Charmigt besök 070127
Idag har vi haft besök, av flattiken Charma och på kvällen av Labbetiken Luna också.
Till att börja med tog vi en promenad i skogen, Helena & Charma tillsammans med mig, Mixo och Tove.
Charma var tvungen att uppfostra Mixo till att börja med, men sedan blev den unge herren KÄÄÄR!
Han har varit som alldeles galen i Charma, uppvaktat och uppvaktat. Vi trodde att hon kanske skall börja löpa, för det var så oerhört intensivt, och verkligen uppvaktning. Med tiden smälte Charma för Mixos barnsligheter och de har pussats och pussats.
Men.. löpa, det vet jag inte. Vi kollade av Charma innan hon åkte hem, och vi kan inte se några svullnader eller andra tecken..., så det kanske bara var hundkemi, vad vet jag?
Syftet med vår gemensamma dag var att trimma våra hundar, nu är det gjort och de blev båda betydligt mera hyfsade i pälsarna. Det var faktiskt riktigt kul att trimma igen, det var ju ett tag sedan... Kanske ska man slå mynt av kunskapen... jag ser ju vad andra tar för trimkurser.....
Nöjd idag blev jag med att Mixo har, trots sin brinnande glöd, kunnat gå fot (med matte) bredvid och bakom Charma, samt utfört två enkelmarkeringar från lös hund, med Charma alldeles intill.
Det har inte varit alldeles lätt att få kontakt med den tåtrippande, bakåtörade ynglingen när han har varit riktigt i flirtar tagen, men det går. Och det är jag nöjd med.
I morgon skall vi till ridhuset och träna, vi har hyrt en timma, så då får vi se vad det ger.
Till att börja med tog vi en promenad i skogen, Helena & Charma tillsammans med mig, Mixo och Tove.
Charma var tvungen att uppfostra Mixo till att börja med, men sedan blev den unge herren KÄÄÄR!
Han har varit som alldeles galen i Charma, uppvaktat och uppvaktat. Vi trodde att hon kanske skall börja löpa, för det var så oerhört intensivt, och verkligen uppvaktning. Med tiden smälte Charma för Mixos barnsligheter och de har pussats och pussats.
Men.. löpa, det vet jag inte. Vi kollade av Charma innan hon åkte hem, och vi kan inte se några svullnader eller andra tecken..., så det kanske bara var hundkemi, vad vet jag?
Syftet med vår gemensamma dag var att trimma våra hundar, nu är det gjort och de blev båda betydligt mera hyfsade i pälsarna. Det var faktiskt riktigt kul att trimma igen, det var ju ett tag sedan... Kanske ska man slå mynt av kunskapen... jag ser ju vad andra tar för trimkurser.....
Nöjd idag blev jag med att Mixo har, trots sin brinnande glöd, kunnat gå fot (med matte) bredvid och bakom Charma, samt utfört två enkelmarkeringar från lös hund, med Charma alldeles intill.
Det har inte varit alldeles lätt att få kontakt med den tåtrippande, bakåtörade ynglingen när han har varit riktigt i flirtar tagen, men det går. Och det är jag nöjd med.
I morgon skall vi till ridhuset och träna, vi har hyrt en timma, så då får vi se vad det ger.
Ragunda Retriever 070125
Gemensam träning ikväll, inte mindre än 11 ekipage dök upp!! Fantastiskt roligt!
Vi brukar försöka ställa oss i en ring, och säga var och en vad vi skulle vilja träna/ha hjälp med.
Den här gången bad jag att jag skulle få träna ett pass lydnad, med Mixo på riktigt lös, med de andra hundar kopplade, så att OM han föredrar annat fyrbent sällskap, framför mitt. Så ska han int få kredit för det. Störningsträning alltså - det vi behöver!!
En annan tanke ...hitintills när Mixo flippat ur, så har ALL verksamhet upphört, alla tittar på honom, alla koncentrerar sina blickar och energi på honom, som struttar runt som en tupp i en hönsgård och solar sig i glansen av allas uppmärksamhet.Det är inte konstigt att det är så, som någon sa "man vet ju inte vad man törs göra eller inte göra, man vet ingenting".
Så nu så sade jag det, att jag ville att OM det hände, att alla försökte träna som om inget hänt (i den mån det går), så försöker jag lösa min och Mixos konflikt.
Alla ställde upp!
Vi körde ett pass lydnad. Det gick faktiskt skitbra, fastän det stod 10 andra hundar bara några meter ifrån oss.
Jag körde inte så många fartmoment, men väl en hög krav nivå på det vi gjorde.
det HÖLL!!
Inte ett riktigt flipp på hela kvällen!
Jag tog itu med honom en gång, under en paus, då Viska viftade förföriskt på ögonfransarna, rätt rejält. Men i övrigt är jag mycket nöjd med gårdagen!
Vi brukar försöka ställa oss i en ring, och säga var och en vad vi skulle vilja träna/ha hjälp med.
Den här gången bad jag att jag skulle få träna ett pass lydnad, med Mixo på riktigt lös, med de andra hundar kopplade, så att OM han föredrar annat fyrbent sällskap, framför mitt. Så ska han int få kredit för det. Störningsträning alltså - det vi behöver!!
En annan tanke ...hitintills när Mixo flippat ur, så har ALL verksamhet upphört, alla tittar på honom, alla koncentrerar sina blickar och energi på honom, som struttar runt som en tupp i en hönsgård och solar sig i glansen av allas uppmärksamhet.Det är inte konstigt att det är så, som någon sa "man vet ju inte vad man törs göra eller inte göra, man vet ingenting".
Så nu så sade jag det, att jag ville att OM det hände, att alla försökte träna som om inget hänt (i den mån det går), så försöker jag lösa min och Mixos konflikt.
Alla ställde upp!
Vi körde ett pass lydnad. Det gick faktiskt skitbra, fastän det stod 10 andra hundar bara några meter ifrån oss.
Jag körde inte så många fartmoment, men väl en hög krav nivå på det vi gjorde.
det HÖLL!!
Inte ett riktigt flipp på hela kvällen!
Jag tog itu med honom en gång, under en paus, då Viska viftade förföriskt på ögonfransarna, rätt rejält. Men i övrigt är jag mycket nöjd med gårdagen!
Något kallare 070124
Man borde sinnesundersökas.
-19 grader.
Jo, man tar väl bilen till skogs, "en liten sväng bara, det är ju så kallt".
Det är tur att det blir mörkt så att man kommer ihåg att åka hem.
Mixo och jag var i skogen i en och en halv timma i denna kyla.
Men vad kul vi har!
Tränar, fot, inkallning, diverse trix, kurragömma, brottning, tafatt...
Men med paus för egna aktiviteter, ofta, ofta.
Bland mina labbevänner och mej så pågår en, i all skämtsamhet, diskussion (som varat under flera år) om huruvida jag ska ha golden eller börja med Labbe jag med...
För mig är det rent estetiskt vackrare med behäng, jag tycker om pälsen. Men det är ju också så att de klarar kylan bättre.
i vår familj är vi ute mycket, i timtals även om det är lite kallare (även om det idag var lite VÄL bistert), så pälsen behövs! Vi kan vara ute på fjället hela dagar, och hundarna trivs bra med att ligga i snön.
Jag skrev till Cilla, uppfödaren, att jag i det närmaste är besatt av hundträning. Och det ligger mer i det än jag kanske först trodde! :)
Imorgon: RR träning-hur ska det gå den här gången då???
-19 grader.
Jo, man tar väl bilen till skogs, "en liten sväng bara, det är ju så kallt".
Det är tur att det blir mörkt så att man kommer ihåg att åka hem.
Mixo och jag var i skogen i en och en halv timma i denna kyla.
Men vad kul vi har!
Tränar, fot, inkallning, diverse trix, kurragömma, brottning, tafatt...
Men med paus för egna aktiviteter, ofta, ofta.
Bland mina labbevänner och mej så pågår en, i all skämtsamhet, diskussion (som varat under flera år) om huruvida jag ska ha golden eller börja med Labbe jag med...
För mig är det rent estetiskt vackrare med behäng, jag tycker om pälsen. Men det är ju också så att de klarar kylan bättre.
i vår familj är vi ute mycket, i timtals även om det är lite kallare (även om det idag var lite VÄL bistert), så pälsen behövs! Vi kan vara ute på fjället hela dagar, och hundarna trivs bra med att ligga i snön.
Jag skrev till Cilla, uppfödaren, att jag i det närmaste är besatt av hundträning. Och det ligger mer i det än jag kanske först trodde! :)
Imorgon: RR träning-hur ska det gå den här gången då???
Något mildare 070121
Tog samma sträcka som igår. men idag hade vi fler i sällskapet. Viska med sin familj och alla utom Kalle i vår.
Tränade fotgående, två linjetag med dummie.
Två mini fält med tennisboll. Huvudsyftet med den träningen var att se om Mixo kunde söka boll fastän Viska satt på startplatsen. Det kunde han riktigt skapligt!
Kaffe och brasa och åkmadrasser och mycket hundbus, i den mån Viska orkar med busen....
