Här är Mixo i Augusti på duvjakt. Till sist begrep han vad Homosapiens vill ha Duvor i för skick vid levereringen.
Det talas ju så mycket om att "leverera" nuförtiden :)
Fotgående 080105
Hundar på plats var Mixo, Sita, Fixa, Affe (Goldisar), Bobo (Lab), Viska och Tindra (Flats). Bilförvarade var ett okänt antal löptikar.
Som vanligt när vi ses tar vi en runda där var och en talar om hur den funderar kring sin träning - vad man vill få till- var man vill lägga fokus. Temat för dagen var fotgående. Målsättningen är ju lite olika för oss alla.
Jag har tänkt tankar om vårt fotgående. Mixo är skärpt på de små detaljerna runt benen på mig. Men däremot vid längre sträckor så är inte uthålligheten så lång, hans attityd försämras. Min tanke är nu under januari månad att vid våra första samträningar ha fokus på precision kring benen, det han (vi?)kan. Efter några träningar med det så ska jag tänka uthållighet istället, att gå på rätt plats, under en längre sträcka (10-15 m) Under den perioden tänker jag mig att göra avkall på mina "krav" på positiv hundrapocentig attityd. Så småningom ska jag i förlängningen blanda dessa två delar.
Mit huvudfokus låg idag på position. Vänster/bakåt. två steg sitt, tre steg sitt, backa, högersväng (det tror jag vi är sämst på...hmmm...:-).
Efter förättat värv så var vi fyra som gick på en vinter promenad. Avslutade alltså med lek och stoj (Bruksvärldens Big NO, NO!!). Under prommisen gjorde Mixo (trots att de andra var runt omkring) tre lyckade linjetag (ett annat lönndomsmoment). Dessa linjetag var dolda. Jag lade upp apporten något i några grenverk, och vittrade in dem med mina händer (Magic Johnssons skola). Vips är det tvärlätt att finna snabbt, i samband med söksignalen.
Det går framåt! Mixo norpade även Tindras boll, passerade ett helt gäng med bestämd rikting på matte (hockeyhunden har ju tränat på det)
en sak var dock trist... Mixo hade ett urflipp. Det kom i samband med en inkallningsövning, genom en ring. Vis av min hunds svagheter så bad jag mina medtränare att vända ryggen emot. Mixo kom fram till mig, fick sitt beröm, men sedan kom överslaget, det välkända, att ta ut avståndet...Men nu när jag vet vad det handlar om så blir jag inte alls provocerad, utan tar det med fattning och Mixo är strax åter igen.
Tiden får utvisa om vi får ordning på det här-om Mixo till sist klarar av den typen av störningsmiljö...Annars så är han bäst iaf. Så det så!! =))))
I lönndom 080103
Snurra högervarv på kommandot "Right". Oerhört praktiskt på jaktprov, eller hur ;-)
Momentet "apport" i Lkl 1, är ju på nåt sätt lite löjligt kan man ju tycka (jag-iaf).
Men det är ju ändock ack så lätt att få neddrag för lite enkelt "tugg". under hösten har vi slipat lite på perfektion i det-och ja - det är ju så att träning ger resultat.
God fortsättning! 080103
Våra gäster kom från Stockholm och Jämtland, alla sov några dygn...
Mixo klarar sådant med bravur nuförtiden. Han är lugn o harmonisk, har även haft en av de andra hundarna, Buster (jämngammal Storpudelhane), med oss. Det blir inget stök o bus inomhus, från början får vi ju tala om vad som gäller för jyckarna, men sedan fungerar det toppen!
Den distingerade gamle schäferhanen, tycker däremot att Mixo är ALLDELES för sprallig på promenaderna och bör hållas kort, mycket kort! Det är inte utan att man håller med.
Dessa hundmöten är så intressanta. återigen väljer Mixo, sin vana och läggning trogen, att som plan A , leka och springa bort ev bekymmer från dominanta schäfrar. Aktiv underkastelse. Behöver jag säga att det inte uppskattas alls !? :-))(av Mr Schäfer, alltså. Han tycker minsann att respekt visas med passiv underkastelse, och inget annat. Därmed basta!) Då inträder plan B; Håll ut avståndet ifrån det som bekymrar!
