GOLDENBROTHERS

Mixo och jag tog tjuren vid hornen i söndags.
Debut start på inoff jaktprov, dummies.
Det var hela fem startande!
Mixo var en, och Mysak en annan.
Dessa två bröder var nog dagens höjdpunkt respektive bottennapp.
Mysak vann alltihopa!!
Välförtjänt grattis till Mysak o matte! Anna-Lena skriver säkert i sin Blogg hur det hela avlöpte.
Det var höjdpunkten!

Förutom att Mixo nollade, så var jag relativt nöjd med:
1. Nu vet jag att min nervositet rinner av, när vi börjar. Så var det på lydnadstävlingen, och så var det nu!
2. Vattenmarkeringarna gick bra!
3.Landmarkeringen, ok!
4. Riktade söket, perfekt!
5. Avlämningar-alla i hand. Inklusive den markeringspinne med snitsel på som Mixo plockade in. Det var då jag tittade på funktionärerna och undrade om det inte var kutym att sista hunden var en "picking up" hund?!Avdelningen missnöje/anledningen till nollan:
Det fria söket, att kalla det fritt är ett understatement! =). Mixo sprang över halva länet, icke i jakt på dummisar, jodå han fick in fem (av sju). Men det var nog mest för att han råkade springa på dem, inte för att han sökte. En och annan behövdes dessutom flyttas om, för att senare finnas på nytt!
Någon har sagt att hundar inte minns sådant de lämnat. Det må stå för vissa, men min jycke vet VÄL var han drullat bort saker och ting.
Mina inkallnings signaler uppfattdes för dagen som ren information "matte står kvar, så praktiskt, jag kilar förbi där när jag kollat av hela provplatsen".
Som domaren, som tillika är träningskompisen; Marie, uttryckte sig.
"För dagen ur hand....", Samarbete "kan skolas mer..."

Nåja- om man jämför med läget för ett halv år sedan när vi tränade på att överhuvudtaget få in apporterna, så kan vi väl konstatera att det går framåt!

På eftermiddagen blev det annat...

Grannen har fått låna min "tantcykel", hon behöver den att sätta sin barnstol på.
Den tiden i livet har passerat för mig, så i utbyte har jag fått hennes, ja-just det; en riktigt mountainbike!!!
Nya möjligheter i terrängen öppnar sig!

Igår var vi på kurstillfälle ett.
Det var exakt precis så in i BOMBEN KUUUL, för oss, som jag misstänkt!

Mixo inledde förstås med ett race, men med sin nya COOLA matte, så hamnade vi på talbar fot rätt kvickt. Får även tacka Borderterriern Charlie för hjälpen! Charlie tycker INTE om andra ynglingar som lever rövare.
Mixo fällde in svansen och bak öronen, och DÅ som en skänk från ovan räddades han av mattes inkallnings signal.
Tänk vad skönt, att matte talade om vad jag skulle göra!
Finns det verkligen hundar som inte uppskattar att bekanta sig genom lek???? (Förvirrad Mixo!)
Och sedan  kom det förlösande - Mixo blev inviterad av en tik till aktivitet, vad passade då min gode herre på att göra??? JO- gå till matte!!! En gång till blev han sugen, på denna livliga dam (Kandidat till Mrs Sp G ???), och då råkade jag ha pipan i munnen, och blåste stopp, inget tänk, bara ren reflex. Och kors i taket!!! Han lyssnade!! 

Vi tränade på två hindertyper, hopp och tunnel.

Gick som en dans, kan man väl säga :-)! Vad härligt att inte anpassa nedåt för en gångs skull, utan uppåt.
Mixo och jag har ju klickern, belöningskoppar, tecken gratis.
TRe hinder i följd gick bra, det som är ... at tänka VAR jag ska vara för att hinna med till avslutet...
Där visade det sig att vi har stor nytta av den intränade stadgan!
Det gick verkligen fint. Och KUL, för oss båda.

Mitt huvudsyfte med detta är att se om hundrackaren kan lära sig att jobba i grupp med en uppgift utan att störas ut totalt. Vi får väl se hur det går med det. Själva momenten tror jag kommer att gå som en dans!

Ser verkligen fram emot nästa gång, nu ska jag träna att "handla" honom från högersidan oxå, både Mixo och jag är mest vana vänster, men en del trix har vi ju från höger, så det går nog, med lite träning!!

Eftersom jag fått mig tillsänd en freestyle film...

så har jag tagit mig an uppgiften att få Mixo att bakåtvänd backa in under mig, när jag står bredbent.
Detta med klicker och operant inlärningär verkligen hans melodi.
Han måste som komma på själv vad det är jag vill, då går det bra.
Först (i torsdags..evigheter sedan...:) ställde jag frågan till mina träningskompisar..Har ni någon idé på HUR man ska locka honom att göra det.
Sus tipsade om att han kan ju backa hur långt som helst, tyx det som, vid sidan, då borde ju det gå.
Ja just det... Dessutom backar han ALLTID ut från toaletten, där har vi en smal gång. Han kommer oftast in, eftersom dörren lätt går upp av sig själv, och jag har i alla tider påstått att jag vill vara själv på toa. Jag "jagar"-på lek ut honom och han backar ut.
Där , i den gången håller jag på att klicka in detta oerhört värdefulla moment. Idag så kunde han genomföra det även på en skogsstig...

