GOLDENBROTHERS

För första gången av lycka när jag tränar hund!
 Nu visar han vad han går för den lilla räkan!

HUsse var med ut, med apportkastaren.
Vi gör samtliga övningar nedan med hinder, dvs fårstängsel ca 7 m framför oss, och i alla markeringar, så hoppar han över det på både ut och inväg.
Alla moment i hög fart ut såväl som in, alla lämnas i hand, sitter okopplad ca 75 cm från mitt vänstra ben, aningens framför (jag vill inte skymma hans synfält). Linan har jag lindat upp runt halsbandet. Inget som slänger runt alltså. Externa belöningar på mugg bakom mig, efter varje inlevererad apport.
Skott 1- med tygdummien, som uppvärmning, griper, vänder direkt om , tenderar att lägga sig ned, på andra sidan stängslet, och tjafsa. Men det tar ca fem sek så är han på väg in igen. Husseoch jag hjälptes åt att säga till. Bajsar!!
Skott 2 - Precis samma igen, sade jag, men nu ska det gå riktigt till. Så skedde också. Korrekt utfört.
 Skott 3- Byter till ägget, som går längre bort  (100m?) i samma riktning. Var medveten om att han skulle söka i första området till att börja med. När han släpper i intensitet något i ringandet, så blåser jag stopp! (detta skall inte ske igen, men en gång är ingen gång, sägs det ju). Han lyssnar och får UT- tecknet. Han vänder bakåt, men inte alls rakt efter tio meter, börjar han ringa iallafall).Nåväl, jag hjälpte honom över en gräns i vegetationen, typ ett dike. Han finner, griper, vänder om in, i något lägre fart. Han är lite sliten då.
Medan Mixo vilar hittar jag och husse på att en dubbel kanske vore värt ett försök.
Skott 4/5  - först skjutna skall vara lättare och ha referenspunkt (badkaret för hästvattningen-blev bra). Vänder 140 grader och skjuter längre med ägget. Markerar, skickar. Mixo missbedömer hoppet, och gör en REJÄL vurpa. Han låg still några sekunder "han har brutit nåt, fast kanske inte, han är ju tyst" tänkte jag. Ingen av oss säger nåt, utan vi väntar. Han reser sig upp, och fortsätter framåt till rätt område. Där står han som fryst i 7-8 sekunder (han kan ju vara något omtumlad, sade husse, så klokt). DÅ kopplar han på näsan, ringar lite lätt och finner, griper, väljer ett annat ställe att hoppa över på vägen tillbaka.
Vi vänder upp mot badkarsreferensen, då passerar ett stycke dotter i hög fart. Vi väntar till denna störning susat ur synfältet. Mixo tittar på mig, frågande, vänder blicken framåt och får tillåtelse. Han spikar nummer två!!!

MEN är han duktig eller är han duktig???!!

Då slutar vi först- fast sen kom vi på att vi måste lösa upp ev kvarstående men med det speciella stället på stängslet, eftersom han valde bort det på tillbaka vägen. Först ett ut och ett in hopp, helt vanligt.
Sedan ett sista med skott och dummie. Det gick utan problem, över stängsel och allt. Så det verkar som om det hela gick över för honom.

Nu rann tårarna. Ser du att detta är nåt helt annat än de andra vi har haft?,  frågar jag snyftande husse. Jo, han ser det också.
Sedan ringde jag till mina vänner som alltid stöttat mig, ställt upp, och tränat på mina villkor i vått och torrt; Marie & Ylva.
Det enda smolket är ju att jag redan på fredag kväll har ödslat upp vår helgranson av apportering. Dosen är en gång i veckan, resterande lydnad.
Platsliggning med hakan i backen är nåt vi skall försöka klicka in i veckan. Han är inte dum Svartberg. Vi får se hur det går. Och att finslipa det fria följet, koefficienten där är ju 4!