GOLDENBROTHERS

Veterinären skickade med oss lite lugnande hem, som jag ska ge Mixo de första dygnen.
Eftersom Helena, vet, är bekant med både mig och hund, befarade att Mixo framöver helgen annars skulle komma att tro att han är Tarzan. Därmed inte ta någon som helst notis om att han är ny"opererad".
Så rätt hon hade...
Redan idag är Tarzan här!
Igår när jag gav honom detta mystiska flytande gula, 1ml (en tusendels liter, pyttelite alltså!), helt enligt doseringen på röret. Var han helt väck, så idag får han bara 0,5 ml. Då är han fortfarande med, men inte helt lost.

Munkorg-ett bra tips.
Mötte en viss förvåning på den lokala djuraffären, innan jag berättade i vilket syfte den skulle användas (hihihihi).
Vissa kontakter har man ju i skyddsbranschen, så jag har lånat en korg.
Växlar mellan den och tratten.

Såret är lite mer svällt idag. Men ser ut att läka.

Nytt i länksidan

Katreringen-avbollningen.
Allt har gått bra för hunden.
Matte däremot -
Nog för att jag är en känslig kvinna med viss dragning åt dramatik, men KÄRA NÅN!

Veterinären är en god vän, så Mixo var i goda händer. Beslutet väl genomtänkt, ledig från jobbet några dagar.

Då-vid frukosten säger sonen (som har liknande dramatiska ådra som sin mor)
"Mamma-ska han vara sövd?"
"Ja"
"Men tänk om de söver han och han aldrig vaknar igen"
(Precis min morgonkänsla, men som jagats på flykten fram till detta ögonblick)
Klämkäckt, med påklistrat leende...
"De gör så MÅNGA sådana här operationer, de vet exakt vad de håller på med. Mixo kommer att vara trött och lite annorlunda några dagar, men snart är han lika glad och pigg som vanligt" (Lurar inte ens mig själv, undrar om Kalle gick på det?).
In till Östersund , träffar veterinären, hon går igenom allt noga, och vi pratar en stund. Jag kan komma tillbaka om en timma. Under tiden somnar Mixo ("precis som när man tar bort en hund"-hör jag en inre röst viska.)
Går ut till bilen och sätter mig för att köra ned på stan och fika/handla lite.
Då fylls mina ögon av tårar (huvudet fylls av skräckscenarion).
Man borde spärras in!!! Jag har själv, alldeles själv, beslutat detta, mitt förstånd sade mig att det kommer att gå bra, men känslorna rusar iväg, utom styfart...knäppskalle!!!)

Det blev fika och ett par nya höstskor till mig.

När jag kom tillbaka, var det inte riktigt klart. De hade fått ge Mixo mera, av vad det nu är de ger, för att han skulle vara sövd.
Han låg och vaknade upp när jag fick komma in. Dock såg jag att han andades (ingen hade alltså av misstag mördat (!) min hund. HAr jag inte nämnt det förut, att någon borde se och läsa färre deckare ;-).

Resan hem var jobbig för Mixo, han pep som en liten valp, och den där tratten, är inte bra alls. Försvinner den om man försöker springa ifrån den?? Koppel på i 14 dagar!

To be continued hälsar Lotten, som har slitit mycket med denna jycke, som också fört med sig att han är mig mycket kär <3

Var tog LÖrdag/Söndag vägen i hundens liv????
Passiv kille, vilket gjorde att han idag var Turboladdad när jag kom hem
På söndag var han ju med på fotboll. Men VILKEN mammagris det blivit. Att husse håller i kopplet och matte filmar fotbollsstjärnan. Det går ju, men vad SKÖNT det är när matte är tillbaka!

En ringar på vattnet effekt till:
Mixos grepp på dummisarna har märkbart förändrats till det bättre. runt 90 % är bra nu, och inte bara på de dummisar som funkast bäst, utan det är bättre, rakt över lixom.
Vi har ju mest gladapporterat någon gång då och då.
Detta verkar ha gjort susen.

I kväll fick han göra ett fält, han såg på när jag lade ut.
10 föremål (dummisar, bollar och KONGEN), i tre "korridorer", ett rutsystem 3*3, plus en längst ut.

Jodå, han skötte det riktigt bra. Bitvis släpper koncentrationen och han fastnar i nåt råtthål istället.
Ett tu tre försvann han bakom en buske, knak och brak!!
Ropade två ggr - nada!!
Just ja! Det är älgjaktstider, och 75 m bort ligger "slaktavfallsplatsen" (eller Björnåteln?, för den som vill-hu!).
Mixo kommer, stolt som en tupp med erövrat byte till matte -nja det såg ut så till en början, men nja...det var nog så att "vill ha själv" tog överhanden, till en början.
Jag tog det lugnt och kallade på honom, från ca 30m. Han släpper bytet, vänder upp mot mig, sätter sedan kurs på den stora skattkistan igen, jag sade lugnt Mixo nej, och visslade.Och då kommer han!!!
DET var värt den (detta låter inte klokt-men det är inte desto mindre sant =) snutt av kycklingfilé, jag hade i fickan!

