Nu förstår Mixo att ta vattenvägen tillbaka 070702
Tack vare lillmatte Tove, så har vi nu kommit dithän att jag kan kasta över apporten till andra sidan ån, Mixo söker frenetiskt, och när han greppat så hejar lillmatte på honom till vattnet igen.
Det syns att han har börjat fatta galoppen. Vi har lyckats att bilda ett bättre mönster för Mixo, när det gäller detta.
Vid enstaka tillfällen tänker han på det gamla viset, men skillnaden är att nej då får en effekt, och han kan ta tecken och komma till sans igen, det tar sig!
Vi är ju inte i hamn än, men metoden verkar ge resultat.
BONUS! Jag tränar parallellt med detta "bär fram till mig, lämna av och skaka sedan" med hjälp av klickern. Han får "klick" iom att han stiger iland, betyder "just nu gör du RÄTT, belöning på G". Funkar, tyx det som.När han lämnat av snyggt, så får han godis och skaka kommandot. Numera är jag inte ett dugg rädd för godis i samband med avlämningarna, som jag var tidigare i mitt liv. Som så mycket annat handlar det om vilken individ man jobbar med och HUR man gör det. Mixo har ju i princip alltid burit, det han då burit fram även i unga dagar, ända i hand. Så vissa bitar fanns med ifrån början ;)
Efter vattenträningen tränade vi ytterligare några lydnadsinkallningar, eftersom "gubben vid åns" gräsmatta är likt en lydnadsplan. Gubben är aldrig där, så "det han inte vet lider han inte av...";-)
Resultatet var great, snabb i starten, och håller den hela vägen, full fart in i position och redo för belöning!
Idag tog jag fram extrabelöningen "skurtrasan" och den var poppis!!!
Cyklar en stund i stort sett dagligen, oftast till vattenträningen. Fortfarande kul. SNART orkar jag cykla uppför hela den branta backen hemåt!
Vad det känns knepigt att hålla en så positiv ton om hundträningen, här i bloggen, hela tiden, och inte raljera ett dugg, men det kanke funkar för att få en positiv bild av mig själv. Hon påstår ju det a Niina Svartberg. Man kan inte förkasta något utan att ge det en chans.
Blä - jag har ont i halsen, hoppas att det inte är någon sommarförkylning på gång. Det VILL jag inte, de brukar vara så segdragna.
Under längre ledigheter, skollov, tenderar vårt hem att bli likt ett Fritidshem. Idag till lunch var det fem barn och jag. Som mest var det 7 barn! Jag tycker det är kul att de vill vara hos oss. Jag känner också att jag KAN säga, om jag vill att: "idag ska vi bara vara vår familj, välkommen tillbaka en annan dag", så är det helt ok med de ungar som är här, och med mina också.
Maken i Höga kusten, en vecka till. Sedan har han oxå semester! :))
Det syns att han har börjat fatta galoppen. Vi har lyckats att bilda ett bättre mönster för Mixo, när det gäller detta.
Vid enstaka tillfällen tänker han på det gamla viset, men skillnaden är att nej då får en effekt, och han kan ta tecken och komma till sans igen, det tar sig!
Vi är ju inte i hamn än, men metoden verkar ge resultat.
BONUS! Jag tränar parallellt med detta "bär fram till mig, lämna av och skaka sedan" med hjälp av klickern. Han får "klick" iom att han stiger iland, betyder "just nu gör du RÄTT, belöning på G". Funkar, tyx det som.När han lämnat av snyggt, så får han godis och skaka kommandot. Numera är jag inte ett dugg rädd för godis i samband med avlämningarna, som jag var tidigare i mitt liv. Som så mycket annat handlar det om vilken individ man jobbar med och HUR man gör det. Mixo har ju i princip alltid burit, det han då burit fram även i unga dagar, ända i hand. Så vissa bitar fanns med ifrån början ;)
Efter vattenträningen tränade vi ytterligare några lydnadsinkallningar, eftersom "gubben vid åns" gräsmatta är likt en lydnadsplan. Gubben är aldrig där, så "det han inte vet lider han inte av...";-)
Resultatet var great, snabb i starten, och håller den hela vägen, full fart in i position och redo för belöning!
Idag tog jag fram extrabelöningen "skurtrasan" och den var poppis!!!
Cyklar en stund i stort sett dagligen, oftast till vattenträningen. Fortfarande kul. SNART orkar jag cykla uppför hela den branta backen hemåt!
Vad det känns knepigt att hålla en så positiv ton om hundträningen, här i bloggen, hela tiden, och inte raljera ett dugg, men det kanke funkar för att få en positiv bild av mig själv. Hon påstår ju det a Niina Svartberg. Man kan inte förkasta något utan att ge det en chans.
Blä - jag har ont i halsen, hoppas att det inte är någon sommarförkylning på gång. Det VILL jag inte, de brukar vara så segdragna.
Under längre ledigheter, skollov, tenderar vårt hem att bli likt ett Fritidshem. Idag till lunch var det fem barn och jag. Som mest var det 7 barn! Jag tycker det är kul att de vill vara hos oss. Jag känner också att jag KAN säga, om jag vill att: "idag ska vi bara vara vår familj, välkommen tillbaka en annan dag", så är det helt ok med de ungar som är här, och med mina också.
Maken i Höga kusten, en vecka till. Sedan har han oxå semester! :))
Kommentarer
Trackback