Under kvällspasset, när allt går lätt som en plätt ;-)
Så glömde jag ryggsäcken med diverse föremål i, en bit bort på stigen, skickade Mixo på ett linjetag att hämta den. DÅ var det någon som gnuggade geniknölarna, vill jag lova. Men till sist, när han klurat klart så kom han mycket stolt in till mig med ryggan. Varför hämta en sak i taget, när man kan bära ett helt ihopsamlat gäng samtidigt??

Vi var nämligen på väg ned till ån, det ställe med riktigt svåra kanter, eftersom bävern håller till där om våren. Det är som "gångar" här och där, så hundarna måste verkligen klättra för att ta sig upp. I övrigt är det vass i området.
Tänkte att det var då 17, om han kan tänka ut själv att han ska backa in under mig, men inte att han ska äntra vattnet med en apport i munnen.
Från början valde han att simma över, greppa och ta bron tillbaka. Två ggr...
Nähä tänkte jag, men lade ingen mera vikt vid det. Gick själv över bron för att plocka upp de övertaliga bollarna.
Då kommer Mixo in till min vänstersida och har "Klickerblicken", ni som sett den vet vad jag talar om.
-Vill du mera?
-Ja...typ
Jag kastar över en boll, och hunden efter, griper, går upp och. Ja A-L.:...rullar (!!!), men med IS i magen och klickern i beredskap, så väntar jag...Det syntes att han eg ville göra rätt, bara han kommer på VAD (sådan är klickerblicken)
Slutar rulla, söker, söker , söker bollen (som försvann ur gapet i samband med rullningen)titt som tätt, i söket tittar han frågande på mig och "fryser". Frysandet har jag lärt mig är ungefär som när hästarna tuggar, att han tänker...djupt och länge.
Ett tu tre så griper han bollen, vänder sig mot mig, och får sitt efterlängtade KLICK. Då gick han prövande mot strandkanten och jag ger mitt beröm av värde 9 (hahahanna) "RÄTT"-BRA-RÄTT". Betyder ungefär "på rätt väg, fortsätt så"
Toppen killen!!!! Första gången du klarade av att alldeles på egen tass klura ut vad det är jag vill från andra sidan åkanten.
DÄR satt den!
Mixo var sugen på ännu mera, men jag besinnade mig och stoppade ner bollen i fickan.
Vi får prova igen en annan dag.

Inte illa för att vara 8 månader.
Konstiga hund, men ack så kär

Sena mornar och sena kvällar, det är VÅR melodi det.
Det är inte första gången jag tänker att Mixo är som bäst när det skymmer. Och NEJ! Det beror inte på att man blir mera skumögd och inte ser allt han gör...;-)

Både han och jag är mera på tårna då (den som vill kan få filosofera över hönan/ägget igen, :))

Vilket samspel. Ett fotgående som för Gudar, inkallning i högsta fart och vänder på en femtioöring i luften för att hitta position och bara ser ut som "MERA"!!!

Har varit i Sollefteå och Bowlat ikväll, med familjen och extrafamiljens yngsta-Nils (15 år). Nils ställer upp mycket för oss, med lite blandat; badar med Kalle, fiskar med honom så att jag kan träna Mixo, bär soffor och annat. Då är det kul att kunna bjuda på något tillbaka ibland. Först åt vi middag på en toppen restaurang, som jag kan rekommendera: ErikZons kök, på Storgatan. Trevlig personal, det visade sig att det var en gammal elev som var kock (tänka att de börjar bli vuxna nu, de jag haft i skolan...). Trevlig miljö, rent, snyggt, enkelt. Bra pris: Fläskfilé, med nån god krydda, rostad potatis, sås och grönsaker, 88:-. Toppenservice!
Bowlingen gick bra för mig, jag var i ledningen rätt så länge, men det var väl skönt för min man att han till sist gick om i poäng.

Det visade sig att det är Schäfer SM i Sollefteå i helgen.

RR träning på Krokvågsmoan i kväll - temat var fält.

Innan träningen var Mixo och jag ensamma på plats, för att bekanta oss med den nya marken, så att det skall vara avklarat innan själva träningen börjar (social nyfikenhet-stor,socN)
Under den promenaden passade jag på att träna inkallning, Mixo på väg ut,och stoppsignal, Mixo på väg in.

