GOLDENBROTHERS

Ja nu vet jag hur ett A-prov kan se ut.
Imponerad är jag av såväl förare som hundar
Det är möjligt att det kan se lite olika ut vid olika provtillfällen men just den här dagen så var det 12 startande ekipage, fyra domare som bedömde parvis två hundar åt gången.

Under förmiddagens jakt så skulle varje ekipage leverera in två apporter var.
Det var en LÅNG förmiddag. Hundarna gick koncentrerad fot under tre timmar, med max två apporter på denna tid! Snacka om att kunna vara passiv och ändå koncentrerad. Minsta tendens till knallning, slarvigt fotgående eller minsta pip, eller att fel fågel hämtades gjorde att två ekipage åkte ut under fm.
Visst har jag hört och visst har jag själv tyckt att det är viktigt med passiviteten, men i denna utsträckning har jag inte tidigare förstått och tagit till mig.
Totalt var vi ca 35 personer som gick på linje under förmiddagens jakt, inkl skyttar, domare, startande, funktionärer, publik.
Intressant att se hur man jobbar med spaniel som stötande (här fanns det två sådana i arbete) och retriever som apporterande. Vad de är duktiga dessa små ivriga spaniels.

Under eftermiddagen var det andjakt vid vatten.
Jag upplevde den jakten som mera intensiv. I ena änden av vattnet stötte man änderna och i den andra stod skyttar och alla andra.
Jag fick vara "markör", hjälpa till att se var pippisarna ramlar ned.
När jakten avblåstes med tuut, så var det dags att börja jobba för ekipagen.
Nu var det rena utslagstävlingen, som jag upplevde det. Och stor portion av tur/otur i hur arbetsuppgifterna kunde se ut.
Mitt intryck är att det handlar väldigt mycket om dirigering och inte SÅ mycket om självständigt arbete, som jag kanske trott. Att hundarna måste orka både mentalt och fysiskt, Varför vi skall träna att skicka ut hunden i vissa områden och söka där blev också tydligt. Närsökssignalen blev verklig på ett nytt sätt.
Om jag uppfattade någon slags grundidé så vid fallen apport så fick ett ekipage möjlighet att lösa uppgiften, om man klarade det så var man fortfarande med. Om ekipaget inte lyckades-så får ett annat chansen, lyckades det ekipaget var det tack o hej, för de som provade först. Lyckades inte heller ekipage två, så gick domarna fram och inspekterade området, och därefter var det "picking up" ekipage utom tävlan som såg till att alla apporter bärgades.
 I slutet av dagen var det tre-fyra ekipage kvar, som skildes åt i bedömningen på något sätt beroende på arbetsinsatserna, jag är inte klar över HUR (även om jag kan ha egna idéer om det ;-)), eftersom jag inte var kvar över prisutdelningen.
Men en mycket lärorik dag- jag är mycket glad och tacksam över att jag fått möjligheten att se och lära.