Alla dessa dagar som 071017
Ett citat som jag alltid tyckt varit så nedslående på något sätt.
Men nu är livet verkligen så...tiden bara går.... äta jobba sova måste måste äta jobba sova.
Jag vill gå i ide, och vakna i mitten av februari igen. Alternativt ha en utlandsresa att se fram emot, men det har jag inte.
Mixo-är fortfarande i valpstadiet efter kastreringen.
Ylva har en tes om att det beror på att han för första gången i livet "stått" i ca två veckor, att det är lagrad energi som ska ut.
I söndags var Ylva, Marie och jag ut och tränade-jakt!
Först en enkelmarkering-mot referenspunkt/över ett dike. Gick bra!
Från referenspunkten låg en dold dirigering ute, mot en vägg av vegetation i 30-45graders vinkel, över diket.
Diket besvärar inte Mixo, men väl den smala vinkeln. Innan momentet var avklarat så, var vi betydligt närmare i avstånd.
Det var för svårt! Mixo löser det genom att springa, Viska genom att vicka lite på huvudet, trampa och titta på matte (olika!!!). Men Mixo springer ett varv och kommer till mig på uppmaning, hen valde inte att visitera damerna (sinus upp!)
Det är bara SÅÅÅÅ skönt att känna att uppgiften var för svår, vi får träna den typen av dirigeringar, det har vi aldrig gjort. Att inte behöva förtvivla i att han gör allt möjligt annat, som är ovidkommande. Känns ok!
Därefter lade vi in momentet närsök, 4 apporter ute, Viska (jaktidioten, som hon numera kallas)gick först (tränar Mixo på att kunna jobba i redan arbetad terräng). Mixo nr 1-snabbt bra grepp-snabbt in, nr 2 söker (isi i magen på matte)finner, bra grepp, men lite utåt i periferin, kallar in (lyssnar! Men pinkar på vägen in ...aja). Funderar, ska jag skicka igen...(vad är det värsta som kan hända??!! Inte så mycket som inte hänt förut)nr 3 söker, i riktning mot de andra hundarna (utan att välja det istället) finner och kommer in till sin glada matte!
Kvällen efter så gjorde vi en markering (memory tänk) i ett område, med vinkel, skickade därefter på två dolda ditåt, med dir-tecken, gick jättebra!
så lite gör vi, men mest blir det en promenad kvällen, i alla hast efter jobbet, innan barnen ska i säng. Dessa timmar mellan 17 och 20 är verkligen dagens rally!! Mat-läxor-hundpromenad-kvällsfika-tvätta till imorgon- läsa!!!
Så därför rusar livet på.
Men till helgen ska jag på Galamiddag, det ser jag fram emot!!
Utan bollar så har han ju mist sin "mandom"...alltså...återstår att "gå i barndom" ! :-)
Din åldersbestämning är nog helt rätt!
Lite mera på allvar... så har jag pratat med Maria som har dylika erfarenheter. Hon säger att det är en mycket vanlig reaktion, att de blir lite "fåniga" efter avbollning. Men ta det lugnt, det kommer tillbaka inom ett halvår, det mera "vuxna" beteendet! :-)
Lite mera på allvar... så har jag pratat med Maria som har dylika erfarenheter. Hon säger att det är en mycket vanlig reaktion, att de blir lite "fåniga" efter avbollning. Men ta det lugnt, det kommer tillbaka inom ett halvår, det mera "vuxna" beteendet! :-)
Det sköna med hösten, tycker jag, är att prestationsångesten liksom tar semester. Det är OK att kura när det är grått och kallt ute etc.
Snart har ni väl så pass mycket snö att det blir lite fler ljusa timmar :)
Och du, det dröjer inte länge förrän dagarna blir längre igen!
Jag har gjort en utmaning till dig på min blogg!
/ Susanne