Agilityavslutning 070922
"Underbart är kort, alldeles för kort..."
Sista kvällen provade vi att "tävla". Hel bana för först gången. Jättekul. Vi har film på det hela, men jag har förlagt kamerakabeln, så jag får inte in det i rätt dator ännu, för att kunna dela med mig.
På det hela taget är jag jättenöjd med kursen av flera skäl:
Mixo klarar, under rubriken ringar på vattnet:
Att inte direkt när han blir avselad kuta runt och hälsa på alla, för att övertyga om sin ofarliga pajaspersonlighet.
Han håller sig till mig!
När jag lägger ned honom, för att själv bygga om banor, så fixar han den platsliggningen oftast bra. Vid två tillfällen har han klivit upp, men blivit förlåten för att han kommer till mig, och lever på intet sätt rövare med någon annan. Tryggast hos matte!
Han håller fokus på mig till 95 %, när han missar, så kan jag utan makemang få tillbaka honom!! Dessutom är han glad!
Belöningarna börjar kunna bytas ut mot saker ist för godis.
Han kan plocka upp kastade leksaker i denna miljö och komma tillbaka med dem, direkt!
Agilityn då?
Jo jättekul!!
Däcket går allt bättre. Tunnlarna har det börjat gå lite troll i. KAN bero på att en av gångerna farbror Charlie kom farandes var efter det att Mixo kom ut ur tunneln. Det är iaf efter det som han går in i tunneln, går nästan igenom, lyckas vända där inne, strax innan utgången och går ut där han kom in. Naturligtvis händer detta SÅ snabbt att jag hör publiken kommentera på filmen "att han hinner vända därinne SÅ snabbt"
Vi får väl ta om det från början. Jag oroar mig inte alls! Han ser bara glad, men lätt förvirrad ut.
När jag ser mig själv på filmen så ser jag vad otroligt mycket som hinner hända innan jag, som förare uppfattar det.
Blickar på hindret, alltså är han redo att hoppa, vilket jag inte ser, innan jag har hunnit blinka har han tittat på hindret (redo att hoppa), på mig (får jag? ge mig klartecken!!), på hindret på mig, på hindret =Hoppar på matte. (VAD vill du då???)KLockade det precis, på ca 2 sekunder händer allt detta. När jag förde honom hade jag inte alls uppfattat alla hans blickar fram och åter.
Sensmoral: Filma mera!!
Nercverna började komma i svajning strax innan nu oxå. Men se att jag kunde tala mig själv till rätta genom att jag vet att det går öve, när vi börjat. Då glömmer jag omvärlden!
Janne är på Golftävling i Klövsjö över helgen. Tove har börjat en ny kurs i PNH. Kalle har avslutat fotbollssäsongen med sitt ordinareie lag, men lyckats nästal sig in hos en högre åldersgrupp, så nu är det ny avslutningsmatch imorgon, med det laget.
I kväll har jag och barnen tagit med oss liggunderlag ut på lägdan nedanför huset. Det är skapligt mörkt ute nu på kvällen. Vi låg ned och tittade på stjärnhimlen. Det är så oerhört vilsamt och fascinerande.
Samtidigt nästan skrämmande vilken oerhörd flygplanstrafik det är (sett ur miljöperspektivet).
Mixo tyckte det var en MYCKET mystisk kvällsaktivitet ochtog tillfället i akt att skrämma bort alla eventuella oknytt med skall. Det var så skönt för honom det var avlarat att han fick ett gammalt välkänt Mr SpG anfall.
De kommer alltoftare igen. Fast nu är de bara KUL! Han avslutar dem alltid med att komma in till mig numera, som för att undra "hänger du inte med morsan-kom igen då!!, Det svänger ju!!"
Sista kvällen provade vi att "tävla". Hel bana för först gången. Jättekul. Vi har film på det hela, men jag har förlagt kamerakabeln, så jag får inte in det i rätt dator ännu, för att kunna dela med mig.
På det hela taget är jag jättenöjd med kursen av flera skäl:
Mixo klarar, under rubriken ringar på vattnet:
Att inte direkt när han blir avselad kuta runt och hälsa på alla, för att övertyga om sin ofarliga pajaspersonlighet.
Han håller sig till mig!
När jag lägger ned honom, för att själv bygga om banor, så fixar han den platsliggningen oftast bra. Vid två tillfällen har han klivit upp, men blivit förlåten för att han kommer till mig, och lever på intet sätt rövare med någon annan. Tryggast hos matte!
Han håller fokus på mig till 95 %, när han missar, så kan jag utan makemang få tillbaka honom!! Dessutom är han glad!
Belöningarna börjar kunna bytas ut mot saker ist för godis.
Han kan plocka upp kastade leksaker i denna miljö och komma tillbaka med dem, direkt!
Agilityn då?
Jo jättekul!!
Däcket går allt bättre. Tunnlarna har det börjat gå lite troll i. KAN bero på att en av gångerna farbror Charlie kom farandes var efter det att Mixo kom ut ur tunneln. Det är iaf efter det som han går in i tunneln, går nästan igenom, lyckas vända där inne, strax innan utgången och går ut där han kom in. Naturligtvis händer detta SÅ snabbt att jag hör publiken kommentera på filmen "att han hinner vända därinne SÅ snabbt"
Vi får väl ta om det från början. Jag oroar mig inte alls! Han ser bara glad, men lätt förvirrad ut.
När jag ser mig själv på filmen så ser jag vad otroligt mycket som hinner hända innan jag, som förare uppfattar det.
Blickar på hindret, alltså är han redo att hoppa, vilket jag inte ser, innan jag har hunnit blinka har han tittat på hindret (redo att hoppa), på mig (får jag? ge mig klartecken!!), på hindret på mig, på hindret =Hoppar på matte. (VAD vill du då???)KLockade det precis, på ca 2 sekunder händer allt detta. När jag förde honom hade jag inte alls uppfattat alla hans blickar fram och åter.
Sensmoral: Filma mera!!
Nercverna började komma i svajning strax innan nu oxå. Men se att jag kunde tala mig själv till rätta genom att jag vet att det går öve, när vi börjat. Då glömmer jag omvärlden!
Janne är på Golftävling i Klövsjö över helgen. Tove har börjat en ny kurs i PNH. Kalle har avslutat fotbollssäsongen med sitt ordinareie lag, men lyckats nästal sig in hos en högre åldersgrupp, så nu är det ny avslutningsmatch imorgon, med det laget.
I kväll har jag och barnen tagit med oss liggunderlag ut på lägdan nedanför huset. Det är skapligt mörkt ute nu på kvällen. Vi låg ned och tittade på stjärnhimlen. Det är så oerhört vilsamt och fascinerande.
Samtidigt nästan skrämmande vilken oerhörd flygplanstrafik det är (sett ur miljöperspektivet).
Mixo tyckte det var en MYCKET mystisk kvällsaktivitet ochtog tillfället i akt att skrämma bort alla eventuella oknytt med skall. Det var så skönt för honom det var avlarat att han fick ett gammalt välkänt Mr SpG anfall.
De kommer alltoftare igen. Fast nu är de bara KUL! Han avslutar dem alltid med att komma in till mig numera, som för att undra "hänger du inte med morsan-kom igen då!!, Det svänger ju!!"
Kommentarer
Trackback