GOLDENBROTHERS

I helgen har vi hållit till i Bispgården med en kurs. Kursledare var Håkan Johanzon och Karina Sellén.
Helt fantastiska instruktörer, de blandar mentalitets tänk med övningar. De ser till varje hund, och försöker hitta de komponenter som varje hund behöver för att lyckas så bra som möjligt. De blandar gas/broms på ett föredöligt sätt.
Därtill är de två så oerhört samspelta. De kommunicerar med tecken på hundrafemtio meters håll med varandra, ja det finns att lära.


Under fredagskvällen fick vi prata om vår hund och hur utvecklingen gått sedan förra året.
I fjol brottades jag med Mixo om stadgan, och att kunna behålla lugnet.
I år går det till synes bra.  Han är riktigt duktig i fotgåendet och passiviteten. Jag har inga problem med det alls!
Men han går ner sig så fördömt, han blir SÅ LÅG av att vara i grupp med andra hundar.
Egen analys: Nu har han blivit så lydig att han vet att han inte får studsa runt som en hoppjerka, och gör det inte heller. MEN, han skulle vilja! När han då håller emot det han helst vill, fara fram till de andra och hälsa och studsa, för att övertyga sig själv om att de är ofarliga (aktiv underkastelse?), samt att visa sin egen barnsliga iver, så att ingen ska ha nåt behov av att trycka till honom.

Nu har han väl även lyckats (smita) fram till de andra. Men jag tror att det är detta han sliter med i grupp.

Följdaktligen har han fullt upp med detta och kan inte förmå sig till att apportera i sådana här situationer. Han jagar efter, men plockar inte upp, när pressen är för stor/motivationen inte tillräckligt hög.
Hur löser han det?
JO - Han flyr! Springer runt, i gammal god stil. men inte som ett rally längre. Det finns inget lek i det nuförtiden. Han sysselsätter sig med att fly och nosa, springa och till sist (JA-alla gånger!) bajsa! Stress-obehag, på nåt mysko sätt. Och i dessa stresso lägen är inkallningen som bortblåst. Jag når inte in, så jag låter bli. När flyendet är över och man ser hur han "vaknar upp", så kommer han glatt till mig igen. Det är flera än matte som inte förstår och skakar på huvudet, ska jag säga.

Nu har jag bestämt mig för att tänka som Jörgen " Jag får väl försöka lösa detta"

Gick inget bra då?

Jo nu ska ni få läsa om den som har bra stadga, och vid rätt motivation så funkar det:

Sista eftermiddagspasset så skulle vi arbeta med skott/apportkastare.
Håkan och Karina pratade med mi, enskilt, och funderade om vad jag trodde. Skulle detta fungera då?
Ja, normalt sett! Men vad vet man??

Vi stod på linje, Mixo skulle få jobba först. Av hänsyn till vårt "linjeproblem" gick vi fram från linjen en bit. Mixo var lös vid sidan. Vi ställer upp och Håkan fyrar av! Jag, och även Mixo, förväntar oss att apporten skall gå högt, och tittar följdaktligen högt.
En labbe, från linjen bakom oss kommer farande som ett jehu, förbi oss (hon har knallat), och tar hem apporten till sin förare.
Mixo sitter kvar.
Nytt försök
Skott!Apport iväg, i marklinjen igen.
Samma scenario - Labbe kommer ilande, strax därefter en annan hund, jagandes den första. Labben blir upprörd över att bli förföljd och går till anfall - hundslagsmål!!
Mixo sitter kvar. Jag går över till att fronta honom och ge godis och lugnt beröm. Han sitter ju väldigt bra trots detta tumult.

Lugnet lägrar sig igen. Vi går ytterligare en bit från linjen. Håkan frågar då mig; "reagerar han överhuvudtaget på skott?", jag ler och säger "Ja", Håkan fortsätter "ser du en reaktion?", då fnissar jag "Ja..." (men man ska väl ändå sitta, eller??)
Tredje gången gillt!
Skott, skick, full fart, plockar upp och galopp in till mig.
Jubel i busken!! Det första vettiga i apporteringsväg Mixo gör på hela helgen! Och det efter allt detta tumult innan. Det var väl bra?
Gissa om det var skönt att vända sig om och gå mot gruppen? "HA! Tror ni mig nu?? ;)"

VILTHANTERING
gick vi också igenom med några hundar. Har aldrig, och flera med mig, varit med om att någon har visat och presenterat HUR man på ett lätt och bra sätt kan börja med viltet. Toppen metod!

Följande har jag nu bestämt inför träning i grupp:
Vi skall använda oss av hög motivation, dvs apportkastaren.

Mixo skall vara en ytterst liten tid på linjen, om han skall utföra ett praktiskt arbete därpå.

Jag ska bara träna honom så i grupper som är med på att jag släpper honom på av mig styrda avstressar rundor, i samband med apportering.

Hoppas nu att helgen kommande instruktör. Lasse Johnsson kommer upp, håller med mig. Fast det gör han nog,