GOLDENBROTHERS

Mixo hänger med överallt. Idag hade vi miljöträning i Hammarstrand igen. När vi ska handla , så släpper husse av oss innan centrum och vi går genom centrum. Likadant efter handlingen, då gick Mixo lös (jag tordes inte annat än att ha kopplet släpande, på fegsidan av gatan (minst störningar), men ändå.. Dagens utmaning var att gå kopplad ett varv runt busstorget, med löpande Pärla framför. DET var svårt!
Vi behöver koppelpromenadsträning med andra hundar, det får vi ta och ordna.

Anne erbjöd att vi kan få komma och vara med som social träning vid deras valpkurs. Den kanske vi skall anta. Undrar om det är valpkurs avgift på sådant??? Jag får fråga.

När vi kom hem packade vi om och vi tog en skotertur på sjön. Mixo åkte oxå, det var halvknepigt att hålla sig på plats, men husse är stark och trygg, så vi kom fram dit vi skulle utan missöden. Ja, husse hade en del hundhår i munnen :-).

Tre familjer var vid utflyktsmålet. Till en början var det mycket spring i benen, här kan man se unghunden i Mixo och hans nyfikenhet - måste kolla, måste springa. Men mot slutet kröp Mixo upp vid mattes sida på renskinnet. Att inte hälsa på alla som kommer förbi vindskyddet, börjar bli rutin nu. Sex barn som leker kurragömma, nån som fiskar, nån som eldar och nån som åker skoter, en traktor passerar och en och annan skidåkare. GISSA om det är mycket att hålla koll på???! Skönt var att coola ned och sitta hos matte och gosa - inte alls dumt, det heller.

Var fram till lillhusse och stal hans abborre (Mixo minns säkert hur lajbans det var sist. (NEJ- nu börjar det igen tänkte matte) men den levererades in till husse, som var närmast. Sedan stal han den igen och kom då till matte med den. Så abborrestriden vi hade för några veckor sedan, verkar ha gett resultat. Där fick matte, för att hon misstror vovven!

Jag och Mixo promenerade över sjön hem, 1 tim promenad. Jag tycker att stora öppna ytor verkar vara de ytor där Mixo tar ut svängarna och ökar avståndet i meter till mig. Jag börjar tro att han inte räknar avståndet i meter till matte utan i antalet sekunder det tar att komma dit, och antalet sekunder på isen är lika många som antalet sekunder i skogen. Matte föredrar att räkan avståndet i meter. Så vi gick i koppel, lös vid sidan, fri kommando (korta stunder, på anvisad plats)varvat.
Vid ett tillfälle tog han sikte på några skidåkare 100 m bort, men hörsammade min inkallning innan han nått fram. Det är bra gjort.

Jo-nu har vi kommit en bit vad gäller att sitta vid sidan och backa, det är på gång nu. Det svåraste är att hålla ned framdelen på backen. Men då uteblir ju korven, det verkar mera lönsamt att hålla alla tassar i marken.

Husse sköt några skott med apportkastaren, och Mixo apporterade. Det är synd att man inte kan ställa in avståndet på den rackaren (apportkastaren alltså). Ibland blir det 100 m och ibland 10 m, det ena för långt. Det är då matte får apportera... och Mixo får träna lös passivitet, så allt har sina fördelar. En annan sidovinst idag är att när en markeringsövning, övergick i fritt sök, så kallade jag in - då kommer Mixo direkt, utan dröjsmål. Vilket stärker min uppfattning om att i arbetssituation har vi inga svårigheter.

Finns planer på att bygga en brygga vid vindskyddsholmen, så att det är lätt att förankar båt där på sommaren. Det vore en dröm. Tänka att åka hela familjen eller hundgänget, dit ut och träna.
Tänk om jag skulle ta och fota paradiset imorgon, så att jag kan dela med mig av hur det ser ut där.

Vid tvåtiden landade vi i ett snöfyllt Forsmo, hos Affe Jannesson. En kopp Teneriffakaffe, gott gott och sedan iväg mot nåt som heter I21, i Sollefteå.

Mixo och jag visade av lita vad vi lärt oss sedan sist. Det fungerade jättebra länge, jämfört med sist vi var på träningsdag, så har vi utvecklats enormt. MEN, just idag var det inte det vi ville åt. Utan jag behöver ju hjälp när det inte fungerar...

