Mountainbike igen 070828
Grannen har fått låna min "tantcykel", hon behöver den att sätta sin barnstol på.
Den tiden i livet har passerat för mig, så i utbyte har jag fått hennes, ja-just det; en riktigt mountainbike!!!
Nya möjligheter i terrängen öppnar sig!
Den tiden i livet har passerat för mig, så i utbyte har jag fått hennes, ja-just det; en riktigt mountainbike!!!
Nya möjligheter i terrängen öppnar sig!
Agility ACTION!!! 070827
Igår var vi på kurstillfälle ett.
Det var exakt precis så in i BOMBEN KUUUL, för oss, som jag misstänkt!
Mixo inledde förstås med ett race, men med sin nya COOLA matte, så hamnade vi på talbar fot rätt kvickt. Får även tacka Borderterriern Charlie för hjälpen! Charlie tycker INTE om andra ynglingar som lever rövare.
Mixo fällde in svansen och bak öronen, och DÅ som en skänk från ovan räddades han av mattes inkallnings signal.
Tänk vad skönt, att matte talade om vad jag skulle göra!
Finns det verkligen hundar som inte uppskattar att bekanta sig genom lek???? (Förvirrad Mixo!)
Och sedan kom det förlösande - Mixo blev inviterad av en tik till aktivitet, vad passade då min gode herre på att göra??? JO- gå till matte!!! En gång till blev han sugen, på denna livliga dam (Kandidat till Mrs Sp G ???), och då råkade jag ha pipan i munnen, och blåste stopp, inget tänk, bara ren reflex. Och kors i taket!!! Han lyssnade!!
Vi tränade på två hindertyper, hopp och tunnel.
Gick som en dans, kan man väl säga :-)! Vad härligt att inte anpassa nedåt för en gångs skull, utan uppåt.
Mixo och jag har ju klickern, belöningskoppar, tecken gratis.
TRe hinder i följd gick bra, det som är ... at tänka VAR jag ska vara för att hinna med till avslutet...
Där visade det sig att vi har stor nytta av den intränade stadgan!
Det gick verkligen fint. Och KUL, för oss båda.
Mitt huvudsyfte med detta är att se om hundrackaren kan lära sig att jobba i grupp med en uppgift utan att störas ut totalt. Vi får väl se hur det går med det. Själva momenten tror jag kommer att gå som en dans!
Ser verkligen fram emot nästa gång, nu ska jag träna att "handla" honom från högersidan oxå, både Mixo och jag är mest vana vänster, men en del trix har vi ju från höger, så det går nog, med lite träning!!
Det var exakt precis så in i BOMBEN KUUUL, för oss, som jag misstänkt!
Mixo inledde förstås med ett race, men med sin nya COOLA matte, så hamnade vi på talbar fot rätt kvickt. Får även tacka Borderterriern Charlie för hjälpen! Charlie tycker INTE om andra ynglingar som lever rövare.
Mixo fällde in svansen och bak öronen, och DÅ som en skänk från ovan räddades han av mattes inkallnings signal.
Tänk vad skönt, att matte talade om vad jag skulle göra!
Finns det verkligen hundar som inte uppskattar att bekanta sig genom lek???? (Förvirrad Mixo!)
Och sedan kom det förlösande - Mixo blev inviterad av en tik till aktivitet, vad passade då min gode herre på att göra??? JO- gå till matte!!! En gång till blev han sugen, på denna livliga dam (Kandidat till Mrs Sp G ???), och då råkade jag ha pipan i munnen, och blåste stopp, inget tänk, bara ren reflex. Och kors i taket!!! Han lyssnade!!
Vi tränade på två hindertyper, hopp och tunnel.
Gick som en dans, kan man väl säga :-)! Vad härligt att inte anpassa nedåt för en gångs skull, utan uppåt.
Mixo och jag har ju klickern, belöningskoppar, tecken gratis.
TRe hinder i följd gick bra, det som är ... at tänka VAR jag ska vara för att hinna med till avslutet...
Där visade det sig att vi har stor nytta av den intränade stadgan!
Det gick verkligen fint. Och KUL, för oss båda.
Mitt huvudsyfte med detta är att se om hundrackaren kan lära sig att jobba i grupp med en uppgift utan att störas ut totalt. Vi får väl se hur det går med det. Själva momenten tror jag kommer att gå som en dans!
Ser verkligen fram emot nästa gång, nu ska jag träna att "handla" honom från högersidan oxå, både Mixo och jag är mest vana vänster, men en del trix har vi ju från höger, så det går nog, med lite träning!!
STOPP! 070819
Följande går definitivt framåt, märk väl i ostörd miljö.
Stoppsignalen, personbästa idag, när Mixo svävar fritt fram över nejden, riktad mot det gamla välkända "här kan man nog hitta ben" stället.
"Nya" signalen låter mera som pfiitt. oCh på 75 håll tvärstannar älsklingen och tittar på mig, med svepande svans.
KLICK och braaaaaaoch kom så racar vi med krov och godis. Numera kan jag trigga igång ett race som beröm, och DET är KUL vill jag lova!!!
Kontakt- han börjar nästan bli "omansam" med att stanna och vända upp, när han är fri. Otroligt med tanke på att han ifjol helst skulle vara i lina, för att lyssna överhuvudtaget.
Pissandet, revirmarkerandet, har ökat märkvärt sedan kastreringssprutan lämnat oss :(. Mindre på känd mark men ÖKAT i nya miljöer. Idag var Disa/Drivas tomt helt omarkerad "hur kan man ha det på det sättet??? Mixo styrde snabbt upp det" Det bor en hormonstinn yngling i denna gula kropp.
Men... snart är det färdigt med det....
DÄR satt den! 070818
Eftersom jag fått mig tillsänd en freestyle film...
så har jag tagit mig an uppgiften att få Mixo att bakåtvänd backa in under mig, när jag står bredbent.
