På Annedal.
Många var med, vi delade upp oss i två grupper.

Jag gick till skottgruppen!
Mixo hade ingen strålande kväll, om man jämför med hemma, men på det hela taget så var det möjligt att arbeta med honom på ny plats och med nya hundar. Och det är väl det jag tjatat om sista tiden.

Han knallade flera ggr, hmmmm....
Detta har vi inte haft stök med förut, men det ska jag reparera. Tror inte det blir svårt. Han kan det ju egentligen, men vi har ju lekt så mycket på slutet....så detta är kanske priset för det, men det är jag villig att betala. Men nu är det slut på det!, Knallningen alltså, inte leken!
Jag har ju eg fått ett kvitto på att han blivit mera laddad igen, och det är bra. Men nån VANA ska det inte bli!

att lösa sig.
Mixo & jag har ju lagt manken till att få intresset för apporteringen att bli mera lustfylld. Utan att för den delen gå ned i den djupa dal som var fallet tidigare.

Bollen med plastband väcker ett stort intresse.
Jag bygger mycket på gladapporter och blandar det med dirigeringstecknen.
Jag tycker det går bra.
Exempel på övning som funkar:

Mixo plac  i mitten några meter framför mig.
Jag skjuter iväg en plastbandsförsedd boll (med tennisracket, chucken har fått ben och gömt sig!)vänster. avvaktar, kastar en annan åt höger.
Väntar.
Kontaktsignal pip
kort inkallning, mot mig.
Stopp, pip.
Skickar till vänster
Glada skutt efter bollen
Leverer med viftande svans in.
Det går bra åt båda hållen.
Jag har aldrig tyckt att Mixo verkar tycka att dir träningen är trist. Inte jag heller för den delen. Jag ser det som trix, och det är kul!

Jag har även lyckats få honom på andra tankar mera än en gång när han travar iväg.
Jag provocerar fram dessa situationer, för att vi skall lära oss att lösa dem.
Som nån sa: man måste skjuta in sig på problemet, men inte bara träna på det som är svårt. Därför är det nog viktigt att blanda nöjes apporterna. och ändå inte tömma honom, så att han blir "slut" innan vi slutar träningen.

I helgen har Kalle haft premiär i fotbollsmatch, pojkar 8c. Tove har haft avslutning på sin dansskola, dans på dansbana.
Kul båda delarna!
Åsså har jag ridit idag. På plan, med Amorina. Jag börjar känna mig alltmera säker på trav och skritt, svänga och stanna. Åsa säger att nu är det bara timmar i sadeln som gör utveckling...och så är det nog.

Min gamla hundvän Ulrika hörde av sig och ville promenera i skogen ikväll. Kul! Det var så längesedan vi sågs.
Mixo kom med, och hon tyckte att han blivit så sansad. Det har han nog oxå.

Tog med bollarna från igår och hade lite kul med dom.

Bara en kul och skön promenad, med sedvanliga inkallnings och fotgående övningar. Men inget annat särskilt
just.

Idag har en ganska självklar tanke nått mig:
När man går i stå ska man backa...

Av nån urdum anlening tar Mixo inte upp bollar i denna situation som linjen innebär.
Nähä-då kanske det kan vara bra att börja i nån ände.
Till exempel att ladda bollarna.

Steg 1 - klickade in honom på nytt på att greppa/leverera boll. På fyra försök så är han till fullo med på noterna. Han kunde ju förut, så det finns ju där.
Gick ut, lade bollen på gräsmattan, ökade avstån gömde. klick belöning. Jo-då, vaknar den lille rackarn. Ett helt annat intresse för bollen - motivation!!!

Hmmm..........
Men man måste ju väcka jaktlusten, för att den skall ta överhanden även i "jobbiga" situationer.
Jag skar strimlor (typ snitslar) av en ICA påse, popnitade fast dem i bollen.
Vaktade min iver och klickade in rätt sätt att plocka upp snitselpyntade bollar.
stor lekvarning annars!!
PÅ några försök verkar han ha förstått att grepp på bollen ger utdelning av klickern, grepp i snitseln gör det inte.

