GOLDENBROTHERS

Idag så har jag börjat tänka framåt i apporteringen.



Mixo kan gripa
Mixo kan kallas in med apport i munnen
Han kan följa mig vid sidan, i alla möjliga gångarter.
Han kan håll fast

Det han inte kan är biten från gripandet och fram till metrarna framför mig, då måste jag väl någongång börja bygga in den biten. Projekt flytta stigen alltså.

I vågaprojektet-skall jag våga lite mera.
Igår fick jag klart för mig att det är ett inlärt beteende hur han hanterar dummies med handtag, i kort markeringssituation.
Undrar just ja om hantolkar mitt start "ja" som ett "stick och ta den där och gör vad du vill-lek eller nåt", eftersom det har hänt flera än fyra ggr (vilketi Mixos värld är en sanning - tills motsatsen är bevisad).
I gripandet har jag lärt in apport, lugnt och vänligt.
Anledningen till att jag vågade kolla hur landet låg (fastän jag inte har råd med flera missar)
Är att han apporterar ju ta mig sjutton allt annat; flaskor, handskar, koppel, krukor, hinkar, vattenkannor, lekslangen etc.

Medan dummien blir en leksak- och att han har väldigt lätt för att lära in situationer.

Idag läste jag Svartbergs avsnitt om apportering. Enligt han skall apportföremålet ligga med kortsidan mot hunden, vilket gör att den måste vrida sig halvt på väg tillbaka i o m gripandet, belöna detta! Alltså vridandet tillbaka, var tesen.
Eftersom klickern funkar bra på Mixo, skall väl inte det vara något problem.
Men snacka helgardering. Har hört talas om erfarna förare som bygger startramper åt sina hundar. Så det kan jag oxå göra - undvika att det blir fel! Jag byggde ett V av fårstängslet, med ena skänkeln 8m, och den andra således 42 m. Det är ju samma stängsel som vi tränar ÖVER på, men det blir ändå en begränsning. 
 
Först gjorde jag vanlig målträning en gång, med muggen, placerad i spetsen på V:et. Därefter några korta gripanden med dummien i rätt läge. Sedan placerade jag extern belöning, bakom mig (belöningsriktningen!!!) och började träningen. Trot eller ej, i o m att dummien ligger placerad så som den gör, så vänder han upp mot mig i om gripandet, KLICK!! (lönebesked, lön bakom matte), full fart in lämnar med viftande svans och tittar "vad får jag nu??". "Vad gör vi sen??". Med så små medel, kan man kanske landa rätt.

Vad jag har fått lära mig tack vare Mixo. Jag får verkligen gå en annan väg. En mycket krokig. Hoppas att jag kan få till slutmålet ändå. Fast jag får vandra på nya stigar.

Fotgående tränade vi också, några över och inkallningar. Allt gick bra. Nu vill jag träna med störningar av andra inom en mycket snar framtid igen. Det är liksom då man får ut ev kvitton på hur vi eg ligger till.

Värst av allt: Vi hade med lekknuten ut på lägdan och bara gladapporterade med, fantastico! Har ALDRIG KUNNAT GENOMFÖRAS tidigare. 5-6 kast, varav ett blev heltokigt. Och då fick jag praktisk användning av dirigeringstecknen. Han kunde då oxå, han tog tecken i en leksituation, fann föremålet, plockade upp och rusade till mig! Kan detta vara min hund???