GOLDENBROTHERS

Då var premiären på dansbanan i Hällesjö avklarad. Lika roligt i år igen!
Vi samlades här hos mig innan vi åkte iväg, ett gäng med lite räk knytis. En tradition, som är kul att hålla liv i.
Några är alltid med och varje år droppar nån av oc någon annan tillkommer. Helt ny var en kvinna från Bispgården, numera bosatt i Solna. Dessa kvällar är kul, öppet för alla, alla har ett öppet och glatt sinne.

Fortfarande kul, Sus tror att det är 7:e året vi åker tillsammans på dessa sommardanser.



Igår var det Drifters som spelade. De drar en något mognare publik, så igår fick man känna sig lite ung :)

Jag lyssnar aldrig, aldrig (skulle inte falla mig in) på dansband i vardagslag, men tycker att det är helt ok i dansloge miljön.
Och bara detta att få dansa är ju störtkul. Återse de bekanta som man inte råkat på en lång kall vinter, är därtill trevligt.
Fast...många dansar även på vintern. Jag har ofta ambitionen..men ...det blir som inte av...

 ekipage träffades för att träna sökarbete i vass.

Mixo klarar det mesta alldeles utmärkt.

Dock hamnade vi i några sitationer där vi var tvungna att hjälpas åt för att lösa själva bärgandet. Alla apporter kom in. Men det är ett krux för Mixo att gå iland på motsående sida, och få med sig apporten tillbaka, utan stöd. Har skrivit till Roslagen om detta, kanske kan vi titta lite på de under nästa veckas kennelläger...

Vi tränar lite stopp här hemma.

Nästa träning för Mixo ska vara sådant som han/vi fixar utan mankemang. Två träningar i rad nu har vi spänt bågen och nu behöver vi landa lite på kända marker igen, så att det bara blir "flyt" i nästa träningspass.

Många år i rad har vi firat midsommar hemma hos goda vänner, fam Skogelid i Pålgård.

under en period bodde vi granar, barn föddes , hundar skaffades, vi flyttade, de flyttade...

vi ses egentligen bara till midsommar och ibland till nyår nuförtiden. Men ack så trevligt!! Vi var 25-30 pers i år, det äts knytis mat, leks, byggs midsommarstång, dansas, ungs..leks, spelas bränn boll...pratas och skrattas. Vi sover över och har det riktigt bra.

Tack Peder & Elisabet för ännu en härlig midsommar!

I kväll vill jeg åka till Hammarstrand och lyssna till flera lokala musiker. det finns riktigt många riktigt bra musiker och sångare/erskor i Hammarstrand. En härlig kväll, där jag umgicks en hel del med min gamla ungdomsvän Monica, som hon kallar sig som vuxen. Jag säger Monkan jag...å hon, hon säger nåt annat än Lotten till mig (det varierar Lorpan eller Lopez): tänk vad lätt man faller in i sin ungdoms roller...



Nu är det sommar! På onsdag drar det iväg till sommarens första dans =))..igen........

Ny plats med liknande övning som sist.
Vi lade in ett pass till en början med stoppsignal i linjen.

När det gäller stopp signalen, så behöver den uppdateras hos Mixo. Den är inte vad den varit...

Till följd av att Mixo tycker uppgiften är knepig så...blev det ett litet frivarv i kväll. Men inte mycket att orda om..

Det redde upp sig.

Egentligen bara intressant att se hur han reagerar när det blir "Tilt". Naturligtvis vill jag undvika att det händer, och vill vårda det vi faktiskt fått till, men man kan inte stå och stampa på samma fläck för det. Man måste chansa ibland, säger Magic J...

Höger, vänster, raktfram sitter där det ska, just nu

Joddan klarade dirigeringarna bäst i kväll, där briljerar hon(!!), men när det gäller markeringarna så är Mixo starkare, i dagsläget (måste väl tilläggas =))
Det syns att han är mera rutinerad på vatten, och dolda nedslag.

Pärla har skitsnygga stopp, och i kväll så har hon klarat sin stadga oxå.