Det är klart att han inte lär sig SÅ snabbt, men vi hade båda en hint om vartåt det lutade.

Jag gick ut och testade i samma miljö som igår var för svår.
Inga problem. I närsöksövningen så sökte han ivrigt efterbollarna, greppade snabbt och kom in. I marekering med bandprydda bollen (som dessutom i farten, när jag slängde med chucken, fick till ett himla kul läte , FFRRRRRRRRRRRRR). Detta fick den lille gynnarn att lyfta upp intresstet några våningar! Jo sådana kuliga bollar är intressanta att finna och att leverera in med.

Ska nu vara noga med detta, så får vi se om vi kan stämma av i grupp om nån vecka.

Dessutom kom lill-matte bort i skogen, nu igen. Att leta reda på henne är kul det med, hon har alltid nån kul leksak med sig som jag springer till matte med.

Första övningen var "på linje". Jag höll mig i periferin, och satte ingen lydnad på Mixo.
Lasse hade under Lördagskvällen berättat om "field -trial" proven i England samt om A-proven i Sverige.
Det vi gjorde första timmen, skulle likna ett sådant prov.
Jag känner att jag förstår hur han menar, särskilt med tanke på att jag faktiskt hade förmånen att få följa med på ett sådant i höstas. Lasse kan verkligen bland sina domarerfarenheter, egan jaktprovs-och jakterfarenheter på ett sätt så att man förstår vitsen och vikten av att träna inför dessa situationer.
Det är långt borta, men kanske en dag....med någon hund....någongång...Man har massor att lära.

Efter ett tag så föreslog Lasse att Mixo skulle få gå på ett "bollkast", som en del i en memory övning. En övning som jag väl känner igen. MEN med boll och linje, NÄPP!
Då faller han in i gamla mönster.......TRIST! TRavar iväg LÅNGT!!!

Som alltid när det är folk som inte varit med på hela resan, så vill man hjälpa till, har råd och tips. Men TRO mig, jag har provat ALLT! Samtidigt är tacksam för att man vill bry sig. Det som är tråkigt är att traditionella metoder inte hhar funkat, inte för mig iallafall. Varken morot eller piska, tyx funka. Men jag har lite funderingar på lut ändå.
Helt klart är att det gått troll i denna övning och att det blivit som ett inlärt beteende/blockering.

Inget att göra åt. Just då iallafall.

När vi återvänder på linjen är Lasse redo med ägg och apportkastaren, skjuter och Mixo levererar in. Han är trött så det går långsammare in, men vad tydligt det är att med rätt motivation, så går det!

Lite paus och ännu en apport med skott. OK!

Lunchvila

Fram med viltet.
Lasse hade förhört sig om Mixos vilthantering, och jag berättade att det kan bli nog så lajbans, tycker Mixo.
Lasse ville testa fågel i strump tricket.
Gissa!

Jodå, greppar, kommer in.
Fast som Lasse uttryckte det "då såg man djävulen tändas i ögonen" och buset kom loss strax innan matte (har vi sett det förut?!). ;) Han ställer sig i lekställning, bollar med strumpduvan, höjer blicken så att ögonvitorna syns och tyx säga "Kom igen nu morsan, det svänger ju!!"
Men nåt mystiskt hände. Efter ett antal glada tillrop, som syftade till att få hunden på bättre tankar, så sade jag ett dovt "Mixo, kom nu". Och till min STORA förvåning levererar han in. Koppel på och ge tillbaka fågeln, lämna av , få tillbaka. Alla glada o nöjda.
Fast.. jag är inte så orolig för det där. Jag ska ta det lugnt och metodiskt, så kommer det att lösa sig.
Det funkar på vatten, och när han olovandes hittar mina viltgömmor. De TRE stora t:en Träning, Tid och Tålamod är vad som ska till.

Sist på dagen tittade vi på lite olika modeller att träna sök på.
Men vissa fick vara passiva, enär det var vilt som var i farten. :)
Nöjd på det stora hela!