Magic Johnsson gjorde oss uppmärksamma på stopp-handens läge vid stopp, på väg in. Vis av detta så går allt så mycket lättare. :)

Vi inleder varje träningspass med en önskerunda - där var och en får önska hur de skulle vilja ha kvällen upplagd.
För min del önskade jag EN träningskompis till fältet som skulle kunna gå åt ett annat håll och träna, lägga upp efter principen motivation.
Leija och hennes matte Mia, ville oxå ha motivationsfält. Så vi slog följe. Leija och Mixo har bara träffats någon enstaka gång tidigare, men det funkade ändå bra, med Mixomått mätt.
Mixo gjorde ett BRA arbete, inga apporteringsnekanden, inga rundor med apporten i munnen, inga avvikanden från arbetsområdet.

Vi arbetade varannan gång och delade upp arbetspasset i två halvlekar, med fikapaus i mitten.

I min önskerunda fanns oxå att ställa upp träningskompisarna på linje. Den miljö som Mixo funkar sämst i.
Idag ville jag kolla av om han kan följande framför linjen.
1. äta ur min hand
2. göra godissök vänd från gruppen
3. godissök vänd mot gruppen
4. cirkuskonster av alla de slag (slalom, hopp över ben, backa...etc). Rubriceras som lek med matte.
5. Kampleka med matte (som går bra i ostörd miljö)

pkt 1-4 går jättebra, men på pkt 5 fixar han det inte, utan beter sig då precis som när han i helgen avvek från arbetet, via kompisen Viska, som eventuellt har kunna ställa upp på ett "Rescue me", men inte det! (social självkänsla-Låg)

Då vet vi det.

Efter det konstaterandet så gjorde jag lite till av pkt 2-4, så att det sista vi minns från linjen är KUL, i syfte att stärka honom framför linjen tillsammans med mig.
Så-nu vet jag /vi ungefär hur vi kan jobba med det. Och just detta går faktiskt inte att träna utan villiga kompisar, oändligt tacksam mot dessa, som snällt ställer sig på rad och beskådar "clowneriet".

Helgens sura äpple har sjunkit undan, och landat. Jag känner att jag nu fått lite mera svart på vitt att mycket av det jag trott stämmer, men det känns mera seriöst nu, att det är som det är. Jag vet mera vad det är jag har att brottas emot.

Jag strävar på, så får vi se vad det blir, med en dåres envishet.
Träningskvällar anpassade efter Mixo-funkar ju bra för Mixo. Vi har KUL.
Det kanske är som med mitt jobb- det är de elever som innebär utmaning som jag är bäst på att hantera...
Särskilt efter det att diagnosen är fastställd, då brukar det gå rätt bra med eleverna, när man har en liten "karta" över var "bunkrarna" finns. PÅ lärarfackspråk- en diagnos, åtgärdsplan och inlärningssvårigheter. I yrket heter det att det är upp till pedagogen att finna ett sätt att hitta till eleven. Sedan kan inte alla bli genier, för då krävs det rätt genetisk sammansättning därtill. Men alla kan komma en bit, som att tex klara av vardagsmatematiken.

Sug på det filosofiska inlägget. ;-)

Dessutom har jag gjort en ny åldersbestämning på Mixo, han är inte dryga två år, han är 8 månader. Hör en bok nu skriven av "Souad", den heter Levande Bränd. Souad är arabisk kvinna, hon berättar att man inte räknar så noga på ålder i hennes hemland, utan mera efter mognad. Det tycker jag passar mig just nu, så då tar jag till mig den sanningen.



//Hälsar matte som börjat få upp näsan ovanför vattenytan igen.

Sitter och surfar efter sommarens sista dans i Hällesjö.
Nu är det ett år tills det börjar igen.
Har fått lite skämtsamma tips om att kombinera mina intressen hund/ dans.
Tack för uppmuntrande idéer iaf
:-)

En av mina kollegor, oss mattelärare emellan, brukar säga att allt är som en Sinuskurva, upp och ned och upp och ned....
Man kan inte annat än att hålla med!

I torsdags åkte Marie, Ylva och jag, tillsammans med våra hundar ned till Roslagen för att träna och jaga (!) i dagarna tre.
Vi bodde förnämligt hemma hos Monica Thoresson, Viltvårdarns kennel. TACK!!! Lasse stod för träning och upplägg. Cilla var hemma med valpar och annat på farmen, vi sågs till middagarna.
För Mixos och min del var dagarna, återigen i Roslagen, rena disastern, en ren katastrof! Sinuskurva ned

Fredagen började vi med en gruppövning, som baserades på minnesbilder. Mixo gör NADA riktigt. Detta föranledde att vi under en stund på eftermiddagen fick träna ensamma med Lasse. Resultatet blir något bättre, men ändå inte 100 :(. Sinuskurva mera ned

LÖrdagen, anslöt även Lava och Fia (IRL :) och Dino med matte Hanna (tillika vår mentalbeskrivare för drygt ett år sedan).
Vi hade ett par Bumperboys till träningshjälp, kul!
DOCK så faller Mixo helt in i gamla mönster, och därmed även hans förtvivlade matte :(. Eller vad kom först hönan eller ägget???)

