Bräcke Hockey och "JAKT" på skidor med Mixo 080210
Dagen började med resa till Bräcke. Kalle hade 2 matcher. en mot ÖIK och en mot Bräcke -99.
Kalle spelade visst med de som är ett år äldre idag, Bräcke -98.
Det är faktiskt riktigt kul att åka och titta. De är helt suveräna på att ta hand om sina pojkar i laget, tränaren Marcus, är helt suverän. Följande sitter på väggen! Tycker verkligen att de lever upp till detta.
Kalles lag förlorade sin match, men av de mål som laget fick in så lyckades Kalle pillra in två. Det är kul att se hur han börjar räknas och bli räknad med i laget.
Svårt att få fast honom på bild i spel, men en bild beställde jag uppifrån läktaren.
När vi kom hem så var vädret LJUVLIGT. Jag laddade ryggan med dummies och tog på mig skidorna och skidade neröver markerna.
Har sett ett bra ställe att träna på, det är tät granskog, så det är nästan ingen snö under granarna.
Jag utmanar mig själv genom att inte ens ha med mig något koppel längre.
Efter några km når vi träningsplatsen (även rådjur tycker det är praktiskt med barmark-tyx det som).
Efter gårdagens återfall, så ville jag ut och testa om vingarna bär. Jag tänkte ungefär så här "nu ska vi ut och jaga" och då kan det hända lite olika saker...uthållighet är ett av mina ledord nuförtiden.
vid station ett
Mixo får stanna, jag går bakom ett träd 20 m bort, kastar en markering som landar dolt i en gran.
Innan jag går tillbaka och skickar Mixo så kastar jag ut ett 2motivationsfält bakom honom. Därefter går jag och skickar honom på den första markeringen.
Han går i rätt 2område" och söker en liten stund, men sedan finner han, kommer inte tillbaka direkt rakt på mig utan sneddar lite genom fältet, men bara någon meter.
Därefter är det dags för det fria söket. De två närmsta finner han rätt så omedelbart, syns väl när han får vind på dem. Innan han ger sig i kast med nr tre så försvinner han ut i periferin (oklart hur långt bort). Jag kallar in, stoppar honom mitt i området och ger uppdraget att söka på nytt. Därefter är jag mera noga med att hålla honom i området, han är rätt så bra på att lyssna på sådant (när vi inte har nåt annat som stör vill säga)
Efter förättat värv så "glömmer "vi, en dummie i närheten av den första markeringsgranen (skadeskjuten??). Mixo ser att jag lämnar (memory) men vi skidar vidare, efter något hundratal meter så skickar jag honom att hämta den. Sådana här övningar tycker Mixo är KUUL, han är riktigt på tå innan han får signal att hämta.
Nu åker vi vidare på "jakten", det blev en sväng fram och åter över Lillsjön, vädret var som sagt ljuvligt!!
Ett stök som är med Mixo är att han kan få upp ett "spår" av vad som helst, typ skoter, människa?, kort sagt vad som helst (i min människovärld alltså) När han får något dylikt i näbben så sätter han ned näsan och ÖKAR farten, det är främst på fartsträckor som raka stigar, skoterspår etc, som detta inträffar. DÅ är det långt in till stoppknappen. Han springer inte så länge på det viset, 70-100m. Men det är enormt irriterande, att han inte kan lyssna på mina tillsägelser direkt!! Det är som att spårandet i sig är så oerhört givande, så att det är helt oväsentligt att man inte finner nåt. Idag så bestämde jag mig för att hitta ett sätt att nå in i hjärnbarken även nu. Jag bytte kommando från "NEJ", inkallning...(med mera måste jag erkänna ;-))till: SSSSSSSSSSStanna. Vid första försöket så gick det så där, men på fjärde femte, så var bromssträckan betydligt kortare. Det måste nog tilläggas att jag valde utmanande sträckor för att kolla av om min nya tanke gav nåt. Det händer alltså inte normalt sett, så många ggr per utevistelse.