Måste säga att det var väldans bra gjort!!

Tillsammans vandrade vi bort till fältet igen, och han plockade in några dummisar till, nu var det nästan mörkt, så en boll lämnade vi kvar.

Bravo PlixiPlox!

"Underbart är kort, alldeles för kort..."

Sista kvällen provade vi att "tävla". Hel bana för först gången. Jättekul. Vi har film på det hela, men jag har förlagt kamerakabeln, så jag får inte in det i rätt dator ännu, för att kunna dela med mig.
På det hela taget är jag jättenöjd med kursen av flera skäl:

Mixo klarar, under rubriken ringar på vattnet:

Att inte direkt när han blir avselad kuta runt och hälsa på alla, för att övertyga om sin ofarliga pajaspersonlighet.
Han håller sig till mig!
När jag lägger ned honom, för att själv bygga om banor, så fixar han den platsliggningen oftast bra. Vid två tillfällen har han klivit upp, men blivit förlåten för att han kommer till mig, och lever på intet sätt rövare med någon annan. Tryggast hos matte!
Han håller fokus på mig till 95 %, när han missar, så kan jag utan makemang få tillbaka honom!! Dessutom är han glad!
Belöningarna börjar kunna bytas ut mot saker ist för godis.
Han kan plocka upp kastade leksaker i denna miljö och komma tillbaka med dem, direkt!

Agilityn då?

Jo jättekul!!
Däcket går allt bättre. Tunnlarna har det börjat gå lite troll i. KAN bero på att en av gångerna farbror Charlie kom farandes var efter det att Mixo kom ut ur tunneln. Det är iaf efter det som han går in i tunneln, går nästan igenom, lyckas vända där inne, strax innan utgången och går ut där han kom in. Naturligtvis händer detta SÅ snabbt att jag hör publiken kommentera på filmen "att han hinner vända därinne SÅ snabbt"
Vi får väl ta om det från början. Jag oroar mig inte alls! Han ser bara glad, men lätt förvirrad ut.

När jag ser mig själv på filmen så ser jag vad otroligt mycket som hinner hända innan jag, som förare uppfattar det.
Blickar på hindret, alltså är han redo att hoppa, vilket jag inte ser, innan jag har hunnit blinka har han tittat på hindret (redo att hoppa), på mig (får jag? ge mig klartecken!!), på hindret på mig, på hindret =Hoppar på matte. (VAD vill du då???)KLockade det precis, på ca 2 sekunder händer allt detta. När jag förde honom hade jag inte alls uppfattat alla hans blickar fram och åter.

Sensmoral: Filma mera!!

Nercverna började komma i svajning strax innan nu oxå. Men se att jag kunde tala mig själv till rätta genom att jag vet att det går öve, när vi börjat. Då glömmer jag omvärlden!

Janne är på Golftävling i Klövsjö över helgen. Tove har börjat en ny kurs i PNH. Kalle har avslutat fotbollssäsongen med sitt ordinareie lag, men lyckats nästal sig in hos en högre åldersgrupp, så nu är det ny avslutningsmatch imorgon, med det laget.

I kväll har jag och barnen tagit med oss liggunderlag ut på lägdan nedanför huset. Det är skapligt mörkt ute nu på kvällen. Vi låg ned och tittade på stjärnhimlen. Det är så oerhört vilsamt och fascinerande.
Samtidigt nästan skrämmande vilken oerhörd flygplanstrafik det är (sett ur miljöperspektivet).
Mixo tyckte det var en MYCKET mystisk kvällsaktivitet ochtog tillfället i akt att skrämma bort alla eventuella oknytt med skall. Det var så skönt för honom det var avlarat att han fick ett gammalt välkänt Mr SpG anfall.
De kommer alltoftare igen. Fast nu är de bara KUL! Han avslutar dem alltid med att komma in till mig numera, som för att undra "hänger du inte med morsan-kom igen då!!, Det svänger ju!!"

Som jag tidigare nämnt har Mixo alltid tyckt det varit kul att hoppa upp på stenar, och få olika uppgifter där (i agilityvärlden är det "Bordet")

Omkullfallna tjocka stammar = Bommen

Omkullfallna ostadiga träd = Gungan

Vägtrummor = Tunnel

Idag såg jag nya möjligheter:

En enbuske = Hoppa Långt. Enbuskar här är 50-70 cm höga och en knapp meter i omfång. EJ att jämföra med dem i Kohagen i Solvalla, Edsberg.