Detta med klicker och operant inlärningär verkligen hans melodi.
Han måste som komma på själv vad det är jag vill, då går det bra.
Först (i torsdags..evigheter sedan...:) ställde jag frågan till mina träningskompisar..Har ni någon idé på HUR man ska locka honom att göra det.
Sus tipsade om att han kan ju backa hur långt som helst, tyx det som, vid sidan, då borde ju det gå.
Ja just det... Dessutom backar han ALLTID ut från toaletten, där har vi en smal gång. Han kommer oftast in, eftersom dörren lätt går upp av sig själv, och jag har i alla tider påstått att jag vill vara själv på toa. Jag "jagar"-på lek ut honom och han backar ut.
Där , i den gången håller jag på att klicka in detta oerhört värdefulla moment. Idag så kunde han genomföra det även på en skogsstig...
Under kvällspasset, när allt går lätt som en plätt ;-)
Så glömde jag ryggsäcken med diverse föremål i, en bit bort på stigen, skickade Mixo på ett linjetag att hämta den. DÅ var det någon som gnuggade geniknölarna, vill jag lova. Men till sist, när han klurat klart så kom han mycket stolt in till mig med ryggan. Varför hämta en sak i taget, när man kan bära ett helt ihopsamlat gäng samtidigt??
Vi var nämligen på väg ned till ån, det ställe med riktigt svåra kanter, eftersom bävern håller till där om våren. Det är som "gångar" här och där, så hundarna måste verkligen klättra för att ta sig upp. I övrigt är det vass i området.
Tänkte att det var då 17, om han kan tänka ut själv att han ska backa in under mig, men inte att han ska äntra vattnet med en apport i munnen.
Från början valde han att simma över, greppa och ta bron tillbaka. Två ggr...
Nähä tänkte jag, men lade ingen mera vikt vid det. Gick själv över bron för att plocka upp de övertaliga bollarna.
Då kommer Mixo in till min vänstersida och har "Klickerblicken", ni som sett den vet vad jag talar om.
-Vill du mera?
-Ja...typ
Jag kastar över en boll, och hunden efter, griper, går upp och. Ja A-L.:...rullar (!!!), men med IS i magen och klickern i beredskap, så väntar jag...Det syntes att han eg ville göra rätt, bara han kommer på VAD (sådan är klickerblicken)
Slutar rulla, söker, söker , söker bollen (som försvann ur gapet i samband med rullningen)titt som tätt, i söket tittar han frågande på mig och "fryser". Frysandet har jag lärt mig är ungefär som när hästarna tuggar, att han tänker...djupt och länge.
Ett tu tre så griper han bollen, vänder sig mot mig, och får sitt efterlängtade KLICK. Då gick han prövande mot strandkanten och jag ger mitt beröm av värde 9 (hahahanna) "RÄTT"-BRA-RÄTT". Betyder ungefär "på rätt väg, fortsätt så"
Toppen killen!!!! Första gången du klarade av att alldeles på egen tass klura ut vad det är jag vill från andra sidan åkanten.
DÄR satt den!
Mixo var sugen på ännu mera, men jag besinnade mig och stoppade ner bollen i fickan.
Vi får prova igen en annan dag.
Inte illa för att vara 8 månader.
Konstiga hund, men ack så kär
så har jag tagit mig an uppgiften att få Mixo att bakåtvänd backa in under mig, när jag står bredbent.
Detta med klicker och operant inlärningär verkligen hans melodi.
Han måste som komma på själv vad det är jag vill, då går det bra.
Först (i torsdags..evigheter sedan...:) ställde jag frågan till mina träningskompisar..Har ni någon idé på HUR man ska locka honom att göra det.
Sus tipsade om att han kan ju backa hur långt som helst, tyx det som, vid sidan, då borde ju det gå.
Ja just det... Dessutom backar han ALLTID ut från toaletten, där har vi en smal gång. Han kommer oftast in, eftersom dörren lätt går upp av sig själv, och jag har i alla tider påstått att jag vill vara själv på toa. Jag "jagar"-på lek ut honom och han backar ut.
Där , i den gången håller jag på att klicka in detta oerhört värdefulla moment. Idag så kunde han genomföra det även på en skogsstig...
Under kvällspasset, när allt går lätt som en plätt ;-)
Så glömde jag ryggsäcken med diverse föremål i, en bit bort på stigen, skickade Mixo på ett linjetag att hämta den. DÅ var det någon som gnuggade geniknölarna, vill jag lova. Men till sist, när han klurat klart så kom han mycket stolt in till mig med ryggan. Varför hämta en sak i taget, när man kan bära ett helt ihopsamlat gäng samtidigt??
Vi var nämligen på väg ned till ån, det ställe med riktigt svåra kanter, eftersom bävern håller till där om våren. Det är som "gångar" här och där, så hundarna måste verkligen klättra för att ta sig upp. I övrigt är det vass i området.
Tänkte att det var då 17, om han kan tänka ut själv att han ska backa in under mig, men inte att han ska äntra vattnet med en apport i munnen.
Från början valde han att simma över, greppa och ta bron tillbaka. Två ggr...
Nähä tänkte jag, men lade ingen mera vikt vid det. Gick själv över bron för att plocka upp de övertaliga bollarna.
Då kommer Mixo in till min vänstersida och har "Klickerblicken", ni som sett den vet vad jag talar om.
-Vill du mera?
-Ja...typ
Jag kastar över en boll, och hunden efter, griper, går upp och. Ja A-L.:...rullar (!!!), men med IS i magen och klickern i beredskap, så väntar jag...Det syntes att han eg ville göra rätt, bara han kommer på VAD (sådan är klickerblicken)
Slutar rulla, söker, söker , söker bollen (som försvann ur gapet i samband med rullningen)titt som tätt, i söket tittar han frågande på mig och "fryser". Frysandet har jag lärt mig är ungefär som när hästarna tuggar, att han tänker...djupt och länge.
