GOLDENBROTHERS

Dirigering

vid vattendirigering står 2-3 av de 10 talet elitförarna (jag skrev i elit på söndagen) hela tiden med sin hand i den position som hunden skall ha, så att om hunden sneglar bakåt, så får den direkt direktiv om vad det är som gäller, utan att behöva snurra helt om. Fantastiskt effektivt ffa vid UT skicket, men även åt sidorna. Snitsigt ochmycket lågmält blir det!!

Varför inte göra detsamma på land?

Undras just ja hur stor skillnad det är på min stopphand och min ut-helt om hand, på 50 m håll??!! Jag såg en tjej som nog kanske gör som jag gör-och på henne så var skillnaden minimal på långt håll. Dax att tänka om!

Mat

En erfaren förare och domare som startade på lördagen gick och utfodrade i MYCKET vatten sin hund 1-1/2 timme innan start, han tänker på blodsockerfall etc...låter vettigt, nån som tycker nåt om det?!

Målbildsträningens baksida??

Under lördagen kastade jag en dubbelmarkering, jag som kastare var dold och kasten syntes inte heller så mycket i den terräng vi var, mycket lövsly. Men detta var förstås en av tankarna med just detta.

bara några av de 12 hundar som startade fixade detta, som en dubbelmarkeringsövning. Resterande löste det med dirigering, om de löste det överhuvudtaget.

De flesta klarade den sist kastade, som iofs var en ljus trut. Men många, många gick på den andra i rätt riktning till den först kastade, sniffade runt och släppte sedan den vittringen för att återgå till den plats där det fortfarande doftade av den trut de nyss apporterat. Nu kommer min fundering...

Kan det vara så att man i den träning med målbilder (där man flera ggr skickar hunden till samma område) "lär" hunden att vid tveksamhet, åter gå till samma plats där man nyss varit, där finns det så gott som alltid mera att hämta.

För mycket och för lite skämmer allt..kanske

Under lördagsmiddagen dryftade jag detta med domaren, han funderade oxå över varför det var som det var vid markeringsövningarna, trodde att det låg något i min teori. en annan tanke kan vara att man inför öppenklass fokuserar på dirigeringsbiten i sin träning så starkt att man faktiskt lite grand missar att träna markeringar på land. Just detta med landmarkeringar-att det är svårt visade sig även i elitklass på söndagen.
Tål även det att tänka på.

De olika rasernas överslagshandlingar

Av olika anledningar kan ju en hund, som individ, få mental tilt, orken tar slut helt enkelt. Hur hanterar då raserna detta?!
Av vad jag sett i helgen, om man ska tordas ge sig på en generalisering...

Golden, gör litegrand som Mixo...springer/travar bort en stund för att få  en liten chans att klarna tankarna.
Labben, är till en början så övertänd, så att den springer hejvilt, utan att näsan är på inledningsvis. Från min post såg jag detta. Mest intressant var den hund som de facto sprang på truten inte mindre än fyra ggr, såpass att pippin gungade till. När racet är undanstökat 8klarnade tankar) fungerar de flesta näsor alldeles utmärkt och jobbet kan bli gjort i flygande fläng.
Flat - är den ras som numerärt hanterar pressen genom att helt enkelt gå för hårt åt viltet.

Ingen värdering i nåt av detta-det är bara noterat från en stubbe i skogen.

Farsan o andra släktingar

Vi har fått träffa Sörgoldens Evinrude, pappa Castor och andra Goldisar. Det var riktigt många på plats, förhållandevis. Det är kul, att träffas när man haft kontakt i några år!

Pris-eller inte pris

Inte var det kul att det inte höll provet igenom för oss, det ska jag inte förneka. Men vad många av de startande i alla klasser, som faktiskt inte de heller når till pris. Att det är så många-det har jag aldrig riktigt reflekterat över. Självklart så traor alla, jag inräknat, att det finns en möjlighet att nå pris, annars skulle man väl aldrig starta...eller skulle man det?
Även detta en ny tanke!