Tränade fotgående, två linjetag med dummie.
Två mini fält med tennisboll. Huvudsyftet med den träningen var att se om Mixo kunde söka boll fastän Viska satt på startplatsen. Det kunde han riktigt skapligt!
Kaffe och brasa och åkmadrasser och mycket hundbus, i den mån Viska orkar med busen....
trots att kung Bore knutit sin iskalla hand runt oss 070120
...så trotsar jag o Mixo kylan.
Nere i byn hos odd visade termomtern -20 grader. Janne var och skottade upp skogsbilvägen till Slåttmyrberget, eftersom timmerbilen skulle komma och hämta några travar ved. Detta medför ju att vi kan promenera i skogen. Uppe på berget var det nog bara 5-8 grader kallt, betydligt gynsammare.
Jag tog med mig en enda dummie, och tänkta att vi "nöter" väl på med apporteringen.
Började skogsvistelsen med fotgående i koppel. När han drar ned på höga knäuppdragningarna, så släppte jag honom lös för avrusning och rastning.
Därefter tränade vi, memoryträning inkl stoppsignal, linjetag, inkallning, med dummie.
När jag står där så tänker jag tillbaka...
Det var i augusti jag började med dirigeringsträningen, med mål muggar med godis, dummisar var inte att tänka på. Så det går framåt!!!
Även om jag på sista tiden anar en lite uppgivenhet inombords, men jag tänker inte ge upp, inte ännu! En par år till tänker jag nog sträva på...
Dagens sista övning var en markerings övning, en trestegs, där jag jobbade med område, och ökade avståndet.
Mixo beter sig lite mysko, efter kastet. Han vet VÄL var den är, det syns när jag skickar. Men han vänder konsekvent bort huvudet FRÅN markeringen, oftast till höger...varför??
Nåja, den sista hamnar, inte under granen, utan ovanpå det nedersta grenverket. Det var lite klurigt...men han jobbade på och löste det, på egen hand. Han håller ned farten nu i söket, det är mindre irrande runt, runt....Han håller sig inom 10-12 m från nedslaget, och i ytterkant av den denkta sökcirkeln, så ställer han sig upp, med näsan högt, och vädrar/tänker. Till sist löser han uppgiften, och kommer in, alltid i galopp!
Jag börjar alltmera tro på att slängandet med dummisen allt oftare handlar om att lägga tillrätta sitt grepp....och idag hade han riktigt bra grepp direkt, vid flera tillfällen.
Alltid något.
Nere i byn hos odd visade termomtern -20 grader. Janne var och skottade upp skogsbilvägen till Slåttmyrberget, eftersom timmerbilen skulle komma och hämta några travar ved. Detta medför ju att vi kan promenera i skogen. Uppe på berget var det nog bara 5-8 grader kallt, betydligt gynsammare.
Jag tog med mig en enda dummie, och tänkta att vi "nöter" väl på med apporteringen.
Började skogsvistelsen med fotgående i koppel. När han drar ned på höga knäuppdragningarna, så släppte jag honom lös för avrusning och rastning.
Därefter tränade vi, memoryträning inkl stoppsignal, linjetag, inkallning, med dummie.
När jag står där så tänker jag tillbaka...
Det var i augusti jag började med dirigeringsträningen, med mål muggar med godis, dummisar var inte att tänka på. Så det går framåt!!!
Även om jag på sista tiden anar en lite uppgivenhet inombords, men jag tänker inte ge upp, inte ännu! En par år till tänker jag nog sträva på...
Dagens sista övning var en markerings övning, en trestegs, där jag jobbade med område, och ökade avståndet.
Mixo beter sig lite mysko, efter kastet. Han vet VÄL var den är, det syns när jag skickar. Men han vänder konsekvent bort huvudet FRÅN markeringen, oftast till höger...varför??
Nåja, den sista hamnar, inte under granen, utan ovanpå det nedersta grenverket. Det var lite klurigt...men han jobbade på och löste det, på egen hand. Han håller ned farten nu i söket, det är mindre irrande runt, runt....Han håller sig inom 10-12 m från nedslaget, och i ytterkant av den denkta sökcirkeln, så ställer han sig upp, med näsan högt, och vädrar/tänker. Till sist löser han uppgiften, och kommer in, alltid i galopp!
Jag börjar alltmera tro på att slängandet med dummisen allt oftare handlar om att lägga tillrätta sitt grepp....och idag hade han riktigt bra grepp direkt, vid flera tillfällen.
Alltid något.
Samträning Ragunda Retrievers 070118
Ska fatta mig kort.
fyra ekipage i hockeyrinken. Vi började med ett busrace.
Roligt att se hur Mixo/Viska bildar par och Bobo/Disa, precis som dom är vana att umgås.
Mixo tog sig ton och talade mycket tydligt om för Bobo att Mixo är äldst. Vilket Bobo gick med på, med all önskvärd tydlighet.
Vi tränade att gå på linje, lösa.
Gå i fyrgrupp, två fram och två bak, Mixo gick lös.
Inkallningar. tyvärr gjorde jag missen att ta ut avståndet för långt, när vi lämnade Viska och Mixo bredvid varandra. Tanken var att kalla in Mixo först, han sitter helt klart stilla. Meeen när inkallningen (som var på för tok långt avstånd :( ), så var frestelsen med de andra hundarna för stor...
Vi fick börja om, och vara lite mera noga, börja med kortare avstånd, och då gick det allt bättre. Eller riktigt bra.
Under lek med andra har Mixo kommit på inkallning många gånger, bra.
Jag önskar mig en träning med andra, där det bara funkar för oss!
fyra ekipage i hockeyrinken. Vi började med ett busrace.
Roligt att se hur Mixo/Viska bildar par och Bobo/Disa, precis som dom är vana att umgås.
Mixo tog sig ton och talade mycket tydligt om för Bobo att Mixo är äldst. Vilket Bobo gick med på, med all önskvärd tydlighet.
Vi tränade att gå på linje, lösa.
Gå i fyrgrupp, två fram och två bak, Mixo gick lös.
Inkallningar. tyvärr gjorde jag missen att ta ut avståndet för långt, när vi lämnade Viska och Mixo bredvid varandra. Tanken var att kalla in Mixo först, han sitter helt klart stilla. Meeen när inkallningen (som var på för tok långt avstånd :( ), så var frestelsen med de andra hundarna för stor...
Vi fick börja om, och vara lite mera noga, börja med kortare avstånd, och då gick det allt bättre. Eller riktigt bra.
Under lek med andra har Mixo kommit på inkallning många gånger, bra.
Jag önskar mig en träning med andra, där det bara funkar för oss!
Häst och hund 070117
Idag så satt jag mera upp på Amorina, än vi jobbade markarbete. Till en början var det lite läskigt, men mot slutet tyckte jag att det kändes riktigt kul att trava runt i paddocken.
Efter det att jag ridit en timma på henne, så fick Tove stiga upp. Då blev det annat för Amorina, Tove är ju rena proffset i jämförelse.
KOm under ridningen på att paddocken, som de har belysning på är utmärkt som lydnadsträningsplan.
På kvällskvisten gick jag och Mixo ned och tränade.
Vis av tidigare skador, så säkrade jag med linan, innan några tillbud tillstött. Det tror jag var smart.
Bara detta att byta miljö försämrar hans förmåga till under hälften. Helt okoncentrerad och uppmärksam på allt, som händer runtomkring, samt på mig.
Hästar som luktar och låter i hagen......kontroll...!!
Hästbajs.....vad är detta för kulinariska läckerheter???....
Andra hundar på gården....
En uggla som cirklar runt våra huvuden.... mystiskt!
Jo, efter en halvtimma så börjar jag hitta lite fokus hos honom.
Jag satte mig ned understundom, för att han ska få chansen att stressa av, utan krav. Då väljer han, efter 15-20 sek att borra in huvudet mellan mina ben, med ögonen stängda. Intressant att han väljer det, när han är ledig.
Imorgon ska vi till ännu en ny miljö, med andra hundar också. Bra, vi behöver sådant i massor.
Man skulle kunna tro att Mixo aldrig miljö tränats som liten , inget kan vara mera fel. Han var med överallt! Och det är han oftast idag också. Då kan han relativt lätt koppla av, som när vi åkte tåg t ex.
Men att utföra ett beställt arbete på distans, det kan vara mera svårt...
Bakom husknuten 070116
Har vi hållit oss några kvällar.
Rastat, lös och i en form som jag tycker det skall vara. Man springer iväg och gör sitt behov, sedan kommer man till matte och frågar vad som skall ske!
Vi tränar många apporteringar, av olika slag. Bak i huvudet ringer Mr Johnssons ord om att det är att NÖTA in apporteringen. Få det kul, och överskuggande.
Jag tycker att det tar sig, det går framåt.
Jag varvar denna apportering med lite lydnad i olika former. Fotgående, dirigeringar etc. Det är roligare och roligare att märka att Mixos beröm kan vara en serie olika trix. Som backa vid sidan, slalom, ligg och rulla. Svansen viftar och viftar och i slutet av denna serie så kommer en liten godbit. Sedan tittar han på mig "mera"!
