GOLDENBROTHERS

Nu på kvällsprommisarna har vi det rätt så kul.
Att träna lydnaden är ju kul, det med.
Igår fick vi till det perfekta ställandet!!!!

Inga dk (dubbelkommandon) alls, inte ens en vridning på mitt huvud.
Kommando, tvärnit.
Han står med framvinklande öron och svepande svanstipp, förväntan om nåt positivt (!)
Jag stannar efter ca 20 m,
Beröm
Kommenderar sitt
Sedan en perfekt inkallning, med tjusigt avslut!!
ipipipipipipipip leksak, som jag drar iväg med kraft ut i djupsnön.

DET var kul (för kul??!) då blev det rally!!!
Men det var han värd tycker jag, för det var riktigt bra utförande på dessa moment!!

Tränar vi, med fokus på ställandet har vi haft.
Nu ska jag byta lite huvudfokus...till hopp.
Fick en gammal lekhage från Ica. Den kan jag använda som hinder till att börja med.
Hopp är en av Mixos favvo grenar.
Just nu är hagen i delar, och jag använder bara en sida.
på sikt kan man bygga en kvadratisk hage av den, och använda till diverse klurigheter.

Jag skulle också behöva träna lite på platsliggningen.

Ja -beslutet om apporteringsvila ligger fast. Nu använder jag mig av den funktionen, enbart som beröm för lyckade moment i lydnaden.
Jo - och naturligtvis, precis som jag haft på känn... Och kanske någon av mina läsare med. Det har gått troll i vår apportering, jag VILL för mycket, situationerna har blivit för laddade. Nu när jag har en annan attityd; typ du får prylen som belöning. Vad du gör sen med den skiter jag högaktningsfullt i.
Och vad händer då??
Jo- Kong, pipleksaker, trasor...You name it... grävs med viftande svans upp ur snön och kommer in till matte. Som tackar, för saken. Stoppar den i fickan, eller drar iväg den igen...
Det enda kommandot jag ger är BRAAA, som belöningsord och då kommer prylen farande. Mixo får gå.
Ja- vissa hävdar att det är förödande för stadgan. Det får vi se, om det blir så. Hur som helst så var det inte riktigt bra det vi gjorde tidigare heller.
Med titt i backspegeln:
* För ett år sedan drog min hund runt närmaste omgivningen i långliga stunder, OM jag skulle ha gladapporterat då. Det gick bara inte.
* Jag valde då att lägga in godiset som mitt belöningsverktyg, föremål kom att bli av sekundär betydelse.
* Egentligen är Mixo inte särskilt matglad. Men han har lärt sig att uppskatta klick belöning.
* Nu är det kanske dags att jobba upp föremålsintresset, på alla möjliga sätt... hehehe. Det jobbar jag efter just nu, så får vi se. Själva jaktträningen ligger på hyllan. Jag fokuserar på lydnadsbitarna och har föremålen i bakhuvudet...

Take it or levae it

Häst

Jobbade med Amorina  idag. Point to point. Längre Lina på henne, så att jag styr henne från längre avstånd. Red en del också. Nytt för dagen är att hon kan backa när jag sitter på, eller rättare sagt jag har fått reda på var backen sitter ;-)
Spännande värre när lilla Shettisen Tubbe slet sig lös från Tove, och leved rövare i paddocken. Jag stod och försökte försvara mig & Amorina, vilket är ledarens uppgift, samtidigt som att jaga bort den lille lymmeln (som påminde oroväckande mycket om en gul hund som jag känner VÄL....)
Nåväl, Amorina kom ocskå in i springandet. Men jag var lugn och orädd, så det gick jätte bra att gå fram till henne och med leken Yoyo game, få henne att välja att komma till mig igen, så att vi kunde fortsätta med det vi gjorde. Fortfarande KUL!!

Något jag har glömt att skriva om är att jag numera går med kopplet ifickan när vi går på kvällsrastningarna genom byn. Det är ett framsteg, att Mixo håller sig inom 5-7 m från mig, tillåts göra sina behov. Men i övrigt har vi god kontakt.
LIIITE jobbigt är det när vi passerar olika hundgårdar med hundar som bor i dem dygnet runt. Skällandet (hos de andra hundarna)börjar vid närmsta grannen och håller i sig, eftersom hundgårdarna avlöser varandra några hundra meter.
Men det funkar riktigt hyfsat.

Jo jag har bestämt mig för att vara målmedveten när det gäller ställande under gång.
Och simsalabim, idag har vi tränat tre pass förmiddag, eftermiddag och kväll. Låt säga ett tio tal ställanden varje gång. i morse var jag tvungen att gå och fronta honom för att det skulle bli tvärt stopp, och nu ikväll har vi kommit såpass långt att i o med att han ser upp på mig vid fotgåendet (spontant) så kommenderar jag stå, och han stannar i stort sett i steget.

Som belöning använder jag trix o stoj (slalomgång, hopp över mina ben, genom mina ben under mig, högt hopp rakt upp etc...DET ÄR KUL DET!!! Hämta en pryl....Hur kul är det, på en skala??? Jo det kan vara ok, men man kan ju också stöta på andra trevligheter då, en doftande lockande fläck, eller annat intressant....). Alternativ är ju klicker och godis, som för dagen är fläsksvål.

Mixo väger numera 29 kg, och är i precis lagomt hull, enligt min smak. Hitintills har han ju varit lite FÖR mager. Mina tidigare hanar har haft vikter på 32 kg (Koala) 30-31 kg (Zeb) och Knutte 37 kg, men han är så hög och lång.
Knutte bor ju hos en "fosterfamilj", men är inte så frisk. Han har visst problem med svällda lymfkörtlar och levern. Och ÖVERVIKT, numera....Men det råder jag inte över. Han går på specialkost, och är snart tio år gammal. Knutte bytte familj innan Mixo flyttade in hos oss. En lösning som var jobbig just då (ge bort sin vän???)men var det bästa, för alla. Knutte passar bättre i sin andra familj, och de verkligen älskar honom (det gjorde aldrig vi....:(

Jag måste lura ut ett hinder, eftersom tillverkningen av mitt verkar dra ut på tiden..

Nu ska jag satsa helhjärtat på lydnad, med målsättning att tävla i det. I första hand.
Bära eller brista, men på sistone har Mixo o jag inte kunnat samarbeta nåt vidare alls på gemensamma träningarna. Jag känner att jag blir frustrerad av att det inte går så som jag vill, och det är inte bra, för nån av oss.Det blir en viljornas kamp, vid varje samträning. och det har inte ens varit kul. Men när vi tränar lydnadsmoment och trix, då har vi kul båda två.
Jaktträningen lägger jag på hyllan på obestämd tid, men LÄNGE känns det som....
När vi har samträningar får jag pyssla på med mitt, och be om hjälp när jag behöver det.
Visst står väl den sista psykiska könsmognaden och knackar på dörren...kommer tid kommer råd (kanske)
Synd och tråkigt, eftersom det är DET jag tycker är det roligaste, men uppenbarligen inte min hund. Det kanske kommer med mognad. Men nu ger jag hellre lydnadsträningen en rejäl chans.
För det är ju en hobby...och det ska man göra för att det är kul...
Drag, spår...det går ju oxå...
Och världens härligaste kompis i familjen.

Hästnytt

Har varit med Amorina i paddocken idag. Vi jobbade mycket på egen hand, och det gick bra.
Tove var ute och körde släde med Shetlandsponnyn Tubbe.
Maries dotter Sandra började oxå med PNH idag. Hon jobbade i samma paddock, som jag.

Vilken fart!!!!!!!!!!!!!!!!
Mixo drog och jag susade fram på längdskidor i terrängen i hög fart :))
Svansen går hela tiden, det är inte bara matte som tycker det är kul!
Efter 6 km valde jag att avsluta, fick in känsla av att han skulle kunna kuta in i döden. Men nästa gång kan vi ta ett varv till.
Men...SÅ trött var han inte. Vi körde ett pass lydnad också, efteråt.
Hmmm...ställande och läggande under gång verkar blandas ihop i Mixos skalle, attans!
Ska köra bara ställanden några dagar, så får vi se...

Det har blivit så många delar...
Jag tränar förstås Mixo dagligen.
Det som var värst och bäst under förra veckan var träningen på torsdag kväll när Lena och Helena kom till mig, för att vi skulle träna tillsammans.
Jag beslöt mig för att Mixo skulle apportera, fastän de står intill. Som andra klarar.
Jodå, det gick bättre än någonsin förr tillsammans med andra.
Men FY vad jag slet.
Men efter en tid, så var han fullt kommunikativ. Jag är så tacksam mot mina träningskompisar, som har tålamod att stå och vänta på oss, så att vi får till det. De har den goda smaken att säga att det är nyttigt för dem att träna passivitet. Och för oss är det nyttigt att få träna med andra närvarande, och JOBBET skall vara det primära!
Strax efter kommunikations bar fas, hamnade han i "slut i luvan" fasen.
Men jag tror ändå att vi måste tänja gränserna lite, för att utöka uthålligheten.
Barnen har kommit in i skridskor-slalombacken-innebandy, skjutsa hit&dit, fasen.
Det är jättekul att de vill hålla på, vi bor ju mitt i ingenstans, så till viss del så är det bara att ställa upp. Som tur är har vi några av grannarna, som också har samma körschema, så vi brukar hjälpas åt.

Längdskidor och dragselen har vi provat. Det fortsätter kankse redan imorgon kväll, parallellt med innebandyn för Kalle...(gäller att vara effektiv!)
Jag har ridit, det går framåt även där.
Jag håller på att försöka lära mig att trava och svänga i 8:or, och paddla med fötterna samtidigt. Det är mycket koordination det för nån som är i min ålder!! :)
Men det är verkligen en kul motionsform.

Här är jag kommunikativ - och vansinnigt söt!

