GOLDENBROTHERS

En av mina kollegor, oss mattelärare emellan, brukar säga att allt är som en Sinuskurva, upp och ned och upp och ned....
Man kan inte annat än att hålla med!

I torsdags åkte Marie, Ylva och jag, tillsammans med våra hundar ned till Roslagen för att träna och jaga (!) i dagarna tre.
Vi bodde förnämligt hemma hos Monica Thoresson, Viltvårdarns kennel. TACK!!! Lasse stod för träning och upplägg. Cilla var hemma med valpar och annat på farmen, vi sågs till middagarna.
För Mixos och min del var dagarna, återigen i Roslagen, rena disastern, en ren katastrof! Sinuskurva ned

Fredagen började vi med en gruppövning, som baserades på minnesbilder. Mixo gör NADA riktigt. Detta föranledde att vi under en stund på eftermiddagen fick träna ensamma med Lasse. Resultatet blir något bättre, men ändå inte 100 :(. Sinuskurva mera ned

LÖrdagen, anslöt även Lava och Fia (IRL :) och Dino med matte Hanna (tillika vår mentalbeskrivare för drygt ett år sedan).
Vi hade ett par Bumperboys till träningshjälp, kul!
DOCK så faller Mixo helt in i gamla mönster, och därmed även hans förtvivlade matte :(. Eller vad kom först hönan eller ägget???)

Jodå, han är fast i skott, går fot på linjen, tyst och fin.
Men det hjälper föga när inte apporterna kommer tillbaka hem :(

Efter lunch diskuterades Mixos (och mitt) beteende.
Metoder, analyser...men ändå "been there, done that"

Söndagen inleddes med en duvjakt. Måste erkännas att jag efter en timmas nattsömn, kl 4,30 på morgonen, undrade om jag själv hade bestämt att jag ville stiga upp då?!
Kul och intressant, gav mersmak. Jag har ju faktiskt både bössa, licens och jägarexamen, så nu blir det till att slipa till formen. Det skulle verkligen vara kul att själv kunna jaga.
Mixos första objekt var en duva som föll, rätt nära oss, med mycket flax. STOR retning, kan man väl lugnt påstå.
Till en början visste jag inget om hur man skulle bete sig på "passet", men det klarnade under dagen. Det skiljer sig ju lite från älgpass, som är min enda tidigare erfarenhet.
Mixo hade heller ingen aning om något-de första duvorna sköts på ett annat pass för Viska/Jod. Mixo låg ihoprullad och sov, även när det small längre bort.
MEN efter den första apporten var Magikern på tårna (fast ändå tyst och stilla!).
Första duvan Mixo fick uppdraget att hämta gick det hårt åt. Ha själv!!! Fast jag kunde hämta honom relativt snabbt och han kom och lämnade av den illa tilltygade pippin till matte.
Behöver jag säga att jag tänkte SUCK!!! (hur djup kan en sinuskurva bli??????????????)
Ny chans: Lasse hade markerat bra och jag och Mixo gick tillsammans ut i kopplet och apporterade den duvan, som gick fint. Därefter fick Mixo och jag sitta under ett träd, rätt så länge. Lasse var längre fram under ett annat träd.

När vi satt under vårt träd, passade jag på att klicka in Mixo på upptag av duvan. Hade liksom inget annat för oss.
Det tror jag blev bra.För vi fick en tredje chans: Lasse sköt ytterligare en, men den fick ligga innan vi hämtade den. Ingen apportering i samband med skottet alltså. Duvan låg bara några meter nere i ett gräsfyllt dike, visst sökarbete behövdes, men då var det direkt grepp och till matte :) . Sinuskurva upp!

Sedan fick vi i uppdrag att söka av ett område, där det rådde tveksamhet om något ramlat ned eller inte. Det var det inte. Men grejen är den att Mixo var så himla duktig, fokuserad, hörsam och höll sig inom de ramar jag anvisade. För att kunna säkerställa att inget finns måste man ju veta att man sökt av allt. Just denna bit av dagen är JAG jättenöjd med, det syntes att han visste vad närsök var.
Hela jaktdagen jobbade vi på tu (jajaja, Lasse hade ju viss betydelse också *LER*) man hand. Då är vi minsann kontanta, och det fungerar betydligt bättre.