Ett tu tre så griper han bollen, vänder sig mot mig, och får sitt efterlängtade KLICK. Då gick han prövande mot strandkanten och jag ger mitt beröm av värde 9 (hahahanna) "RÄTT"-BRA-RÄTT". Betyder ungefär "på rätt väg, fortsätt så"
Toppen killen!!!! Första gången du klarade av att alldeles på egen tass klura ut vad det är jag vill från andra sidan åkanten.
DÄR satt den!
Mixo var sugen på ännu mera, men jag besinnade mig och stoppade ner bollen i fickan.
Vi får prova igen en annan dag.
Inte illa för att vara 8 månader.
Konstiga hund, men ack så kär
Sådan matte, sådan hund 070817
Sena mornar och sena kvällar, det är VÅR melodi det.
Det är inte första gången jag tänker att Mixo är som bäst när det skymmer. Och NEJ! Det beror inte på att man blir mera skumögd och inte ser allt han gör...;-)
Både han och jag är mera på tårna då (den som vill kan få filosofera över hönan/ägget igen, :))
Vilket samspel. Ett fotgående som för Gudar, inkallning i högsta fart och vänder på en femtioöring i luften för att hitta position och bara ser ut som "MERA"!!!
Har varit i Sollefteå och Bowlat ikväll, med familjen och extrafamiljens yngsta-Nils (15 år). Nils ställer upp mycket för oss, med lite blandat; badar med Kalle, fiskar med honom så att jag kan träna Mixo, bär soffor och annat. Då är det kul att kunna bjuda på något tillbaka ibland. Först åt vi middag på en toppen restaurang, som jag kan rekommendera: ErikZons kök, på Storgatan. Trevlig personal, det visade sig att det var en gammal elev som var kock (tänka att de börjar bli vuxna nu, de jag haft i skolan...). Trevlig miljö, rent, snyggt, enkelt. Bra pris: Fläskfilé, med nån god krydda, rostad potatis, sås och grönsaker, 88:-. Toppenservice!
Bowlingen gick bra för mig, jag var i ledningen rätt så länge, men det var väl skönt för min man att han till sist gick om i poäng.
Det visade sig att det är Schäfer SM i Sollefteå i helgen.
Det är inte första gången jag tänker att Mixo är som bäst när det skymmer. Och NEJ! Det beror inte på att man blir mera skumögd och inte ser allt han gör...;-)
Både han och jag är mera på tårna då (den som vill kan få filosofera över hönan/ägget igen, :))
Vilket samspel. Ett fotgående som för Gudar, inkallning i högsta fart och vänder på en femtioöring i luften för att hitta position och bara ser ut som "MERA"!!!
Har varit i Sollefteå och Bowlat ikväll, med familjen och extrafamiljens yngsta-Nils (15 år). Nils ställer upp mycket för oss, med lite blandat; badar med Kalle, fiskar med honom så att jag kan träna Mixo, bär soffor och annat. Då är det kul att kunna bjuda på något tillbaka ibland. Först åt vi middag på en toppen restaurang, som jag kan rekommendera: ErikZons kök, på Storgatan. Trevlig personal, det visade sig att det var en gammal elev som var kock (tänka att de börjar bli vuxna nu, de jag haft i skolan...). Trevlig miljö, rent, snyggt, enkelt. Bra pris: Fläskfilé, med nån god krydda, rostad potatis, sås och grönsaker, 88:-. Toppenservice!
Bowlingen gick bra för mig, jag var i ledningen rätt så länge, men det var väl skönt för min man att han till sist gick om i poäng.
Det visade sig att det är Schäfer SM i Sollefteå i helgen.
Med en dåres envishet 070816
RR träning på Krokvågsmoan i kväll - temat var fält.
Innan träningen var Mixo och jag ensamma på plats, för att bekanta oss med den nya marken, så att det skall vara avklarat innan själva träningen börjar (social nyfikenhet-stor,socN)
Under den promenaden passade jag på att träna inkallning, Mixo på väg ut,och stoppsignal, Mixo på väg in.
Magic Johnsson gjorde oss uppmärksamma på stopp-handens läge vid stopp, på väg in. Vis av detta så går allt så mycket lättare. :)
Vi inleder varje träningspass med en önskerunda - där var och en får önska hur de skulle vilja ha kvällen upplagd.
För min del önskade jag EN träningskompis till fältet som skulle kunna gå åt ett annat håll och träna, lägga upp efter principen motivation.
Leija och hennes matte Mia, ville oxå ha motivationsfält. Så vi slog följe. Leija och Mixo har bara träffats någon enstaka gång tidigare, men det funkade ändå bra, med Mixomått mätt.
Mixo gjorde ett BRA arbete, inga apporteringsnekanden, inga rundor med apporten i munnen, inga avvikanden från arbetsområdet.
Vi arbetade varannan gång och delade upp arbetspasset i två halvlekar, med fikapaus i mitten.
I min önskerunda fanns oxå att ställa upp träningskompisarna på linje. Den miljö som Mixo funkar sämst i.
Idag ville jag kolla av om han kan följande framför linjen.
1. äta ur min hand
2. göra godissök vänd från gruppen
3. godissök vänd mot gruppen
4. cirkuskonster av alla de slag (slalom, hopp över ben, backa...etc). Rubriceras som lek med matte.
5. Kampleka med matte (som går bra i ostörd miljö)
pkt 1-4 går jättebra, men på pkt 5 fixar han det inte, utan beter sig då precis som när han i helgen avvek från arbetet, via kompisen Viska, som eventuellt har kunna ställa upp på ett "Rescue me", men inte det! (social självkänsla-Låg)
Då vet vi det.