Återigen blir det så tydligt vad Mixo eg pysslar med, som för vissa ögon kan se ut som om han provocerar. Vilket jag inte alls tror idag (man lär sig ju , till och med jag :-))). Dessutom är det oerhört skönt att gå bakom matte, där har det visat sig vara tryggt och bra! Det är sådan han är- livlig, nyfiken, sprallig - men ändå vek. För den som undrar är alla fullt intakta, inget blodvite har uppstått!
Även Pudel fick uppleva "Du kan inte ta mig"-leken av Mixo, han tyckte det var kul till att börja med, men även Pudel tycker att lekar har en början och ett slut inom rimlig tid. Mixo tyx tycka att det är okej med en paus, men att sluta springa?! Vad är det???
DET är något jag lärt mig 2007, att se hundspråket på ett mera nyanserat sätt. Mycket har jag dig, Hanna, att tacka för det. Mötet med dig i Roslagens skogar i augusti gav verkligen mycket kunskap, på kort tid! Mina ögon öppnades, och jag fick förmågan att se på ett (för mig) annat sätt.
Svärfar har skaffat det sötaste lilla knyte an kan tänka sig, presenteras härmed: JULIUS!
Julius är nu 3 månader och är en blandras av Lahsa Apso (Stavas-hur??), Papillion och Tibetansk spabiel. Alla mina fördomar om blandraser har satts på skam. Jag är fullständigt betagen i denna lilla lurvtuss! Mixo tycker att det liknar ett presumtivt apporteringsobjekt ;-)
Nytt år-ja-nu ska det dras igång med Lydnadsträningen på allvar! Mitt mål är att nå 1:a pris i Lk 1, förhoppningsvis även tre st. Men man måste bestämma sig - eller hur AL?! Synd att du bor så långt borta-annars har vi kunnat peppa varandra!
Bobopromenad, RR träff och is! 071228
Vi gick en gemensam promenad vid Röda förråden i Rgaunda. De båda hanarna klarade av varandra på ett mkt bra sätt. Mixo försökte att leka sig ur ev maktkamper, men se det köpte inte Bobo, då blev han förstenad och såg mest förbryllad ut typ "Skärp dig! Vad vill du med mig?"Vilket föranledde att Mixo fick anledning att söka upp matte ofta, för att försäkra sig om att jag stod för tryggheten. Intressanta signaler att studera.
På kvällen träffades en liten samling av RR hemma hos Ulla. Vi satte ihop lite inför nästkommande år, gemensamma träningar och ansvar. RR har krympt nu, tyx det som. Men det är väl så det är med sammanslagningar av människor. Vissa strävar på och andra droppar av...
Idag var det is på sjön igen, så vi tog en tur på skridskor och spark igen. Mixo är en hockeyhund, på gott och ont...
Gott - att hämta puck som glidit in i vassen, eller för långt bort.
Ont - när han vill vara med i passningsspelet, eller dribblar bort de tvåbenta.
Skitbra träning i passivitet; enär det går att stoppa mitt i jakten, eller tillåta... helt efter mattes sinnesstämning.
Alla puckar levereras till matte, oavsett vad de andra spelarna tycker. för vi två spelar i samma lag nuförtiden =)
Rapport från Hottaheijti 071225
Anna, min barndomsvän har tyvärr, hastigt, fått avliva sin älskade hud Zappa (Briardhane-något äldre än Mixo). Zappa drabbades på mycket kort tid av Cancer, från fullt frisk till slut på ca tre veckor. Som tur var (om detta nu inte är genetiskt) har Zappa lämnat ett gäng valpar efter sig...så det kommer en liten tik till familjen, inom kort...
Ja, Anna...vi har varit vänner sedan 1973, då vi ungefär samtidigt flyttade in på samma gata i Hammarstrand ("Allt för byn" - byn). Anna bor idag, söder om Malmö (Ja-det finns något söder om Malmö oxå, även om det verkar otroligt)
I veckan berättade jag för Anna att vår son börjat spela Hockey i Bräcke (ca 6,5 mil bort).
