Det fria söket...
Hem och testa...med dummies, efter 2-3 olika träningstillfällen så kan jag konstatera att:
Någonting har hänt, men jag vet inte vad och när!
Ett missförstånd verkar ha smugit sig in, vad gäller det fria arbetet.
Under nedanstående generaliserar jag. Naturligtvis apporterar han ibland även under det fria söket, men det jag beskriver nedan är en tydlig tendens, som jag har för avsikt att bryta och att utbilda Mixo bättre helt enkelt.
Det tyx som om ; när Mixo får uppgiften att söka fritt, så är det just det han gör, han söker...finner, markerar...och lämnar apporten ?!?
Däremot så kan ja, om han blir ineffektiv och går ut ur området blåsa stopp på honom, och dirigera honom i en riktning, då är han hur med på noterna som helst. Han går i anvisad riktning och söker och plockar så upp, utan direkt kommando över apporten. Det handlar alltså inte om att han förväntar sig ett kommando över apporten, det är något annat...
Under dessa "testsökarbeten" så har jag verkligen fått vässa min hundläsarkunskap betydligt. Hur ser han ut när han söker, egentligen? hur ser han ut när han får vind? Hur ser han ut när han finner? Hur ser han ut när han lämnar?
Jo, han söker med väldigt hög näsa, det är små små ögonblicksstunder av markerat "byte", inte ens en huvudvridning behöver det vara, mera ett ögonkast.
Han jobbar mycket på minne, min lilla vän. Kankse är det så att han använder minnet i stor utsträckninig och näsa, i förhållande till minne, något mindre...?!
Dessutom..dessa klassiska "motivationsfält" -hmm...orsakar även de huvudbry....det tyx som om de inte gör saken bättre-utan, konstigt nog sämre, efter skott, så blir det mera utav ett koncentrationslöst springande, möjligen i jakt på en markering?!
Nåväl...det är tur att jag har de uppfödare jag har, aldrig lälngre bort än ett telefonsamtal.Tack tack tack!
Kosulterade expertis i ämnet och på gulingar, och beskrev vad jag ser och hur provet avlöpte.
Även med kommentaren att det är klart att han tidigare haft ett okej sök, annars skulle jag aldrig startat..om det nu är nån som trodde nåt annat :-)
Råd fanns i den kunskapsbanken; nämligen att dra apporterna, som ett spår efter nedslaget, 30-40 m. Jag hade nog tänkt på just detta att dra spår, men inte sååå långt! Gärna gömma apporterna lite risigt och snårigt...
Dessutom fick jag lite tips på hur jag ska tänka vid skicket på prov...just vad gäller min jycke...;-)
okej! Jag fick hjälp av träningskompisarna att lägga ut ett sök med sex apporter, modell spår. Och tro ni inte på självaste sjutusan att det funkar...!
Men varför då? Vad är det som händer i hundrackarns hjärna??
Jag vet ju sedan tidigare att han gärna rotar och bökar (roligare än ett vasstrå :-))för att finna apporter. Han kommer ogärna in tom. Men varför är det bättre att trilskas än att få saker och ting serverat på silverfat?
Upfödarteorin är att jaktlusten vaknar i spårandet
och bökandet, att göra ett motivationsfält får nästa omvänd reaktion. Det blir ingen utmaning, om man så säger. Vissa hundar släpper då apporten när de får syn på matte eller husse när de kommer ut ur busken, men så är det inte för Plix. Gud ske pris! Min oro är möjligen att han mera lär sig att spåra än att söka. Men tanken är att spåren snabbt skall bli kortare. Och egentligen ...vet vi vad hundar gör annars då, på B prov t ex?Hur som helst är detta det bästa tips jag har just nu, och är såå tacksam för att jag känner att jag gärna får slå en signal och få lite råd och dåd. Effektiv träningshjälp kan man säga. två telefonsamtal på sammanlagt 15 min, och jag känner redan att jag är en bit på väg.
En sak till!
Jag såg ju närbesläktade Goldens sökarbete i helgen, ett betydligt erfarnare ekipage, kan man ju lugnt säga :-). Men...detta att det är flera som markerar (om man så vill- söker med apport i munnen) på vägen in. Dessa små ögonkast, utan att byta riktning eller tendens till att byta apport, gör att man kan ju lätt nyttja den hjälp man fått av hunden att skicka i rätt riktning/område på nästa apport i provsituation, eftersom man redan fått en anvisning om var den ligger. Man vänder sig i den riktningen vid skicket. Kan oxå vara anledningen till den flackande blicken/sänkta farten vid inlevereringarna. Därmed har den gode Norén lite rätt i sin fundering kring min hund.
Vad Mixo lär mig!
Vad jag bara tycker om honom!!!
När jag läser vad du skriver kommer jag ihåg en snarlik händelse. På det senaste Nkl provet här i Umeå hade alla hundar (lite olika) problem med söket. Men speciellt en hund sökte - markerade allt - men apporterade inte utan sökte vidare = samma runda om och om igen = ineffektivt...
Enligt domaren var det ett ganska vanligt träningsmisstag. Hunden hade dels inte lärt sig följa upp vittringen på apporterna och dels tränat med för många apporter ute på söket. Tanken med att ha många apporter ute för att hunden snabbt ska få betalt, kan slå fel såtillvida att den inte behöver följa upp - för den hittar snart en till ... Ett sätt att komma tillrätta med detta var enligt domaren att som steg 1 på ett mindre/begränsat område dra en apport/vilt i lite kringelkrokar för att sedan gräva ned/dölja apporten/viltet. Som steg 2 att på söket använda få apporter/vilt.
Rätt lika det du beskriver alltså, men det är väl alltid trevligt att få samma tips från olika håll ... ;-)
Det kan nog ligga en del i det. Tack för att du engagerar dig och tänker till du med! Just detta att inte följa upp vittringen, känns bekant! Även detta med många vilt, så att det snabbt blir utdelning.
Inte undra på att det gått troll i lydnadsapporteringen i 2:an! Ju mer svårtillgänglig apporten ligger, oavsett om det är dummy eller träapport, desto snyggare apportering, men en fullt synlig apportbock på 10 meters avstånd, vilken utmaning är det för en retriever?!?
Jag är övertygad om att du kommer tillrätta med problemet!