Jodå, han är fast i skott, går fot på linjen, tyst och fin.
Men det hjälper föga när inte apporterna kommer tillbaka hem :(

Efter lunch diskuterades Mixos (och mitt) beteende.
Metoder, analyser...men ändå "been there, done that"

Söndagen inleddes med en duvjakt. Måste erkännas att jag efter en timmas nattsömn, kl 4,30 på morgonen, undrade om jag själv hade bestämt att jag ville stiga upp då?!
Kul och intressant, gav mersmak. Jag har ju faktiskt både bössa, licens och jägarexamen, så nu blir det till att slipa till formen. Det skulle verkligen vara kul att själv kunna jaga.
Mixos första objekt var en duva som föll, rätt nära oss, med mycket flax. STOR retning, kan man väl lugnt påstå.
Till en början visste jag inget om hur man skulle bete sig på "passet", men det klarnade under dagen. Det skiljer sig ju lite från älgpass, som är min enda tidigare erfarenhet.
Mixo hade heller ingen aning om något-de första duvorna sköts på ett annat pass för Viska/Jod. Mixo låg ihoprullad och sov, även när det small längre bort.
MEN efter den första apporten var Magikern på tårna (fast ändå tyst och stilla!).
Första duvan Mixo fick uppdraget att hämta gick det hårt åt. Ha själv!!! Fast jag kunde hämta honom relativt snabbt och han kom och lämnade av den illa tilltygade pippin till matte.
Behöver jag säga att jag tänkte SUCK!!! (hur djup kan en sinuskurva bli??????????????)
Ny chans: Lasse hade markerat bra och jag och Mixo gick tillsammans ut i kopplet och apporterade den duvan, som gick fint. Därefter fick Mixo och jag sitta under ett träd, rätt så länge. Lasse var längre fram under ett annat träd.

När vi satt under vårt träd, passade jag på att klicka in Mixo på upptag av duvan. Hade liksom inget annat för oss.
Det tror jag blev bra.För vi fick en tredje chans: Lasse sköt ytterligare en, men den fick ligga innan vi hämtade den. Ingen apportering i samband med skottet alltså. Duvan låg bara några meter nere i ett gräsfyllt dike, visst sökarbete behövdes, men då var det direkt grepp och till matte :) . Sinuskurva upp!

Sedan fick vi i uppdrag att söka av ett område, där det rådde tveksamhet om något ramlat ned eller inte. Det var det inte. Men grejen är den att Mixo var så himla duktig, fokuserad, hörsam och höll sig inom de ramar jag anvisade. För att kunna säkerställa att inget finns måste man ju veta att man sökt av allt. Just denna bit av dagen är JAG jättenöjd med, det syntes att han visste vad närsök var.
Hela jaktdagen jobbade vi på tu (jajaja, Lasse hade ju viss betydelse också *LER*) man hand. Då är vi minsann kontanta, och det fungerar betydligt bättre.

Lunch hemma hos Lasse och Cilla. Hanna och Fia anslöt. Hanna hade verkligen funderat över Mixo och erbjöd att vi skulle få vara med henne för att lite klura ut vad det egentligen sitter i att det blir så fel.
Det kändes verkigen att HAnna tog mig och oss på allvar nu. Hon var superproffsig, lät oss göra  små övningar, tittade och kommenterade. Under samtalet framkom det också att hon hade tittat mycket på oss även under lördagen.
Övningarna utfördes med en helt utarbetad Mixo, men man kunde ändå se att Mixo har sina brister, ungefär där jag trott. Hanna tror inte att det är omöjligt, men svårt och tidskrävande.
Det är svårt att återge precis hur vi pratade, därför låter jag bli. Men ändock kan jag väl säga att jag har rätt i det att nya platser/andra okända ekipage ställer till det för oss i apporteringen (och hönan /ägget spökar igen).
Inget var egentligen NYTT för mig, men ...tufft..... Sinuskurva ned.
Tack Hanna för att du satt ord på mina tankar.
Cilla, uppfödaren, är mycket klok och ansvarstagande när vi pratar om det hela.  Jag tycker att Cilla ställer upp på ett föredömligt sätt, kan inte önska mig mera.På olika sätt har hon under ett års tid, erbjudit mig olika lösningar. Saken är den, att Mixo, hur han än är och vilka tillgångar/brister han än har. Är en helt underbar hund, för hela vår familj. Där för får saker och ting vara som dom är.
Mina planer på Mixo som en jaktprovshund är nu begravda under ett tjockt lager IS. Därmed alla kurser i jakt också.
Detta föranledde att jag avstod från eftermiddagen jakt och har sedan dess slickat mina sår. FRam till i kväll...
Då Ragunda Retrievers hade utlovat uppvisning i samband med en Jakt och hunddag på Granngården i Hammarstrand. Jag hade lovat att vara med, men kände efter helgen att NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ-glöm det, så jag hoppade av mitt speaker uppdrag, som Anne var snäll och tog istället. (fast ett visst underhållningsvärde kanske skulle vara värt något det med).
Tänk vad man kan ändra sig när pressen släppt. Jag kunde väl visa lite lydnad istället. Och i samband med att klickern är med så ser det ju alldeles utrmärkt ut. Så jag anslöt till uppvisningen, när den i princip var slut, folk började droppa av... då gick jag ut på lägdan och körde lite lydnad/cirkuskonster, gick jättebra! Glad pigg, följsam vovve! Sinuskurva upp!
Sedan fick han och Viska släppa loss och leka. DÅ kommer det!!!
Utforska HELA området!!! (social nyfikenhet-stor)Matte lugn, det är inhägnat område, 200 x 150 m.

