GOLDENBROTHERS

Det händer så mycket att jag inte hinner med mig att skriva. Så jag tar och börjar med nuet, så får vi se om det blir flera återblickar, eller inte...


                                                                                     Foto: Eva Wiberg


Lördag morgon drog vi iväg till Fjällsta.
Vi tränade hela helgen under ledning av Tord och Marith Hemmingsson. Med hjälpredor i Arne och Marie.

Lördagen började vi med vad de kallade bekantskapsövningar, efter traditionell presentationsrunda.
Det gick bra, men jag kände VÄL på Mixo att han hade bestyr med gruppen. Svansen var onödigt högt till att börja med. Jag har lärt mig att den är en ganska bra värdemätare på hur jobbet kommer att bli senare, vilket visar sig...

Vi fick gå i koppel förbi varandra, gå slalom. Uppgiften var att hålla reda på sin hund i passivitet/aktivitet.
Under denna övning fick de en uppfattning om ekipagen.
Därefter följde en enkelmarkering, där vi fyra och fyra fick ställa upp på linje, med resten av ekipagen på en linje bakom. Passiviteten gick bra, MEN enkelmarkeringen..... Den gick inte alls bra, matte fick ta i med bestämda tag, för att lösa upp det hela. Nåväl sedan utförde Mixo uppgiften till belåtenhet. Det känns bra att veta vilken metod som fungerar, att vara envis och beslutsam. Hundrackarn är ju duktig, det VET jag ju!

Andra övningen för dagen var apportering på vatten. Jag tycker Mixo fixar det bra. Det vi hela tiden måste tänka på är att vara med när han ska gå i, han har även här ofta en åsikt om var det bästa stället att kliva i är - men, det tycker jag verkligen går åt rätt håll. Inlevereringarna går mycket bra.
Thord och Marit tycker att jag kan kosta på mig ett och annat glädjetjut - det kanske de har rätt i. Det kan ju hända att han mycket väl kan klara av sådant beröm nuförtiden utan att få överslagshandlingar, som det varit tidigare, som följd - glädjefnatt. Det ska jag prova i min stilla ensamhet - så får vi se, var det leder.

Därefter var det dags för landmarkeringar igen. Dold kastare - måste fixeras, lokaliseras.
Kommer in och levererar i hand, svanstippen viftar allra ytterst när han lämnar av, det tycker jag är gulligt och ett tecken på att det är rätt så trivsamt att komma in och vara hos matte.
I sådana här situationer med andra hundar närvarande återfår Mixo tendenserna att göra en båge på väg in med apporten, alltså är inte inlevereringarna helt befästa. Detta ska jag ha ögonen lite extra på när vi tränar framöver. Marith gav mig en teori, som jag ska beakta när vi tränar så får vi se...vad det ger.

Dag 2 - börjar med sök. Detta står vi över. Jag känner att det är ett så nytt moment, där man använder mycket av hundens självständighet, vilket är en av Mixos starka sidor (på gott och ont). jag vill nog känna att varje nytt moment fungerar bra i inlärningsmiljö, innan vi lägger på störningar. Mixo har lärt mig att han funkar bäst så. Ska man ge sig in i nytt tillsammans med andra, så bör matte vara i topptrim, jag var rätt trött och inte så taggad....Inte i form för konfliktlösning alls...Vi hinner nog

Däremot fick vi tillfälle att lära sig att vara uppbunden i skogen, när andra arbetar. Jag tog verkligen tillfället i akt till detta. Vilket inte är helt lätt.
När jag tagit  beslutet att inte delta i momentet, märkte jag vad det bubblade upp funderingar kring upplägget av fältarbetet i mig, fick tillfälle att diskutera detta, så det kändes ändå bra.
Roligt att Mixo var 98% tyst trots att andra hundar inte är det. Han försökte få igång lite distanslek med skall, detta fick han inget ut av, så det projektet lade han ned, BRA träning!

Vattenapportering 3ggr med 1,2 kg apport. Bra arbete av Mixo!
Landmarkering - skott och kastare . Första försöket har jag en känsla av att Mixo förväntade sig en dummie från apportkastaren , men fick en glimt av den verkligt kastade ändå. Men den markeringen blev det ingen ordning på. Mera än att han kommer på inkallning.
Vi gjorde om det hela - bra jobb. Beröm på vägen in - inte nåt översvallande, men ändå. Vad händer?? Jo då kommer hela hunden upp i famnen med dummisen, så mycket kan det bli av lite....Men kul är han!
Dags för vattenapportering igen - vid myrkant. Mixo behövde lite övertalning för att gå i när det gungade under fötterna och det inte fanns nån botten, men det gick bra och att komma in också.

Under slutgenomgången så rullade Mixo ihop sig och somnade. DET har aldrig hänt tidigare, så nog var han utsliten allt.

Tack Thord och Marith, med Marie och Arne, för en bra helg!
Att få möjlighet till inkvartering med middag och diskussion med "mötesordning"....:-) var toppen!