En Björkallé = Slalom. Visserligen glest mellan "pinnarna", men rörelsen är ju snarlik.

STOPP och inkallning är alltid med.

En timme i skogen bara försvinner när man har sånt kul sällskap som Mixo!
Det börjar kännas som om jag får en känsla av hur han kommer att bli om några år. En riktig polare! Om jag spelar mina kort väl. Det är ju tur att jag har flera kortlekar. Fast ibland får ju Mixo tag i Jokern =)

Den 26:e ska Mixo kastreras. Bestämt mig har jag gjort. Dyrt tycker jag det är, men det får bli så. Jag har vägt för och emot, och beslutat detta.

Nu när vardagen är här, så hinns det inte skrivas lika mycket.
Barnen har börjat skolan med allt vad det innebär av föräldramöten, träningar och aktiviteter. Janne jobbar i Hälsingland för tillfället, så han är borta under veckorna.
Men Agilityn hinner jag med!!!

Glömde att berätta om de nya hindren, däck (hoppa igenom) och bord (upp och stanna kvar).
I torsdags var det början på kontaktfältshindren, A-hindret.

Instruktören betonar vikten av att börja med att lära in avslutet av hindret. Vilket vi gör genom att sätta två tassar på gräset och resten av kroppen på hindret och belöna detta.

I det stora hela går allt bra. MEN när jag rör mig parallellt med Mixo runt banan, vill han komma in i något liknade fot-positon. Jag kan skicka honom rakt fram i kombinationer, om jag står antingen i början eller slutet. Men  rör jag mig så kommer han in till mig.

Hur ska man säga??!
HUR MAN ÄN VÄNDER SIG SÅ ÄR ARSLET BAK ?!
Fast i Mixos hundhjärna är det ju alldeles naturligt, han har ju i all tid varit uppmanad att hålla sig nära mig på vänster sida. Och NU helt plötsligt, så har matten fått fnatt och han ska hålla ut avståndet. Hunden kan bli konfunderad för mindra...
AJA tror att vi hittar ut ur detta utan större mankemang. Bara kul att filosofera över.

Vidare hade hon, instruktören, en BRA "tänka högt" fundering om hur vi på kursen, utan att peka ut någon. Varit för slarviga med att ta hänsyn till varandra. Första och andra gången var bra, men inte sist.

Vilket jag bara kan skriva under på eftersom Mixo återigen blev anfallen av lille Charlie. Jag tyckte att Mixo och jag redde upp det bra. Jag fullkomligt gav f*n i dem, tills dess att jag såg att Mixo kunde agera normalt igen. Visst kan jag känna med Charlies mattar (det är lill matte som går kursen, och stor matte följer med). Men jag tog först och främst hand om oss.
Ylva frågade mig efter incident två, hur det kändes. Helt sanningsenligt kunde jag säga "Fysiskt oroar jag mig inte alls för Mixo, men frågan är vad han lägger på sig mentalt. Detta får inte hända igen! Han är alldeles för ung. Mixo muckar inte det minsta, han är hos mig och gör det han ska. Problemet är deras (hårdhudad va?!)"

Men visst har jag funderat över saken, jag vill inte att det ska hända igen. Han är så UNG och kan få för sig så mycket. Rådfrågade oraklet Marie och hon kom med råd, som jag följde.

Inför kursen i torsdags så pratade stor matte och jag om det hela, och var ense om att bra kommunikation mellan oss skulle göra det lättare, bl a för lill matte. Alla har rätt att vara med.
Stormatte var så förvånad att Charlie gav sig på Mixo hela tiden. För mig är svaret själklart: han är den enda hanen. Jag berättade även för stor matte att lillmatte hade uppmanat MIG (!) till att ha min hund kopplad hela kvällen, när vi träffats på dagen. Och att jag sagt "Men VARFÖR DÅ??? , det är väl ändå du som har en hund som leker polis, inte jag!" Stor matte sa " Mixo bryr sig ju inte, han vill ju helst komma därifrån och till dig. Det är ju vår lille etterborste, som bråkar".
Nåväl, nu känns det bra. I torsdags hade vi tydlig och rak kommunikation, mellan oss , vi är i olika grupper.

"Halloj-nu ska Mixo hoppa en serie-är Charlie kopplad ?"

"Lotten!! Är du beredd? Nu är Charlie lös och i jobb!"

Varpå jag diskret tog Mixo och ställde mig bakom en tunnel, eller vid ett tillfälle, då de tyckte att C var väldigt PÅ, satte Mixo i bilen.

På detta sätt tror jag att vi slippe mera av detta orosmoment.
Det ska också tilläggas att Charlies mattar nu verkligen tar sitt ansvar. De inser allvaret och tar nu hänsyn på ett bättre sätt.