En annan sak som Mixo är helt enastående på är att han sitter själv på linjen, lös, alternativt med kopplet runt halsen, men ej fastsatt, under det att jag far runt som en tätting och skjuter i kors och tvärs åt de andra, och åt oss själva.. De andra hundarna passerar i flygande fläng hans nos på både in och utväg, och han sitter kvar, kvar. Ibland ger jag honom kommandot "lägg dig2, vilket innebär att "det är inte din tur..ta och koppla av, jag ger honom tillåtelse att ligga stilla, men det är ok att nosa mm. Helt skilt från platsliggningen på lydnadsplan-det är ett annat kommando, och ett annat utförande.
När det sedan är hans tur, så fixar han jättebra att minnas markeringsnedslag. Jag litar rätt friskt på honom där.
Han har bra minne..
Men inte på samma sätt som Jod, hon kommer ihåg områden...Hon kan gå en miljon ggr till samma område och hämta saker. Så är det inte med Mixo, han har som någon slags gräns där...hur många ggr han kan vara motiverad till samma fläck. Rastypiskt säger en del, kanske..eller individ..er
Däremot så har han ett enastående minne för det som Johnsson kallar memory, att gå tillbaka bakåt till en lämnad apport, på ett visst ställe. Han har också ett bra markeringsminne, man kan vänta ganska länge på att skicka honom på markeringar, det kan hända en hel del annat under väntetiden, vi kan också förflytta oss innan skicket, och han fixar det ändå.

De är olika, helt enkelt.

Nöjda var vi, alla deltagare.

Nästa träning ska vi göra dirigeringsövningen igen, samt ett fält...Ska söka upp ett riktig bökigt lågvassområde för den övningen, skoj , skoj.
Då ska vi ha vilt igen.

Glad midsommar!

Detta är otroligt gott!
Till grillat, på bröd, till sallad..
bara som det är

Varsågoda!

Turkisk gukka

125 g fetaost

2 tsk rosépeppar

2 tsk citronpeppar

4 vitlöksklyftor

2 msk pressad citron

125 g runda bords (men jag brukar använda vanlig matolja istället. Drygt en halv dl).

1 knippe persilja (jag kör med fryst färdighackad, ta efter smak 1/2 - 1 förp.)

Mixa ihop allt i matberedare, sen är det klart.

Sänd en tacksamhetens tanke till min kollega Eva, som delat med sig av denna läckerhet

Ja, jag är fortfarande i bubblan =)

 


Träningsgruppen, ökl (+ Mixo) fortsätter oförtrutet sitt samarbete.

I går kväll var det markeringar och linjetag i kuperad terräng, som stod på schemat.

Vi började att tillsammans gå och lägga ut 4 dummisar på två linjetagsmål. Vid varje mål sköts ett skott. Hundarna var med.

därefter radade vi upp oss på linje, och under förflyttning gick det två markeringar, den ena lite kortare i vatten och den andra lite längre upp i en tallbacke.

Därefter valde vi lite, efter önskemål och förmåga/utbildningsnivå vilken hund som skulle gå när och var.
Vi reaktiverade inte linjetagsområdena, utan de var där de var och det var, även fast vi jobbade i området i dryga timmen, så fanns de i minnet.

Alla hundar utvecklas hela tiden, var och en har sin speciella grej som man får tänka på. I det stora hela så går det jättebra.

Ylva vill att jag särskilt ska nämna ett av Viskas linjetag-som särskilt förnämligt! Det var det också! =)

Mixos uppgifter gick bra, han klarar allt utan mankemang. Hmmm...nja...han "bågar" på vägen in ibland, men allt levereras i hand, utan tjafs. Det är inte alla gånger, men det händer.

Hans ungdoms utmärkta markeringsförmåga har tydligen vaknat till liv.
ALLA övningar i kväll gick med bravur.
Det går med full fart och stil!
Han tyx ha vaknat ur nån slags slummer...
Underbart!

Nedan finns ett uppblåst inlägg, som bara handalr om min fantastiska hund, som idag, just idag,är värd att bära en krona av guld matchande sin gyllengula päls!

