Sitt - ställande -kontakt 061208
Jag har börja träna sitt (VA????). Jo ialla möjliga situationer. Jag fick en tanke när jag såg på veckans Gokväll - hundstund, med Bodfältskan.
Min tanke är att han faktiskt vid "skarpa lägen" oftast "fryser", innan han tar sig för med något.
Jag har ju noterat att jag även när det var som jobbigast (ja- VAR!), så kunde jag hellre få stopp på distans än att få honom att släppa fokus på det intressanta (olämpliga, tycker matte). Att ha ett sitt, som komplement till min skvallerträning och inkallning.
Sitt stanna, är han ju bra på! Och har alltid varit, där vet han inget annat. Ett sådant sitt, när faran finns bilvägen/tåget etc närmar sig, kan ju vara något...Huvudsaken då är ju att det blir stopp! Inget annat. Jag kan ju gå dit sedan. Alternativt, han har ju aldrig felat på en inkallning ifrån sittande...Så då kan jag ta det sedan...om jag vill. Helt enkelt lite tankar om säkerhet och strikt ansvar.
Ställande. Jag har tränat ytterligare, på att det skall komma på sekunden när jag säger det (Anna-Lena tycker att jag är lite utav en perfektionist, av nån anledning). Ja vår altan är 20 cm från marken. Jag går rakt fram, även över nivåskillnaden. När jag skymtar Mixos tassar mot kantan i ögonvrån, kommenderar jag STÅ, och vips! Tack vare lite gratishjälp från kanten, så försvinner det sista halvsteget också.
Kontakt. Hur det nu än är... så kollar MIxo upp mot mitt ansikte typ var 10-15 steg när vi är ute och går i koppel nuförtiden. Kopplet är slakt och han har inget kommando, men gör så ändå. BRAVO!! Han håller då ofta blicken några steg, han får alltid beröm för detta.
Jo - och kopplet. Jag trodde ju att kopplegången skulle rätta till sig tack vare den mörka årstiden.När jag alltmera är hänvisad till att vandra på byvägen. Så blev det oxå. Han har inga högt uppskruvade förväntningar, och går heller inte med återhållen galopp.
PÅ det hela taget rätt så nöjd.
Imorgon är det avslutning på Tävlingslydnadskursen.
Tove är piggare!
Min tanke är att han faktiskt vid "skarpa lägen" oftast "fryser", innan han tar sig för med något.
Jag har ju noterat att jag även när det var som jobbigast (ja- VAR!), så kunde jag hellre få stopp på distans än att få honom att släppa fokus på det intressanta (olämpliga, tycker matte). Att ha ett sitt, som komplement till min skvallerträning och inkallning.
Sitt stanna, är han ju bra på! Och har alltid varit, där vet han inget annat. Ett sådant sitt, när faran finns bilvägen/tåget etc närmar sig, kan ju vara något...Huvudsaken då är ju att det blir stopp! Inget annat. Jag kan ju gå dit sedan. Alternativt, han har ju aldrig felat på en inkallning ifrån sittande...Så då kan jag ta det sedan...om jag vill. Helt enkelt lite tankar om säkerhet och strikt ansvar.
Ställande. Jag har tränat ytterligare, på att det skall komma på sekunden när jag säger det (Anna-Lena tycker att jag är lite utav en perfektionist, av nån anledning). Ja vår altan är 20 cm från marken. Jag går rakt fram, även över nivåskillnaden. När jag skymtar Mixos tassar mot kantan i ögonvrån, kommenderar jag STÅ, och vips! Tack vare lite gratishjälp från kanten, så försvinner det sista halvsteget också.
Kontakt. Hur det nu än är... så kollar MIxo upp mot mitt ansikte typ var 10-15 steg när vi är ute och går i koppel nuförtiden. Kopplet är slakt och han har inget kommando, men gör så ändå. BRAVO!! Han håller då ofta blicken några steg, han får alltid beröm för detta.
Jo - och kopplet. Jag trodde ju att kopplegången skulle rätta till sig tack vare den mörka årstiden.När jag alltmera är hänvisad till att vandra på byvägen. Så blev det oxå. Han har inga högt uppskruvade förväntningar, och går heller inte med återhållen galopp.
PÅ det hela taget rätt så nöjd.
Imorgon är det avslutning på Tävlingslydnadskursen.
Tove är piggare!
Kommentarer
Trackback