By the way.
Har DU tillgång till TV3? Kan då uppmana till att titta på en ny serie "ALLT FÖR BYN", som handlar om Hammarstrand. Börjar den 17/9. Jag haINTE Tv3, vilket stör mig ofantligt nu.

I söndags var vi på del 4.
Vi fortsatte med hopp i "form", kan man säga så?!

Det går, men det är först mot slutet, de två sista hindren, av fem, som jag SER att Mixo riktigt är på G. En viss tveksamhet råder. Vi löser det, det tror jag, men ska lura på en alternativ inlärning.

När det gäller slalom-går det framåt!!
Vi har fått den metod som instruktören använt sig av, hon säger själv att det finns flera.
Hennes metod går ut på att VISA vägen, på ett snillrikt sätt.

MEN jag tycker att Mixo, fattar långsamt, jämfört med vad jag är van. Så jag har läst på lite... (oväntat?!)
Naturligtvis finns det en metod för inlärning med operant tänkande. OCH i den står det att det är bäst med hundar som är vana att tänka själva. MIXO!!

Igår började vi med den här hemma, och jag tycker att jag ser denna "attitydförändring", som gör att jag tror MERA på detta, just nu, ska tiläggas.

Vidare - jag ÖNSKAR att jag kunde lägga ut en film på vissa saker av apporteringsarbetet på nätet. Igår så gjorde vi en rätt så avancerad dubbel. Vilken FART han har IN!!!
Jag har trott att Agilityn skulle göra ringar på vattnet, och vad jag kan se nu så är det så.

På agilityplan är han mycket samarbetsvillig och hörsam, min lille vän!

Har sett i Mysaks Blogg att han kompletterat sin tävlingssida. KUL och intressant!! SÅ stolt och glad för Anna-Lena och Mysaks skull =)
Av någon, outgrundlig, anledning så har vår kritik hamnat i tvättmaskinen, och går inte att läsa längre =). Det som inte syns, finns inte!!! =)
Den som tycker sig ana ett spår av avund mellan raderna, läser rätt!  =) Men det är inte missundsam avundsjuka, utan "jag vill också!!!"

Idag fortsatte vi med Långhopp, som jag döpt till välbekanta "ÖVER".
Vi jobbade även med Hopp, i cirkel/velodrom.
Det var lite knepigt för Mixo till en början, men med lite tänk på baklängeskedjning, så fick vi till ett snyggt avslut på kvällens hoppserie.
Slalomgången börjar komma också, trappar ned på hjälperna. Han börjar själv nu, men behöver stöd mot slutet.

STÖRTKUL!!! :))

Långhopp och slalom!
Lika kul och
INGET RACE!!!! På hela träningen.
YIIIHOOO!!

Mixo och jag tog tjuren vid hornen i söndags.
Debut start på inoff jaktprov, dummies.
Det var hela fem startande!
Mixo var en, och Mysak en annan.
Dessa två bröder var nog dagens höjdpunkt respektive bottennapp.
Mysak vann alltihopa!!
Välförtjänt grattis till Mysak o matte! Anna-Lena skriver säkert i sin Blogg hur det hela avlöpte.
Det var höjdpunkten!

Förutom att Mixo nollade, så var jag relativt nöjd med:
1. Nu vet jag att min nervositet rinner av, när vi börjar. Så var det på lydnadstävlingen, och så var det nu!
2. Vattenmarkeringarna gick bra!
3.Landmarkeringen, ok!
4. Riktade söket, perfekt!
5. Avlämningar-alla i hand. Inklusive den markeringspinne med snitsel på som Mixo plockade in. Det var då jag tittade på funktionärerna och undrade om det inte var kutym att sista hunden var en "picking up" hund?!Avdelningen missnöje/anledningen till nollan:
Det fria söket, att kalla det fritt är ett understatement! =). Mixo sprang över halva länet, icke i jakt på dummisar, jodå han fick in fem (av sju). Men det var nog mest för att han råkade springa på dem, inte för att han sökte. En och annan behövdes dessutom flyttas om, för att senare finnas på nytt!
Någon har sagt att hundar inte minns sådant de lämnat. Det må stå för vissa, men min jycke vet VÄL var han drullat bort saker och ting.
Mina inkallnings signaler uppfattdes för dagen som ren information "matte står kvar, så praktiskt, jag kilar förbi där när jag kollat av hela provplatsen".
Som domaren, som tillika är träningskompisen; Marie, uttryckte sig.
"För dagen ur hand....", Samarbete "kan skolas mer..."

Nåja- om man jämför med läget för ett halv år sedan när vi tränade på att överhuvudtaget få in apporterna, så kan vi väl konstatera att det går framåt!

På eftermiddagen blev det annat...