Och vad får Mixo SE till sin stora förskräckelse????
"KOSSOR!!!!!!!!!!!!!!!!!" på andra sidan stängslet!!! Skälla, skälla, skälla, springa, springa, springa "FY bubblan!! Matte har du sett???" Larm, larm, larm!!!! (social självkänsla -låg)
.....hm....hm...matte verkar inte bry sig, hon står och pratar med Ylva, och Viska - helt oberörd....mystiskt tycker magiske mixo. För säkerhets skull så joggar jag lite till, så känns det bättre.
Så där ja! Avklarat.
Området, check!
Kossor, check!
Skönast av allt: jag tog det lugnt. Jag vet vad han gör och varför han gör det, ingen var i omedelbar fara.

Halloj morsan! Allt kollat, nu kan jag jobba.
Började med en gladapport! När hunden kan leka i en situation den känt sig otrygg i, kan man börja jobba. Har jag lärt mig.
Nu kommer anleningen till rubriken:
Mixo klarade den markering vi fick alldeles utmärkt!
Trots att folk "såg", skrattade, undrade om det var en vallhund??Jag kunde slå bort det (för första gången- tack Hanna!)
Dags för enkelmarkeringen-galant! Fart ut, söker intensivt, för det var inte så lätt, det hade synts på de tidigare hundarna (vindstilla i högt, tätt gräs). Griper och galopperar in, jippi!! Det leker vi på!! Sinuskurva upp!

Summa: Mixo är Mixo och jag ska fortsätta träna honom, vi har ju en hel del kul i goda vänners lag. Jag hoppas kunna hjälpa honom att klara av att jobba i miljöer av olika slag. Jag har en tidsplan på detta- en lång sådan.
Vi fortsätter vår påbörjade bana.
När den utsatta tiden har passerat ska jag utvärdera.
Någonstans inom mig vet jag att jag lyckas föra fram en tidigare skottberörd hund till pris på prov och även praktisk jakt. Även det tog TID, mycket TID. Skillnaden var väl att jag började i andra änden, på nåt sätt.
Life goes on................................

Birgitta, Börje och hundarna är här. Vi tränar och babblar.
Idag var vi sex ekipage i Kolbjörnsjön.
Från alla möjliga håll. Alltifrån Järfälla till Rödön, skitkul!!!

Mixo fixade dagen bra.
Vi strävar på med linjetagen på land.
Ännu inte i hamn, men ändock på väg.

Använde and på vatten idag, till honom.
Han klarade det jättebra!

Skall skriva mera en annan dag.

Veckan har även innehållit provupplägg, med allt vad det innebär, av provet Nkl i Lit. Kul och lärorikt!
Hamnade ju på Goldenklubbens prov-prov kväll, som uppläggare och ledare, tillsammans med Ylva och Marie. Även det kul, om än oplanerat. Gick ändå bra. Fast Mixo kunde inte delta, han var skadad, men nu är det bra igen, don´t worry!

Återkommer!!

Trut.
Tidigare har ju vilt varit rena Hallabaloo i Mixovärlden.
Men, i linjetagstanken ligger även att viltträna.
Eftrsom han blir alltmera påverkbar Mixo, så tror jag det är dags.
Dit det bär, dit bär det...
Han är nyfiken, men lite tveksam.
Oerhört intresserad! Men ändå inte våldsam.
Han hämtade några gånger på linjetag.
Jag undviker kast eftersom det tidigare triggat FÖR mycket.
Därefter fick han hämta den på vatten, briljant (vattenhunden fixar det briljant).
Avslutade med dummie, gladapport på land.
Har nyss lärt mig att det kan vara bra att hunden får ta en dummie efter en viltträning.

Imorgon bär det av till provplatsen i Lit, därefter skall Golden klubben i Jämtland ha en träff, en prov-prov träff. Jag tänkte faktiskt åka dit, när man ändå är på trakten.