Nu är vi framme vid jaktstation två (uthållighet)
Mixo parkeras ute på sjön, 50-70 m från "strandkanten". Jag skidar in och kastar ut ett fält.
Därefter skidar jag ut och skickar Mixo in att leta. Det är alltså en bra bit att springa innan man ska koppla på näsan. De två första gick bra. På den första fick jag kalla in honom, han tycktes fortsätta leta med den första i munnen(diskvalificerande fel...).
Jag klockade oss och de två första hade tagit ungefär 7 minuter att leverera in. Det var inte ett lätt jobb, men jag har för avsikt att nöta på och verkligen kräva att han skulle fortsätta, det finns mera som matte vill ha! Nr tre tog en stund, men däremot nr 4 var det en stolt kille som kom in med, men då var det trötta ögon (20 minuter). Sista skidade jag in och skulle hämta själv, men Grabben hade koll på läget och var före mig till den. Belöning med tokapporter! Mixo är fortfarande glad och studsar runt mig och Dummisarna när jag busar med honom!
Ett rejält träningspass - men inget mot en riktig jakt.Det var fränt att se hur han ökade igen efter att ha gått ned sig lite.
Totalt var vi ute i 11/2-2 timmar.
sådana här pass är inget man gör varje dag-eller ens ofta. Men någon gång tror jag att det kan vara bra att träna på att öka-orka. Så synd att ingen annan kan se - hur ska vi någonsin kunna bli bedömda? När han störs ut så av andra faktorer??!! Trist
Antingen mognar vi in i det -eller så inte- kul har vi tillsammans iaf =)
Ready, steady, GO!!!
Kalle spelade visst med de som är ett år äldre idag, Bräcke -98.
Det är faktiskt riktigt kul att åka och titta. De är helt suveräna på att ta hand om sina pojkar i laget, tränaren Marcus, är helt suverän. Följande sitter på väggen! Tycker verkligen att de lever upp till detta.
Kalles lag förlorade sin match, men av de mål som laget fick in så lyckades Kalle pillra in två. Det är kul att se hur han börjar räknas och bli räknad med i laget.
Svårt att få fast honom på bild i spel, men en bild beställde jag uppifrån läktaren.
När vi kom hem så var vädret LJUVLIGT. Jag laddade ryggan med dummies och tog på mig skidorna och skidade neröver markerna.
Har sett ett bra ställe att träna på, det är tät granskog, så det är nästan ingen snö under granarna.
Jag utmanar mig själv genom att inte ens ha med mig något koppel längre.
Efter några km når vi träningsplatsen (även rådjur tycker det är praktiskt med barmark-tyx det som).
Efter gårdagens återfall, så ville jag ut och testa om vingarna bär. Jag tänkte ungefär så här "nu ska vi ut och jaga" och då kan det hända lite olika saker...uthållighet är ett av mina ledord nuförtiden.
vid station ett
Mixo får stanna, jag går bakom ett träd 20 m bort, kastar en markering som landar dolt i en gran.
Innan jag går tillbaka och skickar Mixo så kastar jag ut ett 2motivationsfält bakom honom. Därefter går jag och skickar honom på den första markeringen.
Han går i rätt 2område" och söker en liten stund, men sedan finner han, kommer inte tillbaka direkt rakt på mig utan sneddar lite genom fältet, men bara någon meter.
Därefter är det dags för det fria söket. De två närmsta finner han rätt så omedelbart, syns väl när han får vind på dem. Innan han ger sig i kast med nr tre så försvinner han ut i periferin (oklart hur långt bort). Jag kallar in, stoppar honom mitt i området och ger uppdraget att söka på nytt. Därefter är jag mera noga med att hålla honom i området, han är rätt så bra på att lyssna på sådant (när vi inte har nåt annat som stör vill säga)
Efter förättat värv så "glömmer "vi, en dummie i närheten av den första markeringsgranen (skadeskjuten??). Mixo ser att jag lämnar (memory) men vi skidar vidare, efter något hundratal meter så skickar jag honom att hämta den. Sådana här övningar tycker Mixo är KUUL, han är riktigt på tå innan han får signal att hämta.