Idag har jag provat mig fram till jag tror livets första trippelmarkering, på land.
jag gjorde så att jag för st gjorde en dubbel, i L formation, där jag skickar från vinkeln i L:t.
Inga problem, detta gör ju att han får två målområden att ha i minnet, vid L:ts båda ändar.
Inför trippeln så kastar jag i samma ordning, i L. Men lägger till den sista, så att nu står jag i mitten av taket på T. Bara ett nytt område att minnas, och den kastar jag sist.
Jag gjorde den övningen två ggr.
Vid första omgången så gick det eg bra. Men jag tycker själv att jag har lärt mig att se på honom om han är med på noterna. Inför tredje apporten skicket, så hade han nosen åt rätt håll, men inte riktigt 100 fokuserad. Så jag avvaktade, då ser jag, i ögonvrån (eftersom jag fokuserar mot apporten själv) hur nosen rör sig och öronen liksom vickar till, nästan omärkbart. Man nästan hörde plinget när poletten ramlade ned! Vänta två sek - skickar, perfekt!
Vid andra omgången var det mest att befästa, då syntes det att han visste vad han gjorde.
Ett annat bra som jag tycker kommer mer och mer är att han lyssnar MYCKET bra på stoppsignalen, stannar upp och tittar på mig som "vad nu??!" Därifrån kan jag i dagsläget dirigera både vänster, höger , bakåt, inåt och ge närsöksignal. Nu ska det tilläggas att allt detta är oprövat i miljö där annat kan verka intressantare, avståndet är ju inte heller så anmärkningsvärt, typ 10-15 m, men ändå! Men han lär sig, och blir mera och mera säker.
Det är kanske så att i dirigeringstanken så ska jag öka avståndet när vi är själva och tordas ge mig på dessa övningar med kort avstånd, när vi är i annan miljö. Hmmmm...kanske.
Jag önskar mig ett kvitto på att han lägger av med lattjandet, totalt. Så att jag kan pröva honom. Undras om den dagen kommer och om mina nerver kommer att klara det?
Rastat, lös och i en form som jag tycker det skall vara. Man springer iväg och gör sitt behov, sedan kommer man till matte och frågar vad som skall ske!
Vi tränar många apporteringar, av olika slag. Bak i huvudet ringer Mr Johnssons ord om att det är att NÖTA in apporteringen. Få det kul, och överskuggande.
Jag tycker att det tar sig, det går framåt.
Jag varvar denna apportering med lite lydnad i olika former. Fotgående, dirigeringar etc. Det är roligare och roligare att märka att Mixos beröm kan vara en serie olika trix. Som backa vid sidan, slalom, ligg och rulla. Svansen viftar och viftar och i slutet av denna serie så kommer en liten godbit. Sedan tittar han på mig "mera"!
Idag har jag provat mig fram till jag tror livets första trippelmarkering, på land.
jag gjorde så att jag för st gjorde en dubbel, i L formation, där jag skickar från vinkeln i L:t.
Inga problem, detta gör ju att han får två målområden att ha i minnet, vid L:ts båda ändar.
Inför trippeln så kastar jag i samma ordning, i L. Men lägger till den sista, så att nu står jag i mitten av taket på T. Bara ett nytt område att minnas, och den kastar jag sist.
Jag gjorde den övningen två ggr.
Vid första omgången så gick det eg bra. Men jag tycker själv att jag har lärt mig att se på honom om han är med på noterna. Inför tredje apporten skicket, så hade han nosen åt rätt håll, men inte riktigt 100 fokuserad. Så jag avvaktade, då ser jag, i ögonvrån (eftersom jag fokuserar mot apporten själv) hur nosen rör sig och öronen liksom vickar till, nästan omärkbart. Man nästan hörde plinget när poletten ramlade ned! Vänta två sek - skickar, perfekt!
Vid andra omgången var det mest att befästa, då syntes det att han visste vad han gjorde.
Ett annat bra som jag tycker kommer mer och mer är att han lyssnar MYCKET bra på stoppsignalen, stannar upp och tittar på mig som "vad nu??!" Därifrån kan jag i dagsläget dirigera både vänster, höger , bakåt, inåt och ge närsöksignal. Nu ska det tilläggas att allt detta är oprövat i miljö där annat kan verka intressantare, avståndet är ju inte heller så anmärkningsvärt, typ 10-15 m, men ändå! Men han lär sig, och blir mera och mera säker.
Det är kanske så att i dirigeringstanken så ska jag öka avståndet när vi är själva och tordas ge mig på dessa övningar med kort avstånd, när vi är i annan miljö. Hmmmm...kanske.
Jag önskar mig ett kvitto på att han lägger av med lattjandet, totalt. Så att jag kan pröva honom. Undras om den dagen kommer och om mina nerver kommer att klara det?
Markeringsarbetet fortsätter 070113
Var ute i skogen, vid Tegeludden.
Nuförtiden tar jag alltid med en kaffetermos, så att jag sätter mig ned en stund, detta genererar att Mixo också varvar ned.
Han ägnar sig mindre och mindre åt egna upptåg, jaktrundor (?) när vi är ute.
Målsättningen med större dummies och markeringsarbetet fortsätter.
Tove följde med idag.
Ingen lina på!
Första apporten var lång, med boll. Jag använder chucken, och tar i så långt jag når med den!
Lite knepigt, den råkade hamna ute i lite djup snö, men det löste sig.
2. Jag kastar större dummie, enkelmarkering - ok perfekt grepp!
3. Tove kastar enkelmarkering, ok!
Paus, vandrar. Slår läger.
4. Bollmarkering - ser bara ungefär riktningen. Han löser det snabbt, som ögat! BRA!! Han börjar hålla samma klass på markeringsförmågan som i somras.
5. Enkelmarkering dummie, jag kastar. Bra - perfekt grepp.
6. Tove kastar - ser bara dummien i en glugg mellan buskar, men DÅ blir det väldigt synbart att han markerar nedslaget med hörseln, bra! Det riktigt syntes hur han kopplade på öronen. Bra inleverering!
Paus, kaffe, varm saft och banan.
Hur kul kan man ha med ett gammalt bananskal????? MYCKET!!!!
7. Tove kastar över ett skoterspår, hon synlig, nedslaget dolt. Bra!
8. Tove dold - nedslaget dolt. Enda skillnaden mot förra uppgiften är att vi ser när Tove ställer sig dold, innan hon kastar. Markerar, griper, tappar*, tar om och leken slår över!!! Lekställning, kastande. Lockar-no respons. Jag plockar upp en dummie jag har vid fötterna och går lungt iväg, som om att jag är på väg mot en ny arbetsuppgift. Mixo kommer, och girar förbi, 5 m, innan han lägger sig igen.
Äsch Lägg av nu, sa jag och viftar lite med handen, mot mig. Jag gör så när vi är ute på gården och leker och är på väg in, har jag märkt.
Då ramlar poletten ned och han kommer in.
Övningen fortsätter.
9. Repris av 8, men nu får jag in apporten.
10. Längre avstånd, i övrigt som 8 & 9. - Toppenapport!
90 % mycket bra, 10 % mindre bra. MEN minns väl, att jag avstyrde dessa 10 %, det var inte Mixo som lessnade. Det är en väsentlig skillnad.
Slut för idag!
* Så här blir det oftast, de gånger, när leken tar överhand nuförtiden. Att han tappar, eller släpper(kan han vara så lurig???!) på väg in, i samband med att han då spontant, lite i farten plockar upp igen, så blir greppet (avsiktligt eller ej- vem vet??) slarvigt och det blir buskul at lattja med prylen.
Det är även så att han också, vid ungefär samma avstånd från mig, gör detta när han rättar till greppet. Jag undrar om det är det han gör och misslyckas, och då slår leklusten (social kamplust?) över, och det blir det primära...
När man tittar på Mixos MH kan man se att han griper långt fram i munnen, alltså det är sådan han ÄR, av födsel och ohejdad vana. Även i den kamplek som finns i MH:t. En aspekt, som jag inte förr i livet (innan jag bleb mental-nörd) ägnat så myckna tankar åt, VAR i munnen väljer hunden spontant att greppa? Det kan väl ha viss betydelse i att detta händer, kanske. Synpunkter, och funderingar?
Det kan ju vara en förklaring, och med ihärdigt arbete så verkar det ju gå att råda bot på.
Vi strävar på. I kväll bjuder Chazzys matte på lite kalas, så nu blir det nog hundsnack hela kvällen!!!
Nuförtiden tar jag alltid med en kaffetermos, så att jag sätter mig ned en stund, detta genererar att Mixo också varvar ned.
Han ägnar sig mindre och mindre åt egna upptåg, jaktrundor (?) när vi är ute.
Målsättningen med större dummies och markeringsarbetet fortsätter.
Tove följde med idag.
Ingen lina på!
Första apporten var lång, med boll. Jag använder chucken, och tar i så långt jag når med den!
Lite knepigt, den råkade hamna ute i lite djup snö, men det löste sig.