Efter det konstaterandet så gjorde jag lite till av pkt 2-4, så att det sista vi minns från linjen är KUL, i syfte att stärka honom framför linjen tillsammans med mig.
Så-nu vet jag /vi ungefär hur vi kan jobba med det. Och just detta går faktiskt inte att träna utan villiga kompisar, oändligt tacksam mot dessa, som snällt ställer sig på rad och beskådar "clowneriet".
Helgens sura äpple har sjunkit undan, och landat. Jag känner att jag nu fått lite mera svart på vitt att mycket av det jag trott stämmer, men det känns mera seriöst nu, att det är som det är. Jag vet mera vad det är jag har att brottas emot.
Jag strävar på, så får vi se vad det blir, med en dåres envishet.
Träningskvällar anpassade efter Mixo-funkar ju bra för Mixo. Vi har KUL.
Det kanske är som med mitt jobb- det är de elever som innebär utmaning som jag är bäst på att hantera...
Särskilt efter det att diagnosen är fastställd, då brukar det gå rätt bra med eleverna, när man har en liten "karta" över var "bunkrarna" finns. PÅ lärarfackspråk- en diagnos, åtgärdsplan och inlärningssvårigheter. I yrket heter det att det är upp till pedagogen att finna ett sätt att hitta till eleven. Sedan kan inte alla bli genier, för då krävs det rätt genetisk sammansättning därtill. Men alla kan komma en bit, som att tex klara av vardagsmatematiken.
Sug på det filosofiska inlägget. ;-)
Dessutom har jag gjort en ny åldersbestämning på Mixo, han är inte dryga två år, han är 8 månader. Hör en bok nu skriven av "Souad", den heter Levande Bränd. Souad är arabisk kvinna, hon berättar att man inte räknar så noga på ålder i hennes hemland, utan mera efter mognad. Det tycker jag passar mig just nu, så då tar jag till mig den sanningen.
//Hälsar matte som börjat få upp näsan ovanför vattenytan igen.
Innan träningen var Mixo och jag ensamma på plats, för att bekanta oss med den nya marken, så att det skall vara avklarat innan själva träningen börjar (social nyfikenhet-stor,socN)
Under den promenaden passade jag på att träna inkallning, Mixo på väg ut,och stoppsignal, Mixo på väg in.
Magic Johnsson gjorde oss uppmärksamma på stopp-handens läge vid stopp, på väg in. Vis av detta så går allt så mycket lättare. :)
Vi inleder varje träningspass med en önskerunda - där var och en får önska hur de skulle vilja ha kvällen upplagd.
För min del önskade jag EN träningskompis till fältet som skulle kunna gå åt ett annat håll och träna, lägga upp efter principen motivation.
Leija och hennes matte Mia, ville oxå ha motivationsfält. Så vi slog följe. Leija och Mixo har bara träffats någon enstaka gång tidigare, men det funkade ändå bra, med Mixomått mätt.
Mixo gjorde ett BRA arbete, inga apporteringsnekanden, inga rundor med apporten i munnen, inga avvikanden från arbetsområdet.
Vi arbetade varannan gång och delade upp arbetspasset i två halvlekar, med fikapaus i mitten.
I min önskerunda fanns oxå att ställa upp träningskompisarna på linje. Den miljö som Mixo funkar sämst i.
Idag ville jag kolla av om han kan följande framför linjen.
1. äta ur min hand
2. göra godissök vänd från gruppen
3. godissök vänd mot gruppen
4. cirkuskonster av alla de slag (slalom, hopp över ben, backa...etc). Rubriceras som lek med matte.
5. Kampleka med matte (som går bra i ostörd miljö)
pkt 1-4 går jättebra, men på pkt 5 fixar han det inte, utan beter sig då precis som när han i helgen avvek från arbetet, via kompisen Viska, som eventuellt har kunna ställa upp på ett "Rescue me", men inte det! (social självkänsla-Låg)
Då vet vi det.
Efter det konstaterandet så gjorde jag lite till av pkt 2-4, så att det sista vi minns från linjen är KUL, i syfte att stärka honom framför linjen tillsammans med mig.
Så-nu vet jag /vi ungefär hur vi kan jobba med det. Och just detta går faktiskt inte att träna utan villiga kompisar, oändligt tacksam mot dessa, som snällt ställer sig på rad och beskådar "clowneriet".
Helgens sura äpple har sjunkit undan, och landat. Jag känner att jag nu fått lite mera svart på vitt att mycket av det jag trott stämmer, men det känns mera seriöst nu, att det är som det är. Jag vet mera vad det är jag har att brottas emot.
Jag strävar på, så får vi se vad det blir, med en dåres envishet.
Träningskvällar anpassade efter Mixo-funkar ju bra för Mixo. Vi har KUL.
Det kanske är som med mitt jobb- det är de elever som innebär utmaning som jag är bäst på att hantera...
Särskilt efter det att diagnosen är fastställd, då brukar det gå rätt bra med eleverna, när man har en liten "karta" över var "bunkrarna" finns. PÅ lärarfackspråk- en diagnos, åtgärdsplan och inlärningssvårigheter. I yrket heter det att det är upp till pedagogen att finna ett sätt att hitta till eleven. Sedan kan inte alla bli genier, för då krävs det rätt genetisk sammansättning därtill. Men alla kan komma en bit, som att tex klara av vardagsmatematiken.
Sug på det filosofiska inlägget. ;-)
Dessutom har jag gjort en ny åldersbestämning på Mixo, han är inte dryga två år, han är 8 månader. Hör en bok nu skriven av "Souad", den heter Levande Bränd. Souad är arabisk kvinna, hon berättar att man inte räknar så noga på ålder i hennes hemland, utan mera efter mognad. Det tycker jag passar mig just nu, så då tar jag till mig den sanningen.
//Hälsar matte som börjat få upp näsan ovanför vattenytan igen.
Sommaren börjar ta slut...070815
Sitter och surfar efter sommarens sista dans i Hällesjö.