Men... jag ska tillstå att alla deltagande hundar har gjort ett jättebra jobb i helgen, även om det här nedan låter som om det bara är Mixo som är bra.. så är det inte så.

Det har verkligen varit en kanonhelg...
en tillåtande helg...
Vi blir allt duktigare på att peppa, stötta och hjälpa varandra. Lägga upp övningen, anpassa den efter den hund som jobbar.

ALLA, oavsett färg, päls, kön och ras har verkligen gjort ett toppenjobb, så det så!

Alldeles nyss hemkommen från två träningesdagar i Bispgården. Vi höll till i Annes och Evas slakteri, som för utom ett slakteri innehåller allt från skotork till 8 sängplatser. Ett perfekt ställe att hålla till på, tack för gästfriheten Anne & Eva!

Samling på lördag kväll:

Eva  och Korall
Ylva  och Viska
Ulla  och Pärla&Tiili
Lena och Berta
Marie och Jod
Anne och Windy
Jag och Mixo

Vi beslöt oss för att köra en markeringsövning "på linje", med en Kråkstation, på ett rejält avstånd, en Vitfågelstation, med dold kastare, över en väg, bakom en rotvälta, en dummie station med dold kastare.

Övningen gick till så att

skott kommer, linjen vänder upp mot skottriktningen, kast kommer, linjen vänder bort från kastet Linjen beslutar vem som ska skicka sin hund, denne vänder om och skickar.

Mixo klarade allt mycket bra! Markeringsförmågan finns där.
Han tom knallapporterade vid några tillfällen (!!) Han kom ända fram till "mål" vid ett tillfälle, men i min lilla värld, så gör det mindre. Det var riktigt spännande att ligga på och vara beredd..Det var ett tag sedan.
Vid ett tillfälle, när det var Mixos tur, så knallade en annan hund. Det var Pärla-men det gör inget alls (jag tycker så mycket om henne). Jag reagerade helt instinktivt och vrålade rakt ut på Pärla...en hel ramsa, som fick både Pärla och Mixo att vända om i sin viltfinnariver och gå hem till sina respektive mattar.
Mixo får beröm av mig för att han lyssnar och jag ka skicka honom igen, han fixar grejen, snyggt o prydligt. Det är då jag vänder mig om till Marie och säger, för första gången denna helg, "VEM behöver en labbe ;-)" (Det är tur att man har kompisar som tål lite...;-)
Vid något tillfälle fick jag påminna honom om färdriktningen tillbaka med vilt, men i det stora hela så funkade det jättebra. Mixo var med i två omgångar.

Kvällen, då även Sara och Bobo anslöt sig till oss, avslutades med grill, mat, dryck och många glada skratt. Vi sov över, de flesta av oss för att fortsätta träningen idag.

Ulla och Lena m hundar kom inte tillbaka idag istället kom Rune och Anna-Lisa, med tiken Indra från Bräcke och två nytillkomna förare från Sollefteå med varsin Flat (inga hundnamn kan jag minnas); Jeanette och Bitte.

Vi gjorde om samma markeringsövning idag, på ny plats med fyra stationer. Mixo fick jobba i första laget/linjen, med de två nya jyckarna. Mixo är lös och helt exemplarisk i sin lydnad hela dagen.

Station ett : Dold kastare, skott, markering över vassrugge, vatten och vassrugge igen (and)
station två:  Synlig kastare, skott markering på blankvatten, över vass (vit fågel)
Station tre: Dold kastare In i tallskog, lite längre avstånd (kråka?)
Station fyra : En nära markering, utan skott, synlig kastare i tallskog (kråka)

Markeringarna gick jättebra. Precis när jag stod där så insåg jag att "jag står på linje!! Det är nya hundar!!! jag deltar =)))!1 Markeringarna gick toppen för Mixo! Inlevereringarna från vatten, genom gungflyn till vass...tja.. det får vi träna på- men när jag är på bettet och anstränger mig, så får jag  det som jag vill ha det! Visst syntes det på Mixo att det var nya hundar med, men inte mycket. Det går att hantera nu. Jag kliver ur linjen, framför den när han går ut, så att jag finns närmare honom när han kommer in, när jag ser att det behövs. Ingen jättgrej det heller idag =)

Idag så lärde jag mig att under tiden Mixo markerar kastet, och jag vet att vi ska vända om, så kommenderar jag fot, när fågeln har vänt i luften. "Fot" är ett starkt kommando, och positivt sådant, så då vet han vad han ska göra härnäst. För oss funade det, idag.

