GOLDENBROTHERS

Härförleden när vi var i Bispgården och tränade, så uppdaterades jag på att Mixo...hur det än är med allt annat är en outstanding Markör! Jag vet det ju egentligen...men har fokuserat på att försöka få bättre flyt i sökarbetet och inte på att utveckla markeringsarbetet.
Vid det tillfället så provade vi på trippelmarkering på "riktigt" om man säger så...och ja- nog 17 har han kapacitet för att klara av det.
Det kan inte vara en slump att han "råkar" hamna i vind och lyckas med någon meter när - ofta, nästan alltid.

Kanske det är så att jag ska satsa på att utveckla den sidan hos honom

Så idag gjorde vi ett pass med knöliga markeringar. Och eftersom jag vill jobba med avstånd, är ensam och att Mixo har en mera positiv attityd med skott å kast, så använder jag apportkastaren.

Första övningen var en dubbel, på linje. eller på rad efter varandra, om man hellre vill uttrycka det så.

skott ett- med canvas dummieen och skott två med ägget, vilket gör att den närmast oss ligger längst bort i minnet...
I skicket ut mot det Mixo siktat in sig på, så ligger ju Canvasen, så lämpligt, stoppsignal å sök- ringar in och hem -i galopp. Sedan var det lite tilt med ägget - men vi löste det.

Så till trippelarbetena.





Jag använde mig av canvasen på alla- så jag gissar avstånd på ca 25-40 m.

LJ har siat om att den markering som finns i mitten av en trippel oftast är den som hundarna kommer ihåg minst.

Den första och sista skjuter jag i lövverk, varav den sista även kommer över ett dike och ned i nåt blött där. Det blir således den som bärgas först. Det är riktigt klurigt att finna den- Mixo håller sig omedelbart i rätt område, kring rätt träd, men den ligger lite gömd, så han får trilskas ett tag- vilket bara är skojsigt tycker Mixo.

In med den och mot den andra så inträffar något MYCKET MÄRKLIGT (i Mixos lilla värld). Grannens lilla son, 2,5 år, med hörselkåpor på i full färd med att vara publik till våra övningar har en strid med sin mor om huruvida det är möjligt att göra eller inte. Under visst larm lämnar dom sedermera platsen. Inget ont om det - sånt är fullt normalt att det händer saker i världen som man inte vet om innan.

Jag börjar ju känna min hund, och vet att det i såna här lägen när han "fryser" av saker i miljön egentligen inte innebär att han läggar av uppgiften för alltid. Han behöver "bara" samla sig lite. Efter detta dramatiska inslag i apportletandet finner han ingen annan råd än att göra det som sig bör i mera "stressade" situationer - likt denna. En avstickare för att uträtta nr 2.

Därefter tar han sikte på markering nr 1, in i galopp och därefter direkt på den i mitten och levererar in den snyggt, snabbt å prydligt!

Tyvärr kan man på prov inte ha detta tålamod med "spöken" som alltid finns i olika former - men han kan!!

Vi byter nu miljö, eller går i andra änden på samma rektangulära vall och utför i stort sett samma trippel, med den skillnaden att terrängen sluttar vilket gör att dummisarnas nedslagsplatser blir dolda, på två av tre.

Nr 3, ringar tre varv runt. Men finner och kommer in . Då ser man att han har koll på de andra.Han sneglar mot dem...något jag sett även på en nära släkting till Mixo...de gör på i stort sett exakt samma sätt. Å då vet man - han har koll!

Det luriga här är att vara såpass med att han inte byter "objekt" när han ringar, det är ju inte alltför långt emellan dem. En annan sak jag tänker på är att jag vänder mig i riktning mot nästa dummie i samband med att han lämnar av, så att riktningen är klar. Ger honom några sekunders betänketid innan nr 1 hämtas - klockrent, men där har vi ju ändå en referens.

Lyxliret kommer riktigt på den i mitten- den svåra- som inte heller har nån referens. Han går rakt på, ja med mindre än 50 cm "fel". Helt fantastiskt!

BACON status!!!! Vilken markör - på riktigt hög nivå, vill jag nog sträcka på mig å säga. Vad synd att det annars inte riktigt håller ihop....Men markera DET är kul det!!

Jag försöker få in bilder - men går bet helt plötsligt