Söndag - samträning i ridhuset. 7 ekipage. Kul med det mesta. apporteringen....nja Men det funkade till slut.
Måndag - ensamträning, putsar på fotgåendet, framför allt starterna och sättandena, ingen riktigt bra idé om hur jag ska få dessa något snabbare (detaljer!!!)Variation med apportering, som funkar rätt bra hemma. Inomhusträning med Lkl I:s apportmoment (iframtiden Lyapp)
Tisdag - samträning vid Aktsam, 7 ekipage. Hunden var på tå! Tränade stadgeterror. Charma och Helena cirkladerunt oss, och Mixo hade till uppgift att sitta stilla. Det gick bra, på slutet strök hon sina vackra nytrimmade hårstrån emot oss, och vi kunde oftast sitta kvar.
Apportering från linje, nja... det blev en del tjafs. Jag lade upp det lite dumt, så där får jag skylla mig själv, litegrand. Men de sista två var ok! Totalt 0101111, så det var ok!
Onsdag Fortsatt putsande, på fotgåendet, ställandet (som sitter allt bättre...) Jag tycker han ställer sig riktigt bra, jag ska däremot vänta längre med berömmet och öka ut avståndet som jag går ifrån honom, innan belöningen kommer!
Apportering, enkel, dubbel, trippel.
Lustig anekdot:
Jag märker att Mixo är en Golden, på riktigt, eftersom man måste krångla med övningarna , för att han skall hålla intresset vid liv. Fick en snilleblixt om att kasta markeringen IN i hungården, medan skicket kom utifrån densamma.
Inte så svåra övningar från början, utan ifrån grindhålet, nästa nivå: vi flyttar oss runt hörnet, och kastar dolt, bakom hundhuset-ok. Öka: samma,fast nu är detta en del i en dubbelmarkering, öka; samma, fast nu blir det även en trippel av det. Han fixar det, och det syns att det är kul!
Hmmm...hur höja nivån nu...
Rundar ytterligare ett hörn, så att Mixo måste springa runt två hörn och sedan in genom grinden, TRODDE JAG!!
Kastar över, vi står 2,5 m från hundgårdsstängslet, så både stängsel och dummie är synliga. Skickar!
Vad GÖÖÖR HAN??? Jo tar sats förstås, och springer med full fart IN i stängslet!!!  Han blir knockad helt enkelt, ramlar ihop (i sådana här lägen är jag iskall - jag bara väntar...ömkan kan vara förödande...)
Tre sekunder senare är han på benen, ruskar sig, tittar lite runt om, och rundar hungården , hämtar och levererar i hand! Men bravoropen skallade hela vägen in!! F-N, vad duktig du är!!!
För att försäkra mig om att inga rädslor trots allt låg kvar, så gjorde vi om det tre ggr till, vid den som vi gjorde först efter fallet, då fanns lite kvar. Han avvek nämligen, men jag kunde bryta det, och sedan så gjorde vi två lyckade likadana, fast utan stängselkross, förstås.
På onsdagskvällen fortsatte putsandet på lydnaden. Husse har skottat upp en plan åt oss. Grannen har lovat att hjälpa mig att göra ett riktigt "brukshinder". På Ica river de staket, så jag har första tjing på dem, om de inte skall återanvända dem. Har många idéer om hopp och apport övningar.
Slalom - nu är vi uppe i tolv svängar utan belöning, även utan Kronblom!!!

Hann även med ett störtkul pass med hästträning idag. Vi fick träna att få hästarna att gå i slalombanor mellan stora bollar, fram och tillbaka mellan tunnor, hoppa över baddelfiner, gå "sideways" bredvid hinder. Ja, själv står man på marken, har repgrimma och grimskaf till sin hjälp. Det är så KUL!!! Riktigt kul!

Vad synd att man måste arbeta de andra dagarna..

Torsdag

Har hittat en väg till snabbare sättanden, vanliga nos mot näsa positionen. Där jag småjoggar bakåt oh stannar rätt så tvärt, SMACK! ned med rumpan, klick belöning.
Varierade med flera apporter som låg ute runt oss, vi tränade lydnad mitt i fältet så att säga.
Varierande föremål och växlade mellan att skicka ut honom att hämta med att ge godis som beröm!
Men vi hade en riktig uppgörelse idag oxå! Magikern tänkte ta sig ton, när han befann sig på fel plats i världen. Det var en mycket dum idé, kan jag säga! Jag kan nog säga att det fjäskande som jag hade runt benen efter den sammandrabbningen, var som att ha en liten valp intill sig.Slickslickslick, lågställd, öron bakåt...flåtflåt. Ja okej- men gör inte om det! Du skall vara på vår tomt och inte så mycket som en halvmeter utanför, no matter what!!!
Sedan har vi varit de bästa vänner igen!

Som sagt BESATT - var ordet

Imorgon åker vi till vår kungliga huvudstad för att roa oss, jag och husse och två av våra bästa vänner. Mixo och barnen hamnar hos mormor och morfar. Vi har köpt enkelbiljett, vi hoppas nämligen kunna köpa oss en bil på lördag. Den äldsta av våra bilar har nämligen lämnat in för gott!

Undras vad

Macko gör nuförtiden??!!