Nu åker vi vidare på "jakten", det blev en sväng fram och åter över Lillsjön, vädret var som sagt ljuvligt!!
Ett stök som är med Mixo är att han kan få upp ett "spår" av vad som helst, typ skoter, människa?, kort sagt vad som helst (i min människovärld alltså) När han får något dylikt i näbben så sätter han ned näsan och ÖKAR farten, det är främst på fartsträckor som raka stigar, skoterspår etc, som detta inträffar. DÅ är det långt in till stoppknappen. Han springer inte så länge på det viset, 70-100m. Men det är enormt irriterande, att han inte kan lyssna på mina tillsägelser direkt!! Det är som att spårandet i sig är så oerhört givande, så att det är helt oväsentligt att man inte finner nåt. Idag så bestämde jag mig för att hitta ett sätt att nå in i hjärnbarken även nu. Jag bytte kommando från "NEJ", inkallning...(med mera måste jag erkänna ;-))till: SSSSSSSSSSStanna. Vid första försöket så gick det så där, men på fjärde femte, så var bromssträckan betydligt kortare. Det måste nog tilläggas att jag valde utmanande sträckor för att kolla av om min nya tanke gav nåt. Det händer alltså inte normalt sett, så många ggr per utevistelse.
Nu är vi framme vid jaktstation två (uthållighet)
Mixo parkeras ute på sjön, 50-70 m från "strandkanten". Jag skidar in och kastar ut ett fält.
Därefter skidar jag ut och skickar Mixo in att leta. Det är alltså en bra bit att springa innan man ska koppla på näsan. De två första gick bra. På den första fick jag kalla in honom, han tycktes fortsätta leta med den första i munnen(diskvalificerande fel...).
Jag klockade oss och de två första hade tagit ungefär 7 minuter att leverera in. Det var inte ett lätt jobb, men jag har för avsikt att nöta på och verkligen kräva att han skulle fortsätta, det finns mera som matte vill ha! Nr tre tog en stund, men däremot nr 4 var det en stolt kille som kom in med, men då var det trötta ögon (20 minuter). Sista skidade jag in och skulle hämta själv, men Grabben hade koll på läget och var före mig till den. Belöning med tokapporter! Mixo är fortfarande glad och studsar runt mig och Dummisarna när jag busar med honom!
Ett rejält träningspass - men inget mot en riktig jakt.Det var fränt att se hur han ökade igen efter att ha gått ned sig lite.
Totalt var vi ute i 11/2-2 timmar.
sådana här pass är inget man gör varje dag-eller ens ofta. Men någon gång tror jag att det kan vara bra att träna på att öka-orka. Så synd att ingen annan kan se - hur ska vi någonsin kunna bli bedömda? När han störs ut så av andra faktorer??!! Trist
Antingen mognar vi in i det -eller så inte- kul har vi tillsammans iaf =)
Ready, steady, GO!!!
Kommentarer
Postat av: Susanne
Jag är övertygad om att det kommer - det där att andra också kan få se! Kanske det inledningsvis ska ske på era ordinarie marker - då försvinner ju ett stort störande moment, eller hur? Sen, när det går bra (observera NÄR, inte om...)så går det nog lättare att flytta till ett annat ställe.
Du har ju dessutom redan sett vissa tecken på att han klarar av att jobba tillsammans med andra... när ni var där hemma, eller hur?..
Sen är det väl också så, att just att NI har kul, det är väl ändå den viktigaste biten! :-)
Postat av: Lotten
Jo du har rätt Sus-det funkar ju bra när "gänget" kommer hit till oss, så därför är det väl dax att spänna bågen och försöka få det att funka på andra ställen oxå.
Jag tror att jag inför nästa träff ska se till att han är rejält avmotionerad innan. Så får vi se om DET har en betydlese. Så..det där skidspåret kommer väl till pass, som ligger runt träningsplatsen.
Trackback