Lärdomar av ökl
igår satt jag och var domarsekreterare hela dagen på jaktprovet i SSRK JH, som i år höll till i HOSJÖ (inte Håsjö). Domare på öklrutan var Åke Liedgren och han hade med sig en elev, Isac Träffe, därtill anslöt ytterligare en domare på eftermiddagen: Roger Westerman. Det är klart lärorikt när det är flera sakkunniga inblandade, de diskuterar sinsemellan och som sekreterare kan man ju bara suga i sig deras åsikter och kunskaper!
Provet var upplagt på ett bra sätt tycker jag, det var omväxlande, innehöll snarlika jaktdelar och en hel del transporter.
Jag tog till mig att vi i ökl gruppen (coach-uppdraget) måste träna ännu mera på att det "smälls och kastas åt ett håll, men man ska kunna skicka hunden åt ett annat. Vi har visst börjat på, men jag känner nog att vi har tränat på en nivå, jättebra! Men att vi måste höja ribban något, rätt snart. I afton var jag o Mixo ut o testade:
1 Mot granen: Mixo följer med mig ut , 25 m ? och där lägger jag ned "kanindummiesen, med skinn på". Rätt så poppis pryl kan jag avslöja =)
2 Mot gula området, en vit Canvas dummie, skjutet med apportkastaren (40m?)
3 Mot Lövslyområdet (blev det, var inte riktigt meningen), hamnade långt borta som 17 ett rött ägg skjutet med apportkastaren.
Sedan fick Mixo i uppgift att lösa detta i nämnd ordning.
1 Här har han en klar minnesbild av Hårtussen, det märks. Det är det jag vill bygga på att det ska gå att gå åt ett annat håll än där de nyss skjutits. Göra som matte säger helt enkelt.
2 Hämta canvasdummie, även här minns han klart
3 Hämta röda ägg i oländig terräng. Även här är han helt klar över riktning, men avståndet var helt omöjligt att avgöra, den gick kanonhögt upp och LÅNGT bort) Att göra annat än markera området var hart när omöjligt, han gick ut i rätt område, men hade lite jobb med att finna ägget. Jag stöttade honom genom att röra mig i rätt riktning, men jag visste inte mera än så, jag "stötte" fram honom genom att röra mig sakta. Nu var det samarbete som gällde, annars skulle vi gå hem utan dyra ägget. Men, se det behövs ju inte när man har en vovve med näsa med sig. Han var NÅGOT stolt (eller var det jag som var det?!)över att han fann den, men det var ett ihärdigt arbete, det kan jag lova! Det skadar inte att Mixo fårt träna på sin mentala uthållighet, så egentligen blev det ju riktigt bra.
Övningens svårighet var till en början att gå åt andra hållet än skjuthåll. Och DET gick mycket bra! det gjorde ju de andra också, men nog ska jag tillstå att ägget inte riktigt hamnade där jag tänkt mig.
Nu ska vi sova!
Har nyss läst Kajsa Ingermarsson, Lyckans hjul
Provet var upplagt på ett bra sätt tycker jag, det var omväxlande, innehöll snarlika jaktdelar och en hel del transporter.
Jag tog till mig att vi i ökl gruppen (coach-uppdraget) måste träna ännu mera på att det "smälls och kastas åt ett håll, men man ska kunna skicka hunden åt ett annat. Vi har visst börjat på, men jag känner nog att vi har tränat på en nivå, jättebra! Men att vi måste höja ribban något, rätt snart. I afton var jag o Mixo ut o testade:
1 Mot granen: Mixo följer med mig ut , 25 m ? och där lägger jag ned "kanindummiesen, med skinn på". Rätt så poppis pryl kan jag avslöja =)
2 Mot gula området, en vit Canvas dummie, skjutet med apportkastaren (40m?)
3 Mot Lövslyområdet (blev det, var inte riktigt meningen), hamnade långt borta som 17 ett rött ägg skjutet med apportkastaren.
Sedan fick Mixo i uppgift att lösa detta i nämnd ordning.
1 Här har han en klar minnesbild av Hårtussen, det märks. Det är det jag vill bygga på att det ska gå att gå åt ett annat håll än där de nyss skjutits. Göra som matte säger helt enkelt.
2 Hämta canvasdummie, även här minns han klart
3 Hämta röda ägg i oländig terräng. Även här är han helt klar över riktning, men avståndet var helt omöjligt att avgöra, den gick kanonhögt upp och LÅNGT bort) Att göra annat än markera området var hart när omöjligt, han gick ut i rätt område, men hade lite jobb med att finna ägget. Jag stöttade honom genom att röra mig i rätt riktning, men jag visste inte mera än så, jag "stötte" fram honom genom att röra mig sakta. Nu var det samarbete som gällde, annars skulle vi gå hem utan dyra ägget. Men, se det behövs ju inte när man har en vovve med näsa med sig. Han var NÅGOT stolt (eller var det jag som var det?!)över att han fann den, men det var ett ihärdigt arbete, det kan jag lova! Det skadar inte att Mixo fårt träna på sin mentala uthållighet, så egentligen blev det ju riktigt bra.
Övningens svårighet var till en början att gå åt andra hållet än skjuthåll. Och DET gick mycket bra! det gjorde ju de andra också, men nog ska jag tillstå att ägget inte riktigt hamnade där jag tänkt mig.
Nu ska vi sova!
Har nyss läst Kajsa Ingermarsson, Lyckans hjul
Kommentarer
Postat av: Hanna
Vilken rolig! Den ska gul få pröva, fast utan skjutning för en sådan har jag inte. Folk blir ju så upprörda om man springer omkring och pangar här nere i södern...
Postat av: A-L
Sicken duktig vovve!
Postat av: Fia
Jäklarns så bra illustrationerna blir nu! Kul att det går så bra med träningen. Vi ska nog rita ner de där övningarna, förvarna närboende och bege oss ut och skjuta lite :)
Trackback