Nu är det ett år tills det börjar igen.
Har fått lite skämtsamma tips om att kombinera mina intressen hund/ dans.
Tack för uppmuntrande idéer iaf
:-)
Nu är det ett år tills det börjar igen.
Har fått lite skämtsamma tips om att kombinera mina intressen hund/ dans.
Tack för uppmuntrande idéer iaf
:-)
Att en enda enkelmarkering kan göra en matte SÅ glad! 070814
En av mina kollegor, oss mattelärare emellan, brukar säga att allt är som en Sinuskurva, upp och ned och upp och ned....
Man kan inte annat än att hålla med!
I torsdags åkte Marie, Ylva och jag, tillsammans med våra hundar ned till Roslagen för att träna och jaga (!) i dagarna tre.
Vi bodde förnämligt hemma hos Monica Thoresson, Viltvårdarns kennel. TACK!!! Lasse stod för träning och upplägg. Cilla var hemma med valpar och annat på farmen, vi sågs till middagarna.
För Mixos och min del var dagarna, återigen i Roslagen, rena disastern, en ren katastrof! Sinuskurva ned
Fredagen började vi med en gruppövning, som baserades på minnesbilder. Mixo gör NADA riktigt. Detta föranledde att vi under en stund på eftermiddagen fick träna ensamma med Lasse. Resultatet blir något bättre, men ändå inte 100 :(. Sinuskurva mera ned
LÖrdagen, anslöt även Lava och Fia (IRL :) och Dino med matte Hanna (tillika vår mentalbeskrivare för drygt ett år sedan).
Vi hade ett par Bumperboys till träningshjälp, kul!
DOCK så faller Mixo helt in i gamla mönster, och därmed även hans förtvivlade matte :(. Eller vad kom först hönan eller ägget???)
Jodå, han är fast i skott, går fot på linjen, tyst och fin.
Men det hjälper föga när inte apporterna kommer tillbaka hem :(
Efter lunch diskuterades Mixos (och mitt) beteende.
Metoder, analyser...men ändå "been there, done that"
Söndagen inleddes med en duvjakt. Måste erkännas att jag efter en timmas nattsömn, kl 4,30 på morgonen, undrade om jag själv hade bestämt att jag ville stiga upp då?!
Kul och intressant, gav mersmak. Jag har ju faktiskt både bössa, licens och jägarexamen, så nu blir det till att slipa till formen. Det skulle verkligen vara kul att själv kunna jaga.
Mixos första objekt var en duva som föll, rätt nära oss, med mycket flax. STOR retning, kan man väl lugnt påstå.
Till en början visste jag inget om hur man skulle bete sig på "passet", men det klarnade under dagen. Det skiljer sig ju lite från älgpass, som är min enda tidigare erfarenhet.
Mixo hade heller ingen aning om något-de första duvorna sköts på ett annat pass för Viska/Jod. Mixo låg ihoprullad och sov, även när det small längre bort.
MEN efter den första apporten var Magikern på tårna (fast ändå tyst och stilla!).
Första duvan Mixo fick uppdraget att hämta gick det hårt åt. Ha själv!!! Fast jag kunde hämta honom relativt snabbt och han kom och lämnade av den illa tilltygade pippin till matte.
Behöver jag säga att jag tänkte SUCK!!! (hur djup kan en sinuskurva bli??????????????)
Ny chans: Lasse hade markerat bra och jag och Mixo gick tillsammans ut i kopplet och apporterade den duvan, som gick fint. Därefter fick Mixo och jag sitta under ett träd, rätt så länge. Lasse var längre fram under ett annat träd.
När vi satt under vårt träd, passade jag på att klicka in Mixo på upptag av duvan. Hade liksom inget annat för oss.
Det tror jag blev bra.För vi fick en tredje chans: Lasse sköt ytterligare en, men den fick ligga innan vi hämtade den. Ingen apportering i samband med skottet alltså. Duvan låg bara några meter nere i ett gräsfyllt dike, visst sökarbete behövdes, men då var det direkt grepp och till matte :) . Sinuskurva upp!
Sedan fick vi i uppdrag att söka av ett område, där det rådde tveksamhet om något ramlat ned eller inte. Det var det inte. Men grejen är den att Mixo var så himla duktig, fokuserad, hörsam och höll sig inom de ramar jag anvisade. För att kunna säkerställa att inget finns måste man ju veta att man sökt av allt. Just denna bit av dagen är JAG jättenöjd med, det syntes att han visste vad närsök var.
Hela jaktdagen jobbade vi på tu (jajaja, Lasse hade ju viss betydelse också *LER*) man hand. Då är vi minsann kontanta, och det fungerar betydligt bättre.
Lunch hemma hos Lasse och Cilla. Hanna och Fia anslöt. Hanna hade verkligen funderat över Mixo och erbjöd att vi skulle få vara med henne för att lite klura ut vad det egentligen sitter i att det blir så fel.
Det kändes verkigen att HAnna tog mig och oss på allvar nu. Hon var superproffsig, lät oss göra små övningar, tittade och kommenterade. Under samtalet framkom det också att hon hade tittat mycket på oss även under lördagen.
Övningarna utfördes med en helt utarbetad Mixo, men man kunde ändå se att Mixo har sina brister, ungefär där jag trott. Hanna tror inte att det är omöjligt, men svårt och tidskrävande.
Det är svårt att återge precis hur vi pratade, därför låter jag bli. Men ändock kan jag väl säga att jag har rätt i det att nya platser/andra okända ekipage ställer till det för oss i apporteringen (och hönan /ägget spökar igen).
Inget var egentligen NYTT för mig, men ...tufft..... Sinuskurva ned.
Tack Hanna för att du satt ord på mina tankar.
