GOLDENBROTHERS

Åkte till Marie i Pålgård, på ny mark idag.
För att stämma av, om Mixo tappat allt vad han tidigare klarat av, eller om det är som jag tror, att miljön stör ut honom i sådana här sammanhang, som helgen innebar.

Det visar sig att jag har rätt i mina teorier.
Och det är väl skönt ?! :)

Apportetringsordning:

Redan innan vi börjar syns det på Mixo att han är med på noterna.

1. Marie kastar- in i snår. Mixo markerar, plockar upp, vänder om och drar iväg på egna upptåg. (och idag är jag glad för det, han har föremålsintresset). Hursom helst vänder han upp och kommer till mig. Men jag schabblar bort avleveringen. Äsch, det rycker jag på axlarna åt idag.
2. Nytt kast - dold nedslagsplats, över den gamla legan. Inga problem. Tillbaka in och lämnar av med svanstippen som rör sig!!
Nu så släpper jag Mixo, så att han får springa av sig själv. MEN inte vara med någon annan än mig (inte hälsa o fjäska hos Marie o Jod alltså). När jag ser att springet är klart, efter någon minut, så lägger jag mig ned (avslappnat och ej hotfullt) i gräset. Vips kommer han in till matte, redo för nya upptåg.

Under transporten ser vi hur Mixo sänker kroppshållningen (igen). Vi tar apportkastaren-för att väcka honom.

3. Skott, apportkastare. Långt dolt nedslag, från öppen lägda in i TÄT granskog. Skickar.
Då märker jag hur SÄKER jag är på att han kommer att hitta och leverera. Vi börjar nämligen diskutera var våra inbördes positioner bör vara när han kommer ut ur skogen, för att han inte ska få för sig att komma på tanken att gå till Jod istället. Jag finner på råd. När han tar ögonkontakt med mig när han kommer ut ur skogen, så klickar jag. han gör ju RÄTT, han har fart, rätt riktning och rätt inställning. Levererar snyggt o prydligt i hand. PUSS!

Vila igen. Marie gör en flock av sig och Jod, som har till uppgift att stilla men bestämt avvisa Mixo om han dyker upp. Jag lägger mig igen, som om jag låg i soffan hemma, småpratar med Marie och låter Mixo välja själv vad han vill göra. Först med mig, och sedan med Marie, men det vill inte jag så jag lockar in honom till mig, och han kommer. Sedan håller han sig till mig. Trots att de bara är några meter bort. Nöjd!

4. Skott, apportkastare, över bäck, in i skog. Ut inga problem, det tar lite tid att ringa in den, men inget att orda om. Springer tillbaka, nitar vid bäcken och dricker. Med lock och pock och lite bollande med en annan boll, så plockar han upp sin apport igen och kommer till matte!

GODKÄNT!
Och Tack Marie!. När vi tränar är du minst lika intresserad som jag av att försöka få oss på banan. Du har tagit till dig Mixos alla möjliga behov, och är helt med på att anpassa träningen efter honom! Jod hon går som tåget, det är som om rälsen är utlagd och hon kör, bara hon får en anvisning om var nästa station är. Helt fantastiskt att få följa ett sådant ekipages utveckling.