Efter lunch så gav vi oss ut på sjön.
Vi använde oss av två båtar för att komma ut till det vi kallar för "holmarna". Ja, dit vi åkte skridskor i December...

I den ena båten åkte fyra hundar ochsex människor, ungefär lika många i den andra.

Väl framme vidholmarna, så blåste det upp.
Men vi tränade iallafall.
Några Canadagäss från grannholmen, gillade inte besöket.

När det gäller arbete på vatten, så litar jag till 100 på Mixo. (Kanske är det därför det alltid går bra??!)
Alla hundar fick börja med varsin apport åt ett håll. Canadagässen var på väg MOT Miox när han var på väg ut mot sin Dummie. Då blev jag skraj. Men JOhnsson, van jägare var lugn (så jag litade på honom), Mixo gjorde sig så lång han kunde och sniffade i luften mot gässen, men fann sedan för gott att hämta dummien istället.

Den andra övningen gick ut på att skicka hundarna en bit ifrån land och ned. Trots sin slarviga matte lyckades Mixo få hem apporten. Slarvet bestod i att jag var så fokuserad på att få honom att jobba igrupp, så jag lade allt annat åt sidan. Hitintills har jag aldrig godtagit ett "snett" sjösättande på ett rakt sändande, men idag glömde jag mig. TJa...en gång är ingen gång.

Sista vattenapporten  gick i en annan riktning, över vatten till nästa holme (där det låg redan utkastade bollar). Mixo fann, men avbröt för att utföra nr 2, men återkom därefter, utan det mankemang som jag minns från fjolårets liknande övningar.

Jag känner att när det gäller mod, så tvekar inte Mixo. Det är ju hans styrka (men kan ju vara det som är jobbigt att styra).

KOrt sagt med lördagen var jag MYCKET nöjd.

Fredagen ägnade jag tillsammans med Ulla/Marie och Ylva till att rusta inför den kommande helgens internat, hemma på vår gård. Efter jaktprovet kom Lasse hem till oss, eftersom vi bokat in honom till ett Internat under helgen.

 

Lördag morgon hade ett gäng hundekipage (8-9 st) anlänt till vår gård. Som samlingslokal nyttjade vi vår Bryggstu´. Och all träning på våra marker. Jag tycker det är kul att så många kommenterade den varierade terräng jag faktiskt har tillgång till. Det mesta går att finna!

 

Lasse och jag hade under den tid vi umgåtts på torsdagen och fredagen gjort upp en liten struktur för hur vi skulle tänka Mixo träning under helgen. Jag berättade om mina tankar kring hur han(vi??!) fungerar (eller inte fungerar?) i grupp, och vad jag skulle vilja testa under helgen.

Min målsättning, som prio ETT, var att Mixo skulle kunna få ett vettigt arbete utfört även i närvaro av andra. Lasse är mycket och snurrar i sitt prat om att mycket handlar om min egen tro i hur det ska gå. Tror jag att det ska gå bra, så gör det det. Och vice  versa.

Prio två, var att jag skulle försöka vända skutan, vad gäller att så fort tillfälle ges, kolla av statusen hos de andra ekipagen. Det har faktiskt gått jättebra, det gäller att bestämma sig. Inte en gång var ha ute på en sådan tripp.

 

Jag hade som plan och mål med förmiddagen att Mixo och jag var i närheten av linjen, men utan press, knappt fotgående. Ja inte dra i kopplet, men så lite press och tryck från mig till Mixo som möjligt. Samt ett fåtal apporter, och då enbart från apportkastaren, som triggar honom.

 

Det gick riktigt bra. Den första apporten för dagen hittade han inte. Men gick att kalla in doggen. Och vi sköt en ny, som gick strålande. Den första som sköts är fortfarande på driven, gissar på uppe i ett träd. INGEN finner den. Han kom utan mankemang in till mig, fast det stod en hel radda med folk och fä i närheten.

Bravo vännen!

