GOLDENBROTHERS

Idag så hade vi tävlingslydnad igen.
Jag var laddad till tänderna. Denna gång skulle vi lägga fokus på hoppet. Uthopp och vänd om sitt.
Det gick bra. Jag känner att vi är en bit på väg, bitvis riktigt, riktigt bra.

Vi provade också plats liggning, med störning av att gå och flytta hundar, alltså byta plats på en hund i taget, medan de andra ligger kvar. Gick också bra. Ibland blir nosen vääääldigt lång. Men på det stora hela tycker jag det går bra.

Vi tar paus, och har tanken att gå ut och träna hopp igen. Under tiden vi är inne, så är valpkursen ute. Och DÄR var det någon som luktade gott, vill jag lova.
Mixo blev alldeles som fryst, hela halsen och nosen drog ihop sig, nacken blev stel som en frusen banan.
Det fina var att han trots detta, faktiskt hörsammar, mitt "MIXO". Och DET är väl bra med tanke på hur vi haft det?!

Men... vad är en boll, när det finns dylika dofter intill? Svar : NADA - NOLL- ZERO- NICHTS!!
Så länge den rör sig, jodå, ett tag följer jag efter, men sedan....så tar drifterna överhanden.
Jo, jag tog en strid om det, och vann den. Till slut plockar han upp bollen (med viftande svans) i fläckområdets högkvarter.
På nåt sätt förstår jag visst drifterna, MEN vissa saker som matte säger till om , skall ju ändå utföras.
Det är första gången jag märker att han blir så oerhört paralyserad av löptik. Han har ju ändå rätt mycket vana av det. Vilket jag tycker är bra. Jag vill att han ska funka ändå, i slutänden alltså! Inte på en gång, det fattar till och med jag ;-).