Magiskt!

Erbjöd mig idag att ta svärfars lilla Tusshund (läs blandrasgolvmopps skitsöt!) Julle med på vår fotvandring genom skogen. Hundstackarn måste ju få springa lös någongång!!

Lilla Julle har inte fått så stor erfarenhet av livet...det kan innehålla ljud, andra hundar, t ex snabbfotade stora Gula hundar.

Mixo började med ssmå ( i Julles värld GIGANTISKA) lekinviter, med den påföljden att Julle tog skydd mellan sin husses fötter, vilket inte visade sig vara någon direkt säker plats. Kloklippar tanten (jag) var tryggare, hon tyx ha bukt med monstret!

Julle har ingen koll på inkallning - inte så konstigt...med tanke på vad han får lära sig. Men hans ägare är överförtjusta iaf. DÅ visar det sig att Mixo är det säkra kortet!!Visslar så kommer Mixo och Julle efter som en studsande boll.
Mixo gav rätt snart upp sina inviter (!!!) och lommade iväg efter skogsbilvägen.
Det var som om han inte iddes ta hand om denna tönt till hund, som inte är med på det minsta lilla skoj.
Mixo blev som en farbror(!). Kan det vara först gången i hans liv att han känner jag ÄR äldre jag ÄR den som är tryggast av oss två. "Ta det lugnt du lillen, gubben Mixo håller ordning, och matte är rätt bra hon med-men kom ihåg att det är HON&JAG, du är bara på besök"
Har aldrig sett Mixo bete sig med värdighet tidigare - men så var det idag.
Magiskt!

Kommentarer
Postat av: fia

Vi var och tränade apportering tillsammans med en ung flat och en ung labbe förra helgen, och när jag träffade labbens
matte senare i veckan berättade hon glatt hur hon beskrivit för sin mamma att "det var med en goldentik som uppförde sig så värdigt..." Är nog första gången för Lavas del också, i alla fall som någon utomstående noterat... ;))

2008-03-20 @ 08:12:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback