GOLDENBROTHERS

PÅ BEGÄRAN PUBLICERAR JAG LITE BILDER FRÅN INGREPPET, OCH VARNAR ÄVEN DEN KÄNSLIGE FÖR ATT PÅ BILDERNA NEDAN ÄR LITE SÅRIGA.



Äntligen hemma! Fy vilken HEMSK bilfärd det var. Ett gott råd till ev presumtiva kastrater :-): var flera än en människa. En för bilkörning och en för hundomhändertagning. Mixo gnällde, pep och snurrade i bilen, som om han var en mycket liten liten olycklig valp.
Det var inte helt lätt att koncentrera sig på bilkörningen.


Efter ett dygn - Mixo var fortfarande loj, men fick en slurk gul gegga (lugnade), enl veterinärens ordination.



Två dygn. Nu såg det svullet och rött ut. Mixo något loj, men börjar kvickna till.



Tre dygn. Svullnaden börjar lägga sig och Mixo är sig alltmera lik.



Fyra dygn. Nu var det full fart mentalt, men doktorn hade ju ordinerat gul gegge och vila.




Fem dygn. Ser ok ut.

Så här efteåt borde jag ha pillat bort det där svarta, det visade sig när vi tog stygnen vid tio dygn att det inte var riktigt läkt under. Men med något dygn med Streptocillin och bevakning så var det hela ur världen.




Detta med tratt är väl ett gissel, eller hur?!


Fick ett bra tips från Hanna:



Munkorg, ett toppen komplement till tratten. Det går inte att slicka! Det går att bedöma avstånd när man rör sig och även öronen fungerar bättre!

Efter tio dygn var det hela över, stygnen togs och Mixo gick i barndom en tid. Men nu är allt till det bättre.
Han revirpinkar fortfarande, fast i betydligt mindre omfattning, han är mera hörsam och att umgås med löptikar är inget problem alls.
Mixo har fått lite hull, vilket i hans fall inte skadade alls. Skillnaden är att han idag äter upp sin ranson varje dag, vilket inte var fallet tidigare.
Vad av detta som föändrats med mognad ändå-det vet ingen. Jag är nöjd med mitt val.