Lunchpaus!

Efter lunch hade ett gäng av oss satt ihop lite övningar ute på rutan.

Det är nu karamellen kommer!!!!

När jag når fram till rutan så möter Rune upp mig och säger "de andra säger att du kan se till att din hund hämtar den apporten som ligger ute där, på den där holmen" ( som de uppenbarligen inte fått in...under den tid jag blev fördröjd i stugan. Jo, det har de säkert fått med hjälp av Anna-Lisas pensionerade  elit Tjoxa-men de hade sparat den till oss, tack! )

Holmen, med vass låg en bit (45-50 m ?) ut, de hade skjutit ut en apport med apportkastaren tidigare.
Jag tänkte "ja, vad f*n, det skulle kunna funka!". Ber om ett skott och skicar ut Mixo.
Han simmar helt rakt ut, enligt mina anvisningar, landstiger holmen, tar tecken och närsökssignalen, söker...finner...!
Jaha säger Rune "Då är det bara resten kvar då", och ler illmarigt.
Jag ber om tankeråd, om det behövs, eftersom Mixo kan tänkas lämna apporten på holmen och komma utan tillbaka.
Men se icke, sa nicke! Han bara kliver direkt i vattnet och simmar tillbaka och levererar i hand på en mycket stolt och långhalsad, rörd matte!
Det arbetet var det helt klart "BACON status" på!!
Så oerhört roligt att känna att varenda en av de som fanns på plats verkligen unnar mig och Mixo lite framgång, efter allt slit. Maries gubbe, Stig, anklagade mig för att se mallig ut. Jag svarade att "Det är jag också, och för andra gången denna helg så fick jag säga - "VEM behöver en labbe"? ;-)

Därefter fortsatte framgångsvågen på fältet där Mixo jobbade i par med Viska de fick gå omlott. På så sätt att efter greppat vilt på den där ute så skickade nästa förare sin hund.
Jag har inte tränat kanin på Mixo, annat än hemma på gräsmattan, så jag bad Marie att vara lite kaninstekspolis.... Det var den första apporten Mixo fann, och jodå..det var rätt så intressant, men löste sig på ett inte alltför knöligt sätt. När Viska tait två vilt, så bytte hon och gick och tog ett linjetag, åt ett annat håll. Medan vi fick jobba ostörda vidare. När hon kom åter (och vi apporterat 4-5 vilt), tog hon vår plats och vi fick ta linjetaget.

Linjetaget var kanske 40 m långt, in på en myr och målet var en smaskig kanin. Kaninpolisen fick nytt jobb, men det visade sig vara helt i onödan, Mixo grep och sprang till matte direkt! =))

Därefter fortsatte sökarbetet. Rune var smart och avfyrade ett par skott under vår transport tillbaka, vilket gjorde att motivationen steg ännu mera hos Mixo. Viska jobbade på fältet, vi tog hennes gamla plats och fortsatte fältarbetet. Fick tips om sökriktningar och Rune hade skjutit , längst ut, så Mixo tog det vilt som låg längst bort.

Under första delen av sökarbetet så var Rune och Marie lite utav riktningsfinnare för Mixo, de manade honom  i riktning mot mig, lite försiktigt. Men i slutet av sökarbetet så gick det av sig självt. Mixo har ju en disposition för "vill ha själv", men det känns nästan som detaljer kvar av detta nu.




Jag svävar som på moln!! Mixo och jag har nått en stor milstolpe idag! Jag tänker suga länge på denna karamell, utan att skämmas det minsta. Vi har verkligen slitit och haft många duster, vägen har varit lång, uppför och krokig.
Idag känns det som om det har varit värt varenda steg och varenda minut!!