Efter idag kan vi det mycket bättre. Tackar för all hjälp Marie, Affe och polis Krister som var med, i rent studiesyfte (tror jag...). Det kommer säkert bakslag den här gången med. Men två steg fram och ett bak, blir framåt till slut.

Det bästa med Affe-träningen är hans förmåga att läsa av Mixo (och även mej i viss mån...:-)) Vilka korrigeringar som passar när, att alltid bygga upp, om man tagit ned. MYCKET "bara vara hund" mellan övningarna. En svår situation löses upp med många lyckade. fem minus måste balanseras av fem plus, för att det skall råda balans.
Hur övningarna stegras, utan att jag eg märker det förrän, så här efteråt.
Hur han ser att Mixo både är glad och livlig och har en god samarbetsvilja, egentligen.

Promenad. Lös på vägen.
Funderar ibland....
Finns det tvåans växel på den här jycken???  Sagt med glimten i ögat...;)
 Lös vid sidan, inga problem förbi hundgårdar med skällande hundar, under förutsättning att det är kommando på. Utan kommando har jag inte testat med denna störning.

Jag önskar mig... ett litet lätt gå och strosa (vad är det???) runt mig inom fyra m radie kommando. Det är under utveckling. Men just strosa är ju ingen växel som tyx finnas.
Overdrive - fullfart- Inte så att han försvinner, inte så alls. Men just vid vägkanten skulle jag önska mig en tvåans växel.

Nåväl, eftersom jag inte hittat denna, så har vi, idag, löst det så att det finns ett
FOT kommando - tätt intill, med full fokus
ett annat
GÅMEDMEJ kommando, intill ca 1m, tillåtet att inte vara lika fokuserad.
samt ett tredje
"ja" Litet vift med pekfingret - spring och rasta dina ben och din mage. Det är då turbon kopplas på!

PÅ kvällen var vi till Brukshundklubben, några min på plan. DÅ är det mycket att hålla reda på, för nån som lägger märke till ALLT som händer i världen utanför.

Det var ett medlemsmöte så jag har fått en inblick i Rapport grenen, springglada hundar passar bra där. HMMM... När de beskrev vilken typ av hund som skulle passa, så blev jag nästan full i skratt. Är det Mixo de talar om???

Marie och jag hade en liten stund där vi pratade om Apporterings stjärnan, som jag hittat på alldeles själv, bestående av de FEM delarna i apportering; Passivitet, ut-jakt, gripa-byte, tebax och lämna av. Samt om Jaktproven. Mixo var med i lokalen, hela tiden och låg på anvisad plats, lös. Vira-lab och en Briard hane var åxå inne. Bra träning. Mixo ligger  verkligen avslappnad och stilla vid mig. Rör jag mig och kommenderar honom stanna, så har han full koll på var jag är, spetsade öron och förväntansfulla ögon - "min tur, eller intemin tur?". Plus i kanten för att första tanken INTE är att pysa iväg till de andra hundarna. Den "nya" Briarden, fanns nog inte ens på kartan- för av honom förväntar han sig inget. Vira är eg en större störning-  "där kan det bli bus, för det har hänt förut."

Mixo fick rasta sig lösspringande både på klubben och hemma i löptiksmiljön hos Marie. Inget av tillfällena bjöd på några svårigheter, vad gäller att kalla till sig hunden och åka iväg, när vi var klara.
Imorgon skall vi till Affe, för en genomkörare igen. Ser fram emot detta. Hoppas att han hinner skotta planen tills dess....:-)

Kvällspromme med Lydnad och löst springande hund i skogen. När jag kom hem så sade Tove: "Men mamma.... du skulle ju ine vara borta nå länge, du har varit borta mera än en timma!!!"

Inkallningsträning - bra, Ett frispel. Bröt själv (jag står stilla!!!) och då kan jag säga; jamen kom då. Så då kommer han bums. Övriga inkallningar gick bra!

Det ligger en del i det Affe säger; det är som om du inte når in

Började med backa, sittande, vid sidan. Jo då en liten bit bakåt kom vi. Så nu har vi börjat.

Vad värre är - det är betydligt lättare att gå lös under "med mig" kommando vid sidan, än kopplad (som går ok). Förmodligen har jag varit superkonsekvent med löshund. Och bara vanligt ordinärt konsekvent med koppel, vilket också syns på resultatet. Det är väl bara att göra nåt åt det då.

Så är det med denna lilla Mixo, han är så kul att vara med att tiden  bara flyter iväg.