Cilla, uppfödaren, är mycket klok och ansvarstagande när vi pratar om det hela. Jag tycker att Cilla ställer upp på ett föredömligt sätt, kan inte önska mig mera.På olika sätt har hon under ett års tid, erbjudit mig olika lösningar. Saken är den, att Mixo, hur han än är och vilka tillgångar/brister han än har. Är en helt underbar hund, för hela vår familj. Där för får saker och ting vara som dom är.
Mina planer på Mixo som en jaktprovshund är nu begravda under ett tjockt lager IS. Därmed alla kurser i jakt också.
Detta föranledde att jag avstod från eftermiddagen jakt och har sedan dess slickat mina sår. FRam till i kväll...
Då Ragunda Retrievers hade utlovat uppvisning i samband med en Jakt och hunddag på Granngården i Hammarstrand. Jag hade lovat att vara med, men kände efter helgen att NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ-glöm det, så jag hoppade av mitt speaker uppdrag, som Anne var snäll och tog istället. (fast ett visst underhållningsvärde kanske skulle vara värt något det med).
Tänk vad man kan ändra sig när pressen släppt. Jag kunde väl visa lite lydnad istället. Och i samband med att klickern är med så ser det ju alldeles utrmärkt ut. Så jag anslöt till uppvisningen, när den i princip var slut, folk började droppa av... då gick jag ut på lägdan och körde lite lydnad/cirkuskonster, gick jättebra! Glad pigg, följsam vovve! Sinuskurva upp!
Sedan fick han och Viska släppa loss och leka. DÅ kommer det!!!
Utforska HELA området!!! (social nyfikenhet-stor)Matte lugn, det är inhägnat område, 200 x 150 m.
Och vad får Mixo SE till sin stora förskräckelse????
"KOSSOR!!!!!!!!!!!!!!!!!" på andra sidan stängslet!!! Skälla, skälla, skälla, springa, springa, springa "FY bubblan!! Matte har du sett???" Larm, larm, larm!!!! (social självkänsla -låg)
.....hm....hm...matte verkar inte bry sig, hon står och pratar med Ylva, och Viska - helt oberörd....mystiskt tycker magiske mixo. För säkerhets skull så joggar jag lite till, så känns det bättre.
Så där ja! Avklarat.
Området, check!
Kossor, check!
Skönast av allt: jag tog det lugnt. Jag vet vad han gör och varför han gör det, ingen var i omedelbar fara.
Halloj morsan! Allt kollat, nu kan jag jobba.
Började med en gladapport! När hunden kan leka i en situation den känt sig otrygg i, kan man börja jobba. Har jag lärt mig.
Nu kommer anleningen till rubriken:
Mixo klarade den markering vi fick alldeles utmärkt!
Trots att folk "såg", skrattade, undrade om det var en vallhund??Jag kunde slå bort det (för första gången- tack Hanna!)
Dags för enkelmarkeringen-galant! Fart ut, söker intensivt, för det var inte så lätt, det hade synts på de tidigare hundarna (vindstilla i högt, tätt gräs). Griper och galopperar in, jippi!! Det leker vi på!! Sinuskurva upp!
Summa: Mixo är Mixo och jag ska fortsätta träna honom, vi har ju en hel del kul i goda vänners lag. Jag hoppas kunna hjälpa honom att klara av att jobba i miljöer av olika slag. Jag har en tidsplan på detta- en lång sådan.
Vi fortsätter vår påbörjade bana.
När den utsatta tiden har passerat ska jag utvärdera.
Någonstans inom mig vet jag att jag lyckas föra fram en tidigare skottberörd hund till pris på prov och även praktisk jakt. Även det tog TID, mycket TID. Skillnaden var väl att jag började i andra änden, på nåt sätt.
Life goes on................................
Man kan inte annat än att hålla med!
I torsdags åkte Marie, Ylva och jag, tillsammans med våra hundar ned till Roslagen för att träna och jaga (!) i dagarna tre.
Vi bodde förnämligt hemma hos Monica Thoresson, Viltvårdarns kennel. TACK!!! Lasse stod för träning och upplägg. Cilla var hemma med valpar och annat på farmen, vi sågs till middagarna.
För Mixos och min del var dagarna, återigen i Roslagen, rena disastern, en ren katastrof! Sinuskurva ned
Fredagen började vi med en gruppövning, som baserades på minnesbilder. Mixo gör NADA riktigt. Detta föranledde att vi under en stund på eftermiddagen fick träna ensamma med Lasse. Resultatet blir något bättre, men ändå inte 100 :(. Sinuskurva mera ned
LÖrdagen, anslöt även Lava och Fia (IRL :) och Dino med matte Hanna (tillika vår mentalbeskrivare för drygt ett år sedan).
Vi hade ett par Bumperboys till träningshjälp, kul!
DOCK så faller Mixo helt in i gamla mönster, och därmed även hans förtvivlade matte :(. Eller vad kom först hönan eller ägget???)
Jodå, han är fast i skott, går fot på linjen, tyst och fin.
Men det hjälper föga när inte apporterna kommer tillbaka hem :(
Efter lunch diskuterades Mixos (och mitt) beteende.
Metoder, analyser...men ändå "been there, done that"
Söndagen inleddes med en duvjakt. Måste erkännas att jag efter en timmas nattsömn, kl 4,30 på morgonen, undrade om jag själv hade bestämt att jag ville stiga upp då?!
Kul och intressant, gav mersmak. Jag har ju faktiskt både bössa, licens och jägarexamen, så nu blir det till att slipa till formen. Det skulle verkligen vara kul att själv kunna jaga.
Mixos första objekt var en duva som föll, rätt nära oss, med mycket flax. STOR retning, kan man väl lugnt påstå.
Till en början visste jag inget om hur man skulle bete sig på "passet", men det klarnade under dagen. Det skiljer sig ju lite från älgpass, som är min enda tidigare erfarenhet.
