GOLDENBROTHERS

att lösa sig.
Mixo & jag har ju lagt manken till att få intresset för apporteringen att bli mera lustfylld. Utan att för den delen gå ned i den djupa dal som var fallet tidigare.

Bollen med plastband väcker ett stort intresse.
Jag bygger mycket på gladapporter och blandar det med dirigeringstecknen.
Jag tycker det går bra.
Exempel på övning som funkar:

Mixo plac  i mitten några meter framför mig.
Jag skjuter iväg en plastbandsförsedd boll (med tennisracket, chucken har fått ben och gömt sig!)vänster. avvaktar, kastar en annan åt höger.
Väntar.
Kontaktsignal pip
kort inkallning, mot mig.
Stopp, pip.
Skickar till vänster
Glada skutt efter bollen
Leverer med viftande svans in.
Det går bra åt båda hållen.
Jag har aldrig tyckt att Mixo verkar tycka att dir träningen är trist. Inte jag heller för den delen. Jag ser det som trix, och det är kul!

Jag har även lyckats få honom på andra tankar mera än en gång när han travar iväg.
Jag provocerar fram dessa situationer, för att vi skall lära oss att lösa dem.
Som nån sa: man måste skjuta in sig på problemet, men inte bara träna på det som är svårt. Därför är det nog viktigt att blanda nöjes apporterna. och ändå inte tömma honom, så att han blir "slut" innan vi slutar träningen.

I helgen har Kalle haft premiär i fotbollsmatch, pojkar 8c. Tove har haft avslutning på sin dansskola, dans på dansbana.
Kul båda delarna!
Åsså har jag ridit idag. På plan, med Amorina. Jag börjar känna mig alltmera säker på trav och skritt, svänga och stanna. Åsa säger att nu är det bara timmar i sadeln som gör utveckling...och så är det nog.