Annas kommentar nr 1:
"Vad BILLIGT, Lotten" (Ironi har hela tiden varit "vårt" språk.
sedan kom det....(nr 2):
"Men bo i Hottaheijti"!!!
Tänker du aldrig på att du bor VÄLDIGT långt bort från allt!
Mitt svar var. "Nästan aldrig"
Men idag tänkte jag på det:
Solen skiner, det är vindstilla, snön har nästan försvunnit nere i Byn. Men sjön (som flera av er använt som jaktträningssjö) ligger isen blank på, som ett salsgolv.
På juldagsförmiddagen var vi ett helt gäng ute på isen på skridskor och spark.
Vi åkte ut till den holme som brann i somras, 5 km tur och retur.
Flera generationer. Barnens tremänningar (gullungar!!) på 15, 19 och 21 ringer till våra barn ( 8 & 12) och erbjuder dem att spela hockey med dem o deras kompisar på sjön. Rena Bullerbyn.
Sådan här dagar bor jag GÄRNA i Hottaheijti =))
Ska försöka komma ihåg det när jag kuskar fram och åter till ishallar och fotbollsarenor... =)
Mixo klarar galant av att färdas med oss på isen, efter visst utprövande av gångart, har han funnit att en snabbt gående trav är det mest optimala. Sedvanligt Galopp med hoppsasteg blir lätt en vurpa på blankisen =).
Jag tänker på den exteriör fundering; benlängd (markfrigång) han har, det ät så oerhört effektivt att ta sig fram, när hunden är byggd så. För mig är det ett, för året, nytt sätt att se på exteriör. Sambandet funktion/exteriör... tidigare hade mina ögon ett annat fokus.
Pälsen är rätt så riklig igen (även vid den nyligt rakade delen, under magen). Han borde trimmas...Kanske till nyår...
Vad gäller kasteringen, så är jag helnöjd1
Varken man eller mus!Han har lagt på sig något, ja. Han är mera hörsam, ja. Löptik, who cares? Leka med andra hundar, helt ok - men det går att hejda oxå.
Vad som nu beror på kastrering och vad som beror på mognad i övrigt, det får ingen veta. Men ännu ångrar jag mig inte.
En annan sak det mesta som hittas ska bäras OCH, märk väl, levereras till matte...även gamla gäddhuvuden, främmande barns handskar (matte tycker det är bra, tyvärr inte alla barn...=)
Ska försöka ta lite bilder imorgon, om det inte blir något väderomslag.
Å du - bor du i närheten av Hottaheijti (ja det finns ju inte SÅÅÅ många i direkt anslutning till- men vissa i närheten)- då är du mera än välkommen att följa med oss!
God fortsättning 071225
Jag är så glad att få, att det finns vänner som er därute som skänker en tanke till mig o de mina!
Min tid har varit begränsad och tyvärr har jag inte kunnat ge i samma utsträckning som jag fått, just i år.
Hur som helst :
Tusen tack!
Rovdjur? 071128
Det började veckan innan 8 resan, repade mig över den resan. Kom hem och låg i sängen i tre dagar, hemma från jobbet i fem (5!). Nu slog det till igen i söndags, jobbade måndagen, tisdagen i sängen (sov 6 timmar dagtid), onsdag ledig dag.
Hur mycket får Mixo nu, när matte är nere för räkning för jämnan?
Han får älgstek, om inte annat....:-)
igår, i samband med en febertopp, gick det inte att ignorera vattenfläcken på golvet framför frysen, det hela blev uppdagat i samband med att grannen kom in och ville låna ett paket broccoli.
Det frysta i frysen var i stort sett upptinat..!
Felet var en stor olivburk i ylskåpet som stod och lutade sig nonchalant mot "off" knappen, som gäller frysen =(((.
(det är tur att vi förvarar den större delen av köttet i en större frys, på övervåningen).
Bland de varor som gick åt var bl a en stek (låt mig gissa på ca 1 kg). Jag lät det råa köttet tina, och gav Mixo den ist för de sedvanliga kulorna. Jag gav den intakt, bara för att se hur han skulle ge sig i kast med det hela.