Lunch hemma hos Lasse och Cilla. Hanna och Fia anslöt. Hanna hade verkligen funderat över Mixo och erbjöd att vi skulle få vara med henne för att lite klura ut vad det egentligen sitter i att det blir så fel.
Det kändes verkigen att HAnna tog mig och oss på allvar nu. Hon var superproffsig, lät oss göra  små övningar, tittade och kommenterade. Under samtalet framkom det också att hon hade tittat mycket på oss även under lördagen.
Övningarna utfördes med en helt utarbetad Mixo, men man kunde ändå se att Mixo har sina brister, ungefär där jag trott. Hanna tror inte att det är omöjligt, men svårt och tidskrävande.
Det är svårt att återge precis hur vi pratade, därför låter jag bli. Men ändock kan jag väl säga att jag har rätt i det att nya platser/andra okända ekipage ställer till det för oss i apporteringen (och hönan /ägget spökar igen).
Inget var egentligen NYTT för mig, men ...tufft..... Sinuskurva ned.
Tack Hanna för att du satt ord på mina tankar.
Cilla, uppfödaren, är mycket klok och ansvarstagande när vi pratar om det hela.  Jag tycker att Cilla ställer upp på ett föredömligt sätt, kan inte önska mig mera.På olika sätt har hon under ett års tid, erbjudit mig olika lösningar. Saken är den, att Mixo, hur han än är och vilka tillgångar/brister han än har. Är en helt underbar hund, för hela vår familj. Där för får saker och ting vara som dom är.
Mina planer på Mixo som en jaktprovshund är nu begravda under ett tjockt lager IS. Därmed alla kurser i jakt också.
Detta föranledde att jag avstod från eftermiddagen jakt och har sedan dess slickat mina sår. FRam till i kväll...
Då Ragunda Retrievers hade utlovat uppvisning i samband med en Jakt och hunddag på Granngården i Hammarstrand. Jag hade lovat att vara med, men kände efter helgen att NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ-glöm det, så jag hoppade av mitt speaker uppdrag, som Anne var snäll och tog istället. (fast ett visst underhållningsvärde kanske skulle vara värt något det med).
Tänk vad man kan ändra sig när pressen släppt. Jag kunde väl visa lite lydnad istället. Och i samband med att klickern är med så ser det ju alldeles utrmärkt ut. Så jag anslöt till uppvisningen, när den i princip var slut, folk började droppa av... då gick jag ut på lägdan och körde lite lydnad/cirkuskonster, gick jättebra! Glad pigg, följsam vovve! Sinuskurva upp!
Sedan fick han och Viska släppa loss och leka. DÅ kommer det!!!
Utforska HELA området!!! (social nyfikenhet-stor)Matte lugn, det är inhägnat område, 200 x 150 m.

Och vad får Mixo SE till sin stora förskräckelse????
"KOSSOR!!!!!!!!!!!!!!!!!" på andra sidan stängslet!!! Skälla, skälla, skälla, springa, springa, springa "FY bubblan!! Matte har du sett???" Larm, larm, larm!!!! (social självkänsla -låg)
.....hm....hm...matte verkar inte bry sig, hon står och pratar med Ylva, och Viska - helt oberörd....mystiskt tycker magiske mixo. För säkerhets skull så joggar jag lite till, så känns det bättre.
Så där ja! Avklarat.
Området, check!
Kossor, check!
Skönast av allt: jag tog det lugnt. Jag vet vad han gör och varför han gör det, ingen var i omedelbar fara.

Halloj morsan! Allt kollat, nu kan jag jobba.
Började med en gladapport! När hunden kan leka i en situation den känt sig otrygg i, kan man börja jobba. Har jag lärt mig.
Nu kommer anleningen till rubriken:
Mixo klarade den markering vi fick alldeles utmärkt!
Trots att folk "såg", skrattade, undrade om det var en vallhund??Jag kunde slå bort det (för första gången- tack Hanna!)
Dags för enkelmarkeringen-galant! Fart ut, söker intensivt, för det var inte så lätt, det hade synts på de tidigare hundarna (vindstilla i högt, tätt gräs). Griper och galopperar in, jippi!! Det leker vi på!! Sinuskurva upp!

Summa: Mixo är Mixo och jag ska fortsätta träna honom, vi har ju en hel del kul i goda vänners lag. Jag hoppas kunna hjälpa honom att klara av att jobba i miljöer av olika slag. Jag har en tidsplan på detta- en lång sådan.
Vi fortsätter vår påbörjade bana.
När den utsatta tiden har passerat ska jag utvärdera.
Någonstans inom mig vet jag att jag lyckas föra fram en tidigare skottberörd hund till pris på prov och även praktisk jakt. Även det tog TID, mycket TID. Skillnaden var väl att jag började i andra änden, på nåt sätt.
Life goes on................................