Idag  så ansåg jag att det var dags att flytta "linjetagsövningen" ut i annan miljö, så vi tog skog istället.
Övningarna genomfördes, men inte med sådan glöd, som jag önskar.
Tror att skogens konung stod i närheten, Mixo var mera än lovligt intresserad av nåt luftväder. Dock lyckas jag få honom att göra det JAG tänkt, hellre än det han tänker på, alltid något.

Hem, och vad hände? Jo! Ulla dök helt oplanerat upp på gården, pigg på träning med sina hundar Tiili och Pärla.
Vi fikade och snackade en stund innan vi gickut, Mixo behövde också pausa lite.
Jag önskade linjetag, så hon hakade på.
Mixo utför det han ska, men är helt klart störd av att andra är med. MEN med den stora skillnaden, att han ändå gör det!
Ulla och Pärla diskuterar för tillfället inleverering/avlämning, och har det som huvudmål.
I samband med det önskade hon markering.
Det är då all sund planering, åkte all världens väg!! :)

PLÖTLIGT fick jag en strålande idé!
Enkel markering, upp över ett krön, över vegetations stråk, över på öppen lägda. Det hunden SER är alltså övre delen av kastet (som var med apportkastaren).
Nästa enkelmarkering, över vassrugg ut på blankvatten.
Om dessa funkar gör vi detta till dubbel (samma, fast i en följd och skicka på den först skjutna först)
Pärla ut först (vi hade kommit överens om att avbryta övingen, om det visade sig att hon "tjafsade", vilket hon INTE gjorde utan skötte inlev/avlämn bra. Övningen i sig klarade hon mkt bra, första landmarkeringen var hon lite väl yvig på, kunde jag se från min position. Därför lade jag ut en extra, så att hon skulle ha störra chans att lyckas.

Mixos tur-samma upplägg, med den ändringen att han får börja med vattenmarkeringen. Hans rutin på vatten syns, han är riktigt duktig :)
Inför landmarkeringen hade vi preparerat markeringsområdet med bollar, i den händelse av att han inte skulle lyckas direkt, han har ju en tendens att mattas av, och hitta på annat om motivationen tryter.
Men han klarade det hela galant. Iof dröjde han ute vid första omgången, så jag smög mig obemärkt upp på krönet för att tjuvkika (lita på din hund- vad är det??!!), då satt han och gjorde No 2, fast med apporten i munnen, han kom fort in efter uträttat ärende.

Dax för dubbeln för Mixo, skott ut på vattnet. NÄÄSTan knall , men jag hann med att sätta stopp, helt om fot och mot landmarkeringen, det gick skitsnabbt, så var han tillbaka, puss!
Vände om och ut mot vattnet, vad fick man då se??? Vinden hade vänt, från nordlig till västlig ochh apporten var väck!!
Satte Mixo kvar på startplatsen, och gick ut och spanade, inget ägg (175 pix...)... :-S
Som dubbelmarkering, var ju övningen förbi...

Efter någon minuts fundering, hade vi enats om att ägget borde ha blåst in i vassen, så om man ställde sig "i vind", så borde han lösa uppgiften.
Jag kallade på Mixo (till saken hör att Tiili och Pärla satt uppkopplade 2 m till vänster om Mixo), och vi tog oss en liten vandring efter strandkanten över skrot (hoppas ingen gör illa sig!), stock, och sten och genom hallonsnår. Mixo är suverän, någon exakt "fot" är det inte, men han håller sig 25-30 cm bakom mig, vilket är mycket praktiskt, i dylika lägen. Då fick jag syn på det röda ägget i vassen, och kunde skicka Mixo på ett linjetag snett ut i vassen. Han fattade direkt, och utförde uppdraget med beröm godkänt, leverans i hand utan skak!! Skitduktig!

Avslutade dagen med ett skott över vattnet, där inget hände - för någon hund.
Det var väl ungefär nu, som Ulla och jag tittade på varandra ocha sa "Vi är inte kloka", det ösregnade visst, och hade gjort det rätt så länge, efter vad man kunde se på oss!

Så var det med den linjetags serien , men vi fortsätter senare i veckan.
Sååå...Copycat.........it´s your choice!

Sedan vi kom hem har jag beslutat mig för att träna två saker under den kommande veckan: Linjetag och starter i fotgåendet. Dessa två går utmärkt att kombinera, eftersom Linjetagsträningen innebär en hel del traskande fram och åter.
Jag har nu, till slut, fattat att jag ska ställa dummisarna, upp och ned i vegetationen, med snöret nedåt alltså. Då griper Mixo riktigt, och höjer därmed farten in. Funkade idag, får se om det håller i sig.
Jag har även beslutat att köra korta, korta träningspass. Fast kanske flera om dagen. Ungefär så som jag gjorde i vintras för att nöta in apporteringen, och det gick ju jättebra.
Faktum är det att jag inte funderar över det längre när vi tränar.
Till helgen kommer det nytt roligt storfrämmande: Birgitta och Börje kommer med Nelly (Höghedens Nyfikna Nelly) och Chessie. Det ser vi fram emot, att träffas och att träna hund!
I början av veckan så är det dags att åka upp till Lit, och kika på provplatsen, samt fundera över hur Nkl kan tänkas läggas upp. Lite idéer har vi, det ska bli kul.