Mixo hade heller ingen aning om något-de första duvorna sköts på ett annat pass för Viska/Jod. Mixo låg ihoprullad och sov, även när det small längre bort.
MEN efter den första apporten var Magikern på tårna (fast ändå tyst och stilla!).
Första duvan Mixo fick uppdraget att hämta gick det hårt åt. Ha själv!!! Fast jag kunde hämta honom relativt snabbt och han kom och lämnade av den illa tilltygade pippin till matte.
Behöver jag säga att jag tänkte SUCK!!! (hur djup kan en sinuskurva bli??????????????)
Ny chans: Lasse hade markerat bra och jag och Mixo gick tillsammans ut i kopplet och apporterade den duvan, som gick fint. Därefter fick Mixo och jag sitta under ett träd, rätt så länge. Lasse var längre fram under ett annat träd.
När vi satt under vårt träd, passade jag på att klicka in Mixo på upptag av duvan. Hade liksom inget annat för oss.
Det tror jag blev bra.För vi fick en tredje chans: Lasse sköt ytterligare en, men den fick ligga innan vi hämtade den. Ingen apportering i samband med skottet alltså. Duvan låg bara några meter nere i ett gräsfyllt dike, visst sökarbete behövdes, men då var det direkt grepp och till matte :) . Sinuskurva upp!
Sedan fick vi i uppdrag att söka av ett område, där det rådde tveksamhet om något ramlat ned eller inte. Det var det inte. Men grejen är den att Mixo var så himla duktig, fokuserad, hörsam och höll sig inom de ramar jag anvisade. För att kunna säkerställa att inget finns måste man ju veta att man sökt av allt. Just denna bit av dagen är JAG jättenöjd med, det syntes att han visste vad närsök var.
Hela jaktdagen jobbade vi på tu (jajaja, Lasse hade ju viss betydelse också *LER*) man hand. Då är vi minsann kontanta, och det fungerar betydligt bättre.
Lunch hemma hos Lasse och Cilla. Hanna och Fia anslöt. Hanna hade verkligen funderat över Mixo och erbjöd att vi skulle få vara med henne för att lite klura ut vad det egentligen sitter i att det blir så fel.
Det kändes verkigen att HAnna tog mig och oss på allvar nu. Hon var superproffsig, lät oss göra små övningar, tittade och kommenterade. Under samtalet framkom det också att hon hade tittat mycket på oss även under lördagen.
Övningarna utfördes med en helt utarbetad Mixo, men man kunde ändå se att Mixo har sina brister, ungefär där jag trott. Hanna tror inte att det är omöjligt, men svårt och tidskrävande.
Det är svårt att återge precis hur vi pratade, därför låter jag bli. Men ändock kan jag väl säga att jag har rätt i det att nya platser/andra okända ekipage ställer till det för oss i apporteringen (och hönan /ägget spökar igen).
Inget var egentligen NYTT för mig, men ...tufft..... Sinuskurva ned.
Tack Hanna för att du satt ord på mina tankar.
Cilla, uppfödaren, är mycket klok och ansvarstagande när vi pratar om det hela. Jag tycker att Cilla ställer upp på ett föredömligt sätt, kan inte önska mig mera.På olika sätt har hon under ett års tid, erbjudit mig olika lösningar. Saken är den, att Mixo, hur han än är och vilka tillgångar/brister han än har. Är en helt underbar hund, för hela vår familj. Där för får saker och ting vara som dom är.
Mina planer på Mixo som en jaktprovshund är nu begravda under ett tjockt lager IS. Därmed alla kurser i jakt också.
Detta föranledde att jag avstod från eftermiddagen jakt och har sedan dess slickat mina sår. FRam till i kväll...
Då Ragunda Retrievers hade utlovat uppvisning i samband med en Jakt och hunddag på Granngården i Hammarstrand. Jag hade lovat att vara med, men kände efter helgen att NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ-glöm det, så jag hoppade av mitt speaker uppdrag, som Anne var snäll och tog istället. (fast ett visst underhållningsvärde kanske skulle vara värt något det med).
Tänk vad man kan ändra sig när pressen släppt. Jag kunde väl visa lite lydnad istället. Och i samband med att klickern är med så ser det ju alldeles utrmärkt ut. Så jag anslöt till uppvisningen, när den i princip var slut, folk började droppa av... då gick jag ut på lägdan och körde lite lydnad/cirkuskonster, gick jättebra! Glad pigg, följsam vovve! Sinuskurva upp!
Sedan fick han och Viska släppa loss och leka. DÅ kommer det!!!
Utforska HELA området!!! (social nyfikenhet-stor)Matte lugn, det är inhägnat område, 200 x 150 m.
Och vad får Mixo SE till sin stora förskräckelse????
"KOSSOR!!!!!!!!!!!!!!!!!" på andra sidan stängslet!!! Skälla, skälla, skälla, springa, springa, springa "FY bubblan!! Matte har du sett???" Larm, larm, larm!!!! (social självkänsla -låg)
.....hm....hm...matte verkar inte bry sig, hon står och pratar med Ylva, och Viska - helt oberörd....mystiskt tycker magiske mixo. För säkerhets skull så joggar jag lite till, så känns det bättre.
Så där ja! Avklarat.
Området, check!
Kossor, check!
Skönast av allt: jag tog det lugnt. Jag vet vad han gör och varför han gör det, ingen var i omedelbar fara.
Halloj morsan! Allt kollat, nu kan jag jobba.
Började med en gladapport! När hunden kan leka i en situation den känt sig otrygg i, kan man börja jobba. Har jag lärt mig.
Nu kommer anleningen till rubriken:
Mixo klarade den markering vi fick alldeles utmärkt!
Trots att folk "såg", skrattade, undrade om det var en vallhund??Jag kunde slå bort det (för första gången- tack Hanna!)