Det var prat om jag vilje sälja honom idag? Inte ens ett hårstrå är till salu.

PUSS PLIXEPLOX!!

och TACK till er, träningskompisar, som stått bredvid mig i vått och torrt. Vi är inte i mål ännu, det vet jag. Men utan er skulle jag kanske aldrig orkat.

Marie och Jod har deltagit i unghundsderbyt, Ulla o hennes hundar har varit publik. Bra att man har vänner som är ute och ser sig om i världen- så att vi får inspiration till träning.

Den nya vågen som blåser häröver är markeringar i terräng byten och även i höjdskillnader, upp över krön och ned i sänkor, tvärs över dalar etc etc.

I kväll har vi kört en omgång med  3 + 2 enkel markeringar/ hund i "grusgropen".

Alla 4 hundarna gör ett okej jobb.

Fortsättning följer till veckan

Tove har haft PRAO denna vecka. Underbart har hon haft det med hästarna; allt från utfodring och skötsel till hagstängning, sladdning av paddock och hästbad =)

Vilken värme!!

Nu är sjön fullt badbar även för tvåbenta. Efter middagen blir det ett snabbdopp för barnen i första hand, men då är det ju så lämpligt att även Mixo får träna lite vatten.

Tidigare dagar har jag mest kastat markeringar med bollkastaren. Men nu har vi återbekantat oss med vattnet såpass att vi kan börja jobba på allvar.

Medan Mixo gör sina behov i närområdet kastar jag ut 3 st (ljusgröna bollar), dolda apporter i ett område.

Första övningen för dagen, helt idiotiskt upplagd, om jag får säga det själv. Gör man dumma övningar så får man ju ett resultat därefter...

Jag kastar ut en markering, märkt 1.

Därefter förflyttar jag mig efter stranden och har för avsikt att skicka ut Mixo på de dolda bollarna.
Skickar ut. Mixo tar , självklart!!, sikte på markeringsbollen, som han vet om. Jag får stopp en gång, två gånger, tre gånger. Men på den fjärde så täpps öronen igen (vaxpropp?) och Mixo hämtar markeringen ist för att bry sig om mina försök till kontakt. Det kan man inte klandra honom för, matte är ju en ren idiot, som lägger upp övningen så.
På land funkar funkar ju dylikt, men på vatten-nej inte ännu.

När väl markeringen var bärgad, så var det fullt möjligt att skicka ut honom i området med de dolda bollarna. Först rakt, sedan bytte jag position och skickade snett emot samma område och den sista gjorde jag så att jag kastade en landmarkering först, som han inte ick ta.
utan första skulle den dolda vattendir (i samma område) hämtas. Efter utfört arbete så hämtades även landmarkeringen-no problems!

Avlämningar - på land har vi inga problem alls. Det var den där Kråkan då...
På vatten så håller jag på att försöka programmera om honom. Mixos spontana  reaktion är att hålla i. Står jag inte i strandkantaen, så skakar han sig först, med apporten i munnen (risk för kass vilthantering framgent). Omprogrammeringen går till så att jag testar nåt som jag tror härör från nån instruktör på Labrador Working Camp; at klappa på insidan låren. Vad nu DET ska va bra för? Vad vill man eg då??? Hursom- det får Mixo att inte skaka innan avlämningen, vilket var syftet. På så sätt kan han gå en bra bit upp på land oxå innan han lämnar/skakar.

Vi får väl se om omprogrammeringen lyckas.

Träning i tre pass tillsammans med Ulla och Pärla. Här råder högsommarvärme, så korta pass är att rekommendera, gärna ikombination med vatten.

Ulla hade med sig Kråkor, som vi tränade lite med; "viltskola" - känna igen och bära, enkelmarkering samt linjetag. Jodå, även kråka går att bära, på ett vettigt sätt. Im min egen viltgömma är det mest olika slags sjöfåglar, så det är bra om andra har annat.