 

Mixos andra arbete den dagen var, ett dolt linje tag. Kan man väl säga. Lasse gick ut i skogen och lade ut dummies, och sköt därute, men inget syntes. Sådant triggar också, Mixo lyckades helt ok. Lasse sade att han med apport nr 1 i munnen, lokaliserade de andra som låg ute, men bytte iallafall inte, alltid något!

På vägen in vek han av mot ett gammalt godis sök, som jag piggat upp honom med under den tid vi stod på linjen, men när jag kallade på honom fick han med sig apporten in till mig.

OK, det med. Med tanke på dagens målsättning.

Lite kritik fick jag för att jag var lite slarvig med uttecknet. Jag använde häger hand, fastän Mixo hade varit mera betjänt av att gå ut bakåt åt vänster... 
Det är bara att tacka för sådant, han har ju rätt, Johnsson! 

Vi fick massor av råd tips och övningar av Lasse under hela helgen, men allt orkar jag inte teckna ned. Jag fokuserar på Mixos bedrifter

 

Vilket hundliv!

 

Jag delar upp Kristiflygarhelgens hundevenemang i tre delar.

 

Torsdag 17 maj ? Jaktprov i Gällö

 

Jag hade uppdraget att vara sekreterare åt Domaren på öppen klass rutan; Lasse Johnsson.

Jag tycker det är så lärorikt att skriva åt domarna. Alla delar med sig av sin kunskap och låter en själv få fundera över hundarnas brister och förtjänster, samt över prissättningen. Eftersom Lasse är ?på sätt och vis? uppfödadre till Mixo, så känner vi varandra och då blir det ännu enklare att fråga och fundera.

Lasse har ju en enorm erfarenhet och kunskap, så det är bara att suga i sig av det han delar med sig av.

 

Dagen innehöll bara tre par hundar, så varje par fick rätt så gott om tid.

 

Vi hade en helbra dag på rutan. God stämning och bra ordnat

Åkte till Marie i Pålgård, på ny mark idag.
För att stämma av, om Mixo tappat allt vad han tidigare klarat av, eller om det är som jag tror, att miljön stör ut honom i sådana här sammanhang, som helgen innebar.

Det visar sig att jag har rätt i mina teorier.
Och det är väl skönt ?! :)

Apportetringsordning:

Redan innan vi börjar syns det på Mixo att han är med på noterna.

1. Marie kastar- in i snår. Mixo markerar, plockar upp, vänder om och drar iväg på egna upptåg. (och idag är jag glad för det, han har föremålsintresset). Hursom helst vänder han upp och kommer till mig. Men jag schabblar bort avleveringen. Äsch, det rycker jag på axlarna åt idag.
2. Nytt kast - dold nedslagsplats, över den gamla legan. Inga problem. Tillbaka in och lämnar av med svanstippen som rör sig!!
Nu så släpper jag Mixo, så att han får springa av sig själv. MEN inte vara med någon annan än mig (inte hälsa o fjäska hos Marie o Jod alltså). När jag ser att springet är klart, efter någon minut, så lägger jag mig ned (avslappnat och ej hotfullt) i gräset. Vips kommer han in till matte, redo för nya upptåg.

Under transporten ser vi hur Mixo sänker kroppshållningen (igen). Vi tar apportkastaren-för att väcka honom.

3. Skott, apportkastare. Långt dolt nedslag, från öppen lägda in i TÄT granskog. Skickar.
Då märker jag hur SÄKER jag är på att han kommer att hitta och leverera. Vi börjar nämligen diskutera var våra inbördes positioner bör vara när han kommer ut ur skogen, för att han inte ska få för sig att komma på tanken att gå till Jod istället. Jag finner på råd. När han tar ögonkontakt med mig när han kommer ut ur skogen, så klickar jag. han gör ju RÄTT, han har fart, rätt riktning och rätt inställning. Levererar snyggt o prydligt i hand. PUSS!

