Med en dåres envishet 070816
RR träning på Krokvågsmoan i kväll - temat var fält.
Innan träningen var Mixo och jag ensamma på plats, för att bekanta oss med den nya marken, så att det skall vara avklarat innan själva träningen börjar (social nyfikenhet-stor,socN)
Under den promenaden passade jag på att träna inkallning, Mixo på väg ut,och stoppsignal, Mixo på väg in.
Magic Johnsson gjorde oss uppmärksamma på stopp-handens läge vid stopp, på väg in. Vis av detta så går allt så mycket lättare. :)
Vi inleder varje träningspass med en önskerunda - där var och en får önska hur de skulle vilja ha kvällen upplagd.
För min del önskade jag EN träningskompis till fältet som skulle kunna gå åt ett annat håll och träna, lägga upp efter principen motivation.
Leija och hennes matte Mia, ville oxå ha motivationsfält. Så vi slog följe. Leija och Mixo har bara träffats någon enstaka gång tidigare, men det funkade ändå bra, med Mixomått mätt.
Mixo gjorde ett BRA arbete, inga apporteringsnekanden, inga rundor med apporten i munnen, inga avvikanden från arbetsområdet.
Vi arbetade varannan gång och delade upp arbetspasset i två halvlekar, med fikapaus i mitten.
I min önskerunda fanns oxå att ställa upp träningskompisarna på linje. Den miljö som Mixo funkar sämst i.
Idag ville jag kolla av om han kan följande framför linjen.
1. äta ur min hand
2. göra godissök vänd från gruppen
3. godissök vänd mot gruppen
4. cirkuskonster av alla de slag (slalom, hopp över ben, backa...etc). Rubriceras som lek med matte.
5. Kampleka med matte (som går bra i ostörd miljö)
pkt 1-4 går jättebra, men på pkt 5 fixar han det inte, utan beter sig då precis som när han i helgen avvek från arbetet, via kompisen Viska, som eventuellt har kunna ställa upp på ett "Rescue me", men inte det! (social självkänsla-Låg)
Då vet vi det.
Efter det konstaterandet så gjorde jag lite till av pkt 2-4, så att det sista vi minns från linjen är KUL, i syfte att stärka honom framför linjen tillsammans med mig.
Så-nu vet jag /vi ungefär hur vi kan jobba med det. Och just detta går faktiskt inte att träna utan villiga kompisar, oändligt tacksam mot dessa, som snällt ställer sig på rad och beskådar "clowneriet".
Helgens sura äpple har sjunkit undan, och landat. Jag känner att jag nu fått lite mera svart på vitt att mycket av det jag trott stämmer, men det känns mera seriöst nu, att det är som det är. Jag vet mera vad det är jag har att brottas emot.
Jag strävar på, så får vi se vad det blir, med en dåres envishet.
Träningskvällar anpassade efter Mixo-funkar ju bra för Mixo. Vi har KUL.
Det kanske är som med mitt jobb- det är de elever som innebär utmaning som jag är bäst på att hantera...
Särskilt efter det att diagnosen är fastställd, då brukar det gå rätt bra med eleverna, när man har en liten "karta" över var "bunkrarna" finns. PÅ lärarfackspråk- en diagnos, åtgärdsplan och inlärningssvårigheter. I yrket heter det att det är upp till pedagogen att finna ett sätt att hitta till eleven. Sedan kan inte alla bli genier, för då krävs det rätt genetisk sammansättning därtill. Men alla kan komma en bit, som att tex klara av vardagsmatematiken.
Sug på det filosofiska inlägget. ;-)
Dessutom har jag gjort en ny åldersbestämning på Mixo, han är inte dryga två år, han är 8 månader. Hör en bok nu skriven av "Souad", den heter Levande Bränd. Souad är arabisk kvinna, hon berättar att man inte räknar så noga på ålder i hennes hemland, utan mera efter mognad. Det tycker jag passar mig just nu, så då tar jag till mig den sanningen.
//Hälsar matte som börjat få upp näsan ovanför vattenytan igen.
Innan träningen var Mixo och jag ensamma på plats, för att bekanta oss med den nya marken, så att det skall vara avklarat innan själva träningen börjar (social nyfikenhet-stor,socN)
Under den promenaden passade jag på att träna inkallning, Mixo på väg ut,och stoppsignal, Mixo på väg in.