2. Jag kastar större dummie, enkelmarkering - ok perfekt grepp!
3. Tove kastar enkelmarkering, ok!
Paus, vandrar. Slår läger.
4. Bollmarkering - ser bara ungefär riktningen. Han löser det snabbt, som ögat! BRA!! Han börjar hålla samma klass på markeringsförmågan som i somras.
5. Enkelmarkering dummie, jag kastar. Bra - perfekt grepp.
6. Tove kastar - ser bara dummien i en glugg mellan buskar, men DÅ blir det väldigt synbart att han markerar nedslaget med hörseln, bra! Det riktigt syntes hur han kopplade på öronen. Bra inleverering!
Paus, kaffe, varm saft och banan.
Hur kul kan man ha med ett gammalt bananskal????? MYCKET!!!!
7. Tove kastar över ett skoterspår, hon synlig, nedslaget dolt. Bra!
8. Tove dold - nedslaget dolt. Enda skillnaden mot förra uppgiften är att vi ser när Tove ställer sig dold, innan hon kastar. Markerar, griper, tappar*, tar om och leken slår över!!! Lekställning, kastande. Lockar-no respons. Jag plockar upp en dummie jag har vid fötterna och går lungt iväg, som om att jag är på väg mot en ny arbetsuppgift. Mixo kommer, och girar förbi, 5 m, innan han lägger sig igen.
Äsch Lägg av nu, sa jag och viftar lite med handen, mot mig. Jag gör så när vi är ute på gården och leker och är på väg in, har jag märkt.
Då ramlar poletten ned och han kommer in.
Övningen fortsätter.
9. Repris av 8, men nu får jag in apporten.
10. Längre avstånd, i övrigt som 8 & 9. - Toppenapport!
90 % mycket bra, 10 % mindre bra. MEN minns väl, att jag avstyrde dessa 10 %, det var inte Mixo som lessnade. Det är en väsentlig skillnad.
Slut för idag!
* Så här blir det oftast, de gånger, när leken tar överhand nuförtiden. Att han tappar, eller släpper(kan han vara så lurig???!) på väg in, i samband med att han då spontant, lite i farten plockar upp igen, så blir greppet (avsiktligt eller ej- vem vet??) slarvigt och det blir buskul at lattja med prylen.
Det är även så att han också, vid ungefär samma avstånd från mig, gör detta när han rättar till greppet. Jag undrar om det är det han gör och misslyckas, och då slår leklusten (social kamplust?) över, och det blir det primära...
När man tittar på Mixos MH kan man se att han griper långt fram i munnen, alltså det är sådan han ÄR, av födsel och ohejdad vana. Även i den kamplek som finns i MH:t. En aspekt, som jag inte förr i livet (innan jag bleb mental-nörd) ägnat så myckna tankar åt, VAR i munnen väljer hunden spontant att greppa? Det kan väl ha viss betydelse i att detta händer, kanske. Synpunkter, och funderingar?
Det kan ju vara en förklaring, och med ihärdigt arbete så verkar det ju gå att råda bot på.
Vi strävar på. I kväll bjuder Chazzys matte på lite kalas, så nu blir det nog hundsnack hela kvällen!!!
Jubileum 070112
Hade egentligen tänkt skriva en årskrönkia, om hur 2006 varit.
Det jag har lärt mig under detta jobbiga år med Mixo är mycket , mycket.
För IDAG är det exakt ett år sedan jag bröt ihop under en kvällsrastning med hunden och tänkte
"detta klarar jag inte". Mycken tankemöda har lagst ned, och mycken träning.
Jag har lärt mig att inte förkasta något, det är hunden & föraren i samspel som gör om det ena eller det andra fungerar eller inte gör det. Klokare herrar än jag har kommit fram till samma sak, jag citerar:
Det jag har lärt mig under detta jobbiga år med Mixo är mycket , mycket.
För IDAG är det exakt ett år sedan jag bröt ihop under en kvällsrastning med hunden och tänkte
"detta klarar jag inte". Mycken tankemöda har lagst ned, och mycken träning.
Jag har lärt mig att inte förkasta något, det är hunden & föraren i samspel som gör om det ena eller det andra fungerar eller inte gör det. Klokare herrar än jag har kommit fram till samma sak, jag citerar:
Albert Einstein
Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.
Han var inte så dum han!
Samträning Ragunda Retrievers 070111
Idag var vi många som mött upp på årets första samträning.
Mixo, Disa, Jod, Sita, Viska, Bobo, Charma, var där!
Kul!
Vi för våran del började dagen med ett "släpp" och lie rapportträning, på det sätte så springer man av sig i ordnad form! Energin i benen kan explodera. Tove följde med på träningen, så jag har stor hjälp av henne! Både vad gäller praktisk hantlangning och eftertänksamma funderingar. Hon har verkligen börjat se saker på hundträningarna,kommer med relevanta frågor och påståenden!
I dagens träning ingick främst fotgående och stadga.
Vi gjorde några gruppövningar med detta, som gick riktigt bra.
Därefter tränade var och en för sig, det man behöver.
Jag tränade bl a apportering av större dummie med handtag, kastare (dold och synlig) i närvaro av alla andra. Linan satt på, men det gick skapligt.
Mixo är väldigt okoncentrerad när andra är med. Huvudet går som en vindflöjel. Men nu kräver jag att han skall göra sin ålagda uppgift iallafall. Och det gör han, men
På det stora hela gick det jättebra för Mixo. Han börjar ha bra fart i sättandet ifrån läggandet i fjärrdirigeringen. Han gick jättebra i benslalomen, 10 svängar, snabbt, utan belöning emellan! Slalom är en belöning & kontakt, han tycker det är SÅÅÅ kul, med sådana hyss.
Han kan ganska många moment Mixo, faktiskt.
Tänk när de börjar fungera som ett rinnande vatten.
Under hela kvällen hade han koppel/lina på. Jag beslöt mig för att börja i säkerhet, skapa RÄTT mönster.
Det var ju både ny plats och hundar som vi normalt inte träffar, dvs Megastörning!
Mixo, Disa, Jod, Sita, Viska, Bobo, Charma, var där!
Kul!
Vi för våran del började dagen med ett "släpp" och lie rapportträning, på det sätte så springer man av sig i ordnad form! Energin i benen kan explodera. Tove följde med på träningen, så jag har stor hjälp av henne! Både vad gäller praktisk hantlangning och eftertänksamma funderingar. Hon har verkligen börjat se saker på hundträningarna,kommer med relevanta frågor och påståenden!
I dagens träning ingick främst fotgående och stadga.
Vi gjorde några gruppövningar med detta, som gick riktigt bra.
Därefter tränade var och en för sig, det man behöver.
Jag tränade bl a apportering av större dummie med handtag, kastare (dold och synlig) i närvaro av alla andra. Linan satt på, men det gick skapligt.
Mixo är väldigt okoncentrerad när andra är med. Huvudet går som en vindflöjel. Men nu kräver jag att han skall göra sin ålagda uppgift iallafall. Och det gör han, men
På det stora hela gick det jättebra för Mixo. Han börjar ha bra fart i sättandet ifrån läggandet i fjärrdirigeringen. Han gick jättebra i benslalomen, 10 svängar, snabbt, utan belöning emellan! Slalom är en belöning & kontakt, han tycker det är SÅÅÅ kul, med sådana hyss.
Han kan ganska många moment Mixo, faktiskt.
Tänk när de börjar fungera som ett rinnande vatten.
Under hela kvällen hade han koppel/lina på. Jag beslöt mig för att börja i säkerhet, skapa RÄTT mönster.
Det var ju både ny plats och hundar som vi normalt inte träffar, dvs Megastörning!
Ny dag nya tag! 070109
Idag har jag varit hemma, ledig tillsammans med Kalle. Vi hade, mest Kalle förstås, en riktigt jobbig natt. Med feberyra och kräkningar. men nu tyx det mesta av det vara som bortblåst. Hur det är med barn...Kom snabbt och verkar försvinna lika snabbt! Jag var helt slut på morgonsidan, när nåt barn är dåligt, så blir det ju bara så att man ligger med huvudet ovanför huvudkudden, beredd på utryckning...
Idag så tog Mixo och jag sparken över sjön. Men huuu, översta islagret var mjukt och det sprakade rätt rejält under oss. Bäst att hålla sig till matte!
Jag lastade med mig många större dummisar och LINAN, samt ett gäng bollar och smådummisar.
Den mark vi använder oss av är en inäga, med två rejäla stenar på, på olika ställen. En perfekt yta för att träna markeringsförmåga på. Stenarna är toppen, som referenspunkter/målområden. Typiskt för Mixo är att han är mycket mera intresserad och intensiv i sitt sökande när Dummie försvinner bakom stenen.
Jag kastar ju själv, även på långa avstånd. Detta gör det ju lite knepigt för Mixo, han måste ju fixera på landningsplatsen, och inte ha mig som referens, eftersom jag flyttar mig.