Till att börja med står han och tittar fånigt på mig "Menar du allvar...inget trick...är den till MIG???"(det hör till saken att vi i tidigare år hade en debatt ang ett fat köttfärs, som INTE var till honom.
Jo, varsågod!
Slicka slicka slicka...bita...går inte....gnaga...funkar inget vidare (jag går på toa-lämnar honom ensam) under tiden manövrerar han upp steken ur skålen. Men verkar mycket förbryllad...drar och sliter lite här och lite där...men nej..
detta måste vara något mysko.
Vad gör hundrackaren då (ni vet han-den "bytesmedvetna" duvmassakören som tyckte det var livat i andholken)?
Jo det fanns ju ingen råd, då tar han ett stadigt tag runt steken (som fortfarande är intakt, efter 5 min)och kommer med den till matte! Svansen viftar och huvudet uppåt "HJÄÄÄLP!!!"
Vill DU ha den tillbaka?? Den är helknepig!!!
Jag var förstås glad över bytet, tackade och tog emot.
Något senare gav jag honom den i buren. Det är dit han brukar gå med riktiga troféer som grisöron o dyl.
Det tog ca 45 min att äta upp.
Så nog är hunden rätt så domectiserad, ändå.
Balls on fire utvärdering 2 071113
Jag tänkte tanken, minns jag, vid den kemiska kastreringen i våras...
" Han visar när han är hungrig... det är inte likt honom"
När sprutan gick ur honom, blev han som vanligt igen . Maten var inte uppäten på morgonen 8och dök då upp igen som repris på kvällen)
Av olika skäl serveras Mixo nattmat- det har blivit så, det funkar bäst.
Nu är det där beteendet med"jag är hungrig" tillbaka. Det är inte hysteriskt, eller jobbigt alls. Det bara "syns", små signaler.
Så nog kan det kanske bli så att... nu kommer snillet spekulerar... (varning!!)
Föda har åkt upp ett snäpp i prioriteringsordningen, eftersom det bollar tänker på, inte går att tänka längre (ja! Mixo KAN tänka *LER*).
Om man då är av den sorten som tycker att "det är synd om hunden, han måste få mat"-då kan nog hunden öka i vikt (som tidigare beskrevs som en av riskerna med kastrering)
Eller så är det så att ämnesomsättningen förändras...
Vilken tur att Mixo i grunden i så fall är päls på ett spjälstaket, så ett litet lager fett, är inte ivägen.
Det var ju nästan hemskt ibland vad mager han kunde vara. Men jag har svårt att tro att rovdjur drabbas av självsvält.
Mixo:
"HöglöpsViska - var ju urtrist. Hon måste gå kopplad hela tiden (fastän vi hörde hur hon gnydde och ville annat). Medan jag, konstigt nog, fick hoppa och leka, precis som jag ville."
Inget större intresse då heller, mera än lekinviter...
Detta ingrepp sätter gamla tankar på kant om nästa hund (varför kan maninte vara i nuet någongång-utan strävar alltid framåt, som en draghund?!). Nästa hund skulle ju bli min första tik, men ...kanske inte....tikar löper ju...
Tja...den som lever får se...utvärderingen fortsätter.
igår var det utmärkt sprakföre här i byn! Hade inte letat fram dragselen ännu, men det kan tänkas bli tilll helgen om det håller isig. Spark+dragsele+Mixo= Lajbans+fartfyllt=)
FINN TRE FEL 071113 !
Nu när jag vet att tillräckligt många bloggläsare sett SNÖ bilden, så utmanar jag er på en liten tävling... *hehe*
Den uppmärksamme bloggaren kan se att det är något "lurt" med bilden (jag kan säga att den på intet sätt är redigerad- den är autentisk på så sätt)...
Vad är fel?
SNÖ!! 071109
Miljöträning - mångkultur 071105
Jag brukar säga att jag behöver åka till Stockholm någongång per år för att uppdatera mig lite på världen. Jag tycker om att, för några dagar, insupa stadens puls, fascineras av det mångkulturella samhälle det blivit. Människor med olika hudfärger, språk och kädstilar finns överallt.
