Canicur en Sinekur 060907
I går fick jag nys om en medicin som hjälper tarmarna på traven, när magen krånglar. Receptfritt på apoteket, fast inte i Hammarstrand förstås. Så snälla Anna, Trixas matte, hämtade i Östersund åt oss.
Idag är Mixo sig mera lik :))
Jag häpnade när jag öppnade asken med Canicur, och fick syn på de gigantiska tuggtabletterna. "Jo, tjena", tänkte jag, dessa kommer han aldrig att äta. Men där bedrog jag mig. Han tyx tycka att det är smaskiga kex, som man gärna gör små konster för att få.
Magen verkar ha balanserat sig. Han visar tecken på hunger! När hände det sist? Vet inte ...Händer ju i princip aldrig, med denne jycke. Han riktigt NJÖT vid kvällsrastningen, när han fick sträcka ut över vidderna. Jag kan inte annat än gapskratta åt dåren. Tänk vad han älskar detta. Och nu när det går att kontrollera, så kan han ju FÅ det som belöning också, när han är SÅ duktig och bryter när jag säger till.
Då har vi ju inget problem, helt enkelt, så då kan han ju få njuta.
Veterinär Lutman skall skriva ut medikamenter mot skabb också.
Noteringar i övrigt: Jag tror könsmognaden håller på att ge sig (eller beror det enbart på att han varit totalt utmattad av sjukdom? ;)). LÄppstiftet, på magen av hunden, behöver inte vädras precis hela tiden nuförtiden, det räcker med då och då. Han tyx mera vara på samma planet som jag är på. Vilket kan vara praktiskt när vi skall arbeta tillsammans *L*.
Gjorde några bollmarkeringar, med chucken, i afton. 1 kort, 1 lång 60 m, 1 blind dirigering, 40 m, 1 kort markering ÖVER hinder, samt en längre. Allt gick faktiskt helt galant. Enda misstaget av mig var att jag ropade ÖVER för tidigt på vägen tillbaka över stängslet, vid första tillfället, det fick honom att ta sats vid fel tillfälle, och "rev" hindret.
Upptäckte att vi tappat linan under rastningen, men det gick bra ändå!
Sedan fick vi ge oss, han har ju precis piggnat till. Fast det var det nog mest jag som tyckte, Mixo ville nog mera. Men...måtta i allt...
Idag är Mixo sig mera lik :))
Jag häpnade när jag öppnade asken med Canicur, och fick syn på de gigantiska tuggtabletterna. "Jo, tjena", tänkte jag, dessa kommer han aldrig att äta. Men där bedrog jag mig. Han tyx tycka att det är smaskiga kex, som man gärna gör små konster för att få.
Magen verkar ha balanserat sig. Han visar tecken på hunger! När hände det sist? Vet inte ...Händer ju i princip aldrig, med denne jycke. Han riktigt NJÖT vid kvällsrastningen, när han fick sträcka ut över vidderna. Jag kan inte annat än gapskratta åt dåren. Tänk vad han älskar detta. Och nu när det går att kontrollera, så kan han ju FÅ det som belöning också, när han är SÅ duktig och bryter när jag säger till.
Då har vi ju inget problem, helt enkelt, så då kan han ju få njuta.
Veterinär Lutman skall skriva ut medikamenter mot skabb också.
Noteringar i övrigt: Jag tror könsmognaden håller på att ge sig (eller beror det enbart på att han varit totalt utmattad av sjukdom? ;)). LÄppstiftet, på magen av hunden, behöver inte vädras precis hela tiden nuförtiden, det räcker med då och då. Han tyx mera vara på samma planet som jag är på. Vilket kan vara praktiskt när vi skall arbeta tillsammans *L*.
Gjorde några bollmarkeringar, med chucken, i afton. 1 kort, 1 lång 60 m, 1 blind dirigering, 40 m, 1 kort markering ÖVER hinder, samt en längre. Allt gick faktiskt helt galant. Enda misstaget av mig var att jag ropade ÖVER för tidigt på vägen tillbaka över stängslet, vid första tillfället, det fick honom att ta sats vid fel tillfälle, och "rev" hindret.
Upptäckte att vi tappat linan under rastningen, men det gick bra ändå!
Sedan fick vi ge oss, han har ju precis piggnat till. Fast det var det nog mest jag som tyckte, Mixo ville nog mera. Men...måtta i allt...
Kommentarer
Postat av: A-L
Skönt att ordningen är återställd!
Trackback