Kanske inte idealiskt, men jag är inte så rädd för det. Jag tror att det är en vana för hunden. De lär sig att inte förlita sig på kastarens position. En erfarenhet jag fått genom mina tidigare hundar.Däremot så har jag märkt att jag ska vara jättenoga med att inte gå rakt emot Mixo efter ett kast. Gör jag det, så vänder han bort huvudet (avvärjer hot, gissar jag), därmed så tappar han ju fokus. Jag skall gå i en båge, med profilen vänd bort från honom, då kan han fokusera bättre.
Markering - det är ju det vi tränar!
Grundtanke, apportera min vän, det som serveras! No matter what!
Börjar med en enfärgad modell, tyngre (sk farligt gods...)
Mixos första tanke idag var att dra bort från arbetet, ut på egna äventyr. Näpp! Rester av gårdagen krav?
Vad skönt det är att jag gått igenom detta med honom vad gäller håll fast träningen. Just det att man kan jobba bort sådana typer av beteenden, han har ju, inte så lätt att lägga på sig obehag, som gör att man törs driva lite mera. Fast... det är väl den sidan i mentaliteten som gör att vi har det vi jobbar med också.
Om igen. När det blir fel, så stoppar jag övningen, går själv ut och hämtar, för att göra om. Det skall vara bra från start till mål!
Presenterade dummyn, och gjorde några apport/håll fast övningar med densamma.
Sedan började vi om. Använde ömsom den enfärgade ömsom de tvåfärgade. Vi har tränat mesta gripandena på de tvåfärgade, vilket också syns vid upptagen. De är överlag bättre på dem. Men detta visar ju att träningen gett resultat. De enfärgade är lite"mjukare och har mindre motstånd, eller hur man ska säga"
Låt säga att vi gjorde 5-10 olika typer av markeringar med de större dummisarna, med linan på. Det var nr 1, som var stökig, eftersom han hade annat i tankarna. Det var även en till av den modellen dummy som han började att slänga lite med, men detta sade jag ifrån om och dummyn kom in, i handtaget.
Vi pausar då och då, i en paus så ligger Mixo och krälar på snön, jag lossar "omärkligt" linan(tror jag ja....) och tar fram chucken och bollar, för att träna längre markeringar.
Går jättebra - Jobbade växelvis med en sökuppgift bakom oss (den är lite utav en belöning, när man utfört ett bra markerings jobb) med markeringar, även dubbla. Han är med i matchen igen vad gäller markeringsförmågan, och följer allt bättre upp vittringar. Jag tror jag har börjat se hur han ser ut när han är på väg att ge upp.
Idag höll han bra mentalt. Och jag är bestämd i skicken, och nöjd med allt som levereras in, men visar riktig glädje när det sker perfekt!
Bra jobb Mixo!
Idag så tog Mixo och jag sparken över sjön. Men huuu, översta islagret var mjukt och det sprakade rätt rejält under oss. Bäst att hålla sig till matte!
Jag lastade med mig många större dummisar och LINAN, samt ett gäng bollar och smådummisar.
Den mark vi använder oss av är en inäga, med två rejäla stenar på, på olika ställen. En perfekt yta för att träna markeringsförmåga på. Stenarna är toppen, som referenspunkter/målområden. Typiskt för Mixo är att han är mycket mera intresserad och intensiv i sitt sökande när Dummie försvinner bakom stenen.
Jag kastar ju själv, även på långa avstånd. Detta gör det ju lite knepigt för Mixo, han måste ju fixera på landningsplatsen, och inte ha mig som referens, eftersom jag flyttar mig.
Kanske inte idealiskt, men jag är inte så rädd för det. Jag tror att det är en vana för hunden. De lär sig att inte förlita sig på kastarens position. En erfarenhet jag fått genom mina tidigare hundar.Däremot så har jag märkt att jag ska vara jättenoga med att inte gå rakt emot Mixo efter ett kast. Gör jag det, så vänder han bort huvudet (avvärjer hot, gissar jag), därmed så tappar han ju fokus. Jag skall gå i en båge, med profilen vänd bort från honom, då kan han fokusera bättre.
Markering - det är ju det vi tränar!
Grundtanke, apportera min vän, det som serveras! No matter what!
Börjar med en enfärgad modell, tyngre (sk farligt gods...)
Mixos första tanke idag var att dra bort från arbetet, ut på egna äventyr. Näpp! Rester av gårdagen krav?
Vad skönt det är att jag gått igenom detta med honom vad gäller håll fast träningen. Just det att man kan jobba bort sådana typer av beteenden, han har ju, inte så lätt att lägga på sig obehag, som gör att man törs driva lite mera. Fast... det är väl den sidan i mentaliteten som gör att vi har det vi jobbar med också.
Om igen. När det blir fel, så stoppar jag övningen, går själv ut och hämtar, för att göra om. Det skall vara bra från start till mål!
Presenterade dummyn, och gjorde några apport/håll fast övningar med densamma.
Sedan började vi om. Använde ömsom den enfärgade ömsom de tvåfärgade. Vi har tränat mesta gripandena på de tvåfärgade, vilket också syns vid upptagen. De är överlag bättre på dem. Men detta visar ju att träningen gett resultat. De enfärgade är lite"mjukare och har mindre motstånd, eller hur man ska säga"
Låt säga att vi gjorde 5-10 olika typer av markeringar med de större dummisarna, med linan på. Det var nr 1, som var stökig, eftersom han hade annat i tankarna. Det var även en till av den modellen dummy som han började att slänga lite med, men detta sade jag ifrån om och dummyn kom in, i handtaget.
Vi pausar då och då, i en paus så ligger Mixo och krälar på snön, jag lossar "omärkligt" linan(tror jag ja....) och tar fram chucken och bollar, för att träna längre markeringar.
Går jättebra - Jobbade växelvis med en sökuppgift bakom oss (den är lite utav en belöning, när man utfört ett bra markerings jobb) med markeringar, även dubbla. Han är med i matchen igen vad gäller markeringsförmågan, och följer allt bättre upp vittringar. Jag tror jag har börjat se hur han ser ut när han är på väg att ge upp.
Idag höll han bra mentalt. Och jag är bestämd i skicken, och nöjd med allt som levereras in, men visar riktig glädje när det sker perfekt!
Bra jobb Mixo!
Utmattad Jycke 070108
Vilken tur för Mixo att jag börjat jobba idag. Han tyx vara sliten...
Förutom att vi tränat dagligen, inkl rejäla motionspass i drygt 14 dagar, så var vi ju på samträning igår.
Vi kom innanför dören igår vid 16,30, då lade sig Mixo, kl 07,00 i morse steg Mixo upp (han var alltså inte utanför dörren) Någon gång i natt åt han visst sin mat. Men OJ vilken trött liten guling!
Vid kvällsrastningen tog jag med dummien, den lite större, som vi inte är riktigt sams om, och linan!
Min beslutsamhet från igår satt i fortfarande, det var då tusan oxå. Svansföringen var betydligt högre idag, än jag sett på veckor... det är till att komma ut på andra marker och få smak på annat!
Vid första kastet hade min gode herre annat i nosen, men se den gubben gick inte! Jag visade med en auktoritet, som jag tror att jag har svårt att visa när andra är med (kan nån filma mig i smyg när jag är ensam? Frivilliga papparazzis???), att NU ÄR DET NOG! Fot tillbaka, nytt kast och ett bestämt "apport" kommando, nu spelade jag enbart på krav, ingen lust och lek. Avståndet är gott och väl 30 m, och ytan är öppen. Joho, då får man se, det mest perfekta upptag och in det kom!
Sååå, ska det se ut, bravo gubben, jag vet ju att du kan!
Sedan gjorde vi ett gäng markeringar, där jag lade märke till att ett bestämt apport, utlöser just ett bra grepp...Vilket inte är så konstigt, med tanke på all tid vi lade ned på det i somras. Jag vill inte eg ha en hård ton när jag för hund, så jag har ett mera viskande apport kommando, när vi har kört bollar etc. Som funkar iof, så i det fallet är ju situationen inlärd.
Svansen åkte ned en dm, under kvällen men han är inte alls krypig, om nån nu, mot förmodan, skulle tro det...Jag har ställt krav på honom i afton, under ett pass på 10-15 min. Vilket säker var på sin plats, av svanssänkningen att döma.
Linan gör sitt till. Nu ska vi lära oss att bära stora apporter också, så det så!
När han gör rätt, så kan jag i dagsläget verkligen bjuda på HELA HELA mig, utan att det slår över för honom, han kan ta emot det.
På slutet av kvällen sprang vi en bit mot markeringsområdet, tillsammans, helt om sprang en bit bakåt och skickade, men då med krav i rösten. Avstånden var nog 40 m, och fullt öppen yta. Att springa ökar ju intensiteten , och han gillar ju fart. Det gäller att vara ännu mera kul när det går bra, när jag lägger denna press på. Vi får se... Men i dag var jag så oerhört bestämd. Har ingen som helst lust att ramla ned till lägsta steget på trappan igen. Vi hade ju kommit så långt upp. Har inte tänkt mig att komma ned i källaren igen!!!