Började att lägga ut små mini fält i kväll. Mest för att kolla att han begriper att han ska komma in med en pryl i taget - det begrep han. Inomhus har han en tendens att stoppa in så många av sina leksaker som möjligt i munnen.

Att hoppa upp på stenar och sitta still och vänta på kommando -det är ju urkul, tydligen. Undrar hur jag ska använda mig av detta??? Kanske vid början till vänster/höger dirigeringarna, som klockan.... Vi får se...

Idag har vi varit i Östersund. I lördgasruschen, Mixo har varit med inne i stan och det har gått bra. Både under transport och under ren passivitet. Tittar på andra hundar, men gör inga direkta åtgärder. Husse och hund stod vid samma ställe i 45 min, han satt (Mixo alltså) och tittade intresserat hela tiden. Lade sig inte ned och drog inte i kopplet. Som en helt vanlig hund alltså.

Idag tog vi en friluftsmidddag vid Jaktstugan i Kälsjön. På vårvintern är det underbart däruppe!!
Packade träningsväskorna (!). Mixo var helt underbar hela utflykten, höll sig intill oss. Några vandringar ut på vägen bredvid, men gick hur bra som helst att kalla tillbaka honom. Under tiden tycktes polletten ramla ned; att man skall hålla sig på ett visst ställe, i denna skogsbacke. Även idag mötte den fastfrusna Älghuden (slarviga jägare!!) på skräckblandad förtjusning av hunden. Men idag tordes han fram till den - fast vi säger ifrån. Vill inte ha små Älgrester kring vindskyddet.

Husse var villig skytt idag, med apportkastaren. Sköt 15 skott, varav säkert 7 var "poffar". 3 var pang utan apportering för Mixo. Han stack på en enda. Men då hade jag lämnat honom, och höll på med nåt annat. Det fina i den kråksången var att det gick utmärkt att stoppa honom, och kalla in på plats igen. Utan nåt som helst krångel. Slarvig matte, men jag brukar tänka på vad Lasse sade en gång "det blev ett missförstånd", och så kan det nog vara ibland. Att det blir missförstånd. Annars är han förvånansvärt fast duktig på att sitta still, när det behövs.

Så till apporteringarna; Vilken hund!!!

Första skottet gick 50-60 m in över en liten tjärn, brant dike som skulle forceras, där tog det en liten stund för den lille att bestämma sig. Men det gjorde han helt utan påverkan av oss. Jag sade till Husse "klarar han det här då är han skitduktig!" . Han ringade in området kring "ägget" ganska snabbt. Finner i snön och vänder, helt spontant om, till mig. Bra, ropar jag. Med min berömma lagom röst. Jag har lärt mig att om jag speedar upp, så gör Mixo det åxå. Han lämnar av hos mig, i hand. Viss finputs behövs ju, innan det är snyggt åxå. Men DET känns som att vi tar det framöver.

Under den timme vi tränade apportering, med tre pauser (fritt) så gjorde Mixo oerhört bra ifrån sig. Vad häftigt det är att han har detta bara medskickat. Nu börjar jag förstå i praktiken vad en Jaktis, har som andra inte har haft. Det bara finns där, av sig själv liksom. Det var ju det jag ville ha, men kan nästan inte tro det ändå
Knepet är ju att förstå det, och att inte bli för ivrig...Tur att han tycker att lydnaden är kul åxå. Så att jag kan blanda lite.

Under de timmar vi var däruppe så kallade jag in Mixo. När det behövdes "på riktigt". När en skoter passerade, viss tveksamhet, men kom in efter ytterligare signal.



Kan det vara så gott att det värsta i denna fysiska könsmognad har nått sin kulmen, att den dalar och jag håller på att få tillbaka min Mixo, som han var? Jag hoppas det. Det är så skönt inombords när jag har känslan av att lita på honom igen. Att inte hela tiden gå med handlingsberedskap för att det närsomhelst kan spåra ur.

Idag var det kallt, brrr. -18 när vi åkte till Bispgården på promenad. Nya hundar för Mixo var Hoss och Chazzy.
Bra att få träffa Hoss, framförallt, vuxna förståndiga herrar dräller det inte av.
Inkallningar och att gå lös vid sidan fungerade, fast det var nya hundar med! Det känns skönt som om vi kommit ytterligare ett steg på väg.
Tre skott avfyrades, utan apporter.