Jag trivs verkligen med att vara Glesbygdsbo, men vill känna på något annat ibland.
Så blev det även för Mixo. Även han har fått prova på det mångkulturella samhället =). Vi bodde i Enebyberg, hos vänner (Tina och jag har känt varandra i drygt 20 år!!!). Våra familjer är "kompatibla" som Tina uttryckte det. En faktor som utvecklats hos oss, på olika håll, är detta med hund. Hemma hos dem bor en Schäfer HERRE; Voodo, 11år och en yngre Storpudelhane; Buster, som är jämngammal med Mixo (på papperet).
Tina jobbar en del bruks, och är knuten till Waxholms BK.
Nu till kulturutbytet: I närhten av ders hem så finns en plats(som jag glömt namnet på) där hundägare träffas dagligen för att rasta sina hundar. Grejen är den att mellan 9-10 varje dag så släpps hundarna lösa hullerombuller, och får lösa det som finns att lösa på egen hand.
Tina har varit där någon gång per månad, för att Buster ska få möjligheten att utveckla ett bra socialt språk.
Vi erbjöds detta , jag tackade ja men var MYCKET skeptisk kan jag säga. Men ack vilken intressant upplevelse, vilken möjlighet att studera hundarnas beteende, och sjävklart tittar jag extra på Mixo.
Enligt expertis (Hanna-MH Oraklet :)) så kan det vara så att Mixo har en stor social nyfikenhet "Vad är detta?? Måste kollas upp!!"
Detta gav sig uttryck när vi med frisläppta Buster/Mixo, som plötsligt hade bildat allians, mötte de andra ekipagen. Glad i hågen galopperade min kära guling mot sällskapet (Jag tittar frågande på Tina, hon säger att det är så här det går till här, kanske helt idiotiskt, men det brukar så gott som aldrig hända något). Plötsligt tvärvänder min lille prins helt om, betydligt lägre svans och med öronen bakåt, full kurs på matte!! Vad har han då stött på? Jo, två äldre hanar en Golden och en Bearded Collie (hur konstigt var inte det?? Lika från alla håll. inget tydligt huvud och var är svansen??!). Inget hände, mera än att dessa tvåäldre gentlemän ställde sig stadigt på benen och visade en yster Jämtländsk yngling att man får uppföra sig, om man ska vara med!
Därefter inträder fjäska, fjäska stadiet.
Sedan-det intressantaste: Mixo blev precis som han blir när vi ska försöka apportera när vi går på linje: Han tog ut avståndet, rätt högsvans (inte rakt upp, utan som en banan hög), nosar, tittar bort, fradgan rinner.
Detta var oerhört intressant att skåda, vilket förmodligen stärker känslan av att hans sociala självkänsla är låg (Orakel). Beteendet var i stort sett identiskt, med EN mycket väsentlig skillnad, han sökte upp mig!! Kom bra på inkallning. Jag lade inte så stor press på honom i detta sammanhang, utan valde en observerande hållning.
Efter en stund undrade Tina om jag ville åka hem, men nej jag tror att det var bra att stanna tills dess att han acklimatiserat sig. Alla möjliga raser: Mellanschnauzer, Berenersennen, Jack russel, Beardis, Bouvier och mitt livs första Lagotto (IRL).
Snacka om mångkulturellt.
Vi var där även nästkommande morgon, då var Mixo betydligt snabbare in i Comfort zone.
Ingen aktivitet som jag skulle vilja göra varje dag, men för vår del var det riktigt nyttigt. Vissa hundägare har detta som den enda aktiviteten för sig och sina hundar, det är deras val. Jag kan också uppleva att det var noll koll på vissa ställen, men inte heller det är något som jag har rätt att tycka om. Jag strävar efter annat, och tackar för att vi fick vara med på detta "CRAZY-upptåg"
Värt att notera under rubriken Bekräftelser: Mixo har fortfarande enormt mycket spring i benen, och en rätt så bra kondis...förhållandevis.