Vila igen. Marie gör en flock av sig och Jod, som har till uppgift att stilla men bestämt avvisa Mixo om han dyker upp. Jag lägger mig igen, som om jag låg i soffan hemma, småpratar med Marie och låter Mixo välja själv vad han vill göra. Först med mig, och sedan med Marie, men det vill inte jag så jag lockar in honom till mig, och han kommer. Sedan håller han sig till mig. Trots att de bara är några meter bort. Nöjd!

4. Skott, apportkastare, över bäck, in i skog. Ut inga problem, det tar lite tid att ringa in den, men inget att orda om. Springer tillbaka, nitar vid bäcken och dricker. Med lock och pock och lite bollande med en annan boll, så plockar han upp sin apport igen och kommer till matte!

GODKÄNT!
Och Tack Marie!. När vi tränar är du minst lika intresserad som jag av att försöka få oss på banan. Du har tagit till dig Mixos alla möjliga behov, och är helt med på att anpassa träningen efter honom! Jod hon går som tåget, det är som om rälsen är utlagd och hon kör, bara hon får en anvisning om var nästa station är. Helt fantastiskt att få följa ett sådant ekipages utveckling.

I helgen har vi hållit till i Bispgården med en kurs. Kursledare var Håkan Johanzon och Karina Sellén.
Helt fantastiska instruktörer, de blandar mentalitets tänk med övningar. De ser till varje hund, och försöker hitta de komponenter som varje hund behöver för att lyckas så bra som möjligt. De blandar gas/broms på ett föredöligt sätt.
Därtill är de två så oerhört samspelta. De kommunicerar med tecken på hundrafemtio meters håll med varandra, ja det finns att lära.


Under fredagskvällen fick vi prata om vår hund och hur utvecklingen gått sedan förra året.
I fjol brottades jag med Mixo om stadgan, och att kunna behålla lugnet.
I år går det till synes bra.  Han är riktigt duktig i fotgåendet och passiviteten. Jag har inga problem med det alls!
Men han går ner sig så fördömt, han blir SÅ LÅG av att vara i grupp med andra hundar.
Egen analys: Nu har han blivit så lydig att han vet att han inte får studsa runt som en hoppjerka, och gör det inte heller. MEN, han skulle vilja! När han då håller emot det han helst vill, fara fram till de andra och hälsa och studsa, för att övertyga sig själv om att de är ofarliga (aktiv underkastelse?), samt att visa sin egen barnsliga iver, så att ingen ska ha nåt behov av att trycka till honom.

Nu har han väl även lyckats (smita) fram till de andra. Men jag tror att det är detta han sliter med i grupp.

Följdaktligen har han fullt upp med detta och kan inte förmå sig till att apportera i sådana här situationer. Han jagar efter, men plockar inte upp, när pressen är för stor/motivationen inte tillräckligt hög.
Hur löser han det?
JO - Han flyr! Springer runt, i gammal god stil. men inte som ett rally längre. Det finns inget lek i det nuförtiden. Han sysselsätter sig med att fly och nosa, springa och till sist (JA-alla gånger!) bajsa! Stress-obehag, på nåt mysko sätt. Och i dessa stresso lägen är inkallningen som bortblåst. Jag når inte in, så jag låter bli. När flyendet är över och man ser hur han "vaknar upp", så kommer han glatt till mig igen. Det är flera än matte som inte förstår och skakar på huvudet, ska jag säga.

Nu har jag bestämt mig för att tänka som Jörgen " Jag får väl försöka lösa detta"

Gick inget bra då?

Jo nu ska ni få läsa om den som har bra stadga, och vid rätt motivation så funkar det:

Sista eftermiddagspasset så skulle vi arbeta med skott/apportkastare.
Håkan och Karina pratade med mi, enskilt, och funderade om vad jag trodde. Skulle detta fungera då?
Ja, normalt sett! Men vad vet man??