Magic Johnsson gjorde oss uppmärksamma på stopp-handens läge vid stopp, på väg in. Vis av detta så går allt så mycket lättare. :)
Vi inleder varje träningspass med en önskerunda - där var och en får önska hur de skulle vilja ha kvällen upplagd.
För min del önskade jag EN träningskompis till fältet som skulle kunna gå åt ett annat håll och träna, lägga upp efter principen motivation.
Leija och hennes matte Mia, ville oxå ha motivationsfält. Så vi slog följe. Leija och Mixo har bara träffats någon enstaka gång tidigare, men det funkade ändå bra, med Mixomått mätt.
Mixo gjorde ett BRA arbete, inga apporteringsnekanden, inga rundor med apporten i munnen, inga avvikanden från arbetsområdet.
Vi arbetade varannan gång och delade upp arbetspasset i två halvlekar, med fikapaus i mitten.
I min önskerunda fanns oxå att ställa upp träningskompisarna på linje. Den miljö som Mixo funkar sämst i.
Idag ville jag kolla av om han kan följande framför linjen.
1. äta ur min hand
2. göra godissök vänd från gruppen
3. godissök vänd mot gruppen
4. cirkuskonster av alla de slag (slalom, hopp över ben, backa...etc). Rubriceras som lek med matte.
5. Kampleka med matte (som går bra i ostörd miljö)
pkt 1-4 går jättebra, men på pkt 5 fixar han det inte, utan beter sig då precis som när han i helgen avvek från arbetet, via kompisen Viska, som eventuellt har kunna ställa upp på ett "Rescue me", men inte det! (social självkänsla-Låg)
Då vet vi det.
Efter det konstaterandet så gjorde jag lite till av pkt 2-4, så att det sista vi minns från linjen är KUL, i syfte att stärka honom framför linjen tillsammans med mig.
Så-nu vet jag /vi ungefär hur vi kan jobba med det. Och just detta går faktiskt inte att träna utan villiga kompisar, oändligt tacksam mot dessa, som snällt ställer sig på rad och beskådar "clowneriet".
Helgens sura äpple har sjunkit undan, och landat. Jag känner att jag nu fått lite mera svart på vitt att mycket av det jag trott stämmer, men det känns mera seriöst nu, att det är som det är. Jag vet mera vad det är jag har att brottas emot.
Jag strävar på, så får vi se vad det blir, med en dåres envishet.
Träningskvällar anpassade efter Mixo-funkar ju bra för Mixo. Vi har KUL.
Det kanske är som med mitt jobb- det är de elever som innebär utmaning som jag är bäst på att hantera...
Särskilt efter det att diagnosen är fastställd, då brukar det gå rätt bra med eleverna, när man har en liten "karta" över var "bunkrarna" finns. PÅ lärarfackspråk- en diagnos, åtgärdsplan och inlärningssvårigheter. I yrket heter det att det är upp till pedagogen att finna ett sätt att hitta till eleven. Sedan kan inte alla bli genier, för då krävs det rätt genetisk sammansättning därtill. Men alla kan komma en bit, som att tex klara av vardagsmatematiken.
Sug på det filosofiska inlägget. ;-)
Dessutom har jag gjort en ny åldersbestämning på Mixo, han är inte dryga två år, han är 8 månader. Hör en bok nu skriven av "Souad", den heter Levande Bränd. Souad är arabisk kvinna, hon berättar att man inte räknar så noga på ålder i hennes hemland, utan mera efter mognad. Det tycker jag passar mig just nu, så då tar jag till mig den sanningen.
//Hälsar matte som börjat få upp näsan ovanför vattenytan igen.
Kommentarer
Postat av: Birgitta med Goldentjejerna
Många kloka ord!
Postat av: Hanna å Dino
Du är väll en otolig person! Om någon kommer att komma på vart Mixos knappar sitter så är det du. Håller helt med om 'en dåres envishet'. Jag brukar ju försöka översätta det mesta till brukset (där jag fortfarnade känner mig mer hemma) och golden är motsvarigheten till rottisen (dvs envis och klurig att komma på hur man ska få den att göra som man vill). så som goldenförare måste man nog besitta ett vist mått av enviset och i vissa fall ännu mer av ovan nämda vara.
Lycka till och hälsa de andra i firna F&D.
Trackback