GOLDENBROTHERS

Första övningen var "på linje". Jag höll mig i periferin, och satte ingen lydnad på Mixo.
Lasse hade under Lördagskvällen berättat om "field -trial" proven i England samt om A-proven i Sverige.
Det vi gjorde första timmen, skulle likna ett sådant prov.
Jag känner att jag förstår hur han menar, särskilt med tanke på att jag faktiskt hade förmånen att få följa med på ett sådant i höstas. Lasse kan verkligen bland sina domarerfarenheter, egan jaktprovs-och jakterfarenheter på ett sätt så att man förstår vitsen och vikten av att träna inför dessa situationer.
Det är långt borta, men kanske en dag....med någon hund....någongång...Man har massor att lära.

Efter ett tag så föreslog Lasse att Mixo skulle få gå på ett "bollkast", som en del i en memory övning. En övning som jag väl känner igen. MEN med boll och linje, NÄPP!
Då faller han in i gamla mönster.......TRIST! TRavar iväg LÅNGT!!!

Som alltid när det är folk som inte varit med på hela resan, så vill man hjälpa till, har råd och tips. Men TRO mig, jag har provat ALLT! Samtidigt är tacksam för att man vill bry sig. Det som är tråkigt är att traditionella metoder inte hhar funkat, inte för mig iallafall. Varken morot eller piska, tyx funka. Men jag har lite funderingar på lut ändå.
Helt klart är att det gått troll i denna övning och att det blivit som ett inlärt beteende/blockering.

Inget att göra åt. Just då iallafall.

När vi återvänder på linjen är Lasse redo med ägg och apportkastaren, skjuter och Mixo levererar in. Han är trött så det går långsammare in, men vad tydligt det är att med rätt motivation, så går det!

Lite paus och ännu en apport med skott. OK!

Lunchvila

Fram med viltet.
Lasse hade förhört sig om Mixos vilthantering, och jag berättade att det kan bli nog så lajbans, tycker Mixo.
Lasse ville testa fågel i strump tricket.
Gissa!

Jodå, greppar, kommer in.
Fast som Lasse uttryckte det "då såg man djävulen tändas i ögonen" och buset kom loss strax innan matte (har vi sett det förut?!). ;) Han ställer sig i lekställning, bollar med strumpduvan, höjer blicken så att ögonvitorna syns och tyx säga "Kom igen nu morsan, det svänger ju!!"
Men nåt mystiskt hände. Efter ett antal glada tillrop, som syftade till att få hunden på bättre tankar, så sade jag ett dovt "Mixo, kom nu". Och till min STORA förvåning levererar han in. Koppel på och ge tillbaka fågeln, lämna av , få tillbaka. Alla glada o nöjda.
Fast.. jag är inte så orolig för det där. Jag ska ta det lugnt och metodiskt, så kommer det att lösa sig.
Det funkar på vatten, och när han olovandes hittar mina viltgömmor. De TRE stora t:en Träning, Tid och Tålamod är vad som ska till.

Sist på dagen tittade vi på lite olika modeller att träna sök på.
Men vissa fick vara passiva, enär det var vilt som var i farten. :)
Nöjd på det stora hela!