Värst vad jag tar i
Hur som helst är Mixo en helt underbar familjemedlem. Han är älskad av oss alla, jag tror jag kan säga att den här hunden är den som HELA familjen tycker om. De andra har vi haft lite olika favoriter ibland. Så hur det än går för mig och mina jaktprovsplaner för mig och Mixo, så har han en plats i vår familj! som medlem i familjen har jag inte något att klaga på, inget alls. Han är lugn, han går fint i kopplel, han hänger med på alla våra utflykter utomhus och till vänner o bekanta utan att vara besvärlig för fem öre!
Kalle sa i morse innan han gick till skolbussen " Men Mixo, ska du vara i hundgården- nu får jag ju inte vara med dig på hela dagen...!"
Kalle är sjuk, hans fröken ringde efter mig på jobbet idag, så jag fick hämta en febrig gosse.
Har glömt av läsrapporteringen, har hunnit några
I hatets skugga, Deidree Purcell
Min Australiska vildhäst, Lizzie Spender
Potensgivarna (en ljudbok), (Skitrolig! rekommenderas)
Förutom att vi tränat dagligen, inkl rejäla motionspass i drygt 14 dagar, så var vi ju på samträning igår.
Vi kom innanför dören igår vid 16,30, då lade sig Mixo, kl 07,00 i morse steg Mixo upp (han var alltså inte utanför dörren) Någon gång i natt åt han visst sin mat. Men OJ vilken trött liten guling!
Vid kvällsrastningen tog jag med dummien, den lite större, som vi inte är riktigt sams om, och linan!
Min beslutsamhet från igår satt i fortfarande, det var då tusan oxå. Svansföringen var betydligt högre idag, än jag sett på veckor... det är till att komma ut på andra marker och få smak på annat!
Vid första kastet hade min gode herre annat i nosen, men se den gubben gick inte! Jag visade med en auktoritet, som jag tror att jag har svårt att visa när andra är med (kan nån filma mig i smyg när jag är ensam? Frivilliga papparazzis???), att NU ÄR DET NOG! Fot tillbaka, nytt kast och ett bestämt "apport" kommando, nu spelade jag enbart på krav, ingen lust och lek. Avståndet är gott och väl 30 m, och ytan är öppen. Joho, då får man se, det mest perfekta upptag och in det kom!
Sååå, ska det se ut, bravo gubben, jag vet ju att du kan!
Sedan gjorde vi ett gäng markeringar, där jag lade märke till att ett bestämt apport, utlöser just ett bra grepp...Vilket inte är så konstigt, med tanke på all tid vi lade ned på det i somras. Jag vill inte eg ha en hård ton när jag för hund, så jag har ett mera viskande apport kommando, när vi har kört bollar etc. Som funkar iof, så i det fallet är ju situationen inlärd.
Svansen åkte ned en dm, under kvällen men han är inte alls krypig, om nån nu, mot förmodan, skulle tro det...Jag har ställt krav på honom i afton, under ett pass på 10-15 min. Vilket säker var på sin plats, av svanssänkningen att döma.
Linan gör sitt till. Nu ska vi lära oss att bära stora apporter också, så det så!
När han gör rätt, så kan jag i dagsläget verkligen bjuda på HELA HELA mig, utan att det slår över för honom, han kan ta emot det.
På slutet av kvällen sprang vi en bit mot markeringsområdet, tillsammans, helt om sprang en bit bakåt och skickade, men då med krav i rösten. Avstånden var nog 40 m, och fullt öppen yta. Att springa ökar ju intensiteten , och han gillar ju fart. Det gäller att vara ännu mera kul när det går bra, när jag lägger denna press på. Vi får se... Men i dag var jag så oerhört bestämd. Har ingen som helst lust att ramla ned till lägsta steget på trappan igen. Vi hade ju kommit så långt upp. Har inte tänkt mig att komma ned i källaren igen!!!
Värst vad jag tar i
Hur som helst är Mixo en helt underbar familjemedlem. Han är älskad av oss alla, jag tror jag kan säga att den här hunden är den som HELA familjen tycker om. De andra har vi haft lite olika favoriter ibland. Så hur det än går för mig och mina jaktprovsplaner för mig och Mixo, så har han en plats i vår familj! som medlem i familjen har jag inte något att klaga på, inget alls. Han är lugn, han går fint i kopplel, han hänger med på alla våra utflykter utomhus och till vänner o bekanta utan att vara besvärlig för fem öre!
Kalle sa i morse innan han gick till skolbussen " Men Mixo, ska du vara i hundgården- nu får jag ju inte vara med dig på hela dagen...!"
Kalle är sjuk, hans fröken ringde efter mig på jobbet idag, så jag fick hämta en febrig gosse.
Har glömt av läsrapporteringen, har hunnit några
I hatets skugga, Deidree Purcell
Min Australiska vildhäst, Lizzie Spender
Potensgivarna (en ljudbok), (Skitrolig! rekommenderas)
Träning i Fjällsta 070107
Dagens träning var kall -11 grader, det kändes bistert.
Jag och Mixo åkte tillsammans med Marie o Jod till Fjällsta för att träna tillsammans med Tord o Marith(med hundarna Atte, Kråka, Tickan, Greta, Garbo) samt Kicki (hundarna Sally och Skrutt)
Min målsättning med dagen var att se om det vi gör hemma funkar borta, och jodå det gjorde det.
Fick förslag på att använda riktigt STOR och TUNG dummie, kanindummie, så kankse det sedvanliga slängandet och lekandet inte utlöses, tack vare tyngden. Det gjorde det!
Som bot på detta så sattes linan på, och momentet utfördesgodkänt två ggr.
Jag ångrar att jag inte började i den änden, med lina på....
Men, vad är det för idé att gråta över spilld mjölk?
Det vore väl själva F** om jag inte ska lyckas lära hundskrället (det är väl trots allt en retriever)och älsklingen att apportera alla saker?!
Han var väldigt sansad idag, som helhet.
Jod, som mest var med för att träna passivitet, klarade det helt över förväntan! Några apporteringar klarade hon galant.
Övriga hundar jobbade mycket bra. Lite olika knutar att lösa finns väl här och där, men inga jätteprylar.
Tickan skötte sig visst över förväntan. Så Mixo undrar nog var det utlovade grisörat tog vägen? Det som skulle gå till bästa clown på cirkusen ?;-)
Som helhet måste jag säga att det var en bra dag, det blir säkert flera!
Jag och Mixo åkte tillsammans med Marie o Jod till Fjällsta för att träna tillsammans med Tord o Marith(med hundarna Atte, Kråka, Tickan, Greta, Garbo) samt Kicki (hundarna Sally och Skrutt)
Min målsättning med dagen var att se om det vi gör hemma funkar borta, och jodå det gjorde det.
Fick förslag på att använda riktigt STOR och TUNG dummie, kanindummie, så kankse det sedvanliga slängandet och lekandet inte utlöses, tack vare tyngden. Det gjorde det!
Som bot på detta så sattes linan på, och momentet utfördesgodkänt två ggr.
Jag ångrar att jag inte började i den änden, med lina på....
Men, vad är det för idé att gråta över spilld mjölk?
Det vore väl själva F** om jag inte ska lyckas lära hundskrället (det är väl trots allt en retriever)och älsklingen att apportera alla saker?!
Han var väldigt sansad idag, som helhet.
Jod, som mest var med för att träna passivitet, klarade det helt över förväntan! Några apporteringar klarade hon galant.
Övriga hundar jobbade mycket bra. Lite olika knutar att lösa finns väl här och där, men inga jätteprylar.
Tickan skötte sig visst över förväntan. Så Mixo undrar nog var det utlovade grisörat tog vägen? Det som skulle gå till bästa clown på cirkusen ?;-)
Som helhet måste jag säga att det var en bra dag, det blir säkert flera!
Markerar igen 070105
Jobbade under ganska lång TID idag. Men varierade övningarna, men grundtanken är markering...och sekundär tanke att utöka uthålligheten.
Skräckstart! Innan vi kom fram till platsen för träningen, Näset vid Lillsjön, så fick Mixo spring rasta av sig.
Vad finner han då - JO grannen har för vana att lägga ut överblivet slaktgods.....
Mixo hittade ett ben, Hans första tanke tycktes vara att komma till mig med det, men vid närmare eftertanke så, nja....bytesmedvetenheten och leklusten tog överhanden.
Snacka om hur kul kan man ha med ett ben.....
Jag och alla fem barnen (jag rår om två av dessa fem...) fikade och avvaktade Mixo. Han var SÅ nöjd med att ligga på behörigt avstånd och gnaga. Jag gissar att det var älgben, så någon fara för hälsan anade jag inte.
Men.... jag ville igång och träna....
Efter avvaktan och fika bestämde jag mig: NU SKA HUNDEN HIT, för vi ska jobba! Innan hade jag mest observerat beteende, jag anade att vi skulle få problem.
Tog i med brösttoner, och vände sidan emot honom (avvärja hot). Men nu blev jag förvånad ska jag säga, han reste sig direkt och gjorde en ansats att komma, bestämt manar jag på, att komma in, men står kvar i samma fotspår och samma position. Han kommer, och ger mig benet!!! Har han fått nåt allvarligt fel???, som hör efter i en sådan skarp situation??!
