GOLDENBROTHERS

Mixo har tidigare varit ganska ointresserad av föda. Det var inte alla dygn föda var nödvändigt...
Jag tänkte tanken, minns jag, vid den kemiska kastreringen i våras...
" Han visar när han är hungrig... det är inte likt honom"
När sprutan gick ur honom, blev han som vanligt igen . Maten var inte uppäten på morgonen 8och dök då upp igen som repris på kvällen)
Av olika skäl serveras Mixo nattmat- det har blivit så, det funkar bäst.

Nu är det där beteendet med"jag är hungrig" tillbaka. Det är inte hysteriskt, eller jobbigt alls. Det bara "syns", små signaler.

Så nog kan det kanske bli så att... nu kommer snillet spekulerar... (varning!!)

Föda har åkt upp ett snäpp i prioriteringsordningen, eftersom det bollar tänker på, inte går att tänka längre (ja! Mixo KAN tänka  *LER*).
Om man då är av den sorten som tycker att "det är synd om hunden, han måste få mat"-då kan nog hunden öka i vikt (som tidigare beskrevs som en av riskerna med kastrering)

Eller så är det så att ämnesomsättningen förändras...

Vilken tur att Mixo i grunden  i så fall är päls på ett spjälstaket, så ett litet lager fett, är inte ivägen.
Det var ju nästan hemskt ibland vad mager han kunde vara. Men jag har svårt att tro att rovdjur drabbas av självsvält.

Mixo:
"HöglöpsViska - var ju urtrist. Hon måste gå kopplad hela tiden (fastän vi hörde hur hon gnydde och ville annat). Medan jag, konstigt nog, fick hoppa och leka, precis som jag ville."
 
Inget större intresse då heller, mera än lekinviter...

Detta ingrepp sätter gamla tankar på kant om nästa hund (varför kan maninte vara i nuet någongång-utan strävar alltid framåt, som en draghund?!). Nästa hund skulle ju bli min första tik, men ...kanske inte....tikar löper ju...

Tja...den som lever får se...utvärderingen fortsätter.

igår var det utmärkt sprakföre här i byn! Hade inte letat fram dragselen ännu, men det kan tänkas bli tilll helgen om det håller isig. Spark+dragsele+Mixo= Lajbans+fartfyllt=)

-Har varit i 08-land under förra veckan. Huvudmålet var att åka och se Nanne Grönvalls show "VILD" på Hamburger Börs,  är en av dotterns favoriter. Vi var med om en bra show, framförallt Tove njöt, sjöng med i varenda fras och klappade händer.
Jag brukar säga att jag behöver åka till Stockholm någongång per år för att uppdatera mig lite på världen. Jag tycker om att, för några dagar, insupa stadens puls, fascineras av det mångkulturella samhälle det blivit. Människor med olika hudfärger, språk och kädstilar finns överallt.
Jag trivs verkligen med att vara Glesbygdsbo, men vill känna på något annat ibland.

Så blev det även för Mixo. Även han har fått prova på det mångkulturella samhället =). Vi bodde i Enebyberg, hos vänner (Tina och jag har känt varandra i drygt 20 år!!!). Våra familjer är "kompatibla" som Tina uttryckte det. En faktor som utvecklats hos oss, på olika håll, är detta med hund. Hemma hos dem bor en Schäfer HERRE; Voodo,  11år och en yngre Storpudelhane; Buster, som är jämngammal med Mixo (på papperet).

Tina jobbar en del bruks, och är knuten till Waxholms BK.
Nu till kulturutbytet: I närhten av ders hem så finns en plats(som jag glömt namnet på) där hundägare träffas dagligen för att rasta sina hundar. Grejen är den att mellan 9-10 varje dag så släpps hundarna lösa hullerombuller, och får lösa det som finns att lösa på egen hand.
Tina har varit där någon gång per månad, för att Buster ska få möjligheten att utveckla ett bra socialt språk.

Vi erbjöds detta , jag tackade ja men var MYCKET skeptisk kan jag säga. Men ack vilken intressant upplevelse, vilken möjlighet att studera hundarnas beteende, och sjävklart tittar jag extra på Mixo.
Enligt expertis (Hanna-MH Oraklet :)) så kan det vara så att Mixo har en stor social nyfikenhet "Vad är detta?? Måste kollas upp!!"
Detta gav sig uttryck när vi med frisläppta Buster/Mixo, som plötsligt hade bildat allians, mötte de andra ekipagen. Glad i hågen galopperade min kära guling mot sällskapet (Jag tittar frågande på Tina, hon säger att det är så här det går till här, kanske helt idiotiskt, men det brukar så gott som aldrig hända något). Plötsligt tvärvänder min lille prins helt om, betydligt lägre svans och med öronen bakåt, full kurs på matte!!  Vad har han då stött på? Jo, två äldre hanar en Golden och en Bearded Collie (hur konstigt var inte det?? Lika från alla håll. inget  tydligt huvud och var är svansen??!). Inget hände, mera än att dessa tvåäldre gentlemän ställde sig stadigt på benen och visade en yster Jämtländsk yngling att man får uppföra sig, om man ska vara med!
Därefter inträder fjäska, fjäska stadiet.
Sedan-det intressantaste: Mixo blev precis som han blir när vi ska försöka apportera när vi går på linje: Han tog ut avståndet, rätt högsvans (inte rakt upp, utan som en banan hög), nosar, tittar bort, fradgan rinner.
Detta var oerhört intressant att skåda, vilket förmodligen stärker känslan av att hans sociala självkänsla är låg (Orakel). Beteendet var i stort sett identiskt, med EN mycket väsentlig skillnad, han sökte upp mig!! Kom bra på inkallning. Jag lade inte så stor press på honom i detta sammanhang, utan valde en observerande hållning.
Efter en stund undrade Tina om jag ville åka hem, men nej jag tror att det var bra att stanna tills dess att han acklimatiserat sig. Alla möjliga raser: Mellanschnauzer, Berenersennen, Jack russel, Beardis, Bouvier och mitt livs första Lagotto (IRL).
Snacka om mångkulturellt.
Vi var där även nästkommande morgon, då var Mixo betydligt snabbare in i Comfort zone.
Ingen aktivitet som jag skulle vilja göra varje dag, men för vår del var det riktigt nyttigt. Vissa hundägare har detta som den enda aktiviteten för sig och sina hundar, det är deras val. Jag kan också uppleva att det var noll koll på vissa ställen, men inte heller det är något som jag har rätt att tycka om. Jag strävar efter annat, och tackar för att vi fick vara med på detta "CRAZY-upptåg"

Värt att notera under rubriken Bekräftelser: Mixo har fortfarande enormt mycket spring i benen, och en rätt så bra kondis...förhållandevis.