Vi stod på linje, Mixo skulle få jobba först. Av hänsyn till vårt "linjeproblem" gick vi fram från linjen en bit. Mixo var lös vid sidan. Vi ställer upp och Håkan fyrar av! Jag, och även Mixo, förväntar oss att apporten skall gå högt, och tittar följdaktligen högt.
En labbe, från linjen bakom oss kommer farande som ett jehu, förbi oss (hon har knallat), och tar hem apporten till sin förare.
Mixo sitter kvar.
Nytt försök
Skott!Apport iväg, i marklinjen igen.
Samma scenario - Labbe kommer ilande, strax därefter en annan hund, jagandes den första. Labben blir upprörd över att bli förföljd och går till anfall - hundslagsmål!!
Mixo sitter kvar. Jag går över till att fronta honom och ge godis och lugnt beröm. Han sitter ju väldigt bra trots detta tumult.

Lugnet lägrar sig igen. Vi går ytterligare en bit från linjen. Håkan frågar då mig; "reagerar han överhuvudtaget på skott?", jag ler och säger "Ja", Håkan fortsätter "ser du en reaktion?", då fnissar jag "Ja..." (men man ska väl ändå sitta, eller??)
Tredje gången gillt!
Skott, skick, full fart, plockar upp och galopp in till mig.
Jubel i busken!! Det första vettiga i apporteringsväg Mixo gör på hela helgen! Och det efter allt detta tumult innan. Det var väl bra?
Gissa om det var skönt att vända sig om och gå mot gruppen? "HA! Tror ni mig nu?? ;)"

VILTHANTERING
gick vi också igenom med några hundar. Har aldrig, och flera med mig, varit med om att någon har visat och presenterat HUR man på ett lätt och bra sätt kan börja med viltet. Toppen metod!

Följande har jag nu bestämt inför träning i grupp:
Vi skall använda oss av hög motivation, dvs apportkastaren.

Mixo skall vara en ytterst liten tid på linjen, om han skall utföra ett praktiskt arbete därpå.

Jag ska bara träna honom så i grupper som är med på att jag släpper honom på av mig styrda avstressar rundor, i samband med apportering.

Hoppas nu att helgen kommande instruktör. Lasse Johnsson kommer upp, håller med mig. Fast det gör han nog,

Jag har egentligen aldrig gillat katter, tyckt dom varit lömska..
Men jag har ju träffat en och annan som visat sig vara riktigt trevlig.Riktigt övertygad har jag dock, vill jag påstå, aldrig varit.
Idag var vi på besök hos grannen, skulle boka ridtid. I detta hus finns katt x 3-4 st, hund x 2, samt häst x 12.
Hundvana katter och Mixo är ju rätt så kattvan, en på gården och hos Lasse o Cilla är det aldrig nåt problem. Men det är skillnad på hundvana katter och andra hundvana katter.
Mixo blev grymt attackerad, han flydde ut i en frizon i köket, katten, stor som en fräsande boll, jAGADE honom, angrep honom på sidan, som tur var inte i ansiktet!
Jag brukar bli lugn när det krisar, och tänka rätt - så även denna gång.
Jag rycker upp ytterdörren ropar på Mixo, som kommer, katten efter, likt ett fräsande monstrum!
Jag rusar ut på gårdsplanen, i strumplästen, ropar (en enda gång) på Mixo, han kommer och sätter sig hos mig. BRA!
Jaha- face your fear-jag kopplade Mixo och vi gicl in i farans hus igen (katterna var nu ute). Han följde med utan att tveka. Bra! Det var det jag ville se.
Lite flåsig var han dock, men han klarade det bra.
Nu är kattsläktet tillbaka på nollstrecket för mig :(

Idag har jag faktiskt ridit ut i skogen på Amorina! Ett delmål nått! Nästa är att det känns så lätt och naturligt att rida, så att jag kan ha med mig Mixo på turerna också...en bit dit, men inte omöjligt!

Mixo och jag blev längre i skogen än väntat (inte helt ovanligt...). Jag hade med chuck och boll, tränade lite markering och linjetag.
Försöker nöta lite på linjetags övningen vi kör på linje. Och VISST är det så att det har med linjen att göra, det som är problemet. När vi är själva, så kan vi ha längre avstånd och längre "vänd om gå fot" sträckor och han kan ändå lyckas! Galopp även in, ja lätt galopp. Det är högre fart ut, betydligt högre!