Ja, lyssnar han nu, så måste han ju få tillbaka det, men då säkrade jag upp med koppel först, för att inte hamna i samma bryderi igen. Han fick gnaga och vi bytte ben mot godis några gånger. Sedan så gömde jag fyndet i en tunna, så gick vi för att göra det jag tänkt.
Precis som igår, så blev det en runda, fast utan föremål i munnen. Överslagstrav....Då var han lite döv, så jag läxade upp honom en smula. sedan jobbade vi igen. Jo det gick ok -som helhet idag.
Imorgon ska vi inåt länet för att träna med andra, får se hur DET går.
Skräckstart! Innan vi kom fram till platsen för träningen, Näset vid Lillsjön, så fick Mixo spring rasta av sig.
Vad finner han då - JO grannen har för vana att lägga ut överblivet slaktgods.....
Mixo hittade ett ben, Hans första tanke tycktes vara att komma till mig med det, men vid närmare eftertanke så, nja....bytesmedvetenheten och leklusten tog överhanden.
Snacka om hur kul kan man ha med ett ben.....
Jag och alla fem barnen (jag rår om två av dessa fem...) fikade och avvaktade Mixo. Han var SÅ nöjd med att ligga på behörigt avstånd och gnaga. Jag gissar att det var älgben, så någon fara för hälsan anade jag inte.
Men.... jag ville igång och träna....
Efter avvaktan och fika bestämde jag mig: NU SKA HUNDEN HIT, för vi ska jobba! Innan hade jag mest observerat beteende, jag anade att vi skulle få problem.
Tog i med brösttoner, och vände sidan emot honom (avvärja hot). Men nu blev jag förvånad ska jag säga, han reste sig direkt och gjorde en ansats att komma, bestämt manar jag på, att komma in, men står kvar i samma fotspår och samma position. Han kommer, och ger mig benet!!! Har han fått nåt allvarligt fel???, som hör efter i en sådan skarp situation??!
Ja, lyssnar han nu, så måste han ju få tillbaka det, men då säkrade jag upp med koppel först, för att inte hamna i samma bryderi igen. Han fick gnaga och vi bytte ben mot godis några gånger. Sedan så gömde jag fyndet i en tunna, så gick vi för att göra det jag tänkt.
Precis som igår, så blev det en runda, fast utan föremål i munnen. Överslagstrav....Då var han lite döv, så jag läxade upp honom en smula. sedan jobbade vi igen. Jo det gick ok -som helhet idag.
Imorgon ska vi inåt länet för att träna med andra, får se hur DET går.
Trettondagsafton Seriös markeringsträning 070105
Med fem barn och Mixo styrde vi kosan mot Näset, vid Lillsjön. Solen skiner från en klar himmel och det är -3 grader.
Barnen leker och kör "bob" och madrass.
Älskar kommandon uppe på stenar - favoritlek ända sedan valpstadiet...
Jag gör fyra (på tre olika områden) omgångar (A-D) med markeringar, tre omgångar i varje (1-3)
A (område tall), sidvind
1 Jag kastar - Boll - Avstånd 15 m -OK!
2 Dito Minidummie - avstånd 25 m - ok
3 Dito Valpdummie - avstånd 45 m - ok
Vila
B(område tall, men vi , Mixo & jag, byter position)
Tove är kastare,
1 Tove kastar och kvackar oombedd till. Tänker mig inte för och skickar Mixo. Markerar, griper, RRRRALLLYYY, återfall. Ignorerar, packar ihop kaffematsäcken, så kommer han och lägger sig fem m ifrån mig. Då kan jag be Mr SpG att infinna sig. Inget att göra åt. Analys: Att trigga honom med kast och ljud, blir FÖR mycket. Gör inget mera åt det, utan vi gör om det hela utan ljud.
2 Avstånd 45 m - ok
3 Avstånd 50 m - ok
Vila. Vi sitter ned och fjollrar, och går sedan mot område gran. Innan vi börjar arbeta får Mixo kuta ett varv runt området, ser att Rådjuren verkar hålla till här.En TÄT gran med stor sten inunder. Markeringarna kastar jag själv , in i granen, det rasslar skapligt innar de landar. Fast det blir bra, rejält med vittring att följa, samt mycket näsarbete för att finna. Klura så, passar min hund.
C (område gran jag kastar-valpdummie)
1 Avstånd 7 m. Mixo girar förbi och in under ett annat träd, lite till höger. Nja... det var nog inget bra. Jag plockar upp och vi går och gör om.
2 Samma lika - ok
3 Avstånd 15 m ok
4 Avstånd 30 m (ser att fokus håller på att avta, så jag väntar på att han RIKTIGT fokuserar mot granen, innan jag skickar) - ok!
D (område stor sten - korta avstånd, Mixo är lite sliten mentalt- syns på hur han tar sig tid att sitta och vädra i luften...Samtidigt måste vi ju ÖKA uthålligheten, på nåt sätt, pressa lite lagom... Jag kastar)
1 Avstånd 7 m, snabbt fram, men nosar på nåt annat, för länge. Fast han har inte funnit dummisen innan, jag går lugnt och plockar upp dummien, så gör vi om.
2 Samma lika - ok
3 Avstånd 15 m, söker griper, men stannar upp. Detta anade jag, eftersom han börjar bli lite trött i luvan. Jag tog två steg höger, så att jag hamnade bakom ett träd, ifrån Mixo sett. Det fick honom att komma in.
4 Avstånd 20 m, nu står jag i öppnare terräng, men har möjlighet att bli dold, vilket jag gör när jag ser att han funnit. Kommer direkt. Bra, han höll ihop.
Nåt som håller på att utvecklas av sig själv är att, när Mixo ser att vi är under förflyttning mellan områden, han ser liksom att det är arbete i min blick, så håller han sig spontant, ett steg bakom mig. Bara ÄR där alltså. Tills jag ger honom sitt "fri" kommando. Det tycker jag är bra gjort, då känns han nästan som en gammal hund, i motsats till rallyåterfallet.
Sedan leker vi en hel del på isen, med varandra och med bollen, där tjuvtränar jag stoppsignalen också.
Sammanfattning 14 seriösa apporteringar. 1 rally (fel av kastare/förare) 2 halvtaskiga markeringar, som jag avbrytet lugnt och sansat. Men 11 helt lyckade. Då är väl statistiken på min sida.
Jag tror att det är nåt sånt här jag ska försöka mig på under den träning som skall bli på söndag, tillsammans med andra.
Lillsjön 070104
Idag vände vi österut, mot den andra sjön som man kan gå till ifrån vårat hus, Lillsjön ligger ca 250-300 m öster om vår tomt. Den brukar frysa till något senare än Singsjön, men grannen KA, 75+. Hade lagt ut några Gäddsaxar, så han kunde vittna om att isen är 25-30 cm, tjock.
Vintervila
Mixo och jag promenerade över sjön, tränade lite stoppsignal på väg mot mig. Vi har mest tränat den på väg bort, så på väg till mig har vi kvar. Det är lite lurigt att träna det, för han har ju så snabb fart på inkallningen, så stopp på vägen in, är inget jag kan repetera så många ggr isträck, för då generar det mest troligt ett segt inkommande på inkallningen.
Men... om jag tränar stopp, när han kommer in spontant, det kan ju vara nåt. Men ska jag det nu, när han nyligen lärt sig att komma in, istället för att bara observera mig på håll...? Tål att tänka på...
Jag tappade handsken på riktigt idag... Så jag behövde verkligen min sökhund. Jag visste inom vilket område. Men det var rätt stort, typ 100x300 m ... Jag hade som tur var den andra handsken i behåll, så att jag kunde visa på vad det var vi sökte.
Jo han fann den!! Bravo Mixo!
Koncentrerad på sin uppgift, dirigering på G
Vintervila
Mixo och jag promenerade över sjön, tränade lite stoppsignal på väg mot mig. Vi har mest tränat den på väg bort, så på väg till mig har vi kvar. Det är lite lurigt att träna det, för han har ju så snabb fart på inkallningen, så stopp på vägen in, är inget jag kan repetera så många ggr isträck, för då generar det mest troligt ett segt inkommande på inkallningen.
Men... om jag tränar stopp, när han kommer in spontant, det kan ju vara nåt. Men ska jag det nu, när han nyligen lärt sig att komma in, istället för att bara observera mig på håll...? Tål att tänka på...
Jag tappade handsken på riktigt idag... Så jag behövde verkligen min sökhund. Jag visste inom vilket område. Men det var rätt stort, typ 100x300 m ... Jag hade som tur var den andra handsken i behåll, så att jag kunde visa på vad det var vi sökte.
Jo han fann den!! Bravo Mixo!
Koncentrerad på sin uppgift, dirigering på G
Högforsen 070103 - kvällsaktivitet
Ylva och jag med våra döttrar och hundar tog en rejäl kvällspromenad, nästan 2 tim. Vi promenerade, Sandra och Lina åkte skidor. Hundarna fick leka mycket och arbeta också.