Nu är vi tillbaka i de Jämtländska skogarna efter en dryg vecka på rull. 265 mil har vi åkt, till Skåne (Österlen/Malmö) och ett stopp i Värmland, i Säffletrakten, precis vid Vänerns strand.
Mycket regnande, men en dags sol oc bad.
Mixo har haft mycken social- och koppel träning.
Han har funkat jättebra. Att gå på stan, ligga plats på uteservering, med förpipasserande av alla de slag, vara ensam hemma i lägenheten etc. Han klarar sådant jättebra. Alltmera tydligt blir det att han håller på att bli en riktig "mattehund".

Igår hade vi storfrämmande! Anna-Lena kom till Håsjö med brorsan Mysak, hans kompis Cirrus, med oss var också Ylva och Viska.
Dagen började med Viska som tränade dirigeringstecknen, det kändes....sådär....hon förstod inte riktigt...
Under det passet så fick Mixo gå som nr två, detta är en relativt ny erfarenhet för honom. Att arbeta där andra redan varit, menar jag.
Under tiden att Viska arbetar, så ligger Mixo platsad, fastknuten i ryggsäcken. Jag agerar kastare och hjälpreda till Ylva.
Det fungerar jättebra, att ligga så.

Mixo fick träna markering. Med samma målområden som Viska haft vid sina dirigeringsövningar.
Enkel-enkel-dubbel. Jodå det gick att lösa, fast lite intresserad av att undersöka om Viska haft något mera spännande för sig :-)

Vid inlevereringen av den sista, så stod plötsligt Cirrus ibland oss också. Mixo hann precis lämna av, innan de bekantatde sig med varandra. Avlöpte utan problem.

Pass 2, efter fikat, Tog vi vid vattnet. Vi använde oss av apportkastaren.
Enkel-på vatten (av olika längd för hundarna, beroende på deras tidigare erfarenheter).
Enkel-i strandkantens vegetation, samma längd för alla.
Dubbel, med samma områden.
Mixos starkaste kort är ju vattenarbetet, så nu fick han vänta till nummer tre!!!
För att få pumpa ur lite ev överflöd av energi så fick han en riktigt LÅNG första markering på vatten, utanför vassen!
Gick bra, även den på land gick bra.
Dax för dubbel- Valde att skicka på den på land först. Under den tiden hinner den på vattnet driva iväg, ut ur "vind".
Mixo sökte bra och gick delvis att påverka långt ut, att gå åt "rätt håll". Till slut fick jag ändå ta in honom (trött!!!) och göra ett nytt skick på ett nytt ställe. Då gick det vägen.
Mixo lämnar alltid i hand, och oftast skakar han sig efter avlämningen, det håller inte riktigt när det är en längre landsträcka efter vattnet innan avlämningen. Hold it-take it-shake (ett och annat har man ju snappat från snacket kring Labrador Working Camp i veckan ;-)



Därefter var det dax för Mixo att gå hem och vila!

Viska fick en ny omgång med dirigeringsövningar, på samma ställe som på fm, men med en ny metod, som A-L presenterade. Fungerade betydligt bättre, och Viska förstod!! :)
Mysak tränade också dirigering, gick också bra!

Middag-vila-Ylva & Viska åkte hem.

Forts följer

Igår var vi och tittade på Working Testet, som var en del av Labrador Working Camp i Bispgården.
Många duktiga hundar och förare!
Mixo fick miljöträning. Skott överallt och massor av hundekipage. Han klarade det riktigt bra!
Idag har vi åkt båt, ut till den Ö som brann i början av sommaren. Det var riktigt vackert med den sotsvarta marken, brända träd, upp till 2 m höjd, i kombination med att det riktigt sprudlar av grönska här och där.

Att åka båt med en fiskande pojke i, som kastar ut gång efter annan, är ju viss stadge träning. Möter intresse från Mixo, men inte några tendenser att hoppa i, hals över huvud. Däremot kan han hoppa ur båten när han får lov. Hittills har vi inte provat att låta honom apportera från båt, alltså att återvända till båten och ta sig upp med apporten, men det kan nog bli framöver. Jag tror inte det är nån jättegrej!

På förekommen anledning, så har jag under dagen funderat på om min träning av min hund varit så oerhört förvirrad ändå...och kommit fram till att vi gjort framsteg, som jag inte vi nått utan medveten träning!

