GOLDENBROTHERS

Jo, nog vet Mixo vad som väntas, när jag tar fram spårselen.
Som sagt det var vindigt, och det syns ju när han spårar, det var svårt att följa upp var dofterna eg kom ifrån. Men ändå tycker jag han höll sig i godtagbara cirklar runt spåret. Och när han får nos på det, så går det ju jättebra.
Vid ett par tillfällen, när jag tyckte att han ringade  runt i samma område flera gånger, så stoppade jag honom, satte ner honom. Ta det lugnt, TÄNK! Vill jag förmedla. HÄR luktade det ju sist..

Poletten ramlar ned "jajustja"!
Sedan går det som på räls. Vi hade spår på nytt hygge, väg, gammalt hygge med högt gräs, över väg, in i tät granskog och i lövsly (KAN man fastna med linan???)
I dessa väderförhållanden tycker jag han gör det bra. Det är också kul att se att han inte störs i sitt arbete, av att han sitter fast bland träden, utan att jag kan trassla ut honom och sedan ge klartecken, så fortsätter vi.
Då är han inte så lättstörd minsann!

Gjorde lite apporteringar med dummeis igår igen-gick lika bra. En tjafs och fem bra.
Tydligen tyx det som om att leka ensam är mindre gynnsamt, nuförtiden, än att gå till matte.
Och att leka med dummies, utan publik-det är ju meningslöst.
Mixo undrar säker varför jag så plötsligt tappat intresset av att titta på den han "Showar".
Ja vi får väl se hur det går.