Därefter tränade vi lite stopp, eller rättare sagt "kontaktsignal" (för helt stopp blir det ju inte, då lär jycken sjunka som en gråsten), på vatten.
Lite från ifjol var glömt, förstås, men det gick ändå bra för oss.

Paus för lite mellanmål, hemma i köket.

Därefter gav vi oss ut på ett grönområde och tränade dirigeringar, med hjälp av käppar och målområden.

Mixo är riktigt duktig. Han kan egentligen alla tecken och signaler. Det som kommer an på att träna in nu är att han ska fixa det på lite längre avstånd än de15-20 m som råder  nu.
Vidare  hade han lite svårt att "minnas" dessa områden på öppna fält, vi har  gjort  så mycket sådant tidigare, så det måste vi köra lite med. Våra övningar med målområden har hittills varit naturstödda, ett träd, en buske, eller så...
Hans stil på vägen ut, var som en  återhållen galopp, tyngden låg mera bak än fram..men med lite träning så kommer det nog.
han utförde allt, vid ett tillfälle blev det en hel del pipande i pipan, men han klarade det med spetsade öron, utan att  gå ned sig. Det var då jag blev varse att han hörsammar alla tecken, stopp på vägen ut, jag kan "ta in honom" en bit , för att hamna i rätt vinkel. Därefter dirigera honom både höger och vänster.
Nu var det väl inte tanken med övningen att allt detta skulle till, men det blir ju inte alltid som man tänkt sig...
Vilket jag blev särskilt varse när det visar sig att strax intill ett av målområdena låg en benbit, från nåt djur. DEN apporten var ju betydligt intressantare! Matte var glad för den också! =)

För mig tror jag att det handlar dels om att dokumentera utvecklingen och även att göra lite bokslut. Sedan det är skrivet här, så går jag vidare..
Vad är det som driver dig?
Nästa inlägg handlar om världens bästa PlixePlox

First time ever!
När jag tänker på vår ev startande start i nkl, så kan jag se att det moment vi knappt tränat överhuvudtaget, och i princip aldrig med vilt är: det fria sökarbetet.

På förekommen anlending vill vän av ordning pepåka =)

Insprireread av helgens prov så

Blev det sagt o gjort!

Ut i bushen med pippis!

Det gick bra! Mixo är betydligt mera motiverad med fågel. Farten är god. Dessvärre faller han in i sitt lilla "vill ha själv" tänk. På  drygt hälften av apporterna så kommer han spontant in, men på de andra så ...
Det syns på hur han efter gripande, tänker tanken att....gå bort från matte, än till densamma. I dagsläget räcker det med att påminna honom av vad det är som gäller för att han ska bryta sådana tankar.
Han griper, lyfter upp och vänder dig bort...och funderar på saken...
Här har jag lite olika ageranden...och min tanke är nog att de ska få vara olika.

men IS i magen så vänder han om spontant., ibland.
Kallar jag in när han griper så kommer han bums.
Om jag harklar mig ljudligt när han tänker "fel" så kommer han också på bättre tankar.

När jag minns hur han tidigare for land & rike kring med sina fynd, så har det verkligen utvecklats!

Kruxet med fältarbetet tror jag löser sig med lite träning, så att han får klart för sig vad det är jag vill. Om hundar kunde generalisera, så skulle han väl begripa att det är samma som vanligt ("hur svårt kan det va?") ;-)

Det eg kruxet för Plixen är ju miljön. För TÄNK om det som var fallet på ölkl provet i helgen, och ofta är så i provsituationer, händer. Att det bakom fältet finns en okänd Båt/kastare/ bil (fallet på inoff i höstas).
Då¨tappar Gul alla koncept och fokus på sitt jobb.
Jag ler när jag tänker på hur han mest troligt skulle ha gått i ytterkant (djupt ut) på helgens fält, sett kastare och båt på andra sidan fältet, bakom höjden.