Dags för enkelmarkeringen-galant! Fart ut, söker intensivt, för det var inte så lätt, det hade synts på de tidigare hundarna (vindstilla i högt, tätt gräs). Griper och galopperar in, jippi!! Det leker vi på!! Sinuskurva upp!
Summa: Mixo är Mixo och jag ska fortsätta träna honom, vi har ju en hel del kul i goda vänners lag. Jag hoppas kunna hjälpa honom att klara av att jobba i miljöer av olika slag. Jag har en tidsplan på detta- en lång sådan.
Vi fortsätter vår påbörjade bana.
När den utsatta tiden har passerat ska jag utvärdera.
Någonstans inom mig vet jag att jag lyckas föra fram en tidigare skottberörd hund till pris på prov och även praktisk jakt. Även det tog TID, mycket TID. Skillnaden var väl att jag började i andra änden, på nåt sätt.
Life goes on................................
KALLE MED BOLLEN
Börje Halin fångade Kalle på en bild, som bara ÄR Kalle.
Kolbjörnsjön 070805
Ett gäng var i Kolbjörnsjön. Vid kaffebordet hemma hos oss lade vi upp lite planer, när man samlas så här, från olika ställen, kan det vara bra att gå igenom vad var och en ville träna.
Nu ska vi se om jag minns...
Ulla och Pärla ville träna främst avlämningarna, men även en del annat.
Camilla och Sigge var i första hand ute efter att få ett släpspår draget.
Helena och Kicka ville pröva att apportera trut, på olika sätt.
Marie och Jod, ville till största delen vara passiva, lika för
Birgitta och Nelly.
Mixo och jag ville träna linjetag, uppblandat med annat, för att kunna jobba i grupp. Vatten, t ex, kanske rent av med vilt...
Foto: Börje Halin
Samlade, mitt under dagen
Mixo fick börja, med en LÅNG på vattnet, för att pumpa ur honom det värsta av energin =)
Allt viltarbete skulle vänta till dummiearbetet var slut, så Höghedarna fick gå ut först.
Direkt på vattenarbetet fick Mixo linjetag enligt tre-stegs modellen med minnet, Anna-Lenas. Det gick riktigt bra.
Parallellt med detta jobbade Nelly på vattnet.
Jag är nöjd med att Mixo jobbar tillsammans med mig, även om någon annan pysslar med annat, bra och nyttig träning.
Vila
Mixo passiv, medan jag kutar runt med lite släpspår med andra. Ibland sitter han fast, ibland lös med kommando. Funkar skitbra!
Mixos nästa moment var linjetag enligt trestegs modellen: Kast-kvack, hämta, samma område, bara kvack-hämta. So far so good!! Men när tredje gången kom, med "bara" blind, vek han av åt höger, och drog en liten sväng. Han verkar inte förstå "Har jag inte hämtat där nog???!!!" Någon osäkerhet infinner sig, han litar inte tillräckligt på mitt tecken och löser det hela på sitt sätt. Men det gick ändå bra att lösa upp och få tillbaka honom i arbete.
Vi funderade lite , Helena och jag, och bestämde oss för att göra om, jag minns inte riktigt HUR, men vi löste det tillsammans med Mixo, på ett bra sätt.
Vila
Vattenarbete - and på vatten-enkelmarkering. Bra, men Mixo hade en väg upp på andra sidan, och sprang hela vägen till matte med fågeln, vilket var en bit runt. Inget att säga om, men det var inte vad jag eg hade tänkt.
"Smart hund!", tyckte Börje. Jag bara nickar i samförstånd =)
Nytt försök:
Nu var Ulla beredd på andra sidan, hon gav Mixo kommandot UT, när han visade tecken på att gå upp på land igen, vilket han hörsammade och levererade snyggt och prydligt i mattes hand, innan han skakade sig!!
Vilt på vatten-NO PROBLEM!
En omgång till med linjetag hann vi med under dagen, som också gick hyfsat.
Jag känner ändå med dem, att det behöver upprepas och upprepas.
På det stora hela :NÖJD! En bra dag, trevliga hjälpsamma människor i god stämning och Mixo klarar Sitt eget jobbutan att flippa ur och leva rövare med de andra!
Pussgurka!
Mera verkstad än ord, just nu :) 070805
Birgitta, Börje och hundarna är här. Vi tränar och babblar.
Idag var vi sex ekipage i Kolbjörnsjön.
Från alla möjliga håll. Alltifrån Järfälla till Rödön, skitkul!!!
Mixo fixade dagen bra.
Vi strävar på med linjetagen på land.
Ännu inte i hamn, men ändock på väg.
Använde and på vatten idag, till honom.
Han klarade det jättebra!
Skall skriva mera en annan dag.
Veckan har även innehållit provupplägg, med allt vad det innebär, av provet Nkl i Lit. Kul och lärorikt!
Hamnade ju på Goldenklubbens prov-prov kväll, som uppläggare och ledare, tillsammans med Ylva och Marie. Även det kul, om än oplanerat. Gick ändå bra. Fast Mixo kunde inte delta, han var skadad, men nu är det bra igen, don´t worry!
Återkommer!!
Idag var vi sex ekipage i Kolbjörnsjön.
Från alla möjliga håll. Alltifrån Järfälla till Rödön, skitkul!!!
Mixo fixade dagen bra.
Vi strävar på med linjetagen på land.
Ännu inte i hamn, men ändock på väg.
Använde and på vatten idag, till honom.
Han klarade det jättebra!
Skall skriva mera en annan dag.
Veckan har även innehållit provupplägg, med allt vad det innebär, av provet Nkl i Lit. Kul och lärorikt!
Hamnade ju på Goldenklubbens prov-prov kväll, som uppläggare och ledare, tillsammans med Ylva och Marie. Även det kul, om än oplanerat. Gick ändå bra. Fast Mixo kunde inte delta, han var skadad, men nu är det bra igen, don´t worry!
Återkommer!!