Sökmönster...funderingar...
Jag tror att Labben överlag har lättare än Golden för att sätta ned näsan, långt ned i backen när den söker.
Mixo använder
1. Markerar området, rätt hyfsat, dit går det fort!
2. ställer sig och vinddrar, börjar trava i ringar runt i området, som sträcker sig omkring 15 m (där föremålet ligger i mitten, på 7,5 alltså)när han får vind på föremålet, syns det VÄL, då sänks huvudet, och han gör som en knyck med hela kroppen åt det hållet.
3. Sänker nosen och söker intensivt, ju närmare föremålet, då rör sig svansen allt mera.

När jag tänker på Labbar, så sänker dem nosen i en betydligt tidigare fas, verkar inte använda vinden på samma sätt. Eller så gör dom det, men men längre ned mot backen. Dessutom är ju rörelsemönstret mera intensivt.

Lasse anser ju att det är viktigt att lära in närsökssignalen, dvs sätt ned näbben och SÖK där! Den tycker jag faktiskt att Mixo har relativt bra koll på. Ja tecken över huvud taget. Men när han ska söka på det sätt som faller sig naturligt för honom, så är det ungefär så här.
I sällskap av andra infinner sig också små extra travrundor, som kan vara snarlika söket i vind, men jag börjar kunna utläsa skillnaden, vad nu det kan vara värt.

Men ...jag kan ju skriva vad som helst här...Så vitt läsarna vet kan det ju vara ren lögn... *ler* Ingen får ju se det någon gång, för när andra är med så funkar det ju inte.;), då visar sig mest något av hans alter Egon (Mr Sp G alternativt Mr Stone, han som inte kan röra sig)
Det är väl som med Jesus....

Han gick visst på vattnet , har jag hört ...Men aldrig själv sett :)
apropå vatten..
Mixo tog två vattenmarkeringar i Singsjön idag, mest på skoj!
OCH faktiskt-om rätt ska vara rätt-vattenarbetet har gått LÄTT med Mixo, från första stund (med tanke på vad jag skrev igår)

Märker hur vi börjar få mera och mera kontakt med varandra, vi med Höghedare, Kolla länklistan

Vi tre som tränade igår fortsatte på samma tema idag. Det går framåt.
Fast när jag ser tillbaka på dagens övningar så kan man väl bara säga att, det sällan går som man tänkt sig....:)
När jag kastade en gladapport till Mixo, så drog han iväg i dummins riktning, men drog, till synes helt omotiverat, iväg i min arms riktning.
Vi stog och tittade på honom likt tre "UFO:n" men, vi gick vidare, efter nån minut vänder jag mig om och vad får man se?
JO en mycket nöjd Mixo, som har anmärkningar på hur Susanne tar hand om sina persedlar... Det var Disas koppel som Susanne hade tappat, som han så käckt hämtade.

När vi gjorde samma linjetagsövning som igår, så fick Mixo gå först. Det går allt lättare för honom att acceptera att linjen de facto är där.
Efter första rundan, såg jag att Mixo var "slut i luvan" , så vi avstod runda två.
På runda tre var han mera på bettet, han närmar sig området, söker och finner FÖRST en dummie, som han sedan byter ut mot, ja ett BEN som låg under samma gran.
Jag citerar Marie " Om man får välja på fiskbullar och Entrecote, vad tar man då??"

Vi hade bestämt oss för att presentera lite vilt idag.
Truten, det gick ok. Den kom till matte, utan några stora mankemang. Men And, där var det livat i (and)holken!
oj,oj, oj vad KUL det var. Nåja till sist kom anden till mig, men man kan väl säga att den var lite mera porös än tidigare.
Hej vad det var livat!
Vad gäller Jod kan man ställa sig frågan: När kommer motgången? Allt bara funkar för denna, snart 8 månaders hund (imponerande!!). Vad gäller min 2-års gosse kan man ställa sig frågan: När ska det gå lätt?
Förresten i rättvisans namn så var Disa också jätteduktig i kväll.