Då skulle larmet ha gått :

VOVOVOVOVOVOVOV , STUDS MED FRAMBENEN, VOOVOVOVOV, " larm., larm , larm!!! MATTE-HÄR ÄR DET KNEPIGHETER, KOM Å TITTA, KOM Å TITTA!!! VOVOVOVOV. HÖÖÖÖÖÖR DU INGENTING??!! VVOVOVOV

Om jag inte kommer (vilket jag inte gör om han inte kommer till mig först), så kommer han in när blockeringen har släppt, eller så bara "MÅSTE" han undersöka innan han kan jobba igen.

Det här vet jag inte om man kan träna bort- men man kan ju iaf försöka. Tove och jag gillrade upp lite fågelskrämmor i skogen med hjälp av jacka och ett stort skynke.

Mycket riktigt! Larmet gick, men rätt så fort över, och arbetet kunde fortsätta. Men det första som fick fokus var skynket. Mysko skogspryl!

Finn fem fel är nog en gren som skulle passa min Magiker jättebra!

Det är klart att han ska reagera, självklart! Men med måtta, är mera önskvärt.
Den som sett spektaklet vet vad jag menar.

Allt har sin charm, numera ler jag åt dumstruten, det är sån han är. Möjligen kan även Mixo mogna på sig och växa ur spökåldern endera dagen.

igår satt jag och var domarsekreterare hela dagen på jaktprovet i SSRK JH, som i år höll till i HOSJÖ (inte Håsjö). Domare på öklrutan var Åke Liedgren och han hade med sig en elev, Isac Träffe, därtill anslöt ytterligare en domare på eftermiddagen: Roger Westerman. Det är klart lärorikt när det är flera sakkunniga inblandade, de diskuterar sinsemellan och som sekreterare kan man ju bara suga i sig deras åsikter och kunskaper!

Provet var upplagt på ett bra sätt tycker jag, det var omväxlande, innehöll snarlika jaktdelar och en hel del transporter.
Jag tog till mig att vi i ökl gruppen (coach-uppdraget) måste träna ännu mera på att det "smälls och kastas åt ett håll, men man ska kunna skicka hunden åt ett annat. Vi har visst börjat på, men jag känner nog att vi har tränat på en nivå, jättebra! Men att vi måste höja ribban något, rätt snart. I afton var jag o Mixo ut o testade:


1 Mot granen: Mixo följer med mig ut , 25 m ? och där lägger jag ned "kanindummiesen, med skinn på". Rätt så poppis pryl kan jag avslöja =)
2 Mot gula området, en vit Canvas dummie, skjutet med apportkastaren (40m?)
3 Mot Lövslyområdet (blev det, var inte riktigt meningen), hamnade långt borta som 17 ett rött ägg skjutet med apportkastaren.

Sedan fick Mixo i uppgift att lösa detta i nämnd ordning.

1 Här har han en klar minnesbild av Hårtussen, det märks. Det är det jag vill bygga på att det ska gå att gå åt ett annat håll än där de nyss skjutits. Göra som matte säger helt enkelt.
2 Hämta canvasdummie, även här minns han klart
3 Hämta röda ägg i oländig terräng. Även här är han helt klar över riktning, men avståndet var helt omöjligt att avgöra, den gick kanonhögt upp och LÅNGT bort) Att göra annat än markera området var hart när omöjligt, han gick ut i rätt område, men hade lite jobb med att finna  ägget. Jag stöttade honom genom att röra mig i rätt riktning, men jag visste inte mera än så, jag "stötte" fram honom genom att röra mig sakta. Nu var det samarbete som gällde, annars skulle vi gå hem utan dyra ägget. Men, se det behövs ju inte när man har en vovve med näsa med sig. Han var NÅGOT stolt (eller var det jag som var det?!)över att han fann den, men det var ett ihärdigt arbete, det kan jag lova! Det skadar inte att Mixo fårt träna på sin mentala uthållighet, så egentligen blev det ju riktigt bra.

Övningens svårighet var till en början att gå åt andra hållet än skjuthåll. Och DET gick mycket bra! det gjorde ju de andra också, men nog ska jag tillstå att ägget inte riktigt hamnade där jag tänkt mig.

Nu ska vi sova!

Har nyss läst Kajsa Ingermarsson, Lyckans hjul