Ikväll var jag ned och tittade på dottern, när hon red. Mixo följer alltid med dit. Eller, rättare sagt, han följer mig i stort sett överallt, för att han behöver vara i olika miljöer. Han behöver träna på att inte behöva reagera och kontrollera allt, överallt. Även detta en långsiktig och medveten tanke.
Ikväll låg han platsliggning ute på hästgården, medans jag var inne och pratade med gårdsfolket. Jag hade koll på honom genom fönstret. Jag såg honom, men inte han mig :) Hästar går lösa på samma gårdplan under tiden!
Någon gång emellanåt så fick han beröm muntligt (BRAAA). Uppemot fem minuter tror jag nog att han låg så. Jag bröt innan han tappat koncentrationen.
Vidare går han så gått som alltid lös med mig längs vägen numera. I vintras hade jag ju honom i lina, för att klara av sådana strapatser. Jag kan också släppa honom "fri" på en öppen yta för rastning, utan att han hittar på hyss.
När han hämtar apporter så kommer de alltid tillbaka till mig nuförtiden, han kutar INTE runt med dom för sitt eget höga nöjes skull.
PÅ fält, så är han oftast hörsam och rör sig, söker,  i den riktning jag anger.

Jag tycker att trix och konster är kul att hålla på med, viket också Mixo gör. Jag har inte tyckt det varit lika kul med mina andra hundar, men Mixo bara bjuder in till detta! För oss så är det som en slags lek, att användas i kontaktskapande och berömmande syfte. En väg jag fann under den tid det var OMÖJLIGT att ge honom föremål som belöning, eftersom vi bara hamnade i konflikt.
Just detta operanta sökande efter "vad vill matte nu då??!" Som mycket av klickerträningen går ut på, är verkligen KUL i Mixos värld. Öronen är spetsade, kontakten total, och svansen viftar! Dessutom går det hur snabbt som helst att lära in nya trix, just för Mixo. Dessa trix har inget egenvärde, som t ex en väl genomtänkt "markeringsträningsperiod" har.
Jag tror att de inte har med varandra att göra, alls. Ur utbildningssynpunkt alltså.

I jaktträningen så tror jag på att blanda det hunden är bra på, för att upprätthålla lusten för arbetet. Med det som är lite knepigt. Det som går bra för Mixo är vattenarbete och fältarbetet i dagsläget. Däremot är det just nu lite knepigare med annat, framförallt i störningsmiljö (detta är den springande punkten i all vår träning).
För oss är det viktigt att upprätthålla glädjen och lusten i  jakten!

Jag har alltid en grundtanke i det vi gör, uppdelat i perioder. Vilket under sista månaden varit alla moment i Lkl 1, utom linförigheten, som jag ansåg blev överkurs just nu.

Och grundtanken i att överhuvudtaget hålla på med Lydnadsträningen är att få styr på Mixo i jaktträningen (som inte varit helt lätt, ska jag säga), som är det  jag helst vill hålla på med. Tillsammans med mina vänner, nya som gamla!

Igår så var det premiär!
Efter många om och ännu flera men, så anmälde jag mig för några veckor sedan till Lkl 1, Åsele BHK.
Mixo KAN momenten.
Jag har tävlat själv tidigare, men ack så nervös jag var!! Detta ligger ju både mig, och framförallt Mixo i fatet.
Nerverna var i rejäl svängning när jag såg att det förekom tävling på två parallella planer, det hade jag aldrig fattat, att det kunde vara så.Då drog jag mig till minnes  råd från boken:
* Det du inte kan påverka - strunta i att tänka på det!
* Titta inte på bedömningen, gör ditt bästa!
*  De andra ekipagen, kan man inte göra något åt, utan se och lär!
Skräckscenario: I och med att jag kopplar lös vid platsliggningen så drar Mr Sp G, i sin nya version slow SpG, runt planen. Jag hade gjort upp en plan om hur jag då skulle agera.
Det blev 10 p på platsliggningen!

Målsättningen innan tävlingen var att 1. Överhuvudtaget starta, 2 Överleva
Nu så här efteråt, så har vi klarat det!
Vi knåpade ihop mediokra 152 p och ett andra pris. Det som överlag fanns att anmärka på var fotgåendet.
Mixo har nu ett alter ego till Mr SpG, som tidigare visat sig när han blivit osäker (för miljö och situation). Alteregot är att han numera tyx vara uppfödd under Prefixet "kennel Betonghäcken" :).
Han var SÅÅÅÅ sen i alla starter, och det drar ju helt klart ned poängen, som sig bör!
Det där får vi jobba på. Jag har lite idéer om HUR.
Nu är jag inte som ett darrande asplöv när jag tänker på att tävla, och det var väl egentligen det mest huvudsakliga med denna insats. Nästa gång, DÅ har vi andra mål. För en nästa gång ska det bli!
Ylva var med hela dagen som servicepersonal och Anna-Lena kom från Strömsund som glad supporter!
Kul att även få träffa brorsan Mysak. De skall komma hit till oss på måndag, så ska vi träna lite tillsammans!