Jag törs testa gränserna med Mixo. Det var lite för svårt för honom att han fick en markering åt ena hållet, som var lite knepig. Samtidigt som Viska fick sin., när han hade gått ut. Detta fick han nys om, från sin position, och tycktes tro att hon behövde stöd i sitt arbete. Som tur var, hade Viska redan klarat av sin, och han lyckades inte hjälpa henne.
Efter det så kallade jag in honom och vi gick och tog reda på vår uppgift. Jodå rätt så nöjd. Nästa gång vi skall jobba i par - så ska vi lägga upp det annorlunda, så att det blir på en något lägre nivå.
För Mixo passar det mycket bra att få känna av den hund som är i närheten innan han kan koncentrera sig på arbetet. Det är som om han vill vara säker på att det är pålitligt "folk" han har runt sig, för att kunna fokusera.
Detta går ju stick i stäv med andra teorier om att hunden hellre vill leka med andra hundar istället för att jobba med sin förare om man bygger upp det så. Jag har själv sagt det när jag lett kurser!
Men säg den sanning som varar för evigt?!
Viska är så bra för Mixo - hon lär honom en hel del bra saker. Jag bara tackar för hjälpen. Han bjuder henne på rejält med motion istället...;-) Man vill väl ha vältrimmade damer omkring sig, inte sant?!
Jag törs testa gränserna med Mixo. Det var lite för svårt för honom att han fick en markering åt ena hållet, som var lite knepig. Samtidigt som Viska fick sin., när han hade gått ut. Detta fick han nys om, från sin position, och tycktes tro att hon behövde stöd i sitt arbete. Som tur var, hade Viska redan klarat av sin, och han lyckades inte hjälpa henne.
Efter det så kallade jag in honom och vi gick och tog reda på vår uppgift. Jodå rätt så nöjd. Nästa gång vi skall jobba i par - så ska vi lägga upp det annorlunda, så att det blir på en något lägre nivå.
För Mixo passar det mycket bra att få känna av den hund som är i närheten innan han kan koncentrera sig på arbetet. Det är som om han vill vara säker på att det är pålitligt "folk" han har runt sig, för att kunna fokusera.
Detta går ju stick i stäv med andra teorier om att hunden hellre vill leka med andra hundar istället för att jobba med sin förare om man bygger upp det så. Jag har själv sagt det när jag lett kurser!
Men säg den sanning som varar för evigt?!
Viska är så bra för Mixo - hon lär honom en hel del bra saker. Jag bara tackar för hjälpen. Han bjuder henne på rejält med motion istället...;-) Man vill väl ha vältrimmade damer omkring sig, inte sant?!
På hästryggen 070103
Idag var det dags för mig att jobba med Kikki. Vilken mysig häst. Hon påminner mycket om Mixo, i deras sätt att vara så oerhört observanta på minsta lilla rörelse från oss människor. Nytt för dagen var att jobba in "Liberty", vilket innebär att man gör övningarna med hästen, utan att man håller i den med grimskaftet, i frihet alltså. Det var att höja ribban, kan man säga, men det gick litegrand iallafall. Jag känner mig relativt trygg på marken med dessa stora djur, mera osäker på ryggen på dem. Det märker dom förstås, och resultatet blir därefter!
Men - det ska väl bli bättre med träning, det med!
Läs mera om hästarna på www.dalpraktiken.se
Kikki nyfiken
Tove klappar om Amorina innan dagens Galopplektion tar vid.
Tove har utvecklats enormt. Jag kan knappt tro att det är hon som sitter på ryggen på hästen, som galopperar och krumbuktar sig. Men hon kan, hon kalar jättemycket. Säger jag den helt opartiska modern..
Men - det ska väl bli bättre med träning, det med!
Läs mera om hästarna på www.dalpraktiken.se
Kikki nyfiken
Tove klappar om Amorina innan dagens Galopplektion tar vid.
Tove har utvecklats enormt. Jag kan knappt tro att det är hon som sitter på ryggen på hästen, som galopperar och krumbuktar sig. Men hon kan, hon kalar jättemycket. Säger jag den helt opartiska modern..
Är min dotter min coach? 070102
Vi var ute i skogen och gick. Vi undvek isen, eftersom vi såg några barn på egen hand ute med en Älghundshane i Flexikoppel... Anything could happen´!
Började, efter första ruset med kontaktövning.
Har ju tankarna på enkelmarkeringar nu.
Laddar med chuck och boll. För att kunna kasta lite längre.
Har ju berättat om att Mixo som förr var en utmärkt markör, har blivit lite mindre precis...Inte nå´stort problem, men han har kunnat bättre. Han har som en tendens att springa fyra-fem meter för långt, oavsett avståndet på markeringen. Sedan jobbar han sig tillbaka, och finner.
Då börjar dottern, jag börjar tro att hon har hängt med en hel del på jaktträningarna ändå.
" mamma... om man kastar i motvind, blir det inte bättre för Mixo då?"
JO, så sant så sant. Iallafall just nu när det är detta jag vill få lite styr på.
" Hade inte du tänkt på det, mamma?" Jo, kanske men inte just i samband med just detta.
Ära den som äras bör!
Följdaktligen tar dottern chucken, och klättrar upp på en sten, och singlar iväg bollen i just motvind, och VOILA. Efter några försök, så springer Mixo, mera lämpligt, och bromsar in i tid!
Tack, Tove! Jag tycker du tänker så sunt, hoppas du kan, och vill fortfarande, ha egen hund en dag,
Började, efter första ruset med kontaktövning.
Har ju tankarna på enkelmarkeringar nu.
Laddar med chuck och boll. För att kunna kasta lite längre.
Har ju berättat om att Mixo som förr var en utmärkt markör, har blivit lite mindre precis...Inte nå´stort problem, men han har kunnat bättre. Han har som en tendens att springa fyra-fem meter för långt, oavsett avståndet på markeringen. Sedan jobbar han sig tillbaka, och finner.
Då börjar dottern, jag börjar tro att hon har hängt med en hel del på jaktträningarna ändå.
" mamma... om man kastar i motvind, blir det inte bättre för Mixo då?"
JO, så sant så sant. Iallafall just nu när det är detta jag vill få lite styr på.
" Hade inte du tänkt på det, mamma?" Jo, kanske men inte just i samband med just detta.
Ära den som äras bör!
Följdaktligen tar dottern chucken, och klättrar upp på en sten, och singlar iväg bollen i just motvind, och VOILA. Efter några försök, så springer Mixo, mera lämpligt, och bromsar in i tid!
Tack, Tove! Jag tycker du tänker så sunt, hoppas du kan, och vill fortfarande, ha egen hund en dag,
Jag har börjat det nya året 070101
Med att sätta in bilder från fjolåret, där de hör hemma. 061129, är den som kommer tidigast.
GOTT NYTT ÅR 070101!
2006 avslutades med ännu en dag på isen. Vi åkte ut till holmarna igen, med lätt fika matsäck. Solen
strålade över oss, den lilla stund den letar sig upp över horisonten.
Barnen tävlar om vem som är snabbast!
Paus! Mixo och husse leker....
Vi bor i ett av husen i bakgrunden till vänster
Hästgården längst ned till höger!
Jobbade några markeringar med Mixo.
1 Enkel 25 m
2 Dubbel, avstånd ökat (40 m?) Den först kastade hamnar i samma område som den förra enkla, den andra kastade väljer jag att kasta lite"enklare", så att det inte går att missa.
3-5 Enkel, över 5 m hög klippa. Man kan markera kastet, men inte nedslaget. Lite klurigt. Men han jobbade bra, för att lösa det. Och gav heller inte upp.
Och-jag noterar att jag ägnar endast en flyktig tanke åt att möjligheten att ta dummisen och dra iväg på lektur, faktiskt finns. Men han tar den inte!
Hmmm... efter funnet byte, så tar man ju den genaste vägen tillbaka.
Men mycket konfunderad, så står han där uppe, 5 m ovanför mig, men får klura en stund innan han kommer på hur han ska göra för att komma till mig. Han valde INTE att hoppa ned (så vissa spärrar finns visst...). Efter en stunds jazzande fram och åter på klippkanten, så kom han på den briljante idén att springa runt till matte!
Idag, på årets första dag, så tar vi sparkarna och barnen, inkl grannbarnen (som ibland lånas in för att yla som vargar), åker skridskor. Vilket sparkföre, men ändå lite pudersnö på toppen, så tassarna får fäste!
Mixo håller sig på ett helt acceptabelt avstånd ifrån oss. Tränar också att låta honom löpa, när vi ser andra människor i fjärran, för att se vad han gör. Eftersom vi VET vilka människor det är. Det han gör är att spontant stanna upp (50-75 från de "okända") och titta, efter det att han tittat en stund, så kallar jag in. Han kommer på direkten!
Bra att veta! Tills vi hamnar i det på riktigt någon dag...
Hr gjort försök att få "levande" bilder på Mixo. Jag KAN inte. HUr många svanstippar, suddiga galoppsprång, halva hunden borta etc...kan en människa få till? Antingen är jag en urusel fotograf, eller så
är Mixo aldrig tillräckligt stilla...
Nåja, här stod Magikern stilla i flera sekunder i sträck.... :)